2.1 Medeltidens värld

När Romarriket upphörde att existera inleddes en ny tidsperiod. Västrom gick under år 476 e.v.t och tiden därefter mellan ca år 500-1500 e.v.t kallas medeltiden. Tidsperioden fick sitt namn av de som levde efter denna tid, under den Nya tiden (ca 1500-1750). De tyckte medeltiden var en ”mellantid” av okunskap, krig och sjukdomar där utvecklingen gått tillbaka alltsedan antikens dagar. Detta sätt att se på medeltiden som en mörk period i mänsklighetens historia, där ingen eller väldigt liten utveckling skedde, lever kvar i många sammanhang trots att det långt ifrån är en sann bild.

Medeltiden var som sagt långt ifrån en ”mellantid”. Under de ca 1000 år som utgjorde medeltiden gjordes många viktiga förbättringar inom jordbruk, teknik och vetenskap. Det var en tid då de grundläggande förutsättningarna för våra dagars samhälle lades. 

Det som utmärker medeltiden i Europa är: 

• Den kristna kyrkans dominerande ställning, kyrkan hade mycket makt. 

• Den minskande handeln till följd av romarrikets fall. 

• Feodalismen. Området runt Medelhavet och övriga delar av Europa kom att delas upp i många små länder som styrdes av olika härskare, eller kungar. Det utvecklades därmed ett nytt sätt att styra som kallas feodalism. 

2.2 Feodalism

Det politiska livet under medeltiden kännetecknas av ett nytt sätt att styra, feodalismen. Feodalismen växte fram på grund av den minskande handeln under den tidiga medeltiden. Det blev ont om pengar. Människorna blev därför tvungna att återgå till självhushållning och att bedriva byteshandel i högre utsträckning än man gjort under romartiden.

Kungarna fick därmed inte in tillräckligt mycket pengar i skatt för att kunna betala lön till en armé. För att lösa detta problem utsåg kungarna därför olika stormän, att ta hand om skatterna i olika delar av landet. De olika delarna kallades för län.  Stormännen lovade i sin tur kungen att ställa upp med soldater i händelse av krig.

Stormännen som fick ett län, lovade att lyda kungen och att ställa upp med soldater. Stormännen kom att bli vasaller som lydde under kungen. Vasallerna kunde i sin tur också utse egna undervasaller. På så vis skapades ett komplicerat styrelsesystem i de europeiska länderna.

Vasallerna gjorde sig med tiden alltmer självständiga från kungarna och det ledde till att delar av Europa blev ett lapptäcke av, mer eller mindre självständiga, småstater. Detta skedde till exempel i Italien och Tyskland.

Ståndssamhället

Alla människor i det medeltida samhället tillhörde ett socialt stånd. I Sverige delades människorna in i fyra stånd (adel, präster, borgare och bönder) men i många andra länder fanns det tre. Olika lagar och regler gällde för de olika stånden.

• Adeln var de som skulle ställa upp och försvara samhället vid krig. De lovade kungen att göra rusttjänst/kriga mot att de fick ett landområde att styra över. Adeln utgjorde eliten i samhället med stor makt och rikedom.

• Prästerna skulle svara för själavård och se till att människorna i samhället följde den kristna läran. Många präster var fattiga men de högre kyrkliga ledarna som till exempel kardinaler och biskopar var mycket rika och hade stor makt.

• Borgare var köpmän och hantverkare som bodde i de små men växande städerna. De tillverkade och handlade med varor som samhället behövde och det var bara i staden man fick syssla med handel.

• Bönderna var den största gruppen som odlade jorden och försåg samhället med mat. En del bönder kunde vara rika men de flesta var fattiga och hade det svårt. 

2.3 Karl den Store

En av de mest kända och mäktigaste kungarna i Europa under medeltiden var Karl den store. Han styrde ett stort rike i västra Europa mellan år 768-814 e.v.t. Karl var Frankernas kung (område i nuvarande Frankrike) men genom ständiga erövringskrig, utvidgade han sitt rike till att omfatta större delen av Västeuropa. Han lät till och med utropa sig till kejsare i Rom, år 800 e.v.t. Ville han kanske återskapa det romerska imperiet?

Efter Karl den stores död delades hans rike emellertid upp i tre större delar: Frankrike, Tyskland och norra Italien. Drömmen om att återupprätta det romerska riket skulle därmed förbli en dröm. 

De europeiska feodala kungarikena var splittrade och kungarna hade svårt att styra över sina områden. Detta underlättade för de nordiska vikingarnas handel och plundringar som inleddes under 800-talet. 

