1. Religion i samhället

1.1 Vad är religion?

Religion handlar om livets stora frågor. Religion kommer av det latinska ordet "religio" som betyder ungefär: "Vördnad för det heliga". Det kan vara svårt att klart avgränsa vad som är religion och vad som inte är religion. Religion innebär oftast att man tror på Gud eller på någon annan högre makt, men religion kan också innebära att man har en viss livsåskådning, utan en Gud eller högre makt, som påverkar hur vi lever våra liv.

Religionskunskapen i grundskolan syftar till att man som elev ska utveckla kunskaper om religioner och livsåskådningar samt lära sig om olika etiska förhållningssätt.

Livets stora frågor

Finns det någon Gud eller annan högre makt som styr eller påverkar mitt liv? Vem är jag och vad är meningen med livet? Vad händer efter döden? Varför finns det ondska i världen? Hur skapades allt? Ovanstående frågor är exempel på livets stora frågor.

Många människor menar att de får svar på frågorna i sin religion, i sin tro. De tror på Gud eller någon högre makt, en sådan tro har människor som är religiösa eller troende.

Tankar inom religioner

Det finns tankar som är gemensamma för de flesta av världens religioner:

• Det finns en eller flera gudar

Gud, gudar eller någon annan högre makt existerar och kan på olika sätt ingripa och styra över världen och människors liv.

• Världen är delad

Det finns en värld som människan kan se, höra och uppleva. Det finns också en mer dold värld, en gudomlig värld som människor kan komma i kontakt med, genom sin tro.

• Guds regler styr världen

Det finns regler som talar om hur vi människors ska leva våra liv. Regler som är givna av Gud eller annan högre makt.

• Det finns liv efter döden

När vi dör är livet inte slut, utan det finns på något sätt, en fortsättning.

1.2 Tro och vetande

Religion står för "vördnad för det heliga". Vad är då det heliga? För många människor är det heliga en slags känsla. En känsla av att det finns något mer, än det liv vi dagligen lever. Något större, mäktigare och finare. Något som är heligt. Man känner sig nära Gud eller någon annan högre makt. Många religiösa människor delar därför in världen i två delar. En helig, gudomlig värld och en världslig värld. Den världsliga världen är den värld vi dagligen ser och upplever. Den kallar man ibland även för den profana världen.

Religiösa människor har en tro på det heliga. De tror på Gud eller någon annan högre makt. Tro skiljer sig från vetenskap. Tro handlar om en känsla om att det finns något som är heligt. De som är troende "vet" att de har rätt. De tror. En tro går däremot inte att bevisa. Det skiljer just tro och vetenskapen åt. Vetenskapen är till skillnad från tron, intresserad av frågor som går att bevisa. Idag har vetenskapen gett oss nya svar på frågor som vi tidigare besvarade med hjälp av religion. Samtidigt finns det frågor som vetenskapen fortfarande har svårt att besvara:

• Finns Gud eller någon annan högre makt?

• Vem är jag och vad är meningen med mitt liv?

• Finns det ett liv efter döden?

Inom alla de stora världsreligionerna: Judendom, Kristendom, Islam, Hinduism och Buddhism, har man olika svar på de stora frågorna.

Teism, ateism och agnosticism

När man tror på Gud eller någon annan högre makt, kallar man detta för teism, motsatsen när man inte tror, eller förnekar att Gud eller högre makter finns, kallas för ateism. Det finns också de som har en tredje uppfattning, agnosticism. De menar att man inte kan veta om Gud eller någon annan högre makt existerar.

1.3 Gud

En Gud eller en högre makt är ett slags övernaturligt väsen eller fenomen som har makt över allt, man säger att Gud är allsmäktig. Ibland är även Gud eller den högre makten begränsad, till att endast ha makt över ett särskilt område.

Alla de olika religionerna har olika gudsuppfattningar, synen på Gud skiljer sig åt. Det finns två huvudgrupper: polyteism och monoteism.

