Fridhem

Av Gustav Dahlander

Tomt 1:890 och i synnerhet dess huvudbyggnad. Huvudbyggnaden, som av Sven Linderoth benämns stora villan och stora huset1, uppfördes ursprungligen på uppdrag av bokförläggare Christian Emanuel Gernandt. Gernandt blev en av de första sommargästerna som slog sig ned på Östra Tynningö när han av lantbrukare Johan Gustaf Åkerblom på Stora Snickarbacken2 år 18803 köpte tre hektar på och kring Udden4, för att där uppföra sitt sommarnöje: marken fick tomtnummer 1:14. Han var en förmögen man, som på 1870-talet hade lysande ekonomiska framgångar med sitt tryckeri Familj-Journalens Boktryckeri-Aktiebolag, där han tryckte och gav ut Nordisk Familjebok och Svenska Familj-Journalen. Förlaget gick emellertid i konkurs 1903.5

    Gernandts förvärv av Udden tycks ha bidragit till att dess äldre namn – Södra Böte – trängdes ut, då hela området kom att bli benämnt som Fridhem.6 Det yngre namnet Södra Båtudden (även Södra Båtsudden), belagt sedan senast 18537, har emellertid överlevt till våra dagar och begagnas på nyritade kartor. Namnet Fridhem valdes med all sannolikhet av Gernandt eller någon i hans familj som en önskan att få ett fridfullt sommarnöje, och därmed ansluter det till en typisk namnkategori för sammanhanget. Villan har också många namnar, närmast vid Edslösaviken på Värmdö. Fridhem är rent av det allra vanligaste bebyggelsenamnet i Sverige.[1]

    Tomtens huvudbyggnad kan ha stått klar redan under förvärvsåret 1880.8 Året därpå uppförde byggmästare Olof Jönsson Haglund från Norra Lagnö – senare den första ägaren till Filadelfia (se d. o.) och under en kortare period på 1900-talets första årtionde innehavare av Barnaglädjes villa – på uppdrag av byggherre Gernandt bland annat grunden till Kägelbanan, en brygga, ett lusthus samt ytterligare ett bygge som troligen var en av de mindre villorna.9 När arbetet på tomten slutligen var färdigt stod där utöver huvudbyggnaden ett flertal mindre hus i en stor parkträdgård. På ångbåtsbryggan sydväst om huvudbyggnaden – som senare angjordes i Torbolagets reguljärtrafik10 – fanns en sjöstuga där gasten bodde, nordost om huvudbyggnaden låg Kägelbanan och norr om huvudbyggnaden trädgårdsmästarens hus. Dessa byggnader finns kvar i dag, men ett stort rött tvåvåningshus i Båtviken, avsett för annat tjänstefolk och gäster, är rivet (1943): dess grund står ännu kvar invid sjön. Ett växthus fanns också, samt sannolikt något mindre hus vid stranden öster om huvudbyggnaden.

    Sommaren 1889 hyrdes fastigheten ut till Österrikes sändebud i Sverige, envoyén friherre Pfusterschmied von Hardtenstein.[2]

    Om Fridhems tidiga dagar berättar Sven Linderoth följande:

Bortom Annero var stranden [omkring år 1900] obebyggd fram till Fridhem [… B]okförläggare Christian Gernandt […] var en känd man, som utgav Svenska Journalen, Nordisk Familjebok och andra verk. Han var nu gammal, och jag såg honom någon gång sitta i en rullstol. Han var ett original, och hans stora hobby var egyptologi och pyramidforskning. Trots sin lamhet var han i Egypten och lät uppföra en rullbana, som kunde föra honom upp på en av pyramiderna. Han lade ned stora pengar på Fridhem, stenkajer, bryggor och en vacker trädgård med växthus, vattenledning med vindmotorpump och fontäner, kägelbana, rabatter och häckar. Allt sköttes av en trädgårdsmästare, som bodde där året runt.11

