Affärer

Kända affärer på Tynningö har funnits på Östra Tynningö (nedlagd först 2015), vid Marsviken, Höganäs och Norra Tynningö/Lilla Furusund. Dessutom fanns en kiosk vid hållplats 10.

 

I Vaxholms Tidning den 24 februari 1923 fanns dock följande notis under rubriken "Affärslivet i Vaxholm - handelsaffärer":

 

"Om vi börjar med Tynningö, så finns där två å Höganäs och en å den östra delen vid Tynningö." Hur det ska tolkas är en gåta, för det finns inga andra tecken på att det någonsin har funnits mer än en affär vid Höganäs.

 

 

Höganäs

 

Affären vid Höganäs tillkom sannolikt senast 1908. I början av juni detta år flyttade handlanden Emil Konrad Lundholm med hustru Elisabet till Höganäs och bodde där till utgången av 1915. Av allt att döma fanns redan då den ännu kvarvarande butiksbyggnaden, för Lundholms anges i församlingsboken såsom "Hyresgäst i Vivihäll 8", d v s den fastighet som affären då låg på. Paret Lundholm flyttade 1915 till Saltsjöbaden och någon handlare verkar inte ha funnits 1916 - 1917.

 

Det har länge ryktats att Sveriges sist (1910) avrättade brottsling, Alfred Ander, var släkt med de som bodde i huset. Detta äger möjligen sin riktighet. Det var dock inte handlarparet Lundholm han var släkt med, utan det var så att hans föräldrar tidigare bodde på Höganäs, men flyttade därifrån till Karlsudd redan 1904. Huruvida de då bodde i det hus som sedermera blev affär har dock inte gått att få reda på, men direkt otroligt är det väl inte, ifall huset fanns redan då. I vart fall var de födda på Ljusterö och Alfred Anders far, Johan Erik Andersson hade titeln skeppare. Kanske var föräldrarna, eller åtminstone fadern, inte heller några särskilt trevliga personer, för i församlingsboken anges att de blivit "enskilt varnade av pastor för oenighet i äktenskapet".

 

Sommaren 1918 flyttade J Otto Jansson med fru Alva till Höganäs och började antagligen driva affären från den säsongen. De hade gift sig våren samma år och flyttade hit från respektive Dalarö och Stockholm. Jansson var nog den förste handlaren på ön som började ge ut vykort på eget förlag för att sälja i affären. Redan något av de första åren utkom ett kort med ångbåten Waxholm vid Höganäs brygga. Denna utgivning fortsatte under åren - även under följande ägare.

 

Fru Jansson hade sedan tidigare två döttrar, Ester och Maria, som också flyttade in 1918. Från 1932 anges titeln "telefonist" för Maria, som tydligen tidigt började sköta telefonväxeln för Norra Tynningö, som också låg i samma hus. Fram till dess kan man gissa att det var fru Jansson som hade den sysslan.

 

Under 1920 - 1921 avsöndrades från fastigheten Höganäs Vivihäll 8 (1:37) en tomt om 2110 kvadratmeter; den hörna där affären låg och såldes av fru Maria Hammarberg och dottern Margit till Otto Jansson för 20.000 kr. På tomtkartan är huset/affären inritad, liksom jordkällaren ovanför, vilket visar att dessa fanns innan Jansson köpte fastigheten, som fick beteckningen 1:411 Solbacken - ett passande namn med tanke på dess söderläge.

 

Jansson drev affären till hösten 1933, då familjen flyttade till Stockholm. Maria verkar dock ha varit kvar som telefonist till hösten 1934.

 

I oktober 1933 flyttade näste handlare, Erik Johansson, till Tynningö. Hans son Göran Johansson har berättat att Otto Jansson kommit i ekonomiska svårigheter och eventuellt gjort konkurs, så det var antagligen ett konkurslager som övertogs. Erik Johansson kom ursprungligen från Småland och arbetade tidigare inom jordbruket. Till Tynningö kom han från Morsta gård i Roslagen, där han arbetade som driftsledare. Även hans syster Karin flyttade samtidigt till Höganäs för att arbeta i affären.