Polyteism

Tidigt i mänsklighetens historia utvecklade människor tron på att det fanns många gudar. En sådan tro hade man till exempel i det antika Grekland, i grekisk mytologi eller i vår egen nordiska mytologi, Asatron under vikingatiden. I dagens Indien, där Hinduismen finns, tror många människor på att det existerar tusentals olika gudar. Tron på många gudar kallas för polyteism, efter det latinska ordet "poly" som betyder flera.

Monoteism

Judendomen brukar räknas till den första religion som började tro på en enda Gud. En Gud som var allsmäktig och härskade överallt. Tron på att det endast finns en Gud, kallas för monoteism, efter det latinska ordet "mono" som betyder en. Judendom, Kristendom och Islam är alla monoteistiska religioner.

1.4 Myter

I alla religioner finns religiösa berättelser eller myter, som beskriver hur världen fungerar eller som handlar om viktiga händelser inom religionen. En myt är ett slags helig berättelse som beskriver hur vi människor ska leva våra liv. I de religösa myterna försöker man besvara livets stora frågor.

Myterna kan vara nedskrivna i religionens heliga texter, men de kan också vara muntliga berättelser, som föräldrar lär ut till sina barn. De överförs på detta sätt, från en generation till en annan. Därför kan även muntliga myter bevaras under lång tid.

En del troende tror och tolkar myterna, bokstavligt. De tror att det verkligen gick till på det sätt som myten beskriver. Dessa troende kallar man ibland för bokstavstroende. Andra menar att man inte kan tolka myterna på detta sätt. De vill istället se myterna som en bild av verkligheten. De tolkar myten bildligt. En bild av verkligheten som hjälper oss förstå världen och de krafter som styr våra liv.

Exempel på religiösa myter är skapelseberättelserna. Hur världen, människorna, djuren och växterna blivit till är något som vi människor funderat över i alla tider. I de flesta religioner finns därför särskilda myter, kring hur världen en gång skapades.

1.5 Riter

Religion handlar inte bara om tro, gudar och myter. Det handlar lika mycket om vad man gör. Religiösa handlingar brukar ibland kallas för riter. Religionerna har skapat olika riter. Religionernas riter innehåller ofta varierande klädesdräkter, masker, statyer, ljus, rökelse, sång och musik. Riter utförs oftast på samma sätt varje gång och vid samma tidpunkt, man sägs utföra en ritual.

Bön

En troende kan genom en särskild rit, kallad bön, försöka ta kontakt med sin Gud eller högre makt. I bön kan den troende genom ord, sång, tystnad eller med hjälp av sitt tänkande, försöka påverka Gud eller de högre makterna, och kanske få dem vänligt sinnade. Få dem att lyssna.

Offer

En troende kan ge sin gud eller sina högre makter, gåvor. Dessa gåvor kallas för offer eller offergåvor. Ett offer eller en offergåva kan bestå av olika saker, i olika religioner. Vanliga offergåvor är djuroffer, ljusoffer, matoffer och rökelseoffer. I vissa äldre religioner, till exempel inom den nordiska mytologin, asatron, förekom till och med, människooffer.

Reliker

En troende kan ha vissa föremål som de betraktar som heliga. Det kan vara föremål som heliga texter eller som är förknippade med heliga personer i religionen. Dessa föremål kallas reliker. De kan i vissa fall anses ha övernaturliga krafter som att bota sjukdomar eller likande.

Ceremonier

Riter, böner och offer ger tillsammans upphov till särskilda ceremonier. I de olika religionerna har man utarbetat olika ceremonier oftast i samband med viktiga händelser i livet, eller vid särskilda högtider. Exempelvis i samband med födelsen, äktenskapet eller döden. En ceremoni kan innehålla olika riter, böner och/eller offer. Ett exempel på en ceremoni är saker man gör i samband med det kristna dopet.

1.6 Kult

Ibland brukar man ha sammlingsnamnet kult, för den tro och praktik, de troende uppvisar. Genom att studera kulten, kan vi skaffa oss kunskap om de olika religionerna.

Inom en och samma religion, kan man även uppvisa olika kulter. Alla som till exempel kallar sig kristna, gör helt enkelt inte på samma sätt. Det finns i alla religioner en stor mångfald, både när det gäller vad man tror på och vad man gör.