Bouppteckningen efter bokförläggare Gernandt gjordes 1906.[3] Efter hans död iklädde sig änkefrun Hedvig Gernandt rollen som byggherre och lät med hjälp av arkitekt Axel Bergman modellera om Fridhems huvudbyggnad så att villan fick sitt nuvarande utseende, vilket skedde omkring 1910–12.12 Det ombyggda huset fick drag av jugend-stilen, som var aktuell då. Stommen uppfördes i trä, men villan reveterades utvändigt med tegel och ytterst vit puts: en lätt, vit lantvilla av italiensk typ som framifrån liknade en herrgårdsbyggnad. Man vinterbonade samtidigt huset så att änkefrun kunde bo där året runt.13 Om detta och tiden därefter berättar Sven Linderoth följande:

Fru Gernandt hade kommit som barnsköterska i familjen, då Gernandt blev änkling. Hon blev gift med gubben Gernandt och fick ärva det mesta efter process med barnen i det första äktenskapet. Fru Gernandt älskade sitt ställe och bodde där under många år även på vintern, men hade ständigt ett rum på Grand Hotel om hon fick lust att vara i Stockholm ett tag. Omkring 191814 byggde hon om villan och ordnade verkligt stilfullt inomhus med konst och antikviteter. Hon köpte tomten mellan Fridhem och Björkbacken. En tid hade hon en lärarinna i sång, och hon övade flitigt rösten medan hon gick fram och åter på den långa ångbåtsbryggan klädd i vit klänning med långt släp. Vi tyckte, att hon skrämde bort fisken, när vi metade utanför udden.

I det längsta ville hon verka ungdomlig, klädde sig elegant och syntes t o m på dansbanan i sjuttioårsåldern. Hon umgicks aldrig med några familjer på ön, men sedan vi flyttat till Annero, fick hon gå över vår tomt och Björkbacken för att slippa den knaggliga vägen till Fridhem. Båtarna kunde ej gå dit, då bryggan rasat samman. Jag hjälpte henne ibland att bära varor då hon kom från handelsboden, och hon visade mig någon gång omkring i stora villan, medan hon bad om ursäkt för att det var ostädat, vilket minsann märktes.

    Greta och Valter [Krebs] ville köpa en del av tomten mellan Björkbacken och gamla Fridhem för att ej få grannar för nära framdeles, och vi hade flera sammankomster med fru Gernandt om saken, men hon kunde aldrig bestämma sig. Hon skulle tala med sin jurist och banken och lämna besked. Sista gången träffades vi hemma hos Greta och Valter i stan och hade mycket trevligt, men inget blev avgjort och snart blev gumman helt omtöcknad av ålder och krämpor. Till sist tröttnade hon på allt, och kanske ekonomien även blev sämre. Hon hyrde ut alla stugor och bodar, kägelbanan delades i små rum och kök, och själv bodde hon i den lilla villan vid bryggan [gastens sjöstuga] medan stora huset stod tomt. Allt fick förfalla och gumman blev allt skröpligare tills hon dog 195715 nära 95 år gammal.

    Hon testamenterade Fridhem till Diakonistyrelsen, som snart sålde stället till gårdsägaren Anders Mannbrink. Han delade fastigheten i fem tomter och gjorde allmänning av udden, där en stor tvåvåningsvilla revs bort totalt förfallen och vandaliserad.16