2.4 Vikingatiden

Den tidiga medeltiden brukar i Sverige ibland kallas för vikingatiden. Den varade från c:a 700-1000 e.v.t. Vikingatiden i de nordiska länderna Sverige, Norge och Danmark utmärkte sig av att människor i Norden gav sig av på långväga handels- och plundringsresor till sjöss.

Handel och plundring

Vikingarna var duktiga sjöfarare och deras fartyg som kallades långskepp var mycket sjödugliga och dessutom grundgående. Det gjorde att de med lätthet kunde färdas i grundare vattendrag som floder och nära kusterna. De var även lätta och kunde transporteras över land om så krävdes. 

Med hjälp av goda kunskaper i navigering och sjövana tog sig vikingarna till många olika områden: England, Irland och Island. De färdades även på de stora floderna i Ryssland och tog sig över Svarta havet ända bort till den stora staden Konstantinopel (våra dagars Istanbul i Turkiet). Vikingarna kallade Konstantinopel för Miklagård.

Vikingarna var främst handelsmän, de handlade med bland annat pälsverk och slavar, men de kunde även om tillfälle gavs ägna sig åt plundring och erövringar. I England kom vikingar att erövra stora landområden och skapade ett område där deras lag skulle råda. Området kallades därför Danelagen (Danska lagen). Det finns idag även bevis för att vikingar seglade över Atlanten ända till Nordamerika. Arkeologer har grävt ut en vikingabosättning på New Foundland. Ett område som vikingarna kallade Vinland.

Asarna möter kristna

Vikingarna var inte kristna. De hade en annan trosuppfattning än övriga Europa som var kristna. Deras religion kallas för Asatro eller Nordisk mytologi. (Om asatron kan du läsa i kap 1 Religion i Samhället.) När kontakterna med övriga Europa ökade i omfattning började en del vikingar överge eller komplettera sin egen tro med den kristna. Det kunde ju vara en fördel att vara kristen om man handlade med kristna. På så vis började kristendomen även få fäste i de nordiska länderna. Men det var inte förrän i början av 1000-talet som den första kungen i Sverige lät kristna sig. Han hette Olof Skötkonung. På 1100-talet började även de flesta människorna i Norden följa kristendomen. Norden blev därmed en del av det kristna Europa. 

2.5 Kristendomen och kyrkan

Troslivet under medeltiden i Europa dominerades totalt av den kristna, katolska kyrkan. Under medeltiden kämpade kungarna och kyrkan om makten. Vem skulle bestämma över kyrkan? Var det kungen i riket eller var det kyrkans ledare, påven i Rom? Men i mitten av medeltiden var påvens ställning stark, i alla fall i västra Europa.

Stora schismen - kyrkan splittras

Den kristna kyrkan dominerade troslivet i Europa under medeltiden. Men inom kyrkan rådde det sedan länge en maktkamp. När det romerska imperiet delades i två delar på 300-talet kom de olika delarna Västrom och Östrom att utvecklas olika. I Västrom kom påven att få stort inflytande. Synen på den kristna religionens tro och tolkningar av dess lära samt ledarskapet, kom tillslut att leda till en splittring av den kristna kyrkan i två delar år 1054 e.v.t. Den katolska (väst) och ortodoxa  (öst). Den katolska kom att styras av påven i Rom och den ortodoxa kom att styras av olika patriarker där patriarken i Konstantinopel var den viktigaste. 

Korstågen

Påve Urban II utropade "Gud vill det" inför en stor folkmassa i Frankrike år 1095 e.v.t. Han uppmanade de församlade människorna att "befria" Jerusalem från muslimerna. Alla som deltog i detta korståg skulle få syndernas förlåtelse och därmed en genväg in till Paradiset i livet efter detta. Urban II fick genast ett stort instämmande i stora delar av Europa. Han utmålade muslimerna som jordens avskum. Det första korståget bestod av närmare 50.000 människor men var oorganiserat och nästan alla togs tillfånga eller dödades innan de kom fram. Därefter blev det bättre organiserat och de lyckades efter hårda strider erövra Jerusalem år 1099 e.v.t. När de erövrat staden genomförde de en massaker på alla muslimer. "Korsfararna vadade i blod" skrev en samtida författare. 

