1. Forntiden och Antiken

1.1 Vad är historia?

Historia är grekiska och betyder ungefär, "att undersöka". Det är en vetenskap som strävar efter att studera händelser i det förflutna. Inom historia står människan och mänsklig verksamhet i centrum för studierna. Historia som vetenskap försöker ge svar på grundläggande frågor som handlar om människan och dess olika samhällens politiska, ekonomiska och sociala utveckling.

Genom att studera och lära sig om historia kan vi få perspektiv på vårt eget liv och vårt eget samhälle. Vissa menar att vi även kan lära oss av historien så att vi inte upprepar äldre tiders misstag.

När man studerar historia tar man hjälp av många andra vetenskaper. Ett exempel är arkeologi. Arkeologi är studiet av människans efterlämnade byggnader och föremål. Inom arkeologin studerar man även fossil. Fossil är lämningar av levande växter och djur.

Historia i grundskolan syftar till att man som elev ska utveckla kunskaper om historiska sammanhang. Eleven ska också utveckla sin historiska bildning samt sin historiemedvetenhet. 

1.2 Forntiden

Forntiden eller förhistorisk tid, kallas den del av historien där man till största delen saknar skriftliga källor. Istället studerar man fossiler och målningar samt andra rester av mänsklig verksamhet. Viktigt att veta är att man hela tiden gör nya fynd och upptäckter vilket gör att man måste uppdatera det vi vet om vår tidiga historia.

De första människorna

Forskare gör ständigt nya fynd som rör människans tidiga utveckling. För c.a 6-10 miljoner år sedan, uppträdde de första mer människoliknande varelserna i världen. Dessa hominider (efter det latinska ordet homo som betyder människa), eller förmänniskor som de också kallas, skiljde sig från människans närmsta släkting aporna, genom att de började gå upprätt på två ben. 

Lucy

Ett av dessa viktiga fynd var Lucy. Lucy är ett skelett av en hominid som arkeologer grävt fram i Etiopien, i nordöstra Afrika. Hon levde för c.a 3,2 miljoner år sedan. Hon var en meter lång och vägde 30 kg. Lucy var c.a 20 år när hon dog. Lucy kunde till skillnad från aporna gå upprätt på två ben.

Homo Erectus

För c.a 1,5 miljoner år sedan utvecklades en ny förmänniska, som har fått namnet homo Erectus, "den upprättgående människan". Homo Erectus var mycket större än Lucy och hade en kropp som mer liknade vår. Homo Erectus använde redskap, bland annat enkla handyxor och för c.a 500.000 år sedan kunde homo Erectus använda elden för att värma sig, laga mat och tillverka verktyg. 

Homo Sapiens

För c.a 200.000 år sedan utvecklades vi, homo Sapiens "den kunniga människan". Ibland kallas vi även Cro-Magnon efter fossilfynd i en grotta i Frankrike. Homo Sapiens utvecklades i Afrika och spred sig därifrån ut i världen. Till Europa kom homo Sapiens för c.a 50.000 år sedan, och levde där samtidigt som Neanderthalarna, en annan förmänniska. Neanderthalarna har fått sitt namn efter fossilfynd i en grotta i Tyskland. De var stora och starka och levde framförallt av storviltsjakt. Neanderthalarna försvann för c.a 30.000 år sedan. 

Från jägare och samlare till jordbrukare

För c.a 10.000 år sedan blev klimatet mildare. Då gjorde vi människor, homo Sapiens en ny upptäckt. I flera miljoner år hade förmänniskor och människor varit nomader. En nomad flyttar hela tiden på jakt efter mat och livnär sig främst av jakt, fiske och samla bär, nötter och andra ätliga växter. Vi levde i ett jägar- och samlarsamhälle. 

Men för c.a 10.000 år sedan började detta ändras. Vi upptäckte att växter och djur kunde tämjas. Vi började odla och hålla oss med boskap. Det betydde en mycket stor förändring. Vi fick tillgång till större mängder mat, och vi behövde inte längre flytta omkring utan kunde bli bofasta. Att tillgången på mat ökade ledde också till stor folkökning. Vi blev fler. 

De första städerna

Utvecklingen ledde till framväxten av de första städerna och större samhällen. Städerna byggdes nära floder, där tillgången till sötvatten var som störst. Där kunde man odla mest effektivt. Människan byggde städer och skapade flodkulturer i Mesopotamien, Egypten, Indien och Kina. I städerna kunde man tack vare att mattillgången var så stor, börja specialisera sig. Alla människor behövde inte ägna all sin tid åt att skaffa mat. De första yrkena uppstod. Yrken som till exempel krukmakare, vävare, snickare, stenhuggare och smed.