Den sistnämnda tvåvåningsvillan tycks vara det tidigare nämnda röda huset i Båtviken. De fem tomter som Anders Mannbrink delade upp torde vara tomt 1:890, 1:891, 1:892, 1:893 och 1:894 – den för allmänheten tillgängliga Udden fick behålla det ursprungliga tomtnumret 1:14. Fridhems huvudbyggnad hamnade på tomt 1:890, vilket har fått som följd att namnets syftning i dag krympt till denna tomt och dess villa. Gastens sjöstuga, i dag kallad Lilla Fridhem, var sedan tidigare en separat tomt med nummer 1:308 (såld av Tynningö AB till Hedvig Gernandt 1911), på vars östsida den obebyggda tomt 1:284 fanns. Öster om denna är tomt 1:866, som även den omfattades av Fridhem när området var som störst, sedan Hedvig Gernandt omkring det tidiga 1910-talet17 köpt marken mellan sina ägor och Björkbacken. När Fridhems tomt styckats upp blev trädgårdsmästarens hus huvudbyggnad på tomt 1:891, medan Kägelbanan hamnade på tomt 1:894. Sannolikt fanns också något mindre hus på tomt 1:893, befintlig vid stranden öster om Fridhems huvudbyggnad (se ovan). Husen på tomt 1:892 och tomt 1:866, huvudbyggnaden på tomt 1:894 samt åtminstone delar av bebyggelsen på tomt 1:893 hade inte uppförts innan Mannbrinks tomtdelning.

    Fridhem, tomt 1:890, köptes sedermera av Alf Enerström.

    I kommunens kulturhistoriska bebyggelseinventering år 1977 togs Fridhem upp med den särskilda märkningen ”intressant”, medan tomten betecknades som ”[f]örvildad strandtomt”.25

    Några år in på 2000-talet hade Fridhem övertagits av Alf Enerströms och Gio Petrés två vuxna barn, där den ena, Johan Petré, gjort sig känd som festfixare.26 Under sommaren 2006 inledde dessa ett omfattande renoveringsarbete; för tillvaratagandet av villans flertaliga kakelugnar anlitades Stellan Ridderstrand. Under flera år uppehöll sig polska hantverkare med anknytning till Domański Service AB i villan. På 2010-talet såldes den till en familj, och ett nytt kapitel i husets historia kan ta sin början.

Fridhem hösten 2019

[1] Lantmateriet.se, <http://www.lantmateriet.se/sv/Kartor-och-geografisk-information/Ortnamn/Vanliga-fragor-om-ortnamn/#faq:Vilket-ar-det-vanligaste-ortnamnet-och-hur-manga-finns-det-av-detta->, läst 2014-08-17.

[2] Tynningöhistoria [www], ”Tynningöhus”, ”Bötbergsslingan”, ”Fridhem”, läst 2017-06-29.

[3] Sis, s. 674.

1 ÖT, s. 29 och 31.                         2 Sis, s. 145.

3 Sis, s. 649. Sven Linderoth anger byggnadsåret till ”troligen omkring 1890” (ÖT, s. 29) i sina ”Anteckningar om en ö”; dessa skrevs emellertid 1962 eller senare (se ÖT, s. 25) och förefaller vara hämtade ur minnet.

4 Sis, s. 168.                                    5 Sis, s. 232.                                    6 ÖT, s. 11.

7 ÖT, s. 10 och Sis, s. 146–147.  8 Sis, s. 649.                                    9 Sis, s. 358.

10 ÖT, s. 49 och 51.                       11 ÖT, s. 29.

12 Sis, s. 649. Sven Linderoth anger året för ombyggnationen till ”[o]mkring 1918” (ÖT, s. 29) i sina ”Anteckningar om en ö”, men se fotnot 3.                                      13 Sis, s. 452.

14 Se fotnot 12 (min anmärkning).

15 Tidigare i texten – på ÖT, s. 25 – anger Sven Linderoth 1958 som Hedvig Gernandts dödsår (min anmärkning).

16 ÖT, s. 29 och 31.

17 ÖT, s. 29; av Sis, s. 166–167 framgår att tomten mellan Fridhem och Björkbacken var köpt av Hedvig Gernandt år 1915.

25 Bebyggelseinventering Tynningö, s. 176. I den mer sentida Fördjupad översiktsplan för Tynningö, s. 37, återges märkningen felaktigt som ”värdefullt”.