Under c.a 100 år styrde sedan olika kristna kungar över Jerusalem och området kring staden, våra dagars Israel och Palestina. Det kom hela tiden nya människor från det kristna Europa för att stödja korstågen och vallfärda till Jerusalem samt besöka Jesus grav. Det var först år 1187 som en muslimsk härförare vid namn Saladin återerövrade staden. Han gjorde inte som de kristna, utan skonade befolkningen i staden. De kristna gjorde flera försök mellan åren 1189-1192 att ta tillbaka staden men misslyckades. Korstågen var därmed över.

Korstågen gjorde att det medeltida Europa kom i kontakt med Indien och Kina. Handeln på Medelhavet och längs sidenvägen fick därför ett uppsving.

Maktkamp påven - kungarna

Det politiska livet under medeltiden handlade mycket om en maktkamp mellan påven i Rom och kungarna i de olika rikena. Kungarna ville själva bestämma över kyrkan i sina länder, medan påven ansåg att det naturligtvis var han som skulle bestämma. Han var ju Guds ställföreträdare på jorden och kyrkans högste ledare. Denna maktkamp kallas för investiturstriden. Den ledde bland annat till att det vid ett tillfälle under 1300-talet fanns tre olika påvar som alla hävdade att de var den "riktiga" påven. Det var inte förrän i början av 1400-talet som man kunde enas om en påve. Stridigheterna försvagade påvens ställning som kyrkans ledare.

Kloster och katedraler

Under medeltiden kom en stor del av den vetenskapliga utvecklingen och kunskaperna från den kristna kyrkan. Där spelade klostren en viktig roll. I klostren fanns munkar och nunnor som ägnade hela livet åt sin religion. Det bildades flera olika munkordnar. En munkorden var en slags sammanslutning av munkar som levde efter samma regler och hade samma trosuppfattningar. De tre största var: Dominikaner, Benediktiner och Franciskaner. I klostren kom dessa munk- och nunneordnar att utveckla skriftkonsten, nya jordbruks- och byggnadstekniker samt bevara de antika filosofernas texter. De fungerade ibland även som ett slags sjukhus och skolor och spred därmed sina kunskaper vidare till de människor som bodde i närheten.

2.6 Medeltidens handel

Det ekonomiskt livet under medeltiden började få en större omfattning på 1000-talet. På medeltiden saknades landsvägar. Det gjorde att handeln bedrevs till största delen till havs med hjälp av segelfartyg. 

I norra Europa kom städerna Brugge i nuvarande Belgien och Lübeck i Tyskland att bli viktiga handelsstäder. De tyska handelsstäderna med Lübeck i spetsen bildade en organisation kallad Hansan. Hansan kontrollerade en stor del av handeln på Östersjön och Nordsjön. I södra Europa på Medelhavet kom Venedig och Genua i norra Italien att få motsvarande roll.

De som var rika under medeltiden var kungar, adeln och de högsta kristna företrädarna så som påven, kardinaler och biskopar. De hade råd med lyxprodukter. Varorna de var ute efter var till exempel sidentyger, kryddor, ädelstenar och glas. Siden och kryddor kom från Kina och Indien via sidenvägen som gick i de inre delarna av Asien till Medelhavet. På grund av den långväga handeln blev varorna extra dyra.

Med tiden utvecklades handeln ytterligare och ylle blev en viktig vara. Det var av fårens ull man gjorde kläder. Kläder är något alla människor behöver och det uppstod därför en större klädtillverkning i England och Flandern (våra dagars Belgien och Nederländerna) men även i de norditalienska städerna som till exempel Florens och Milano.

Tack vare den ökande handeln skaffade sig även borgare i städerna mer rikedom. Det var nu inte bara adeln som kunde bli rika utan även framgångsrika köpmän i städerna. 

Teknisk utveckling

Den tekniska utvecklingen under medeltiden var inte speciellt omfattande. Det mesta av allt arbete skedde med hjälp av muskelkraft från människor och djur. Man kunde dock utnyttja vind- och vattenkraft i kvarnar för att mala mjöl samt till att driva blåsbälgar i smedjor för att smida verktyg och vapen i järn. Dessutom förbättrades efterhand fartygskonstruktionerna så att man kunde bygga större fartyg som kunde ta större laster. Fartygstypen som var vanlig under medeltiden kallades kogg.

2.7 Medeltidens kulturliv

Det sociala livet under medeltiden kretsade kring jordbruket. De flesta människor var bönder och jordbruket spelade en mycket stor roll för människornas försörjning. 

Det medeltida samhället var inte jämlikt. Alla människor delades in i olika sociala stånd eller samhällsklasser. Adel, präster, borgare och bönder. För de olika stånden gällde olika lagar och regler samt rättigheter och skyldigheter. 