Religösa specialister

Inom de olika religionerna finns det olika specialister som leder kulten. Det är människor som anses vara särskilt insatta i religionen och hur man bäst bör utöva den. De fungerar ofta som religiösa ledare, när man utför ritualer, böner, offer och/eller ceremonier.

De har ibland den särskilda uppgiften att förmedla kontakten mellan Gud och människa. De anses i vissa fall kunna tolka gudarnas vilja eller är extra bra på att tolka budskapet i de heliga texterna.

De har fått olika namn i olika religioner: präst, profet, imam, påve, biskop, orakel, medicinman, rabbin, shaman och guru är några av dessa.

1.7 Världsreligionerna

I världen finns många olika religioner. Vissa av dem kallar vi världsreligioner. Världsreligionerna är fem stycken religioner som de flesta, en majoritet, av världens befolkning tillhör. De är skriftreligioner, vilket innebär att de alla fem har sina läror nedskrivna i heliga texter. De fem världsreligionerna är:

• Judendom

• Kristendom

• Islam

• Hinduism

• Buddhism

Andra viktiga, större religioner i världen är: Konfucianism, Taoism och Shintoism. Det finns även andra livsåskådningar som till exempel New Age och Humanism. Om dessa och andra kan du läsa i kapitel 5. Andra livsåskådningar.

De Abrahamitiska religionerna

Ibland kallar man Judendom, Kristendom och Islam gemensamt för de Abrahamitiska religionerna, då de alla säger sig har en gemensam urfader, Abraham. De kallas även för bokens religioner, då de alla tre har en viktig helig bok. Tora, Bibeln respektive Koranen. De har alla tre sitt ursprung i Mellanöstern.

De cykliska religionerna

Hinduism och Buddhism kallar man ibland för de cykliska religionerna, då deras tidsuppfattning skiljer sig från de Abrahamitiska religionerna. De Abrahamitiska religionernas tidsuppfattning är att allting har en början och ett slut. Denna tidsuppfattning kallas för linjär. De cykliska religionerna har en cirkulär tidsuppfattning där allting finns till, utan början och slut. Ibland kallas även de cykliska religionerna för de asiatiska religionerna, då de båda två, har sitt ursprung i Asien.

1.8 Religion och samhälle

Religion har en stor betydelse för många människor i dagens samhälle. De flesta av världens människor är i en eller annan mening, religiösa. I många av världens länder har religionen en stor betydelse för landets styrelse, lagstiftning och kultur.

Sekularisering

Samtidigt finns även ett växande antal människor som inte anser att religion eller tro har så stor betydelse i deras liv. När religionens betydelse minskar i ett samhälle, kallas det för sekularisering, efter ordet sekulär, vilket betyder världslig. Sverige brukar räknas till ett av de länder i världen som är mest sekulariserat. Religionens betydelse i vårt land har minskat över tid.

Religion på gott och ont?

Religion kan ge människor en känsla av samhörighet och gemenskap. Religion kan skapa fred och ge människor frid och trygghet i ett samhälle. Religiösa företrädare gör mycket gott i sin religions namn.

Samtidigt kan religion även ge upphov till motsättningar av olika slag, till krig och konflikter. Religion och dess företrädare kan verka för att upprätthålla stora orättvisor i ett samhälle.

Hur vi använder vår religion i samhället, är upp till oss alla att bestämma. Vad tycker du?

1.9 Grekisk mytologi

Under antiken c:a år 700 f.v.t och 500 e.v.t fanns många olika religioner. I Grekland utvecklades en speciell religiös föreställningsvärld vi gemensamt brukar kalla för grekisk mytologi.

I den grekiska mytologin fanns en rik gudavärld, med olympiska gudar som sades leva uppe på berget Olympos, vilket är Greklands högsta berg. Den grekiska mytologin var en polyteistisk religion med många gudar. De tre viktigaste gudarna var: Zeus som härskade över himmelen och jorden. Poseidon som härskade över havet och Hades som härskade över underjorden.