Människans tidiga utveckling

Här nedan sammanfattas viktiga steg i människans tidiga utveckling:

1. Vi går upprätt på två ben. (c.a 6-10 miljoner år sedan) 

2. Vi använder redskap. (c.a 1-2 miljoner år sedan)

3. Vi tämjer elden. (c.a 500.000 år sedan)

4. Vi blir jordbrukare. (c.a 10.000 år sedan)

5. Vi bygger städer (c.a 10.000-5.000 år sedan) 

1.3 Flodkulturen i Mesopotamien

Mesopotamien ligger i nuvarande Irak. Mesopotamien betyder "tvåflodslandet" eller "landet mellan floderna". De två floderna är Eufrat och Tigris. Här levde för c.a 5000 år sedan ett folk som kallades Sumerer. Sumererna brukade jorden och byggde städer. 

Städer och stadsstater

Varje sumerisk stad var självstyrande och styrdes av prästkungar.  De var både världsliga och religiösa härskare. Sådana självstyrande städer kallas för stadsstater. I de sumeriska stadsstaterna som omgärdades av skyddsmurar, fanns tempelbyggnader, trappstegspyramider, så kallade Ziggurater. Utanför staden fanns åkrar som bevattnades med hjälp av olika kanalbyggen. 

Sumererna var beroende av naturkrafterna och vädret för att skördarna skulle bli bra, annars väntade missväxt och svält. Därför bad de till gudarna om hjälp och beskydd. Sumererna hade en polyteistisk religion, med många gudar, och varje stadsstat hade sin egen skyddsgud.

Uppfinningar

Sumererna byggde vassbåtar som kunde segla ända bort till Indien, som man även bedrev handel med. De byggde kanaler och bassänger, som användes till konstbevattning. Sumererna var även bland de första som använde hjulet. Hjulet kunde användas till vagnar, som drejskiva för att tillverka krukor, och vid konstbevattningen i enklare vattenhjul. 

Den kanske viktigaste uppfinnigen var dock skrivkonsten. Den äldsta skriften vi känner till är c.a 5000 år gammal, och skrevs på lertavlor av Sumererna i Mesopotamien. Den kallas kilskrift. Kilskriften trycktes in i en våt lertavla med hjälp av en pinne, därefter torkade och brända man leran. Kilskriften var från början en bildskrift, men förenklades snart till en teckenskrift. Med hjälp av skriften kunde Sumererna organisera sina städer på ett effektivare sätt.

Mesopotamien efter Sumererna

Sumerernas städer försvann. Kanske på grund av jordförstörelse och/eller krig. Andra folk flyttade in i Mesopotamien, som Babylonier och Assyrier. 

En av Babyloniens kungar, Hammurabi, lät omkring 1700 f.v.t skriva ner landets lagar. Lagarna skrevs efter principen "öga för öga, tand för tand". Babylonierna var skickliga matematiker. Deras talsystem byggde på 60. De skapade kalendern, med 12 månader och cirkelns 360 grader. De utvecklade även kunskaper i astronomi och astrologi. 

En av Assyriens kungar, Ashurbanipal som levde på 600-talet f.v.t lät bygga ett stort bibliotek, som nutida arkeloger har hittat. Därifrån har vi fått många av de kunskaper vi har om flodkulturen i Mesopotamien. 

1.4 Flodkulturen i Egypten

Vid den stora floden Nilen i Egypten, växte också en flodkultur tidigt fram. I Nilens deltaområde vid medelhavet, var jorden extremt bördig. Det gjorde att det var mycket fördelaktigt att bedriva jordbruk där. Redan för c.a 5000 år sedan skapades här ett rike, med staden Memfis som huvudstad.

De första kungarikena

I Egypten växte det fram större kungariken. Nilen fungerade här som en sammanbindande kraft. Det var lätt att ta sig fram på floden med båtar. Till slut enades hela Egypten under en härskare, som kallades farao. Han ansågs vara son till solguden Ra och därmed gudomlig.

Egyptierna hade en mycket omfattande religiös föreställningsvärld. Den Egyptiska mytologin var en polyteistisk religion, med många gudar. Den viktigaste guden var solguden Ra. Egyptierna trodde på ett evigt liv efter döden. Deras tro ledde fram till bruket att balsamera, bevara, kroppen efter döden och på så vis skapa mumier. Prästerna hade hög status i det egyptiska samhället. Men störst makt hade farao.

Egyptierna utvecklade ett skriftspråk, Hieroglyfer som de skrev på Papyrus, ett flätat vasspapper. De var ursprungligen en bildskrift men utvecklades även till en ljud- och teckenskrift.

