Tynningö gård/säteri

Tynningö gård/säteri köptes 1906 av Anders Brinkman och Anders Persson. I pressen förekom uppgift om att det var tre personer som var köpare och att den tredje i så fall var major CM Tottie. Detta framgår inte av de köpehandlingar som upprättats under det första årets fastighetsförsäljningar, för där står såvitt man kan finna enbart Brinkman och Persson som säljare. I vart fall bildades under 1907 ett aktiebolag, Tynningö AB, som kom att bestå under lång tid och det var detta bolag som då och var ägare till stamfastigheten, samt stod som säljare vid framtida tomtförsäljningar. Troligen sålde Brinkman, Persson och Tottie sina andelar i fastigheterna för sammanlagt 300.000 kr. Tottie kom senare att i olika rättsprocesser att hävda att han fick betalt på "oförmånliga villkor" i form av långa reverser, alltså fordringar på det nybildade bolaget.

En annan uppmärksammad affär var när Tynningö AB 1909 sålde 1.060 aktier i Rederi AB Stockholm-Wermdö (det s k Torbolaget) till ett "konsortium" bestående av ett antal privatpersoner, vinhandlare CE Boström, bokförläggare A Johnson, fabrikör CF Norling, vinhandlare L Kahn, banktjänsteman G Åberg och sjökapten P Svanström, för 115.000 kr. Under november 1909 stämde dessa herrar Tynningö AB och yrkade att affären skulle återgå. Grunden för deras talan var att de hävdade att det i överlåtelseavtalet ingått en klausul om att den förvärvade aktieposten medförde röstmajoritet i bolaget. Det visade sig dock att en nyemission ägde rum strax efter aktieöverlåtelsen. Köparna verkar ha hävdat att säljaren varit med och beslutat om den utan att nämna något om den för köparna, men det är svårt att entydigt utläsa ur rapporteringen kring processen ifall det verkligen är det man menar och än svårare att få en uppfattning om hur det verkligen förhöll sig.

På en extra bolagsstämma hade aktiekapitalet ökats till 330.000 kr, vilket sedan bekräftades av ordinarie stämma. Grosshandlare B O Seippel tecknade aktier för 115.000 kr och betalade likviden genom att utfärda en revers(!). Seippel hade under 1909 fått i uppdrag av bolaget att beställa en ny båt och hade i samband med det en del utlägg, genom vilka han betalade av en del av reversskulden. Seippel hade för övrigt redan ett år tidigare varit invecklad i en annan rättsprocess, när han vägrat betala en del av en varvsräkning till Bergsunds Mekaniska Verkstad; en process han förlorade i hovrätten och fick betala de tvistiga 11.000 kr. Beloppet avsåg arbeten på Nya Sandhamn 1906-1907, då Seippel när båten redan var på varvet bestämde sig för att arbeten utöver de ursprungligen beställda skulle utföras. Domen överklagades och fastställdes den av Högsta Domstolen först i november 1913.

Det förklarar kanske delvis varför Seippel beställde sina två skärgårdsångare, Sandhamns Express och Tor I från Eriksberg i Göteborg. Seippel ägde fastigheten Hildegård på Norra Lagnö och hade därmed intresse av ångbåtstrafiken dit. I augusti 1909 stiftade Seippel tillsammans med några andra herrar Ångfartygsaktiebolaget Stockholm - Sandhamn och avsåg tillskjuta sin båt Nya Sandhamn dit. Avsikten var väl även i det fallet att han skulle erlägga aktielikviden genom att som apport tillsjuta den nybyggda båten när den blev klar. Tydligen var det så att Seippel, som var en landets absoluta höginkomsttagare, själv tog den ekonomiska risken för bägge de nybyggda systerfartygen tills de var levererade. Konstituerande bolagsstämma i Sandhamnsbolaget avhölls den 15 januari 1910. Då beslöts stämman inköpa Nya Sandhamn och nybygget. Ordinarie bolagsstämma 19 februari, aktiekapital 220.000 kr. Den 24 mars sjösattes den nybyggda Tor I vid Eriksberg och den 10 april ankom Sandhamns Express till Stockholm (sjösatt 22 november 1909, levererades 30 mars och avgick till Stockholm 6 april). Emellertid uppger Gösta Bredenberg i en inlaga i SvD den 7 juli 1914 att fartyget då ägdes av grosshandlare Seippels dödsbo. Detsamma anges i en notis i tidningen den 8 maj samma år. Det framstår således som mycket oklart, snarast osannolikt, ifall fartygen någonsin tillsköts till det 1909 nybildade bolaget. 

De missnöjda aktieköparna Boström med fler som stämde Tynningö AB 1909 förlorade antagligen processen om återgång av köpet, för på den ordinarie bolagsstämman 30 mars 1910 återkom de med full kraft och lyckades bli valda till styrelse i bolaget med 1.691 röster, medan den gamla styrelsen inte fick mer än 1.516 röster. Hur man burit sig åt för att trots allt få ihop en röstmajoritet är oklart, men på något sätt hade man tydligen lyckats komma över fler aktier. Till styrelse utsågs Boström, Johnson, Norling, Kahn och Åberg, men även Nils Persson och Nils Öberg som inte figurerat i affären året innan. Sannolikt hade det alltså gått till så att man lyckats övertala Persson och Öberg att rösta för den nya styrelsen och att de innehade tillräckligt många aktier för att man därigenom fick ihop den nödvändiga röstmajoriteten. 

Den 12 maj 1910 rapporteras att Seippel överlåtit nybygget Tor I på Rederi AB Stockholm - Wermdö. Man kan anta att han därmed betalade av den revers han utfärdade i samband med nyemissionen 1909.

Tynningö AB trädde i likvidation 1947