 

 

 

Affären var under Johanssons tid en riktig lanthandel som sålde allt möjligt - tjära likaväl som strumpor - och var öppen året runt. Mycket uppskattad var den ost som Erik Johansson själv lagrade och sedan sålde i affären. Det var en vällagrad osttyp som enligt trovärdigt vittnesmål överträffade Västerbotten. Möjligen var den tidvis den enda vinteröppna affären på ön. Erik Johansson var en driftig företagare som på olika sätt expanderade verksamheten. Inte minst etablerade han två filialer på ön - vid Marsviken och Norra Tynningö. Man tror dock att affären vid Marsviken fanns redan tidigare och hade startats av Sven Jansson och således först var filial till lanthandeln på östra Tynningö. I mitten av 1930-talet övertogs den av Erik Johansson. Filialen vid Lilla Furusund byggde Erik Johansson själv 1936 eller 1937 med affären vid Marsviken som förebild, som således bör ha sett ungefär likadan ut.

 

Verksamhetens höjdpunkt bör sålunda ha inträffat under de senaste åren av 1930-talet, när alltså tre butiker drevs i Johanssons regi. Göran Johansson har berättat att varje morgon avgick två av Johanssons motorbåtar från deras brygga vid Höganäs till de respektive filialerna. Förutom personal, innehöll båtarna även den påfyllning av varor som för dagen kunde behövas. Till Marsviken medföljde Görans faster, som hade ansvaret för den butiken.

 

Vidare såldes oljor och bensin från en anläggning vid lanthandelns brygga.

 

Georg Pettersson poserar invid bränsleupplaget vid lanthandelns

brygga, troligen under 1920-talet.          Bild från Anders Genfors

 

 

Erik Johansson avvecklade sedermera butiken då den inte var särskilt lönsam och övergick till bygg- och anläggningsverksamhet, med specialinriktningen bergsprängning. Dock var affären sannolikt öppen några år därefter och drevs av arrendator. Troligen var detta under tiden från 1959 eller 1960 till 1962, för under dessa år fanns affären åter med i telefonkatalogen under Livsmedel. Den betecknades där endast som "Johansson Eric, Höganäs" med telefonnummer 39225, så vem arrendatorn var framgår tyvärr inte och ingen har hittills heller kunnat dra sig det till minnes.

Denna bild togs 1951 av Televerkets fotograf med anledning av att telefonstationen snart

skulle komma att upphöra som följd av att telefonnätet på Tynningö automatiserades och

inlemmades under Vaxholms riktnummer 0764 med femsiffriga nummer som började på

39. De som tillhört stationen Norra Tynningö fick nummer som började på 392 eller 393.

 

Sommaren 2011 - huset är sig i stort sett fortfarande likt från den tid

där bedrevs lanthandel och telefonväxel. Jordkällaren skymtar längst

till vänster. Under hösten 2011 påbörjades stilenlig tillbyggnad av

husets östra del, d v s den sida som inte syns i bild.

 

 

 

Marsviken

 

Affären vid Marsviken var en gång Sven Janssons filial. Redan 1925 finns den dokumenterad genom egen telefon (Östra Tynningö 27). Lars Bennbäck har berättat att Jansson drev affären till omkring 1928-1930. Därefter var den antagligen stängd i några år. Vid mitten av 1930-talet överlät Jansson butiken till Erik Johansson, så från att ha varit filial till lanthandeln vid Östra Tynningö blev den nu i stället filial till lanthandeln vid Höganäs. Butiksbyggnaden torde ha liknat den vid Norra Tynningö, vilken lär vara byggd med Marsviken som förebild.

 

Sista året som verksamheten bedrevs i Erik Johanssons regi torde ha varit 1940, för därefter försvinner "filialen" från telefonkatalogen för att återkomma först många år senare. 