Det medeltida kulturlivet dominerades av kyrkan och kristendomen. Kyrkan drev på byggandet av stora katedraler runt omkring i de europeiska städerna. Man började även grunda många lärosäten, universitet. Men de som främst bidrog till kulturlivet var de många klostren som fanns i de flesta länder. Munkarna och nunnorna i klostren skrev av tiotusentals böcker för hand. Klostren fungerade även som en skola för adelns barn. Eftersom kristendomen kom att dominera kulturlivet blev kyrkans språk, latinet  även vetenskapens språk. 

2.8 Digerdöden

Det finns nog inget som är mer förknippat med medeltiden än digerdöden. Den digra (stora) döden var en pestsjukdom som drabbade större delen av Europa under 1350-talet.  Digerdöden kallades även för den "svarta döden" eftersom en del som blev sjuka fick svarta bölder på kroppen. Pesten spreds genom loppor som fanns i råttornas pälsar. 

Det fanns inget botemedel mot pesten och på medeltiden visste man inte hur smittan spreds. Det enda man kunde göra var att fly eller isolera sig från områden där pesten fanns. Mellan en tredjedel till en fjärdedel av alla människor i Europa dog. Det ledde till att många landskap mer eller mindre tömdes på människor. Det var först på mitten av 1400-talet som Europa började återhämta sig efter digerdödens härjningar.

2.9 Den nya tiden

Den nya tiden kallas den historiska period som tar över efter medeltiden. Den nya tiden brukar man kalla perioden ca 1500-1750 e.v.t. Den kallas nya tiden eftersom människorna som levde då ansåg att en ny tid hade inträffat samt att vi idag kan se att många nya saker inträffar under denna tid. Några av de viktigaste är:

• Nya geografiska upptäckter

• Nya uppfinningar

• Kritik mot kyrkan

• Kolonialism

Renässansen

Renässansen kallas 1400-talet för. Ordet betyder ungefär, "pånyttfödelsen". Människor som intresserade sig för kultur och vetenskap började studera de gamla antika romerska/grekiska filosofernas texter. De återupptäckte deras kunskaper och det kan sägas vara en förutsättning för utvecklingen under den nya tiden.  

2.10 Nya geografiska upptäckter

Handeln under medeltiden var koncentrerad till Medelhavet i söder samt Nordsjön och Östersjön i norr. Man handlade via många mellanhänder med Indien och Kina. I den handeln hade den så kallade sidenvägen som gick i det inre delarna av Asien stor betydelse. Tack vare att sjöfarten och handeln på haven fick allt större betydelse under senare delen av medeltiden, fick många köpmän och kungar i Europa idén om att handla med Indien och Kina direkt. Då kunde man köpa varorna mycket billigare. 

Sjövägen till Indien

I Spanien och Portugal som ligger geografiskt vända ut mot Atlanten blev dessa idéer allt starkare. Portugiserna började segla längs Afrikas kust längre och längre söderut på jakt efter sjövägen till Indien. År 1488 nådde en expedition under ledning av Bartolomeu Dias Afrikas sydspets.  Sydspetsen fick namnet "Godahoppsudden". Några år senare ledde en annan portugis Vasco da Gama en ny expedition som år 1498 fann sjövägen till Indien. Några år senare återkom Vasco da Gama med en stor krigsflotta till Indien. Portugiserna ville skaffa sig kontroll över handeln på haven. De angrep all inhemsk sjöfart med sina krigsfartyg. På grund av sina överlägsna fartyg som var utrustade med mer avancerade kanoner lyckas de på bara några få år, skaffa sig nästan fullständig kontroll över handeln på Indiska oceanen. Portugiserna erövrade även viktiga hamnstäder och grundade egna handelsstationer. 

Amerika - den nya världen

Spanjorerna lyssnade på den italienska sjöfararen Christoffer Columbus som menade att man kunde finna sjövägen till Indien genom att segla västerut över Atlanten. Vetenskapsmän och kartritare var vid slutet av 1400-talet övertygade om att jorden var rund och att det därför var möjligt. Det ville Columbus pröva. Efter flera övertalningsförsök gick det spanska kungaparet, Ferdinand och Isabella med på att låta Columbus utrusta en expedition. År 1492 seglade han iväg med tre fartyg ut mot det okända. Efter c.a två månader till havs siktade de land. De steg i land på en ö som Columbus gav namnet San Salvador, "Den helige frälsaren".  Columbus som trodde att han hade funnit sjövägen till Indien kallade invånarna på ön för indianer. Efter att ha seglat runt i området under några månader på jakt efter guld och kryddor återvände expeditionen till Spanien. Kungaparet blev väldigt imponerade över det Columbus berättade om sin expedition och var därför beredda att betala för fler. Columbus gjorde ytterligare tre resor till den nya världen. Trots att han aldrig fann några rika indiska städer var han under hela sin livstid övertygad om att han hade funnit sjövägen till Indien. Inte att han hade "upptäckt" en ny del av världen.