Pyramiderna

Faraos gudomlighet och stora makt, samt tanken på ett liv efter döden, ledde fram till byggandet av Egyptens pyramider. Pyramiderna är ännu idag, några av de största byggnadsverk som mänskligheten skapat. Pyramiderna var gravar till faraonerna. De största byggdes vid Gizeh mellan 2600-2450 f.v.t. Förmodligen byggdes pyramiderna av bönder, som ett led i en slags gudstjänst. Ännu idag vet man inte riktigt säkert hur man gick tillväga. För att bygga pyramiderna krävdes dock stora kunskaper i matematik, astronomi, skrivkonst, arkitektur, byggnadsteknik och organisation. 

Konungarnas dal och Tutankhamon

Alla de stora pyramiderna plundrades av gravplundrare. Det gjorde att faraonerna, lät bygga mer otillgängliga gravar, i ett område kallat Konungarnas dal, i södra Egypten. Där gjordes år 1922 ett fantastiskt fynd. Man upptäckte farao Tutankhamons grav oplundrad. Där fann man fantastiska, ovärderliga guldskatter. Tutankhamon var en ganska obetydlig farao, som dog när han var i 20-års åldern. 

Flodens betydelse

Floderna hade stor betydelse för skapandet av de tidiga flodkulturerna i Mesopotamien, Egypten, Indien och Kina. Floden var viktig av flera olika anledningar:

• Dricksvatten - utan vatten dör vi. 

• Fiske - rik tillgång till mat.

• Hygien - det var lättare att hålla sig frisk.

• Vatten till odlingar - jordbruket ledde till mer mat och därmed kunde fler människor överleva, vilket i sin tur ledde till en större folkmängd och en ökad yrkesspecialisering.

• Transport - vägar saknades och det var lättare att använda båtar. Det var den tidens motorväg.

Snart kom utvecklingen i världen att koncentreras till medelhavsområdet där andra kulturer växte fram.

1.5 Antikens Grekland

Samtidigt som flodkulturerna i Mesopotamien och Egypten utvecklades, startade även andra kulturer på andra ställen i världen. En av de viktigaste var kulturen i det antika Grekland. Antiken kallas den tidsperiod som varade mellan c.a 700 f.v.t och 500 e.v.t. 

Den minoiska kulturen

Bakgrunden till antikens Grekland fanns på ön Kreta. Där fanns den minoiska kulturen. Där har arkeologer grävt fram flera stora palats från 1600-talet f.v.t. Det mest kända är Knossos. Från Kreta kunde man bedriva handel med hela medelhavsområdet. Viktiga handelsvaror var keramik, vin och oliver. Den minoiska kulturen kom att upphöra då folk från det grekiska fastlandet erövrade ön.

Den grekiska övärlden

Grekland är ett bergigt land med tusentals öar. Det gjorde att Grekerna tidigt kom att bli duktiga sjöfarare och handelsmän. Naturen i Grekland var inte speciellt bra för jordbruk. 

Den bergiga övärlden gjorde även att det var svårt att ena hela Grekland i ett stort rike. Det växte istället fram hundratals små självstyrande städer, stadsstater. 

I varje stadsstat som oftast var omgärdad av en skyddsmur, fanns en försvarsklippa dit invånarna kunde fly i orostider. En sådan klippa kallades för Akropolis. Runt staden kunde bönder odla vete, korn, vin och oliver. Den karga naturen lämpade sig även väl till att föda upp får och getter.  Inne i staden var agora en viktig plats. Agora var en stor öppen plats, som ett torg, som användes som både mötesplats och handelsplats i städerna. Även hamnen var en viktig plats för städerna då transport och handel med andra stadsstater och länder var viktigt.

De grekiska stadsstaterna blev rika på handel med andra folk som de bedrev över hela Medelhavet. Snart växte det fram större och mäktigare stadsstater, som ofta krigade mot varandra. Athen och Sparta var de två största och viktigaste.

Den grekiska koloniseringen

När de grekiska stadsstaterna växte i styrka och blev allt rikare och mäktigare ökade även deras befolkning. Det började bli brist på odlingsbar mark och svält hotade. Därför gav sig många Greker iväg på expeditioner, för att grunda nya städer runt medelhavet. De hoppades på att de kunde skaffa sig en bättre framtid. De grundade kolonier. Det bosatte sig därför många Greker i södra Italien och på ön Sicilien samt längs Svartahavets kuster.

Koloniseringen ledde även till att Grekerna kom i kontakt med många andra folk, som tog intryck av den grekiska kulturen. På så vis kom den att spridas över hela medelhavsområdet. 

