Befolkning

I skärgården är det ju vanligt att de fastboende har anor på öarna sedan många generationer, ibland flera hundra år. Vanligt är också att man har släkt på andra öar än sin egen och dessutom har ganska bra reda på det. På Tynningö är det annorlunda, beroende på att det varit säteri på ön och att drängar och pigor från andra delar av landet tagit arbete där och, precis som var vanligt även på större gårdar på fastlandet, efter något eller några år sökt en ny plats och flyttat. För att få en uppfattning om hur det var, kan man lämpligen utgå från folkräkningen år 1900, då öns befolkning inte var större än att man får en ganska klar bild av hur det såg ut då. Det är bara ett fåtal namn man känner igen som släkter som funnits kvar under 1900-talet.

Under det förra århundradets lopp har dock flera familjer som bosatt sig på Tynningö etablerat sig inom olika näringar och på så sätt i hög grad format öns utveckling. De olika rubrikerna till vänster är tänkta att omfatta alla olika verksamheter som bedrivits under de senaste drygt hundra åren, så där kommer med tiden flertalet betydelsefulla tynningöbor att finnas med. Under "Tynningöhus" kommer dessutom många som inte bedrivit egen rörelse, men ändå varit bofasta på ön, att omnämnas, liksom ett antal sommarboende som varit fastighetsägare. Vilka sommargäster som hyrt stugor och hus är svårare att ta reda på, eftersom de inte finns med vare sig i folkbokföring eller som fastighetsägare.

Nils J:r Jonsson berättade 2009 hur mantalskrivningen kunde gå till förr:

"Som ett litet kuriosum kan jag berätta om en s k mantalsförrättning på Tynningö hösten 1943 som tillgick så att vi, pappa och jag, med ångslupen i Vaxholm hämtade kyrkoherde Hugo Löwing och församlingsboken. Efter förtöjning vid jag vill minnas Stjernhills ångbåtsbrygga marscherade vi upp till Tynningö skola där öns invånare "voro församlade". Kyrkoherde Löwing spelade en psalm på skolorgeln, höll en liten predikan och bad en bön att "Vår Herre" måtte välsigna oss alla, varefter uppläsning ur församlingsboken vidtog. Alla närvarande skulle svara "ja" själva eller genom ombud. En och annan liten nytillkommen knatte och världsmedborgare infördes i församlingsboken i s k vederbörlig ordning liksom ev från ön avflyttade."