3.1 Bakgrund och historia

Judendomen är en av världens äldsta religioner. Tillsammans med kristendomen och islam kallas de tre religionerna ibland för de Abrahamitiska religionerna. Det beror på att de alla betraktar Abraham som sin stamfader. 

Man vet inte riktigt hur gammal judendomen är, men i den judiska religionens heliga texter berättas det att Gud slöt ett förbund med Abraham. Han och hans efterkommande skulle vara Guds utvalda folk och få bo i ett visst land, Kanaans land, i nuvarande Israel/Palestina. Som ett tecken på förbundet skulle alla pojkar låta omskära sig. Abraham fick sönerna Isak och Ismael. Isak fick sonen Jakob. Jakob fick tolv söner och den mest kände Josef såldes av sina bröder som slav till Egypten. Josef blev dock rik och berömd och det judiska folket flyttade till Egypten. De blev  fångar och arbetade som slavar för faraonerna i Egypten. Mose befriade senare folket ur den egyptiska fångenskapen.

Antiken

Det judiska folket fick kämpa länge för att erövra det utlovade landet. Omkring år 1000 f.v.t utropade kung David ett enat kungarike. David lät göra Jerusalem till huvudstad och religiöst centrum och hans son Salomo lät bygga det stora templet i Jerusalem. Denna tid sågs av många efterföljande judar som en storhetstid, som man längtade tillbaka till, och ville uppnå på nytt. 

På 500-talet f.v.t kom Babylonierna att erövra Jerusalem och templet förstördes. Det judiska folket fördes bort i det som kallas den babyloniska fångenskapen. De behöll dock sin religion och sina traditioner. När Babylonien i sin tur erövrades av Perserna fick judarna återvända och templet byggdes upp på nytt.

Under antiken erövrade romarna Palestina och Jerusalem. Vissa judar ansåg det bäst att försöka samarbeta med romarna medan andra ville göra väpnat motstånd. Flera upprorsförsök mot romarna ledde till att romarna brände templet i Jerusalem år 70 e.v.t och att judarna tvingades lämna landet. Denna påtvingade landsflykt kallas för diasporan.

Medeltiden och den nya tiden

Under medeltiden levde många judar i Europa. De kristna kom dock snart att alltmer utsätta judarna för förföljelser av olika slag. De ansågs vara otrogna och var ett främmande, mystiskt folk. De kristna gav dem även skulden för Jesus död. Judarna blev syndabockar när samhället drabbades av olyckor. Under digerdöden på 1300-talet e.v.t anklagades de till exempel för att ha förgiftat brunnarna. De tvingades leva i särskilda kvarter, ghetto, vilka ibland omgärdades av murar. Vid vissa tillfällen inträffade särskilt intensiva förföljelser då man till och med slog ihjäl judar, dessa förföljelser kallas för progromer.

Upplysningstiden och Sionismen 

Upplysningstidens tankar om människors lika värde och frihet ledde i flera länder till att judarna också fick en större frihet. Ghettona öppnades och judarna kunde börja skaffa sig nya yrken och fick större rörelsefrihet. År 1775 tilläts judar att flytta till Sverige och i USA införde man religionsfrihet år 1791. Samtidigt var progromer vanliga i östra Europa vilket ledde till att många judar tvingades fly för sina liv till USA eller Palestina. Under 1800-talet väcktes tanken på ett eget land för judarna. Sionismen efter berget Sion i Jerusalem, var en idé om landet Israel. Många judar började därför flytta till Palestina som under 1800-talet styrdes av Storbritannien. 

Nazismen och förintelsen

Nazisterna tog makten i Tyskland år 1933. De inledde en gradvis allt grövre förföljelse av judarna. Judarna gjordes till syndabockar för Tysklands motgångar under första världskriget och under den ekonomiskt oroliga mellankringstiden. Den judiska rasen ansågs även underlägsen. Vid förintelsen under andra världskriget dödades cirka 6 miljoner judar. 

Efter andra världskrigets slut påskyndades utvecklingen mot en judisk stat i Palestina och år 1948 blev landet Israel självständigt.

