Soluddsstigen 38  Sturegård - Ljungbergsgården (1:200)

Bankir Nils Persson (f 1897-02-11, d 1941-02-04) förvärvade fastigheten från Anders Brinkman och Anders Persson den 21 november 1906. Det var följaktligen en av de första avyttringarna som Brinkman och Persson genomförde sedan de köpt stamfastigheten.

Huvudbyggnaden uppfördes 1908. Bankir Persson gick i konkurs 1932, men kan ha haft ekonomiska problem redan under 1920-talet, för enligt Bankinspektionens noteringar upphörde hans fondkommissionärsverksamhet redan 1923. 

Söndagen den 12 juni 1910 blev bankir Persson åsyna vittne till att en segelbåt med fyra personer ombord kantrat på fjärden. Han ska först ha hört deras rop på hjälp och gav sig då ut med sin motorbåt till olycksplatsen. Med stor möda lyckades han få upp tre av de nödställda, medan det fjärde togs omhand av en annan motorbåt som hunnit dit strax efter Persson. 

Någon gång under 1930-talet (1938?) förvärvades Sturegård av direktörerna Gunnar Wallin och Simon Åkerblom, som från 1939 båda var skrivna på fastigheten. Under åren 1938 - 1946 bedrevs pensionatsrörelse med det bibehållna namnet Sturegård. Fastigheten inköptes senare 1947 av Sjömansinstitutet med hjälp av en donation från en donator som hette Mia Ljungberg och fick därför namnet Ljungbergsgården som "hem för trötta sjömän". Hon donerade 200.000 kr och resten ska Sjömansinstitutet själv ha fått tillskjuta. I Vaxholms Tidning den 27 maj 1949 säger Sjömansinstitutets föreståndare, pastor Allan Christiernin, att man utreder att eventuellt förlägga en sjömännens folkhögskola till platsen. Detta genomfördes dock såvitt bekant aldrig. Verksamheten pågick till 1979.