Portugiserna utrustade egna expeditioner som började segla längs Sydamerikas kust. Italienaren Amerigo Vespucci var en av dessa sjöfarare som seglade åt Portugal . Han gav namn åt de nya världsdelarna "Amerika". Området kom även att kallas "Den nya världen".

Spanjorerna och Portugiserna tävlade med varandra, men för att undvika krig kom de att dela upp den då kända världen mellan sig. I Tordesillas fördraget år 1494 som undertecknades av Påven i Rom kom större delen av Amerika (Brasilien undantaget) att tillhöra Spanien medan bland annat Indien kom att vara Portugisiskt.

Världsomsegling

Spanjoren Ferdinand Magellan ledde en expedition mellan åren 1519-1522 som till slut kunde nå Asien genom att segla västerut.  Han själv blev ihjälslagen av urinvånare på Filippinerna, men några av expeditionens medlemmar kunde ta sig hem till Spanien. Det var det första riktigt tydliga beviset för att jorden var ett klot.

Det skulle dröja ytterliga några hundra år innan alla världsdelar var "upptäckta". År 1770 seglade engelsmannen James Cook längs Australiens kust och därmed var alla större kontinenter kända.

2.11 Den nya världens erövring: Azteker och Inka

Efter det att Christoffer Columbus "upptäckte" Amerika kom många andra att vilja segla dit på jakt efter rikedom. Många expeditioner utrustades och ivriga spanska adelsmän som kanske saknade land i hemlandet drömde om att berika sig själva i det nya landet på andra sidan Atlanten. De spanska erövrarna kallades Conquistadorer, som betyder just erövrare på spanska. Conquistadorer skydde inga medel i sin jakt på guld. I Mellan- och Sydamerika fanns vid 1500-talets början två stora riken. Aztekerna i nuvarande Mexico samt Inkariket i bergskedjan Anderna i nuvarande Peru/Bolivia/Chile

Mayafolket och Aztekerna

Mayafolket var ett indianfolk som levde av jordbruk. De levde på Yacatanhalvön i Mellanamerika under c.a 300-900 e.v.t. De byggde stora städer med imponerande trappstegspyramider. Deras samhällen styrdes av prästerna. Prästerna hade goda kunskaper i astronomi. De var goda matematiker och hade ett utvecklat skriftspråk. Mayafolket kände dock inte till hjulet eller användningen av metaller. Hon Mayafolket förekom människooffer. De offrades som ett led i deras religiösa riter. Gudarna krävde blod för att ge människorna rika skördar samt för att låta solen gå upp.  Under 900-talet drabbades Mayafolkets kultur av överbefolkning och missväxt. Svält och sjukdomar spred sig. Det ledde till att människorna övergav städerna.

På 1300-talet e.v.t kom ett annat indianfolk, Aztekerna till de inre delarna av nuvarande Mexico. Aztekerna påverkades mycket utav Mayafolkets kultur. De byggde upp en stor stad: Tenochtitlan där nuvarande Mexico City ligger idag. De lyckades genom en rad framgångsrika krig lägga under sig ett stort rike runt staden. Precis som Mayafolket offrade Aztekerna människor i sina religiösa ceremonier. Aztekerna var inte speciellt populära hos de andra indianfolken då de tvingades betala skatt i form av ädelstenar, guld, silver, kakao och offerslavar.

Cortez erövrar Aztekernas rike

Hernan Cortéz var en spansk conquistador. Han var på jakt efter rikedom och ville erövra Aztekernas huvudstad Tenochtitlan. Han landsteg i Mexico med c.a 600 soldater och några kanoner.  Cortés allierade sig med Aztekernas fiender och lyckades på bara några få år erövra och plundra Tenochtitlan. Hela Mexico kom därför att hamna under spanskt styre.