3.2 Grundare "Mose"

Man vet inte riktigt hur Judendomen började. Mose är dock en central gestalt inom den judiska religionen. Ibland kallas de judiska församlingarna även för mosaiska på grund av honom. 

När det judiska folket levde i fångenskapen i Egypten, berättas det i moseböckerna, att Moses fick en kallelse av Gud, som uppenbarade sig för honom i form av en brinnande buske. Den brann utan att brinna upp. Gud befallde Mose att leda judarna eller israeliterna som de också kallades, ut ur fångenskapen i Egypten. När Mose befriat folket och tagit dem till Sinai berg, berättar han, att Gud vill sluta ett förbund med dem. Gud lovade att de skulle vara hans utvalda folk och beskydda dem. Folket fick dock lova att följa de regler som Gud skulle ge dem. Mose fick där de 10 budorden på två stentavlor av Gud, och många andra regler som Guds folk från och med nu skulle följa.

3.3 Heliga texter "Tanak och Tora"

Judendomens heliga text kallas för Tanak. Tanak är samma text som de kristna kallar för Gamla testamentet. Tanak delas i judendomen in i tre delar. Tora vilket betyder "lagen" är de fem moseböckerna och anses vara den viktigaste delen. Tora har Mose fått av Gud och där står det om skapelsen, Eva och Adam, Abraham och Mose, samt de regler som Gud givit det judiska folket. De 10 budorden och många andra regler. De båda övriga delarna är Profeterna och Skrifterna. 

Talmud

Vid sidan om Tanak och Tora finns en muntlig tradition, Talmud. Den kallas ibland för en muntlig Tora. Det är en omfattande samling, ungefär 6000 sidor, regler och berättelser om livet och handlar om hur man ska tolka det som står i Tanak. 

3.4 Läran

Den judiska trosbekännelsen lyder: "Hör Israel! Herren är vår Gud, Herren är en". Judendomen är en monoteistisk religion och kallas ibland för den första monoteistiska religionen. 

Gud är allsmäktig, himmelens och jordens skapare. Gud är så helig att judar inte avbildar, skriver eller ens uttalar hans namn. Ofta skrivs till exempel Gud, G-d. Ordet för Gud på hebreiska är Jahve och då brukar man skriva JHV. 

Människan är skapad till Guds avbild. För en jude innebär det att man har lovat Gud att följa de regler som finns i Tora. Det gör att livet för många troende judar innehåller många regler som man måste följa. Det sägs att det i Tora finns 613 viktiga regler. 365 du skall inte... och 248 du skall... Många uppfattar därför judendomen som en regelstyrd religion. För att leva rätt, och på ett sätt som behagar Gud, ska man följa buden. De viktigaste reglerna är de 10 budorden:

1. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden.

2. Du skall inte missbruka Herrens, din Guds namn.

3. Sabbatsdagen skall hållas helig.

4. Visa aktning för din mor och din far.

5. Du skall inte dräpa.

6. Du skall inte begå äktenskapsbrott.

7. Du skall inte stjäla.

8. Du skall inte vittna falskt mot din nästa.

9. Du skall inte ha begär till din nästas hus.

10. Du skall inte ha begär till din nästas hustru eller hans slav eller hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.

En del troende judar väntar på en människa som med gudshjälp ska återupprätta Israel och skapa ett fridsrike där världen rensas från synd och ondska. Denne gestalt kallas Messias, vilket betyder "den smorde". Andra judar tror mer på en messiansk tidsålder då fred och frid råder i världen.

3.5 Högtider och ceremonier

Det har utvecklats en mängd olika högtider och ceremonier inom judendomen. Alla judar gör inte på samma sätt. Det finns dock även många gemensamma saker. Alla dessa har sitt ursprung i de heliga texterna och framförallt i Tora. Judarna har länge varit ett folk på flykt därför har högtiderna och ceremonierna varit extra viktiga för att upprätthålla religionen när man varit på flykt.

Bön

Varje morgon och kväll läser en troende jude bön där trosbekännelsen ingår. Helst ska man be tre gånger om dagen, morgon, eftermiddag och kväll. Många judar använder speciella remmar med små kapslar fästa. Kapslarna innehåller vissa texter från Tora. Remmarna kallas Tefillin. Tefillin virar man runt armarna och pannan. Man använder också en speciell böneschal, Tallit. På huvudet har man en liten huvudbonad kallad kippa.