 

Affären i Marsviken torde ha funnits kvar minst till 1964. Den siste handlaren hette Will-Björn Johansson (f 1925 d 1978) och hade bedrivit verksamheten sedan åtminstone 1957.

Allan Klingström visar affärens läge vid en guidad vandring den 15 augusti 2009. Nutidens bistra allvar gör sig

påmint av en ful bil som stör den annars idylliska miljön.

 

 

Norra Tynningö - Lilla Furusund  "Johanssons filial"

 

 

Nedanstående bygger på uppgifter från Inger Brask, Göran Johansson, Nils J:r Jonsson, Allan Klingström, Jan Lassmann, Valborg Lassmann, Astrid Rydgren, Anna Träger, Björn Träger, Bengt Törnlund och Torsten Wrete.

 

Affären på Norra Tynningö låg i en byggnad vid nuvarande korsningen Tynningösundsvägen/Gångbrovägen. Dessa vägar existerade redan före bilarnas tid i form av körspår, men vägen gick något närmare huset än nu och en trappa fanns från vägen till ingången. Affären tillkom genom att Erik Johansson, som redan drev affären vid Höganäs, på 1930-talet förvärvade tomten och på den byggde dels butiksbyggnaden, dels en stuga för uthyrning; därav namnet "Johanssons filial". Första året den finns med i telefonkatalogen är 1937, vilket väl tyder på att affären tillkom 1936 (telefonnumret var Norra Tynningö 32). Fastigheten 1:558, som den heter, bildades dock formellt först i augusti 1937, men man får då ha i minnet att man tog god tid på sig med de formella fastighetsärendena inom området. 

 

Butiken drev Johansson först i egen regi och den var redan från början endast öppen sommartid. Före kriget var det två anställda som arbetade där, varav den ene sägs ha drunknat i insjön i samband med bad och den andre var en skåning som troligen hette Trulsson. Det fanns på den tiden en tvättstuga vid insjön som tillhörde Myrholmen, d v s Algot Söderman, som lät "drängarna" använda stranden för bad efter arbetsdagens slut.

 

Sannolikt var affären igång under kriget, trots kristidens ransonering och därmed sammanhängande dåliga lönsamhet. Ända till 1946 är den med i telefonkatalogen som Johanssons filial. Därefter torde Erik Johansson ha utarrenderat filialrörelsen. Det är inte helt klarlagt om verksamhet sedan bedrevs varje sommar men vilka som bedrev verksamheten 1947 vet man. Den sommaren var det sommarstugeägarna Rydgren och Törnlund som gemensamt var handlare. Astrid Rydgren har berättat att det var en mycket slitsam verksamhet, säkert delvis på grund av att dessa välrenommerade tynningöbor hade en hög ambitionsnivå med sin butik, men mycket också för att det efter kriget fortfarande rådde ransonering på många varor. Att vara handlare innebar då en omfattande hantering och redovisning av ransoneringskuponger, som ytterligare sten på en redan tung börda. Ett annat bekymmer var att Norra Tynningö brygga bara sedan ett år tillbaka bar detta namn; den hade ju till våren 1946 hetat Lilla Furusund. Namnet ändrades för att undvika sammanblandning med den brygga på Yxlan, som också hette Lilla Furusund, efter byn där med samma namn. Varuleveranserna till affären kom till större delen med Waxholmsbåt till Norra Tynningö brygga och namnbytet till trots skedde flera gånger förväxlingar så att leveranserna till "Johanssons filial" i stället skickades till Lilla Furusund på Yxlan!