Demokratin i Grekland

Den politiska utvecklingen i Grekland hade lett fram till att stadsstaterna oftast styrdes av envåldshärskare, så kallade tyranner. I stadsstaten Athen kom dock folket att under en kortare period få makten. Det växte fram en slags demokrati. 

Demokrati är grekiska och betyder ungefär "folkstyre". I den Athenska demokratin röstade man om besluten i folkförsamlingen, enligt principen: en man, en röst. Det majoriteten ville, genomfördes sedan av det styrande rådet. Rådet bestod av 500 män som turades om att sitta i rådet, ett år i taget. De utsågs genom lottning. Alla fick dock inte vara med i folkförsamlingen och rösta. Kvinnorna, slavarna och invandrarna hade inte rösträtt. 

När folkförsamlingen träffades för att fatta beslut, hade vem som helst rätt att tala. Det gällde därför att vara en duktig talare om man skulle få folkets uppmärksamhet. Talekonsten, retoriken, blev därför viktig om man ville påverka stadens styrelse. 

Grekiskt kulturliv

Den kulturella utvecklingen i Grekland har fått stor betydelse även för våra dagars samhälle inom många olika områden som: idrott, teater, konst och litteratur. 

Olympiska spelen

De olympiska spelen var stora idrottstävlingar som hölls i Olympia till gudarnas ära. De fyra åren mellan två spel kallades en olympiad. De första olympiska spelen hölls redan 776 f.v.t. De fortsatte ända tills de förbjöds av en kristen romersk kejsare år 392 e.v.t. 

Deltagarna och åskådarna reste från hela Grekland till Olympia för att ta del av spelen. Det var endast män som fick delta och som fick vara åskådare. Man tävlade nakna. Tävlingarna tog flera dagar och man tävlade i många olika grenar: Hästkapplöpning i fyrspann, Pankration (kampsport med alla medel tillåtna), brottning, boxning, längdhopp, spjut, diskus och löpning var några av dessa.

Segraren fick en olivkrans och hyllades på många sätt hemma i sin stad. Han vann ära och berömmelse men fick även ofta gåvor av olika slag. Våra moderna olympiska spel startade år 1896 och de är idag världens största idrottsevenemang. 

Teater och litteratur

Grekerna utvecklade tidigt skådespel av olika slag. Teater är grekiska och betyder ungefär "skådeplats". De byggde stora amfiteatrar i sina städer dit invånarna kunde ta del av sång, dans, diktläsning och skådespel. Amfiteatrarnas bänkrader var byggda som en solfjäder. Där raderna ovanför gradvis höjde sig för att alla skulle kunna se och höra bra. 

I skådespelen som kunde vara i flera dagar framfördes dramer, skådespel. De kunde vara komedier (roliga pjäser) eller tragedier (sorgliga pjäser). Temat i dessa dramer var oftast hämtade från den grekiska mytologin. Många av dessa pjäser spelas ännu idag på teatrar runt omkring i världen.

En skillnad mot dagens teater var att det bara var män som fick vara skådespelare. Dessutom använde man masker för att visa olika känslor på scenen.

Grekerna utvecklade också en rik litteratur. De två mest berömda diktverken är Illiaden och Odyssen. Illiaden handlar om ett krig som utkämpades vid staden Troja (Illion). Där berättas det om grekiska gudar och hjältar som kämpade i kriget. Odyssen handlar om en av hjältarna, Odysseus. På sin hemfärd från kriget upplever han en rad äventyr. Man tror att det är den kände, blinde, grekiske författaren Homeros som skrivit dem. Diktverken har fängslat läsare i alla tider. Tack vare dem och andra litterära verk, har vi fått många kunskaper om hur grekerna levde, och om grekiska gudar och gudinnor. 

Grekisk mytologi

I den grekiska mytologin fanns en rik gudavärld, med olympiska gudar som sades leva uppe på berget Olympos, vilket är Greklands högsta berg. Den grekiska mytologin var en polyteistisk religion med många gudar. De tre viktigaste gudarna var: Zeus som härskade över himmelen och jorden. Poseidon som härskade över havet och Hades som härskade över underjorden.

Vid sidan av denna gudavärld fanns en rik föreställningsvärld med mystiska naturväsen som: Dryader, kentaurer, minotaurer, enhörningar, cykloper, fauner, satyrer och nymfer.

Folkliv

Det grekiska samhället var mansdomierat. En fri man i Athen förväntades ta del av stadens styrelse. Efter frukosten gick mannen kanske till torget, Agoran för att göra affärer och tala med vänner. Han gick och tränade i något gymnasium. Vissa dagar gick han till folkförsamlingen för att rösta i någon fråga. En kvinnas liv var annorlunda. Hon ledde arbetet i hemmet, där hon styrde över slavarna. Hon giftes bort i 14-15 års åldern till en man som kunde vara dubbelt så gammal. Män och kvinnor hos framförallt rika, levde i två skilda världar. 