Sabbat

Sabbaten eller vilodagen inleds traditionellt på fredagskvällen då modern i familjen tänder sabbatsljusen. Efter det ska fadern välsigna barnen och maten. Sedan äter man en gemensam måltid gärna tillsammans med andra. På lördagen går man till gudstjänstlokalen, synagogan. Sabbaten firas på uppmaning av Gud. Efter det att Gud skapade världen vilade han. Det ska även människorna göra. Att fira Sabbat ingår även i de 10 viktiga budorden. Sabbaten är även en familjehögtid och den visar att familjen är central och kanske extra viktig inom judendomen.

Kosher 

I både Tora och Talmud står det regler för vilken mat man får eller inte får äta. Mat som man kan äta kallas kosher, den maten är tillåten. Inom judendomen skiljer man mellan ren och oren föda. Det finns även till exempel regler för hur man ska slakta djur och hur man ska tillaga maten. Att följa kosher är en slags helig handling som troende judar genomför. 

Det finns djur som är tillåtna att äta, Tahor (t.ex. ko, kyckling, lamm). Sen finns det djurarter som man inte får äta, Tame (t.ex. gris, skaldjur, ormar). Men det finns inga restriktioner för frukt och grönsaker, dessa är alltid tillåtna att äta.  Däremot får man inom judendomen inte blanda kött och mjölkprodukter inom matlagning vilket gör att en judisk familj ofta har två olika delar i sina kök för matlagning.

Högtider 

Det finns många olika högtider inom judendomen. De två viktigaste högtiderna är: Yom Kippur och Pesach.

Yom Kippur

Yom Kippur kallas även för försoningsdagen. Den ska en troende jude tillbringa i stillhet i synagogan under fasta och bön. Man ska tänka på vad man gjort bra och dåligt under året och på hur man ska göra för att förbättra sitt liv och bli en bättre människa.

Pesach

Pesach är den judiska påsken, och den firas till minne av befrielsen ur fångenskapen i Egypten. Under högtiden äter man en speciell måltid, seder. Där dukar man fram maträtter som ska symbolisera det som hände under fångenskapen och befrielsen.

3.6 Heliga platser och utbredning

Judendomen är den minsta av de fem stora världsreligionerna. Det finns cirka 10-15 miljoner judar varav cirka 18 000 bor i Sverige. Judar är i majoritet i landet Israel. Men vem är jude? Frågan är inte helt enkel att besvara. Vissa menar att man är jude om man har en judisk mor. Det innebär att ordet jude inte enbart kan kopplas till en viss religion utan också till en etnisk tillhörighet, ett folk. 

Judendomen har en stark koppling till Kanaans land, nuvarande Israel/Palestina. De betraktar landet som något de fått av Gud. Därför kan man inom judendomen betrakta hela detta område som heligt. Särskilt viktigt är dock Jerusalem och västra muren.

Västra muren

Västra muren eller Klagomuren som den ibland kallas, anses av judarna vara en rest av det gamla templet i Jerusalem. Många troende judar samlas här för att be och ibland stoppar de små böner på papperslappar i murens sprickor. 

Synagoga

En synagoga är den judiska gudstjänstlokalen. Här firar man Sabbat på lördagar och andra viktiga högtider. Synagogor kan se ut på många olika sätt. Ofta har man tolv fönster som ska symbolisera de 12 judiska stammarna. I en synagoga finns en läspulpet där man kan stå och läsa texter från Tora. Tora som är skriven på rullar förvaras i ett särskilt skåp, Aron Hakodesh, som ska stå vänt mot Jerusalem. I vissa synagogor finns även en särskild avskiljare som ska hålla män och kvinnor skilda åt. 

3.7 Inriktningar

Efter den judiska landsflykten, diasporan, som inträffade efter templets förstörelse år 70 e.v.t utvecklades olika sätt att utöva religionen. Det var främst på 1800-talet som de olika inriktningarna började skilja sig åt. Förenklat kan man säga att de olika inriktningarna skiljer sig åt främst på hur hårt man ska hålla på alla regler och bud. 