 

För 1948 finns ingen uppgift och under 1949 hette arrendatorn Herbert Karlsson. Butiken hade då fått nytt telefonnummer; Norra Tynningö 65. Troligen från 1950 övertogs verksamheten av den arrendator som kanske lämnat mest spår efter sig i tynningöbornas minnen, nämligen "Jojje" eller "boxarn" och ibland även "Alltid Nykter". Han hette Georg Andersson och hade mycket riktigt på 1930-talet varit ganska känd boxare (i sportklubben Balder). Till Tynningö sökte han sig antagligen för att han hade varit "Sunnerdahlsbarn", d v s tillbringat sin barndoms somrar på Sunnerdahlska stiftelsens sommarhem på Norra Tynningö. Under 1950-talet bodde han på hörnan mellan de vägar som nu heter Tallbacken och Tynningösundsvägen. Jojje sägs ha varit en för sin tid tämligen frispråkig och levnadsglad person. Varuleveranserna ombesörjde han i större utsträckning i egen regi, genom att hämta varor i Vaxholm med den träbåt som han brukade ha förtöjd nära bron, vid bryggan som då låg där villaägareföreningens nuvarande pontonbrygga finns. En trovärdig källa nämner att Jojje med sin båt ibland kunde bjuda på så kallade "manöveröverraskningar" i Vaxholms hamn.

 

Butikens sortiment var naturligtvis i någon mån begränsat eftersom det var frågan om en ganska liten affär och andra inköpsmöjligheter fanns inom överkomliga avstånd, både i Vaxholm och på Tynningö. Annars var det ju så att den tidens sommarvistelse i skärgården byggde helt och hållet på att det fanns någonstans att handla mat inte alltför långt bort, eftersom inga bilar fanns på öarna och alla inte hade egen båt. Kylskåp hade de flesta inte heller och säkert inte frys - möjligen isskåp, men det var nog vanligare ännu tidigare. Man kunde därför inte köpa färskvaror för längre tid än de höll sig i de matkällare och jordkällare som i bästa fall fanns. Då var det en stor tillgång att ha en sådan liten handelsbod som "Johanssons filial" på gångavstånd.

 

Från början fanns nog kyldisk med en del charkuteriprodukter, liksom bröd och grönsaker, men inte tidningar och inte frysvaror. Under 1950-talet tillkom dock en frysdisk så att sortimentet kunde utökas åtminstone med glass.

 

Att verksamheten under Jojjes tid ibland gick på rätt lösa boliner har flera kunnat berätta om. Så kunde exempelvis vid något tillfälle en lång kö av tillströmmande kunder mötas av att det inte fanns mycket mer att köpa än ett fåtal paket smör - detta då som följd av att Jojje spenderat sina intäkter på roligare saker än att köpa varor, till vilket inga pengar blev kvar. Det har också sagts att falukorven ibland kunde vara så luden att den behövde rakas! En replik som Jojje ibland bestod missnöjda kvinnliga kunder var "Är du purken Murklan!". Det lär inte ha gjort någon större succé.

 

Efter Jojje, som troligen inte fortsatte efter 1957, tog några andra arrendatorer över de sista åren. Ingen har hittills kunnat minnas vem det var eller exakt när affären upphörde. I Vaxholms stads handelsregister finns anmälan av Ernst Göte Sohlberg och Bengt Olof Franzén att de ämnar idka handel med livsmedel i bolag under firma Norra Tynningö Livs, Sohlberg och Franzén. Om de var kvar 1959 är oklart. I telefonkatalogen för åren 1960 - 1964 står "Norra Tynningö Livs Svea Selin o Arne Ljung" och 1968 - 1970 "Norra Tynningö Livs N (Nils) Blomgren". Tyvärr är det ingen som minns vilka dessa handlare var. Butiken var igång sommaren 1970 men inte 1972, enligt tillförlitlig källa. Detta bekräftas av att 1970 var sista året den fanns med i telefonkatalogen. Själva butiksbyggnaden finns märkvärdigt nog alltjämt kvar i så gott som oförvanskat skick. Den enda exteriöra förändring av betydelse som skett är att ett skärmtak och en trappa på den bortre (södra) gaveln revs omkring 2005 efter att fastigheten åter fått en ny ägare. Det rivna skärmtaket hade ovanligt ålderdomliga rundsågade rännkrokar av trä av ett utförande som knappast längre kan ha varit särskilt vanligt under mellankrigstiden när huset byggdes. 

