Frodés varv

Robert Frodé ombord sin båt vid intervjutillfället den

8 juli 2011.

Frans Julius Frodé (1859-1924), gift med Ida Frodé (1861-1941), förvärvade år 1885 en fastighet på Norra Tynningö som bestod av det som dittills hetat Tjuvudden, samt av Sandgrundet. Han lät där bygga två stora trävillor, vilka båda fortfarande finns kvar. Den röda högst upp på berget var avsedd som egen bostad och den andra för uthyrning som sommarbostad. Frodé ägde vid denna tid en fastighet på Adolf Fredriks Kyrkogata 1 i Stockholm, där han bedrev mekanisk verkstad. Efter några år flyttade han verkstaden till sin fastighet på Tynningö och därmed hade den rörelse på ön etablerats som utvecklades till motorverkstad och egen motortillverkning, samt sedermera varvsrörelse. 1902 bosatte sig familjen Frodé permanent på Tynningö.  Frans Julius Frodé hade patent på en båtmotor som kallades just Frodémotorn. En sådan motor finns bevarad på Vaxholms hembygdsmuseum.

Sandgrundets fyr och själva grundet till höger i bild på vykort från

troligen 1940-talet.

Den varvsrörelse som senare kom att ersätta motortillverkningen var i första hand inriktad på vinterförvaring och vårrustning av båtar, liksom reparationer och underhåll i övrigt. Några båtar byggde man dock då och då, men mest för eget bruk. Som bekant har det med tiden blivit två olika varv på platsen, vid varsin vik och med olika ägare. Denna utveckling tog sin början med att Frans Julius Frodés son Einar övertog varvsrörelsen efter sin far. Sedermera avstyckades också en mindre fastighet efter stranden vid Mjölkviken, där det första varvet med slipar och varvsskjul fanns. Denna fastighet förvärvade Einar Frodé genom köp 1927. Två varv blev det först vid nästa generationsskifte, det vill säga när två av hans söner, Bertil och Robert, övertog verksamheten. Uppdelningen skedde genom att den äldsta delen, alltså vid Mjölkviken, övertogs av Robert, medan den del som ligger vid den lilla namnlösa viken norr därom övertogs av Bertil. Sannolikt var det först då, omkring 1954, som de byggnader som syns från vaxholmshållet kom till - den röda längan utmed strandkanten och det stora varvsskjulet.

Waxholmsbolaget var under många år kund hos varvet. Redan när sluparna fortfarande var ångdrivna låg flera vinterupplagda hos Frodés varv, då i de flesta fall kvar i vattnet. Endast de minsta waxholmsbåtarna kunde tas upp på slipen, såsom Ran och träbåtarna. Man tog upp båtarna på tvären på slipen, som framgår av nedanvarande bild.

Stora slipskjulet under ett besök av Waxholmsbolagets ledning vid

påsktid 1958. De hattförsedda herrarna med mörka överrockar torde

vara inspektörerna Ernst Alestedt och Lennart Nordqvist samt bolagets

verkställande direktör Wilhelm Rosendahl, medan det kan vara Robert

Frodé som syns iklädd overall och längst till höger en av de medföljande

fotograferna, Bo Malmbrink.                               Foto: Gunnar Hedman 

En dramatisk händelse som kom att beröra varvet var skärgårdsbussen Husarös förlisning tisdagen den 28 juli 1953. Den kolliderade med ångbåten Waxholm som var på väg mot Stockholm och skymdes av Express I. Kollisionen ägde rum mellan Vaxholm och Stora Ekholmen. Frodés varv fick uppgiften att ta hand om den illa tilltygade träbåten och började med att samma dag placera en vrakprick på olycksplatsen. Bärgningen utfördes av Transportbolaget den 7 augusti. Göran Johansson, som senare arbetade på varvet, minns att han som nyfiken 13-åring var på plats och iakttog vraket när det bärgats. Det tydligaste minnet från det tillfället är att mycket av passagerarnas väskor m m fanns kvar i sjöbussen trots att den sjunkit och bärgats-.

Waxholmsbolagets sjöbuss Husarö på varvets slip efter bärgning. Den

hade kolliderat med ångbåten Waxholm i juli 1953 och sjunkit, samt

därefter bärgats. Bilden är tagen 4 oktober 1953 av Dag Almén.

På och kring Tynningö fanns ju ett antal taxibåtar och rundtursbåtar. Dessas ägare hörde inte till varvets stamkunder, då de vanligen hade egna vinteruppläggningsplatser för sina båtar, men kunde ibland få t ex en propelleraxel svarvad på varvet.

Redan på Frans Julius Frodés tid hade varvet en egen ångslup, som Frodé beställt från Södra varvet och uppkallade efter sin son Einar. Ångslupen fanns kvar länge efter att den slutat användas, men höggs tyvärr sedermera upp, sannolikt i samband med att det stora skjulet byggdes.

Från 1967 hade man en tidigare sightseeingbåt av trä som varvsbåt. Det var Drotten, byggd som privatbåt 1916 på Örebro varv och ritad av C G Pettersson1. Anledningen var att Tourist Sightseeing AB (F d Waxholms Nya Ångfartygs AB) då förvärvat Nyman & Schulz rundtursbåtar och dess VD Wilhelm Rosendahl ansåg bolaget behöva motorn, men inte behövde båten, som i stället överläts på varvet. Man satte då i en annan motor ("en gammal Gardner-diesel") i båten och använde den sedan i varvets egen verksamhet några år. Den såldes sedan till Nils Johansson på Höganäs, som troligen sålde den vidare efter ytterligare några till Rainer Lind.