Det finns tre större inriktningar inom judendomen: 

• Reformister anser att man ska anpassa sig till det moderna samhället och håller inte lika hårt på alla regler. 

• Konservativa håller fortfarande hårt på regler kring familjen och högtiderna.

• Ortodoxa som håller mer strikt på reglerna och bär särskilda kläder.

3.8 Judendom och samhälle

Judendomen är en liten religion och judarna har varit i minoritet i de länder de flyttat till. De har ofta varit förföljda på grund av sin tro. De har trots detta lyckats bevara sin religion och sina traditioner. Idag har många judar flyttat till Israel som blev en självständig stat år 1948. 

Antisemitism och Förintelsen

Antisemitismen eller judehatet har tidvis varit utbrett i stora delar av Europa. De absolut värsta förföljelserna inträffade vid tiden för andra världskriget. 

Förintelsen kallas det systematiska utrotandet av framförallt judar som nazisterna genomförde under andra världskriget. Då dog cirka 6 miljoner judar. De tvingades arbeta som slavar för den tyska industrin och de gasades ihjäl i stora koncentrationsläger, där de levde under vidriga förhållanden.

Staten Israel

Israel ligger i det som kallas mellanöstern och anses vara en orolig del av världen som är präglad av krig och konflikter. När Israel bildades efter andra världskriget flyttade många judar in i landet. Många Palestinier tvingades på flykt och lever än idag i flyktingläger. 

3.9 Bakgrund och historia

På den arabiska halvön i nuvarande Saudiarabien fanns på 600-talet e.v.t många olika stammar. Människorna i en stam var på ett eller annat sätt var släkt med varandra. Dessa stammar, dessa folk har man kallat Araber. Idag är en arab någon som talar arabiska, men från början var det ett ord för de folk som befolkade den arabiska halvön.

De var ett nomadfolk. De flyttade runt och bedrev boskapsskötsel samt karavanhandel. Det gällde att ställa upp för medlemmarna i den egna stammen och om någon blev dödad gällde det att hämnas. Det var vanligt att de olika arabiska stammarna krigade mot varandra. Man genomförde plundringsräder, så kallade razzior, mot andra stammar. Det var i detta samhälle som Muhammed levde och verkade i. 

3.10 Grundare "Muhammed"

Muhammed ibn Abdallah är en viktig person inom islam. Han och händelserna i hans liv gav upphov till en ny religion. Muhammed föddes c.a år 570 e.v.t och dog 632 e.v.t. Han levde och verkade i Mekka, en handelsstad på den arabiska halvön. Mekka var ett ekonomiskt och religiöst centrum. Han var handelsman och försörjde sig på karavanhandeln. 

Maktens natt

Enligt berättelserna kring Muhammeds liv inträffade en viktig händelse när han var i 40-års åldern, alltså runt 610 e.v.t. Muhammed brukade under en del av året vistas utanför Mekka. Där i en grotta uppe på ett berg fick han en uppenbarelse från Gud. Där visade sig ängeln Jibril för honom och han fick en kallelse från Gud att börja predika Guds ord. Denna viktiga händelse brukar kallas "Maktens natt".

Muhammeds budskap var att människorna endast skulle dyrka en Gud. Ordet för Gud på arabiska är "Allah". Människorna skulle underkasta sig Allahs vilja. Islam betyder just "underkastelse". De som underkastade sig och följde Muhammed kallades för muslimer. Muhammed predikade även att man skulle hjälpa alla människor, inte enbart medlemmar av den egna stammen.

Himmelsfärden

En annan viktig händelse i Muhammeds liv var hans himmelsfärd. Där väcktes han av Jibril och red på en vit springare med vingar, en buraq till Jerusalem. Där ledde han de andra profeterna som Abraham, Moses och Jesus i bön. Därefter fördes han av Jibril upp i himmlen. Denna händelse visar för troende muslimer att Muhammed är den viktigaste av alla profeter. Det är också därför som Jerusalem är en viktig plats för muslimer, precis som den är för judar och kristna.