Över hälften av befolkningen i Grekland kan ha varit slavar. Allt tyngre arbete utfördes av slavar. Slavar arbetade i hemmen och i jordbruket. De var till exempel hantverkare, lärare, poliser och gatsopare. De kunde också ha det mycket tufft som gruvarbetare eller roddare. Slavarna ägdes av sina herrar och behandlades som föremål. De hade inga rättigheter. Slavar som var skickliga och som gjorde sin ägare stora tjänster kunde dock friges. 

Vetenskap och filosofer

Den vetenskapliga utvecklingen i Grekland fick stor betydelse. De som sysslade med vetenskap och vetenskapligt tänkande kallades för filosofer. Filosof betyder ungefär "vän av vishet". Filosoferna var intresserade av världen och hur den fungerade. De började försöka hitta andra förklaringar på olika naturfenomen än enbart religiösa. De första stora stegen mot ett mer vetenskapligt tänkande togs i antikens Grekland. 

Några av de mest kända filosoferna var Sokrates, Platon och Aristoteles. Aristoteles arbetade med att systematisera bland annat djur och växter. Både han och hans lärare Platon skrev flera läroböcker, många av dem finns bevarade än idag. Aristoteles var även lärare till den kända grekiske härskaren Alexander den store. Aristoteles inflytande inom vetenskapen var så stor att det dröjde flera tusen år, ända in på 1600-talet e.v.t, innan man började ifrågasätta hans lära. 

1.6 Perserkrigen och Alexander den store

Grekerna seglade över hela medelhavsområdet och kom i kontakt med många olika folk. De handlade med Egypten och Mesopotamien. Mesopotamien kom att erövras av Perserna, ett folk från nuvarande Iran. Perserna byggde upp ett stort och mäktigt rike. Perserna och Grekerna kom snart i konflikt med varandra. 

Maraton

År 490 f.v.t anföll Perserna Grekland. Vid Maraton en mindre stad c.a 4 mil utanför Athen möttes Athenarna och Perserna i ett berömt slag som Athenarna vann. Det berättas att en av de Athenska soldaterna sprang de fyra milen till Athen, när han lämnat budskapet om segern, sägs det att han föll död ner till marken av utmattning. 

Thermopyle och Salamis

Perserna återkom 10 år senare, år 480 f.v.t med en ny armé. Grekerna beslöt att försöka hejda dem vid Thermopyle, ett bergspass i mellersta Grekland. Där kämpade ett fåtal Spartaner mot den persiska övermakten. Sparta var en stadsstat i södra Grekland vars krigare var berömda för sin skicklighet och sitt mod. Det berättas att samtliga Spartaner stupade i striden och de lyckades inte hejda den persiska hären. Händelsen har blivit en symbol för tanken på att trots omöjliga odds kämpa vidare. I ett berömt sjöslag vid ön Salamis utanför Athen lyckas Grekerna besegra Perserna. Det var slutet för de Persiska erövringsförsöken.

Alexander den store

Vid mitten av 300-talet, en tid efter det att Perserna besegrats, lyckas Filip av Makedonien ena alla de Grekiska stadsstaterna. Filips son Alexander tar över detta rike efter sin far. Alexander inleder därefter ett anfall mot Perserna. Efter ett flertal år med krig, där Alexander segrar i många slag, lyckas han till slut erövra det stora Perserriket. Hans plan var att erövra hela världen. Han kom ända till Indien med sina soldater, innan han var tvungen att vända. Alexander den store, byggde upp ett stort imperium, "Ett stort välde". 

Hellenism

Grekerna kallade sitt land för Hellas. Med hellenism menas spridandet av den grekiska kulturen till andra folk. De folk som Alexander den store och Grekerna erövrade tog intryck av dem. De tog efter deras gudar och tro, deras kulturliv med idrottstävlingar och teater, konst och litteratur, deras sätt att organisera samhället och mycket annat. Alexander den store grundade även många städer efter grekisk modell. Den kanske mest kända bär ännu idag hans namn, Alexandria i Egypten. På så vis kom den grekiska kulturen att bli rådande i hela denna del av världen. 

Det stora imperium Alexander den store byggde upp, kom efter hans död att splittras upp i mindre riken. Istället kom en ny stormakt att dominera medelhavsområdet, Romarriket. 

1.7 Antikens Rom

Rom kom att överta och omvandla den grekiska kulturen samt sprida den till nya områden, framförallt till norra Europa. Rom var en stadsstat i nuvarande Italien. 