De grekiska gudarna

I den grekiska mytologin med dess många gudar var 12 extra viktiga. De var de 12 olympiska gudarna: Zeus, Poseidon, Hera, Demeter, Ares, Hermes, Hefaistos, Afrodite, Athena, Artemis, Hestia och Wilma. Till dessa olympiska gudar måste man även lägga till guden Hades.

De grekiska gudarna var lika oss människor och styrdes av mänskliga känslor och begär, som kärlek, hat och avundsjuka. De kunde gräla med varandra och vara otrogna och lura varandra. Ibland kunde gudarna stiga ner från Olympos och gå omkring i människornas värld. Det som var skillnaden mellan en gud och en människa var framförallt att gudarna var odödliga. De var även starkare och mäktigare än oss människor. Gudarna hade olika ansvarsområden. De var mäktiga inom olika områden. De tre mäktigaste gudarna var:

Zeus

Zeus var på sätt och vis den mäktigaste av alla gudar. Han var deras överhuvud. Han härskade särskilt över himmelen. Han sände åska, blixtar och regn över jorden. Han gjorde därmed jorden bördig och fruktbar. Men om han blev arg kunde han även framkalla stormar eller torka. Därför dyrkades han särskilt av bönderna som var beroende av vädret för sina skördar.

Zeus höll ordning i världen och som gudarnas överhuvud såg han till att beskydda familjen, staden och samhället. Han vakade över att lagar och seder följdes. Han stod för ordning och reda. På många sätt var Zeus den viktigaste guden. Samtidigt kunde han vara omoralisk. Han var till exempel otrogen mot sin hustru Hera.

Poseidon

Grekland var beroende av sjöfart och handel. Över havet vakade Poseidon. Han färdades i havet med hjälp av delfiner. Poseidon hade ett häftigt humör vilket kunde ge upphov till fruktansvärda havsstormar. Han använde sin treudd till att piska upp havet när han var på dåligt humör. Det gjorde att han tillbads av många sjömän. De brukade offra till Poseidon innan de företog en sjöresa för att hålla sig väl med denne oberäknelige gud.

Hades

Hades bodde inte på Olympos. Han var underjordens härskare dit man kom när man dog. På väg mot dödsriket var man tvungen att passera floden Styx där färjekarlen Karon väntade på att föra den döde över floden i sin båt. På den andra sidan floden väntade Kerebros, vildhunden med tre huvuden, som såg till att ingen kunde lämna underjorden.

Hjältarna och halvgudarna

I den grekiska mytologin fanns det även hjältar och halvgudar. De var ett mellanting mellan gud och människa. De var oftast stora män som utfört olika bragder och märkliga ting. Diktare och sångare skapade sagor kring dem som kom att få stor spridning i de grekiska samhället.

En av de mest kända hjältarna eller halvgudarna var Herakles. Han var son till Zeus och en mänsklig kvinna. Zeus hustru Hera gillade inte att Zues hade varit otrogen så hon motarbetade hela tiden Herakles. Hon gjorde så att han dödade sina egna söner, som straff var han tvungen att tjäna en grekisk kung i tolv år. Under den tiden utförde han sina 12 berömda stordåd.

En rik gudavärld

I den grekiska mytologin fanns det en mängd andra gudar och varelser förutom de 12 olympiska gudarna. Det fanns till exempel titaner, nymfer, kentaurer, cykloper och en mängd andra.

Grekerna menade att människorna var beroende av gudarna och det gällde att hålla sig väl med dem. Det gjorde människorna genom att utföra olika riter, böner och offer.

I varje hem fanns det till exempel ett husaltare åt gudar som man betraktade som extra viktiga. Man byggde även stora tempel till olika gudars ära. Vardagen i antikens Grekland var fylld med olika religiösa riter. Man offrade särskilt djur vid de olika templen. Guden kunde få benen och människorna köttet, som de åt vid olika ceremonier. På så vis kunde människorna och guden förenas.

Ibland hölls även tävlingar i samband med vissa religiösa ceremonier. De kunde tävla i musik och diktning men även idrott. Det var så de olympiska spelen växte fram.