Utvandringen (Hijra)

Muhammeds predikningar gör att han får många fiender i Mekka. Han utmanade dem som styrde och hotade deras makt. Muhammed flydde därför från Mekka tillsammans med sina anhängare till en stad som senare fick namnet Medina, vilket betyder "profetens stad". Denna utvandring eller flykt år 622 e.v.t brukar kallas för Hijra och den markerar även starten i den muslimska tideräkningen. I Medina får Muhammed fler och fler anhängare. Han deltar i strider mot Mekka och han lyckas år 630 e.v.t inta staden. Han dör två år senare 632 e.v.t.

Muhammed var en religiös ledare men också en krigare samt politisk ledare. Han enade stammarna. Efter hans död spreds islam över hela den arabiska halvön och endast 100 år senare fanns islam över hela Nordafrika och ända bort till Indien. 

3.11 Heliga texter "Koranen"

Gud gav Muhammed uppdrag att predika för människorna. Att sprida hans budskap. Islams heliga text kallas Koranen. Koranen betyder ungefär "uppläsningen". För de troende är det som står i Koranen heligt, det är Guds egna ord. Den är skriven på arabiska.

Koranen delas in i 114 kapitel, suror. Varje sura är i sin tur uppdelad i verser. Surorna följer ingen kronologisk ordning, utan är ordnade efter deras längd. Där står vad Muhammed sagt och upplevt, om dennes uppenbarelser. Det står också om olika regler för hur man ska leva ett bra liv.

Trots att Koranen anses vara Guds egna ord finns det olika tolkningar av det som står i den. Det är därför det har uppstått många sätt att utöva islam i olika delar av världen.

Hadither

Det finns även en stor textsamling som kallas hadither. Haditherna innehåller olika människors tankar och tolkningar av det som står i Koranen. De viktigaste haditherna anses vara de som någon i Muhammeds närhet sägs ha skrivit. För många troende muslimer är haditherna viktiga då de ger dem råd för hur man ska tolka Koranens budskap. 

3.12 Läran

Den islamska trosbekännelsen lyder: "Det finns ingen Gud utom Gud och Muhammed är hans sändebud". Islam är en strikt monoteistisk religion. Man tror på en enda Gud. 

Gud är allsmäktig, han är skaparen, härskar överallt och är allvetande. Gud, och Guds storhet är ofattbar för oss människor. Muslimer kan säga "Gud är större" (Allahu akbar) för att visa detta.

Gud har skapat världen men ska på domens dag låta världen förgås. Då ska de goda få komma till paradiset och de onda till helvetet. 

Människan är skapad till Guds avbild. Hon är Guds ställföreträdare på jorden. Gud har skapat människan god men samtidigt har vi ett fritt val, vi kan ibland frestas att göra fel och begå onda handlingar. Om vi inser att vi gjort fel, är Gud barmhärtig och kan förlåta oss våra fel och brister.

De fem pelarna

En troende muslim uppmanas att följa islams fem pelare. Det är extra viktiga saker som muslimer ska försöka leva efter. 

Trosbekännelsen

Tro på den ende Guden. "Det finns ingen Gud utom Gud och Muhammed är hans sändebud."

Bönen

En troende muslim ska be fem gånger varje dag. För att visa att man underkastar sig Gud så knäböjer man när man ber. När man ber ska man vara i riktning mot Mekka.

Allmosan

En troende muslim ska hjälpa dem som har det svårt i samhället. Man ska skänka 2,5% av sin egendom varje år.

Fastan

Man ska fasta under den nionde månaden, Ramadan. Då får man inte äta från det att solen går upp till dessa att solen går ner. Det gör man för att tänka på Gud och sitt liv.

Vallfärden

En gång i sitt liv ska en troende vallfärda till Mekka. Det gör man för att ta del av den muslimska gemenskapen och som ett sätt att närma sig Gud. 

3.13 Högtider och ceremonier

Inom Islam finns precis som för de övriga stora världsreligionerna många olika högtider och ceremonier. Några av de viktigaste är: Hajj, Sawm och bönen (Salat). 