 

 

Av 2010-talets hittills gångna vintrar har tre varit hårda. Decenniets första vinter togs denna bild som visar

 den f d butiksbyggnaden vid korsningen Tynningösundsvägen Gångbrovägen. Affären ser i stort ut som den

 gjorde för femtio år sedan, men vägarna har ändrat skepnad märkbart. 

 

 

Östra Tynningö - Sventorp - Tynningö Självköp - Tynningö Lanthandel

 

Den numera nedlagda affären på Östra Tynningö lär vara byggd 1910, då som ett tvåvåningshus med brutet tak som såg riktigt trevligt ut. Med åren har huset byggts på, till och om och blivit med tiden tämligen anskrämligt.

Den första affären på östra Tynningö låg i något som kallades statarlängan, som låg söder om den gamla vägen strax efter att den svängt mot väster från allén vid Tynningö gårds huvudbyggnad. Det berättar Ingrid Kollander; en av medförfattarna till boken Östra Tynningö och barnbarn till Anders Brinkman. Hon berättar vidare: "I början av seklet byggdes den nya affären, som alltjämt är affärsfastighet. Innehavare var Sven Jansson, som var gift med en av min morfars tre döttrar. Det var en lanthandel i ordets rätta bemärkelse, öppen såväl sommar som vinter. Bland gamla papper har jag i en broschyr från 1916 funnit nedanstående annons, som väl är tidstypisk."

I DN anges den 11 april 1934 att Postverket från 1926 och framåt inrättade så kallade postombud och att av de 18 som hunnit tillkomma i Stockholms län fanns de flesta i skärgården, bland annat på Östra Tynningö. Vissa av dessa postombud var i tjänst enbart sommartid, vilket gällde Östra Tynningö. Av allt att döma var det affären på östra som utgjorde detta postombud.

Från och med 1950 överfördes Tynningö med fler öar från Värmdö kommun till Vaxholms stad. Inför denna händelse hade DN den 9 april 1949 ett ganska långt reportage om dessa öar. Det berättas där en del om familjen Mannbrink och deras många verksamheter, bland annat affären:

"...handlanden Anders Mannbrink börjar sin dag före fem på morgonen. Men så kör han både skolbussen, sköter en stor gård, till vilken han nyss tvärt emot alla andra bönder här i landet skaffat sig tio nya kor, har höns och kalkoner och gäss - och loge med musikestrad, där man dansar hela somrarna. Men så är hans fru skånska också och serverar spettekaka mitt på blanka vardan. Hon har tio personers hushåll - två körkarlar, hembiträden och barn och vill inte byta lott med någon storstadsbo.

   Sommargästerna här ute får både tidningarna, mjölk och grädde klockan åtta på morgonen. Vi har hästskjutsar som rullar ut och fördelar varorna, ett särskilt biljettsystem har vi också för fil, grädde och mjölk, så vi slipper föra böcker. Folk köper ett häfte hos oss på de varor de vill ha.

   Alla möbler som finns hos Mannbrinks har husets herre själv snickrat till - utskurna kistor och stolar och knepiga sybord av päronträ. Förutom allt annat hinner han dessutom vara ute i skogen och fälla träd och göra flaggstänger, som skall bilas, snörslås och hyvlas innan de säljs till villaägarna."

Kurt Runström anger i en dagboksanteckning 1974 att affären då fortfarande kallas Tynningö Självköp.

Följande synnerligen trevliga bild prydde förstasidan i Dagens Nyheter lördagen den 9 april 1949:

Sommaren 1950 poserar butikens personal i

dess entré. Till vänster Hilmer Johansson i

elegant vit kavaj - en mundering som sägs ha

emanerat från hans arbete på fastlandet - hos

Arvid Nordquist. Till höger Helge Persson iförd

mer ordinära persedlar. Sittande med pipan

mellan tänderna Gunnar Bennbäck som dock

ej var anställd, utan "bara" kund.

Foto: Eva Klingström