Söderåsen

Nationalparker

I Sverige finns 30 nationalparker varav Söderåsen är en. Att bilda en nationalpark är ett sätt att bevara Sveriges gemensamma natur- och kulturarv och att skydda områden som annars hotar att förstöras eller försvinna helt. Det är bara de finaste och mest värdefulla delarna av det svenska landskapet som bevaras och skyddas som nationalparker. Skyddet behövs både för naturens egen skull och för människans. Att få status som nationalpark är det starkaste skydd ett område kan få.

Söderåsen i Skåne är ett exempel på ett landskap som påverkats av jordens inre- och yttre krafter. Vid Skäralid har ett centrum byggts upp för att beskriva Söderåsens nationalpark med dess geologi samt flora och fauna. Platsen lämpar sig utmärkt för ett studiebesök. Naturen är omväxlande och bjuder på lummiga lövskogar, mäktiga rasbranter med höga klippor, strömmande vattendrag och vida utsikter.

Söderåsens nationalpark vid Skäralid i Skåne.

Här syns toppen av ravinbildningen med dess rasbranter.

Söderåsen

Söderåsen, som är en horst (bergås), se nedan, började troligtvis bildas för ca 400 miljoner år sedan när den omkringliggande berggrunden sjönk genom en så kallad förkastning. I samband med horstbildningen bildades de sprickdalar eller raviner som löper tvärgående genom Söderåsen.

Bergarter

De dominerande bergarterna är gnejs och gnejsgranit. Vulkanisk aktivitet har under olika tidsperioder lämnat efter sig andra bergarter som till exemepl: amfibolit, diabas och basalt. Basalten har när den stelnat bildat typiska pelare som man bland annat kan se vid Rallate i närheten av Skäralid. Diabasen ger på vissa platser upphov till en näringsrik jordmån som avspeglar sig i en rikare, kalkgynnad växtlighet.

Rasbranterna i åsen

Åsen har sedan bildningen påverkats av minst åtta nedisningar, men även av många andra erosions- och vittringsprocesser mellan istiderna. De väldiga rasbranterna är resultatet av att de från början lodräta klipporna utsatts för frostsprängning som främst ägt rum under ett mycket kallare klimat än nu.

Än idag kan man tidiga vårvintermorgnar höra klippblock brytas loss och rasa ned i de yngre, ännu öppna branterna. De äldre, ofta skogklädda branterna saknar ovanförliggande klippor och raset har därför upphört vid dessa platser.

Glaciärernas påverkan

Förutom nedisningarnas påverkan på åsen har bland annat Odensjön vid Röstånga troligtvis fått sin form genom att glaciärer återkommande bildats i botten på "grytan" även mellan istiderna.

Horst

En horst har uppstått genom en förskjutning längs förkastningar där olika jordplattor rör sig ifrån varandra så att områdena på ömse sidor om horsten har sjunkit ned (se bild nedan). Motsatsen till en horst är en gravsänka. Horstar är vanligt förekommande i geologiska gränsområden som Skåne, där horstarna i nordväst-sydöstlig riktning utgör ett markant drag i landskapet. De skånska åsarna Hallandsåsen, Nävlingeåsen, Linderödsåsen, Söderåsen och Romeleåsen är exempel på horstar i Sverige. Kullaberg är en isolerad horst i Söderåsens förlängning i nordvästlig riktning.

Välkända exempel på horstar på den europeiska kontinenten är franska Vogeserna och tyska Schwarzwald, på ömse sidor om floden Rhen norr om Basel. Floden Rhen löper alltså där i en gravsänka.

Page updated

Google Sites

Report abuse