Inkariket

I bergskedjan Anderna i Sydamerika hade på 1400-talet ett mycket stort rike bildats, Inkariket. Inkariket var lika stort som Romarriket var. Från dess huvudstad Cuzco i nuvarande Peru styrde deras ledare: Inka över riket. Inkan var både världslig och religiös ledare. Han kallades för solens son. Inkafolket var goda byggare. De odlade på terrasser i bergen och grävde kanaler till konstbevattning. De byggde broar och vägar.  Dock kände de inte till hjulet utan all last bars på ryggen eller med hjälp av lamadjur. De kunde meddela sig med varandra med hjälp av ett slags skriftspråk. De använda knutar på rader av snören. Vid tiden för inkarikets möte med europeérna hade de precis utkämpat ett inbördeskrig.

Pizarro erövrar Inkariket

Francisco Pizarro var en spansk conquistador. År 1532 reste han tillsammans med 168 män till Inkariket. De tog sig till huvudstaden Cuzco och i ett överraskningsanfall tillfångatogs inkan. För att frige denne krävde spanjorerna att inkafolket skulle fylla ett rum fullt med guld. Trots att guldet samlades in dömde spanjorerna inkan till döden och ströp honom till döds.  Efter denna inledande attack dröjde det flera hundra år av strider innan spanjorerna och portugiserna hade erövrat hela Sydamerika. 

2.12 Nya uppfinningar

Under den nya tiden kom man på och började använda sig av många olika uppfinningar. De kanske tre viktigaste var:

• Krut

• Kompass

• Boktryckarkonst

 Alla de tre uppfinningarna kom ursprungligen från Kina men det är i Europa de kom att få störst betydelse.

Krutet användes i Kina i fyrverkerier men även till viss del i kanoner och andra krutvapen. I Europa kom man tidigt att utveckla alltmer avancerade kanoner och musköter (tidiga gevär). Det gjorde att européerna fick ett militärt övertag på de folk och länder de "upptäckte". Kanoner och bättre fartyg var en viktig förutsättning för både spanjorernas och portugisernas erövringar.

Med kompassens hjälp kunde man navigera över öppet hav med större säkerhet än tidigare. Även andra navigationsinstrument utvecklades under denna tid samt nya fartygstyper som till exempel karavellen som var mer lämpad att segla över stora avstånd och över öppet hav. 

Den kanske viktigaste uppfinningen under den nya tiden var boktryckarkonsten. Under medeltiden hade man varit tvungen att skriva alla texter för hand samt att skriva av texter för hand. Det var mycket tidskrävande och gjorde att böcker blev väldigt dyra. Johann Gutenberg 1394-1468) var en av de personer som tidigt använde sig av en tryckpress. Med hjälp av den kunde man snabbt trycka många böcker och tidningar. Det gjorde att det blev billigare vilket i sin tur gjorde att fler hade råd att skaffa dem. Boktryckarkonsten gjorde så att information och kunskaper snabbare kunde spridas. Det bidrog till att vetenskapen fick allt större betydelse under den nya tiden.

2.13 Kritik mot kyrkan

När vetenskapen började få större betydelse väcktes kritik mot kyrkan, kristendomen och dess företrädare.  

Ny världsbild - heliocentrisk

En uppfinning som utvecklades mycket under den nya tiden var kikaren. Med hjälp av den kunde man bättre studera stjärnhimlen samt planeternas och solens bana. En vetenskapsman som hette Nikolaus Copernikus (1473-1543) började ifrågasätta den gamla  geocentriska världsbilden där man trodde att solen kretsade kring jorden. Han hade kommit fram till att det tog jorden ett år att snurra runt solen och att det tog ett dygn för jorden att snurra runt sin egen axel. Copernikus idé, att jorden snurrade runt solen, motarbetades av kyrkan, och vid den tiden fick hans idéer inget större gehör. Hundra år senare byggde den italienska astronomen Galileo Galilei (1564-1642) en kikare som gjorde att han kunde observera hur olika himlakroppar rörde sig. Galileo Galilei hade hört talas om Copernikus idéer och menade att hans egna observationer gav denne rätt. Solen är i centrum och jorden och de andra planeterna kretsar kring den. Galilei lade fram sina tankar om denna förändrade världsbild (heliocentrisk), vilket ledde till att han blev ställd inför rätta i en kyrklig domstol och dömdes till livstids husarrest.

Reformationen - Martin Luther

Reformationen var en förnyelse och förändring av den katolska kristendomen som till stor del skedde på 1500-talet.

Under 1500-talet växte det fram kritiska röster mot hur den katolska kyrkan fungerade. I grund och botten handlade kritiken om att de kyrkliga ledarna (påven, kardinaler och biskopar) inte levde som de lärde. De skulle till exempel leva i celibat (inte gifta sig) men hade ofta älskarinnor eller hushållerskor som fungerade som fruar. 

