Bötbergsslingan 6 (1:936) Kvarnen

Av Gustav Dahlander

Kvarnen

Samlingsnamn på Gamla och Nya Kvarnen, huskroppen som utgör huvudbyggnad på tomt 1:936. Innan uppförandet av Nya Kvarnen syftade namnet Kvarnen på Gamla Kvarnen, och benämningen används ännu frekvent i den bemärkelsen, eller av Barbro Strandman rent av med syftning specifikt till kärnbyggnaden – den egentliga kaffekvarnen från Stockholmsutställningen 1897.

    Se vidare: Nya Kvarnen; Gammelkvarnen; Gamla Kvarnen; Gammelkvarn, Mellankvarnen.

Gammelkvarnen

Gamla Kvarnen, den äldre delen av huskroppen Kvarnen. Den fem gånger fem meter stora kärnbyggnaden, belägen längst åt öster, härrör från Stockholmsutställningen 1897. Där utgjorde den hela eller en del av en kaffeservering i skepnad av en kaffekvarn med en vev på taket och benämndes som ”paviljongen ’Kaffekvarnen’” (även stavat ”Kaffeqvarnen”). Efter utställningen såldes många av byggnaderna, och bland dessa hamnade åtskilliga i skärgården,1 dit de kunde forslas ut på pråmar. Flera hus från Stockholmsutställningen återfinns i dag på Tynningö: en sådan byggnad är belägen vid Tynningösundet nedanför Handelsboden, en annan vid Åkershov. Den största är utställningens stora kontorsbyggnad, som 1897 stod invid den då nyanlagda Djurgårdsbron, varefter den nästa år återuppbyggdes på Höganäs, där den senare kallades Feriesholm.

    I Kvarnens fall måste det ha varit källarmästare Magnus Johnsson, vilken vid den aktuella tiden ägde Annero, som såg till att byggnaden kom till Tynningö; förmodligen skedde detta samtidigt som han köpte Tvättstugan (se d. o.). Huset var kvadratiskt och placerades ovanpå berghällen väster om Snickarboden, vänd mot sjön med framsidan, där det fanns en trappa med ett mindre vilplan med två fasta bänkar. Sedan Sven Linderoth flyttat in i Annero använde man byggnaden som gäststuga och kallade den utöver Kvarnen för Paviljongen, ett namn som även det ansluter till ”paviljongen ’Kaffekvarnen’”, byggnadens benämning under Stockholmsutställningen. År 1948 sänkte man taket på byggnaden och omformade det till sadeltak, möjligen som en rent estetisk åtgärd. Sommaren 1967 flyttades så Kvarnen till sin nuvarande position, där den byggdes ut med fyra mindre rum, från den nuvarande tamburen och västerut, medan vad som i ursprungsbyggnaden varit en garderob gjordes om till tvättrum och kök. Byggnationen ritades av Sven-Bertil Krebs och utfördes av tynningöbon Nils Malmqvist med söner, som anställdes för arbetet. I sin ansökan om byggnadslov till projektet den 12 maj 1966 skrev Sven Linderoth bland annat följande:

Anledning till byggnadsplanen är dels behov av ökat utrymme för en yngre familj [familjen Strandman], dels och icke minst estetiska skäl. Den gamla byggnaden [Paviljongen] flyttades från utställningen i Stockholm 1897 och hamnade så olyckligt att den skymmer en bakomliggande, mycket vacker gammal timmerstuga [Vedboden …]. Den nya placeringen av stugan är mycket bra då den kommer att ligga längre in på tomten, som betydligt utökats sedan förra flyttningen.

Den nya placering som Sven Linderoth valt låg mitt på Vackra vägen (se d. o.) på en plats som han tidigare ofta omtalat som den bästa på tomten för ett hus.

    I planeringen var Gammelkvarnen tänkt att stå på en lägre grund vilket skulle ha möjliggjort att Bron fick en rundad framkant som övergick mjukt i berget (se även Bron), men Malmqvistarna föredrog en annan konstruktion där huset fick en högre grund och Bron en enklare utformning. Med den förändring som byggnaden genomgick efter flytten dog namnet Paviljongen ut helt, medan Kvarnen framträdde som allenarådande benämning.

    Med Malmqvistarnas tillbyggnad tillkom hall, sovrum och två sovhytter. Sovhytten närmast det stora sovrummet fick namnet Mellanrummet (se nedan). Den bortre sovhytten stod mestadels oanvänd, och kom sedan att bli hall i det nya hushållet när Nya Kvarnen byggdes.

    Nästa betydande ingrepp i huset kom 1980, då man av trevnadsskäl installerade en öppen spis på initiativ av Barbro Strandman. Bertil Strandman benämnde spisen Protagoras – troligen efter en grek som länge lät vänta på sig, vilket även gällde kaminen. Under det tidiga 1990-talet byggde sedan Kjell Dahlander med hjälp av hustrun Lotta Nya Kvarnen, som fogades samman med den befintliga byggnaden. Den nya situationen har sedan dess gjort att namnet Kvarnen huvudsakligen kommit att användas om hela huskroppen (se vidare Kvarnen), medan de äldre delarna i allmänhet benämns som Gammelkvarnen och Gammelkvarn, eller ställvis Gamla Kvarnen.

Mellanrummet

En av de två sovhytter som tillkom med Malmqvistarnas tillbyggnad 1967. Namnet Mellanrummet åsyftar rummets belägenhet mellan det stora sovrummet och den bortre sovhytten, samtidigt som det anspelar på ordet mellanrum. Rummet användes till en början av Lotta Dahlander (då Strandman), medan det bortre inhyste Camilla Strandman, i de fall hon vistades på ön. Senare flyttade Lotta och Kjell Dahlander in i sovrummet, medan barnen Gustav – författaren till detta arbete – och Gabriel Dahlander sov i Mellanrummet. För att underlätta kontakten med föräldrarna i sovrummet vägg i vägg gjorde Kjell Dahlander ett kryphål i väggen mellan rummen, efter förslag av Barbro Strandman. Från 2016 bebos Mellanrummet av Signe Dahlander, sjätte generationens Tynningöbo, medan föräldrarna Elin och Gabriel Dahlander sover i sovrummet.

1 Jfr Sis, s. 443.

Mellankvarnen

Den del av huskroppen Kvarnen som ligger mellan kärnbyggnaden i Gammelkvarnen – kaffekvarnen från Stockholmsutställningen 1897 – och Nya Kvarnen. Mellankvarnen omfattas av hall, sovrum, Mellanrummet och hallen till Nya Kvarnen. Tillbyggnaden skedde efter flytten av kärnbyggnaden 1967. Den ritades av Sven-Bertil Krebs och utfördes av tynningöbon Nils Malmqvist med söner.

    Se vidare: Nya Kvarnen; Gammelkvarnen; Gamla Kvarnen; Gammelkvarn.