Enligt legenden var det två tvillingsöner, Romulus och Remus som grundade Rom. De var söner till krigsguden Mars. Det berättas att de bägge bröderna räddades av en varghona och när de blev vuxna började bygga var sin stad. De blev ovänner och Romulus slog ihjäl Remus. "Så går det för var och en som tar sig över min mur" lär Romulus ha sagt. Det var Romulus som gav namn åt staden Rom.

Etruskerna var ett folk som tidigt styrde Rom, men år 509 f.v.t blev Rom självständigt. Det blev en republik, en stat där folket valde sina egna ledare. Rom skapade därmed en form av demokrati. I Rom fanns två samhällsklasser. Patricier som var de rika bönderna och stadsborna samt Plebejerna som var alla andra medborgare, det vanliga folket.

Republiken

Rom hade precis som Athen en form av demokratiskt styre. Alla patricier var med i folkförsamlingen, där man stiftade lagar och röstade om stadens styrelse. Man hade olika rösträtt beroende på hur rik man var. Folkförsamlingen utsåg ämbetsmän som skulle styra staden. De utsåg två eller flera med samma uppdrag så att de inte skulle kunna missbruka sin makt. Viktigast var de två konsulerna. En konsul skulle styra staden och leda armén. Konsulerna styrde under ett år därefter valde man nya. I kristider kunde man utse en diktator som fick all makt under en begränsad till, oftast sex månader. Man utsåg även censorer som bestämde över skatter och krigstjänst, men som även skulle övervaka att medborgarna följde lagarna.

Den som hade varit ämbetsman, kom med i en rådgivande församling, Senaten. Senaten skulle vara rådgivare åt konsulerna. Senaten skaffade sig dock med tiden allt mer makt, och kom att styra ämbetsmännen. De blev den viktigaste församlingen i stadens styrelse. Det fanns som mest 600 senatorer. Plebejerna hade trots att de var många fler än Patricierna, lite inflytande och inte så stor makt. De fick dock till slut egna ämbetsmän, Folktribuner. Folktribunen skulle skydda plebejerna mot patriciernas maktmissbruk och de hade vetorätt. Veto betyder "jag förbjuder". De kunde därmed stoppa förslag som kunde skada plebejerna.

Rom blir ett imperium

Rom gick från en stadsstat till att bli ett stort imperium som behärskade hela medelhavsområdet och stora delar av Europa. Rom lyckades med detta genom en rad framgångsrika krig. Först besegrade Rom Etruskerna och andra grannfolk. Därefter de grekiska kolonierna i södra Italien. Då mötte Rom sin största fiende, Kartago. Kartago var en annan mäktig stad som låg i Nordafrika i nuvarande Tunisien. Rom och Kartago utkämpade från 264 f.v.t och framåt, flera krig mot varandra. Till slut gick Rom segrande ur krigen och Kartago förstördes 146 f.v.t. Samtidigt hade Rom lyckats erövrat hela Grekland. Rom fortsatte att växa och imperiet var som störst 117 e.v.t. Då styrde Rom över hela medelhavet som de kallade Mare Nostrum, "vårt hav". De kontrollerade nuvarande Frankrike och England samt Mesopotamien. 

Kejsartiden

På grund av de ständiga krigen kunde duktiga härförare skaffa sig allt större makt. En sådan härförare var Julius Caesar. Han var av god familj och patricier. Caesar utsågs till Konsul och därefter till ståthållare i Gallien (Norditalien och Frankrike). Där lyckades han utvidga Roms gränser och han gjorde Gallien till ett tryggt landområde (provins) för romarna. Han blev tack vare sina segrar allt populärare i Rom, och han utmanade senatens makt. Julius Ceasar utsågs efter en maktkamp till diktator på livstid. En del romare fruktade att Ceasar skulle avskaffa republiken, därför mördades han av en grupp senatorer. 

Octavianus var Ceasars adoptivson och kom efter en tid av inbördeskrig att få makten i Rom. Han fick hedersnamnet Augustus som betyder "den vördnadsvärde". Augustus samlade all makt i sin hand, och han blev därmed den förste kejsaren i Rom. Han kallades Ceasar Augustus. Republikens tid var över. Rom blev det största och mäktigaste riket världen dittills skådat.

Under kejsartiden inleddes en tid av fred, ibland kallad Pax Romana, "den romerska freden". Det var ständiga krig längs rikets gränser, men i rikets inre rådde fred. Man uppförde ståtliga byggnader, vatten fördes in i städerna via akvedukter och man utökade vägnätet. Handeln runt medelhavet blomstrade.