En annan sak som väckte kritik var den omfattande handeln med avlatsbrev. Avlatsbreven var ett papper man kunde få av kyrkan om man gick och biktade sig för en präst samt betalade pengar. I brevet lovades man då syndernas förlåtelse. Det blev ett sätt att köpa sig fri från synd, att köpa sig en väg in i paradiset. 

Alla gudstjänster och alla biblar var skrivna på latin. Det gjorde att vanligt folk inte kunde ta del av eller förstå vad som sades eller vad det stod. På så vis kunde prästerna utöva stor makt då de var skriv- och läskunniga. Detta vände sig alltfler emot och ville att gudstjänsten och bibeln skulle vara på det egna språket så att alla kunde förstå.

Martin Luther (1483-1546) var en tysk präst som offentligt kritiserade kyrkan för handeln med avlatsbrev. Han blev motarbetad av påven som lät bannlysa honom. En bannlyst person var i stort sätt fredlös. Vem som helst kunde döda honom utan att få något straff. Luther fick dock även stöd av många kungar i länder från norra Europa som ville minska påvens makt och inflytande. Detta ledde till en splittring av den katolska kyrkan där de som stödde Luther kom att kallas protestanter (de som protesterade). I Sverige hade Gustav Eriksson Vasa blivit kung 1523 och han kom att ansluta sig till protestanterna.  

2.14 Kungens makt ökar 

Under den nya tiden kom det feodala medeltida systemet att styra länder på att ändras. Man gick i många länder från feodalism till att kungarna ökade sin makt. Man kan börja tala om ett kungligt envälde. Kungen kom att bestämma alltmer självständigt och stormännens/adelsmännens makt minskade.

Krutvapnen gjorde att riddarnas betydelse på slagfältet minskade. Då minskade även adelns makt. Det var ju de som var riddarna. Kungen började istället använda sig av betalda soldater, så kallade legoknektar. Det krävdes inte lika mycket övning att lära sig skjuta med gevär som att lära sig till riddare. 

2.15 Triangelhandel och kapitalism

Triangelhandeln 

Efter att Amerika upptäckts i slutet av 1400-talet så växte handeln snabbt med olika varor från den nya kontinenten. Bland annat så importerades en stor mängd socker, bomull och tobak från Amerika. Från början tvingades indianerna att arbeta för européerna, men ganska snart märkte man att de inte klarade det hårda arbetet tillräckligt bra utan de dog istället. Därför började man frakta slavar från Afrika till Amerika då de klarade av arbetet bättre.

Detta skapade den så kallade Triangelhandeln. Skeppen lastades i Europa med smycken, sprit och vapen som sen åkte till Afrika. Där byttes varorna mot slavar som en skeppades till Amerika. Slavarna såldes mot bomull, tobak och socker. Dessa varor skickades sen till Europa och såldes med en stor vinst. 

Kapitalismen

I Storbritannien fanns det en grupp med människor som hade blivit mycket rika på grund av bland annat Triangelhandeln, stora jordbruksegendomar och handeln med brittiska kolonier. Tidigare hade man mer eller mindre samlat sina pengar på hög. Men under 1700-talet började man tala om att använda sina pengar för att tjäna ännu mer pengar. Det kallas för kapitalism. Detta gjorde att många rika satsade sina pengar på att bygga upp nya fabriker eller på att utveckla uppfinningar. 

2.16 Kolonialism och Imperialism

Under 1600 och 1700-talen kom flera Europeiska länder att ge sig ut över världshaven. I början på perioden var Portugal och Spanien de ledande länderna men ganska snart kom nya stormakter in i bilden. Länder som England, Frankrike och Nederländerna kom att erövra stora landområden i andra delar av världen. De skaffade sig kolonier. En koloni är ett landområde man kontrollerar som ligger utanför det egna landet. I slutet av den nya tiden kontrollerades stora delar av världen av olika stormakter i Europa.

Även Sverige skaffade sig små kolonier under denna tid. Nya Sverige i Nordamerika, små öar i karibiska havet samt Cabo Corso i Afrika. Men Sverige lyckades inte behålla dessa under någon längre tid.

Att äga kolonier gav länderna makt och rikedom. Man kunde utnyttja råvarorna och befolkningen i kolonierna. Dessutom kunde man kontrollera handeln med varor där och på så vis skaffa sig ännu mer rikedomar.

I slutet av nya tiden under senare delen av 1700-talet kan man tala om en imperialism. Imperialismen kallas det när ett antal stormakter i Europa som till exempel England och Frankrike lade under sig stora landområden i världen som de skaffade sig alltmer kontroll över. De byggde upp stora imperier. England kom att erövra hela Indien och Frankrike skaffade sig stora landområden i Nordafrika.