Att tyda gudarnas vilja

Om något konstigt eller onormalt hände tolkade grekerna ofta detta som ett tecken från gudarna. Särskilt djur kunde förmedla gudarnas vilja. Men vad betydde de olika tecknen? Det fanns särskilda siare eller spåmän som kunde tolka dessa tecken. De kunde studera fåglars flykt eller djurens inälvor och på så sätt finna svar. Spådomskonsten hade en stor betydelse i det antika Grekland.

Särskilt viktig blev oraklet i Delfi. Delfi var ett religiöst centrum i Grekland. Till Delfi reste många greker för att ta reda på gudarnas vilja. De kunde fråga om såväl privata saker som råd i hur de skulle styra sin stad.

1.10 Nordisk mytologi

Under vikingatiden c:a år 800 e.v.t till 1050 e.v.t fanns i norden en speciell religion vi brukar kalla nordisk mytologi eller fornnordisk mytologi. Ibland kallas den även för Hedendom eller Asatro.

I Nordisk mytologi fanns en rik gudavärld, där asagudarna härskade. I människans tankar kring hur världen såg ut, delade de in världen i tre delar. Asgård vilken var gudarnas boning, Utgård där jättarna, gudarnas motståndare bodde, samt Midgård vilken var människornas värld. Runt hela världen låg den fruktansvärde Midgårdsormen och vaktade. Den nordiska mytologin är ett exempel på en polyteistisk religion.

Gudarna i nordisk mytologi var inte allsmäktiga. De hade visserligen skapat världen och människorna samt ordnat tid och rum. Det fanns ändå delar av skapelsen och olika varelser som de inte kontrollerade. Exempelvis Utgård med dess jättar och kaosmakter. De kunde inte heller besegra döden eller ödet.

Det fanns även andra makter och varelser som också kunde påverka livet för människorna. Exempel på dessa var: Alver, Diser, Nornor, Dvärgar, Fylgior, Valkyrior, Vättar och Völvor.

Asgård

Asgård var gudarnas hem. Mitt i Asgård fanns Yggdrasil, världsträdet. Yggdrasil vaktades av nornorna. Nornorna var kvinnliga gestalter som behärskade ödet. De var mäktiga då ödet kunde styra såväl gudar som människor. Det fanns en mängd olika gudar i den nordiska mytologin. Några av de viktigaste var: Oden, Tor, Loke, Balder, Heimdal, Frigg, Gefjon, Idun, Tyr, Ull, Njord, Frej och Freja. Av dessa är de fyra första extra viktiga.

Oden

Mäktigast bland asarna var Oden. Oden var skaparguden och dikternas gud. Han stod för kreativitet, men även för den logiska tanken. Han var vishetens gud. Han var mycket mångsidig och kunde ibland vandra i människornas värld, Midgård. Han avbildas oftast som en enögd, skäggprydd man i sällskap med sina korpar, Hugin och Munin.

Tor

Tor var en annan viktig asagud. Tors uppgift var att upprätthålla världen och därför var jättarna hans särskilda motståndare. Han skyddar Asgård och Midgård från jättar och andra kaoskrafter som främst har sitt ursprung i Utgård. Tor framställdes som stark men inte alltid så klok. Han var de vanliga folkets gud, böndernas gud. Tor var son till Oden och jättinnan Jord. Han avbildas oftast som en stark man, hållandes i sin hammare Mjölner, varmed han dödar jättar.

Loke

Loke räknas som en av asarna, men var ett mellanting mellan en asagud och en jätte. Loke är svår att få grepp om, han ses ofta som en bråkstake, någon som startar bekymmer för gudarna, men kan ibland även hjälpa dem. Loke var far till den fruktansvärde Midgårdormen som vaktade världen, Hel som var dödsrikets härskarinna och Fenrisulven, ett väldigt monster. Vid tidens slut, vid Rangnarök, visar dock Loke sin sanna natur, genom att strida på jättarnas sida mot asagudarna.

Balder

Balder var en ljus, mild och rättfärdig asagud. Myten kring Balders död är en viktig myt i den Nordiska mytologin. Balders död startar tidens slut, slutstriden eller Rangnarök. I myten dödas Balder av sin blinde bror Höder. Det är dock Loke som ligger bakom mordet. Ragnarök betyder ungefär: "makternas undergång". Det var en händelse som markerade alltings undergång, då tiden tar slut.