När romarna kommer i kontakt med och erövrar de grekiska stadsstaterna kom de att överta mycket av det grekiska kulturlivet. De tog intryck av deras mytologi, idrott, teater, vetenskap, arkitektur, konst och litteratur och omarbetade dem.

Romerskt kulturliv

När romarna kommer i kontakt med och erövrar de grekiska stadsstaterna kom de att överta mycket av det grekiska kulturlivet. De tog intryck av deras mytologi, idrott, teater, vetenskap, arkitektur, konst och litteratur och omarbetade dem.

Ingenjörskonst

Romarna var duktiga byggare. De byggde till exempel en stort vägnät med vägar och broar som finns kvar än idag. "Alla vägar bär till Rom" var ett talesätt som visar vägarnas och Roms betydelse. De byggde stora tempel, bad, saluhallar, teatrar, arenor och domstolar i sina städer. De förde in rinnande vatten, ända in i husen, via akvedukter (vattenledningar ovan mark). Akvedukterna kunde vara flera mil långa. De kunde bygga hyreshus som var 6-7 våningar höga. Badhusen var uppvärmda, jättestora anläggningar. 

Nöjen, bröd och skådespel

För att hålla folket nöjda skänkte kejsarna bröd till dem varje dag och de anordnade stora skådespel. Det hölls hästkapplöpningar på arenan Cirkus Maximus, som rymde nästan 300.000 åskådare. Den mest kända arenan är kanske Colosseum, där man anordnade gladiatorspel. Här stred specialtränade slavar, gladiatorer, på liv och död till folkets stora nöje.

Romersk mytologi

Den romerska mytologin tog stort intryck av den grekiska. Till exempel övertogs de grekiska gudarna under andra namn: Zeus blev Jupiter och Poseidon blev Neptunus osv.

Romarna utvecklade även en särskild kejsarkult. Där romarna kom att betrakta kejsaren som en Gud, som man skulle tillbe.

Folkliv

Precis som i det grekiska samhället var Rom mansdominerat. Fadern i familjen var dess absoluta härskare. Han kunde till och med bestämma över liv och död. Vanligt folk, plebejerna hade oftast inte råd med slavar. Då var det kvinnans roll att sköta hemmet. De fostrade barnen, tvättade, lagade mat och städade. I rika familjer, hos patricierna, kunde en kvinna få en friare roll. Hon kunde till exempel begära skilsmässa, vara företagare samt delta i olika nöjen i staden. Rika romerska kvinnor ägnade ofta mycket tid och pengar på sitt utseende, sin frisyr och de använde smink. Flickorna uppfostrades till att sköta hemmen. Pojkarna fick, framförallt hos de rika, patricierna, gå i skola. De fick lära sig läsa, skriva och räkna. De studerade även retorik (talekonst) samt grekisk litteratur. 

Var tredje invånare i Rom var under vissa tider slavar. En del slavar behandlades väl och kunde ha ett bra liv. De gavs ett stort ansvar av sina ägare. De kunde arbeta som lärare, skrivare eller köpmän. En sådan slav kunde bli rik och till och med frigiven efter trogen tjänst. Andra slavar fick slita hårt i verkstäder, i jordbruket eller i gruvorna. Allt tyngre arbete i romarriket utfördes av slavar. 

Roms tillbakagång

Rom var ett mycket stort imperium med många olika folk. Det gjorde att det var svårt att styra och kontrollera. Det fanns flera orsaker till Roms tillbakagång. Dels angreps Rom av olika folk, främst olika germanska stammar. Romarna fick allt svårare att försvara sig mot dessa angrepp. Rom drabbades även av ekonomisk tillbakagång. Alla krig och ämbetsmän kostade mycket pengar. Pengar som inte fanns vilket ledde till arbetslöshet och ökad social oro. 

Tillbakagången ledde till att romarriket delades år 395 e.v.t. Östrom med Konstantinopel som huvudstad, och Västrom med Rom som huvudstad. Rom kom efter delningen att plundras av germanska stammar flera gånger. Efter alla dessa anfall, upphörde Västrom att existera, när den siste kejsaren avsattes år 476 e.v.t. En ny tidsepok tog därmed sin början, Medeltiden. 

Roms betydelse 

Det går knappast att överskatta romarrikets betydelse för den fortsatta utvecklingen i Europa och medelhavsområdet. Romarna lämnade efter sig många upptäckter och kunskaper. Nedan listas några av dessa: 

• Lagarna - Roms lagar kom att påverka lagstiftningen.

• Språket - Latin blev kyrkans och de lärdas språk och utgör grunden i många av våra dagars språk. Spanska, Franska, Portugiskiska och Italienska.