Urbefolkningen och slaveriet

När de Europeiska "upptäckarna" och erövrarna kom i kontakt med urbefolkningarna i respektive område uppstod konflikter dem emellan. Kolonisatörerna (Européerna) behandlade urbefolkningarna mycket dåligt. De erövrade deras landområden. De gjorde dem till slavar och slog ihjäl många. Erövrarna var på jakt efter guld och skydde oftast inga medel för att berika sig själva.  Ett exempel på deras ofattbara grymheter var silvergruvan vid Potosi.

Potosi

I berget Cerro Rico "Det rika berget" fanns en otroligt rik silverfyndighet. Spanjorerna kom att bryta c.a 45 000 ton silver här mellan åren 1556-1783. Vid gruvan växte staden Potosi fram. Den kom ganska snabbt att bli större än de flesta europeiska städer vid denna tid. Den hade c.a 200 000 invånare.

Spanjorerna tvingade indianer att arbeta i gruvan. Giftiga gaser i gruvan samt kvicksilver, som man använde för att rena silvermalmen gjorde att dödligheten bland indianslavarna var extremt hög. Potosi kallades ibland för "porten till helvetet". 

Trots att silvret gjorde Spanien mycket rika kom det på lite längre sikt medföra nackdelar för landet. I Spanien byggde man inte upp någon egen industri eller tillverkning. De kunde ju köpa vad de behövde med silvret. Det medförde att utvecklingen i Spanien inte tog fart och när silvret i gruvan sinade blev landet allt fattigare.

2.17 Följder av nya tiden

Upptäcktsresorna och kolonialismen lämnade spår efter sig som till viss del syns än idag. Några av följderna som fortfarande syns är:

• Religion

• Namn på geografiska platser

• Länders gränser

• Språk

• Folkomflyttningar

• Europeiskt försprång

• Kapitalismen

Religion

Det är kristendomen som är den klart största religionen i både Sydamerika och Nordamerika.  I Sydamerika är det den katolska kyrkan som är störst. I Nordamerika är de protestantiska inriktningarna störst men det finns även många katoliker.

Geografiska spår

I Amerika finns det städer, länder och andra geografiska platser som har sitt namn från den tiden. T ex New York, New Orleans och Magellans sund. Ett annat tydligt spår kan man se på kartor, särskilt på Afrikas karta. Många av landgränserna är skapade av européerna. Det är väldigt raka gränser mellan vissa länder och det beror på att man delade upp Afrika och drog gränsen med linjal. Men även i Nordamerika mellan USA och Kanada är gränsen väldigt rak.

 Språkgrupper

I Sydamerika och Mellanamerika är spanska och portugisiska stora språk. Det var i dessa delar som Spanien och Portugal hade störst kolonier. I Nordamerika är engelska det största språket. Frankrike hade kolonier i vissa delar runt Mississippifloden och delar av Kanada. Där finns spår av franskan kvar, särskilt i Kanada runt omkring de stora sjöarna.

Folkomflyttningar

Slavhandeln och utvandringen från Europa gjorde att Amerikas befolkning förändrades och nya människogrupper uppstod. Förutom att afrikanska slavar tvingades till Amerika så åkte många européer till Amerika. En del utvandrade frivilligt men en del brottslingar fick som straff att emigrera till Amerika. Dessutom dog en väldigt stor andel av indianerna.  Beräkningar visar att uppemot 90 procent av indianerna i Amerika dog.

Europeiskt försprång 

Triangelhandeln och kolonialismen gjorde att européerna tjänade mycket pengar och fick mycket resurser. Europeiska affärsmän blev rika och Västeuropa fick ett försprång mot andra delar av världen. Afrika drabbades mest negativt och förlorade både mycket människor (mellan 12 – 15 miljoner slavar), men även alla de resurser och råvaror som européerna tog. Många afrikanska länder har ända sedan kolonialismen haft svårt att komma in på världshandeln på grund av att Europa utnyttjat dem.

Kapitalismen

Affärsmännen i Europa som blivit rika på triangelhandeln såg en chans att öka sina inkomster ännu mer. Genom att investera pengarna i nya projekt så kunde man tjäna ännu mer pengar. Detta kallas för kapitalism. (Att använda pengar för att tjäna ännu mer pengar.) Kapitalismen är något som haft stor betydelse sen denna tiden och har det fortfarande idag runt om i världen.