Vallfärden (Hajj)

Vallfärden är en av islams fem pelare. En troende muslim ska minst en gång i livet ta sig till Mekka, där man deltar i olika ritualer. Varje år vallfärdar cirka 2 miljoner muslimer till Mekka i nuvarande Saudiarabien. I Mekka ligger islams centrum med den heliga stenen Kaba. Enligt muslimsk tro var det Abraham som lät bygga Kaba. Att delta i vallfärden är ett sätt att visa sin tro och att ta del av den muslimska gemenskapen. Vallfärden avslutas med en fest som kallas Id-al-adha även kallad offerfesten.

Fastan (Sawm)

Fastan är också en av islams pelare. Under en speciell månad, Ramadan ska man avstå från att äta och dricka så länge solen är uppe. Man får inte heller röka eller ha sexuellt umgänge. Gravida, sjuka och barn behöver inte fasta. På kvällen efter kvällsbönen får man åter äta och dricka. Under Ramadan sägs också Maktens natt ha inträffat då Muhammed fick sin kallelse av Gud. 

Eid-al-fitr

Fastan avslutas med en fest som kallas Eid-al-fitr (kan även skrivas Id-al-fitr). Då samlas familj, släkt och vänner och äter en festmåltid. Barnen får ofta presenter och många troende muslimer ger allmosor (Zakat) till behövande. Eid-al-fitr kan pågå upp till fyra dagar, men den första dagen är den viktigaste.

Ashura

Ashura är en viktig högtid särskilt i shiitisk islam. Den är en sorgehögtid och firas till minne av slaget vid Karbala år 680 e.v.t då Alis son Husayn dör. För de som firar Ashura handlar högtiden om att tillsammans arbeta mot orättvisor i samhället. 

Även en del Sunnimuslimer firar Ashura men då mer som en dag av fasta, inte till minne av slaget vid Karbala.

Bönen (Salat)

Den viktigaste och vanligaste ritualen i islam är bönen. Den räknas precis som vallfärden och fastan till en av de fem pelarna. Genom bönen visar man sin vördnad och underkastelse inför Gud. Man ska be fem gånger om dagen, men vissa troende muslimer ber oftare än så. I många muslimska länder kallar man till bönen genom utrop från särskilda torn, Minareter. Innan man ska be måste man vara ren, därför ska man tvätta sig. När man ber vidrör pannan marken och man ställer sig upp med jämna mellanrum. Bönen inleds med orden "Gud är större", (Allahu akbar) och den första suran i Koranen. Om man ber i en gudstjänstlokal, moské, leds bönen av en särskild böneledare, imam. När man ber ska man be i riktning mot Kaba. 

3.14 Heliga platser och utbredning

Islam räknas som den näst största av de stora världsreligionerna, bara kristendomen är större. Det finns ungefär 1,5 miljarder muslimer i världen. Islam är vanligast i Nordafrika, Mellanöstern och Centralasien (till exempel Pakistan, Bangladesh och Indien) samt Indonesien. Det är svårt att veta exakt hur många muslimer som finns i Sverige, siffror som nämns är allt från 25 000-450 000. Det även inte helt lätt att avgöra vem som är muslim. 

Inom Islam finns det vissa heliga platser som är extra viktiga. Det är Mekka, Medina och Jerusalem.

Mekka och Kaba

Mekka är den stad i nuvarande Saudiarabien där Muhammed föddes och växte upp och där han levde under större delen av sitt liv. Många av de viktiga händelserna ägde rum i eller i närheten av Mekka. Det var tillexempel utanför Mekka på "Ljusets berg" som han fick sin första uppenbarelse under "Maktens natt". 

I Mekka finns Kaba. Kaba är en enkel byggnad av sten som är övertäckt med tyg. I ett hörn finns "den svarta stenen" som är ett tecken på himmelen och jordens förbund. Enligt de troende muslimerna är det Abraham som byggt Kaba och den räknas därför som den första byggnaden tillägnad Gud. Det är hit man ska vända sig när man utför bön.

Medina

Medina betyder "profetens stad" är en viktig plats då det var hit Muhammed tog sin tillflykt år 622 e.v.t. Det var här den första moskén byggdes och det är här som Muhammed är begravd. Det samhälle som Muhammed byggde upp i Medina ses av många muslimer som ett perfekt samhälle som man strävar efter att efterlikna.