Utgård

I Utgård fanns jättarna och andra kaosmakter. Ju längre bort i utgård man färdades desto mer fruktansvärda och hemska blev kaosmakterna. Jättarna var gudarnas fiender.

Midgård

Midgård var människornas värld. Den värld vi lever i. Ibland kunde gudarna och jättarna resa till Midgård. Gudarna reste då förklädda i mänsklig gestalt. Oden reste till exempel oftast i en vid, mörkblå kappa, med en stor hatt på huvudet. Han försökte med hjälp av hatten dölja att han var enögd. Han reste till Midgård för att skaffa sig information om olika saker.

Myter och riter

Den nordiska mytologin innehåller en mängd myter. Oftast handlar myterna om olika gudar och deras handlingar. Samtidigt handlar även religion om vad man gör. Det förekom även olika riter. Två av de viktigaste riterna var: Blot och Sejd.

Blot

Blot var en högtid då man offrade till gudarna. De tre viktigaste bloten var sommarblotet, höstblotet och midvinterblotet. Oftast var det djur som offrades men även mat, dryck eller värdeföremål kunde offras. I kristider kunde till och med människooffer förekomma. I samband med blot hade man även ett slags rituellt öldrickande. Rusdrycker ansågs nämnligen ha en särskild helig kraft.

Sejd

Sejd var en slags magi som särskilda personer kunde utöva för att påverka gudar och människor. Sejd kunde vara både farligt och mäktigt. Den som behärskade sejd kunde tämja naturen, ändra dess lagar, skapa eller stilla stormar, ja man kunde till och med få makt över liv och död. De som praktiserade sejd kallades för völvor eller sejdmän. Vanliga inslag i sejd var att man använde sig av sånger, formler, stavar, runskrift och trummor.

1.11 Sammanfattning

Religion handlar om "vördnad för det heliga". Religion försöker ge svar på de stora frågorna i livet. Exempel på de stora frågorna är:

Finns Gud eller någon annan högre makt? Vem är jag och vad är meningen med mitt liv? Finns det ett liv efter döden?

De som tror på Gud eller någon annan högre makt kallas för religiös eller troende. Det som förenar de flesta av världens religioner är tankar kring att det finns en eller flera gudar, att världen är delad, att Guds regler styr världen och att det finns liv efter döden.

Att tro på Gud eller någon högre makt kallas för teism, motsatsen när man inte tror eller förnekar att Gud existerar kallas för ateism. Att säga sig inte veta om Gud finns, kallas för agnosticism.

De som tror på Gud eller annan högre makt kan delas in i två huvudgrupper: polyteism och monoteism. Polyteism betyder att man tror på flera gudar, medan monoteism betyder att man tror på en Gud.

I alla religioner finns religiösa berättelser, de kallas myter. Myterna är ett slags heliga berättelser som försöker besvara de stora frågorna. En myt är ofta nedskriven i religionens heliga texter, men den kan också vara muntligt berättad. En del troende tolka myterna bokstavligt andra bildligt. Exempel på myter är skapelseberättelser.

Religiösa handlingar kallas riter. Exempel på riter är böner och offer. En bön är när man försöker ta direkt kontakt med Gud, medan ett offer är en gåva till Gud. Riter, böner och offer kan ge upphov till religiösa ceremonier. De flesta religioner har särskilda ceremonier i samband med viktiga händelser i livet som: födelsen, äktenskapet och döden. Ibland leds riterna av religiösa specialister som har extra kunskaper i religionen, exempelvis en präst, imam, rabbin eller guru.

Tro, myter, riter, böner, offer och ceremonier är alla en del av den religiösa kulten. Genom att studera kulten kan vi få kunskap om religionerna. Inom en och samma religion finns oftast flera olika kulter.

De fem stora världsreligionerna är: Judendom, Kristendom, Islam, Hinduism och Buddhism. En majoritet av världens befolkning tillhör någon av dessa religioner. Vissa människor är dock sekulära. Det betyder att de inte tycker att religionen spelar så stor roll i deras liv.