• Tideräkningen - Julianska kalendern med 365 dagar samt månadernas namn.

• Planeterna - Namn på romerska gudar som de övertog från Grekerna.

• Vägnätet - Många vägar går ännu idag längs romerska vägar.

• Städerna - Flera av Europas städer har grundats av romarna. Städer som Paris, London och Wien till exempel.

• Kristendomen - Romarna blev kristna och spred religionen till nya områden. Rom blev kristendomens och påvens huvudstad.

• Konst och litteratur - Beundrades och lästes över hela Europa.

1.8 Historisk källkritik

Hur kan vi veta något om vad som hänt i det förflutna? En historiker studerar texter. Dessa texter kallas källor. Vår kunskap om historia bygger på dessa källor. Källor kan vara av olika slag. Det kan vara till exempel brev, dagböcker, protokoll, lagsamlingar, förteckningar, tidningar, sagor och skönlitteratur, för att nämna några. En historiker försöker vara kritisk gentemot sina källor. Stämmer det som står i dem, eller kan de vara förfalskningar? 

Kvarleva eller berättelse?

En historisk källa kan vara av två huvudtyper: kvarleva eller berättelse. En kvarleva är något som finns kvar av den historiska händelsen, som till exempel föremål eller dokument. En berättelse är när någon, eller några, berättar om en viss historisk händelse. En kvarleva har därmed ett större källkritiskt värde, än vad en berättelse har. 

De fyra källkritiska kriterierna

Det finns fyra frågor man bör ställa sig själv, för att bedöma en historisk källas trovärdighet. Det finns fyra källkritiska kriterier: 

• Äkthet - Är källan äkta eller en förfalskning?

• Beroende - Är källan en förstahandskälla eller bygger den i sin tur på andra källor? Kvarleva eller berättelse?

• Närhet - När skrevs källan? Hur nära i tid skrevs den, från den händelse den skildrar?

• Tendens - Vilket är syftet bakom källans tillkomst? Vem skrev den och varför skrevs den?

Frågorna ovan kan vara bra att använda sig av när man ska värdera en historisk källa.  Är inte källan äkta kan vi helt ignorera den. Är källan en tredjehandsuppgift kan vi inte lita på den lika mycket som en ögonvittnes skildring. Har källan tillkommit flera hundra år efter den händelse som avses minskar den i värde. Det är alltid bra att ha källor från båda sidor i en konflikt för att få en bättre helhetsbild.

1.9 Sammanfattning

Historia handlar om att studera händelser i det förflutna. Historia försöker ge svar på grundläggande frågor som handlar om människans politiska, ekonomiska och sociala utveckling.

Forntiden eller förhistorisk tid, kallas den del av historien där man till största delen saknar skriftliga källor. För c.a 6-10 miljoner år sedan, uppträdde de första mer människoliknande varelserna i världen. Dessa hominider, eller förmänniskor, började gå upprätt på två ben. Homo Erectus började använda redskap och elden. För c.a 200.000 år sedan utvecklades vi, homo Sapiens (Den kunniga människan). För c.a 10.000 år går vi från att vara jägare och samlare till att bli jordbrukare. Då uppstår även de första städerna och större samhällen:

• Vi går upprätt på två ben. (c.a 6-10 miljoner år sedan) 

• Vi använder redskap. (c.a 1-2 miljoner år sedan)

• Vi tämjer elden. (c.a 500.000 år sedan)

• Vi blir jordbrukare. (c.a 10.000 år sedan)

• Vi bygger städer (c.a 10.000-5.000 år sedan)

Vid de stora floderna i Egypten, Mesopotamien, Indien och Kina uppstod flodkulturer. I flodkulturerna skapades alltmer avancerade samhällen. Vi utvecklade bland annat skriftspråket. Tack vare jordbruket och den goda tillgången på mat, kunde människorna specialisera sig, och de första yrkena uppstod.

Under Antiken (700 f.v.t till 500 e.v.t) utvecklades avancerade samhällen i Grekland och Rom. I det antika Grekland uppstod den första kända formen av demokrati. Grekerna utvecklade ett rikt kulturliv med idrottstävlingar, teater, konst och litteratur. De började även intressera sig för vetenskap. Romarna övertog och förändrade i sin tur den grekiska kulturen, och spred den till nya områden i Europa. Lagar, språket, kristendomen, byggnader, vägar och städer, är bara några av de saker som de lämnade efter sig.

Genom att studera texter kan vi lära oss om det förflutna. Vår kunskap bygger på dessa källor. En källa kan vara en kvarleva eller en berättelse. För att se om en källa är bra eller dålig, används de källkritiska kriterierna: Äkthet, beroende, närhet och tendens.