Jerusalem

Jerusalem är en viktig stad för judar och kristna men även för muslimer. Det var här som Muhammed ledde övriga profeter i bön och det var härifrån som han gjorde sin himmelsfärd. Klippmoskén tillsammans med al-Aqsa moskén som båda ligger i Jerusalem är två av de viktigaste moskéerna inom Islam. 

3.15 Inriktningar

Det finns två stora inriktningar inom Islam och det är Sunni och Shia. En tredje mindre inriktning är Sufismen.

Sunni och Shia

När Muhammed dör så kom muslimerna att komma i konflikt över vem som skulle ta över ledningen. Vem ska vara ledare? Vissa tyckte att Abu Bakr, Muhammeds svärfar skulle vara ledare, andra menade att Ali, Muhammeds kusin och gift med Fatima som var Muhammeds dotter skulle vara ledare. Abu Bakr blev ledare och islams första kalif (ställföreträdare). Ali kom också att bli ledare efter ett tag och blev islams fjärde kalif. Men uppror mot honom gjorde att han avsattes och dödades. Alis son Husayn försökte i sin tur ta makten men han dödades i slaget vid Kerbala år 680 e.v.t. 

De som tyckte att Ali och endast släktingar till Muhammed kunde bli kalifer kallas Shiiter medan de andra som tyckte att den bäst lämpade och som följde Muhammeds sed (Sunna) kallas Sunniter.

Sunnimuslimerna är idag runt 80-90% av alla muslimer och därmed den största gruppen. Shiamuslimerna är idag i majoritet i Iran och delar av Irak. Inom de olika inriktningarna utövar man islam på olika sätt. De har till viss del olika högtider, ritualer och heliga platser.

Sufism

Sufismen som ibland kallas den mystiska delen av islam finns inom både sunni och shia. En sufi var en som var fattig för Guds skull. Ordet fattig är faqir på arabiska och dervisch på persiska. Syftet för en sufi är att genom olika övningar som till exempel askes och meditation, komma nära Gud. Genom att använda sig av rörelser, dans, musik, rytmik och bön kan man komma Gud nära, man kan uppleva Gud, menar en Sufi.

3.16 Islam och samhälle

Det finns många aktuella frågor som berör islam. Islam är både en religion som berör trosfrågor, men islam berör även samhällsfrågor i stort. Muhammed var ju även en politisk ledare.

Sharia

Sharialagarna är de religiösa lagar som reglerar många områden i en människas liv. Sharialagarna tar även upp frågor som rör ekonomi och politik. Sharialagarna har sitt ursprung i Koranen och många muslimer betraktar dem som av Gud givna. Därför blir människorna mer en uttolkare av lagen än en skapare av den. I vårt moderna samhälle finns det dock många frågor och områden som inte berörs i Koranen. Då kan man vända sig till olika religiösa experter med en fråga och få ett svar eller utlåtande (Fatwa). Ibland kan Sharialagarna komma i konflikt med ett lands lagar. Det kan vara svårt för en troende muslim att avgöra vilken lag man bör följa? 

Islamism

Vissa troende muslimer vill att islam och sharia ska genomsyra hela samhället. De vill bygga ett samhälle med islam som grund. Detta kallas islamism. Islamistiska partier finns i de flesta av de muslimska länderna. Vissa av världens länder kan man kalla islamistiska, i länder som Saudiarabien och Iran är islam och religionen mycket viktig. De flesta islamister vill förändra samhället med fredliga metoder, men det finns en liten grupp som är beredda att ta till våld och begå terrorhandlingar för att uppnå sina syften. 

Islamofobi

Islamofobi handlar om hat eller fiendeskap mot islam och muslimer. Islamofobin i västvärlden har historiska rötter. Under medeltiden och korstågen skapades en negativ bild av islam och muslimer. När de europeiska länderna skaffade sig kolonier och styrde över muslimska områden, tyckte de att de var underutvecklade och mycket sämre än deras egna länder. Detta är negativa bilder, och tankar som lever kvar än idag.