Bötbergsslingan 4 (1:46) Annero 1

Av Gustav Dahlander

Annero

Huvudbyggnad på tomt 1:46. Med en önskan om frid på landstället ansluter sig namnet till ett utbrett namnskick bland det sena 1800-talets sommargäster.1 I det här fallet avser namnet sannolikt makan till byggherren Magnus Johnsson.2 Mönstret är inte ovanligt och går igen i bland annat Sofiero vid Tynningösundet, där namnet avser byggherren Anders Brinkmans maka Sofia.3 Under den aktuella perioden for männen ofta till in staden och arbetade medan frun stannade kvar och såg om hus och barn4, och sommarnöjet tillägnades således ibland henne, som skulle spendera mest tid i huset. Namnet Annero har notabel kännedom på Östra Tynningö och förekommer också som benämning på Barnaglädje, som märkbart nog har det anslutande tomtnumret 1:47. I båda villornas fall förekommer namnet på vykort tagna omkring 1920;5 det är svårt att avgöra vilket som är äldst eller om det ena har stått förebild för det andra.6 Av husen är emellertid Barnaglädje det äldre. Ett möjligt ursprung till namndubbleringen är att namnet spillt över från den ena tomten till den andra på någon karta, vilket sedermera gett upphov till en feltolkning. Det kan dock förefalla mest sannolikt att ägaren helt enkelt velat tillägna frun sommarnöjet i båda fallen: Anna är ett vanligt namn, och konstruktionen Annero tycks även lämna utrymme för åtminstone namnen Ann och Anne.

    På platsen för Annero stod ursprungligen ett fiskartorp. Detta sägs i den muntliga traditionen ha uppförts på 1840-talet, ett århundrade då ett mindre antal fiskare mycket riktigt ska ha bosatt sig på Tynningö.7 Källarmästare Magnus Johnsson köpte år 1892 torpet och marken det stod på av Albert Åkerblom på Tynningö Gård – kontraktet, som återges i en bilaga till detta arbete, undertecknades den 15 november. Därefter byggde Johnsson ut torpet till en påkostad villa krönt av ett mindre torn: byggnationen färdigställdes år 1894.8 Det är värt att anmärka att byggmästare Olof Jönsson Haglund från Norra Lagnö – senare den första ägaren till Filadelfia (se d. o.) och en kortare period under 1900-talets första årtionde innehavare av Barnaglädjes villa – på 1890-talet frekvent uppförde just tornvillor, vilka tidigare inte uppträtt i hans produktion.9 Haglunds rörelse stod för en stor andel av husen på i synnerhet Norra Lagnö vid den aktuella tiden, men huruvida det var han som byggde Annero är höljt i dunkel. Klart är emellertid att det en gång så utmärkande tornet gav upphov till Anneros historiskt förekommande namn Tornvillan10 (se d. o.), som sedan länge varit ur bruk.

    Axel Quist, som skrev kulturhistorik för Värmdö skeppslag under det tidiga 1900-talet, har lämnat en beskrivning av det typiska sommarnöjet från 1800-talets slut. I denna känns drag från Annero tydligt igen:

De större villor, som då först uppfördes, har man plägat kalla grosshandlarvillor, icke därför att de uteslutande beboddes av grosshandlare utan därför att hela bebyggelsen bär ett drag av merkantil överklass. Den förhärskande typen var schweizervillan, om man nu skall tala om stil. Byggnaden låg vanligen på en terrass och innehöll ofta 8–10 rum, hade ibland torn av olika form, var alltid försedd med stor glasveranda, som ofta var försedd med mångfärgade rutor, flera balkonger. På planen framför villan var en rabatt med bladväxter och i mitten en försilvrad glaskula. Vid stranden var lagd en stenkaj och ett badhus liknande en liten fästning, en eller par [sic] roddbåtar, mindre segelbåt, kanot, krocketplan, lusthus och här och där en altan, byggd uppe i ett träd.

    Jämte nu omtalade stora villor funnos sådana av anspråkslösare art, där man så gott sig göra lät sökte efterlikna de större.11

Sven Linderoth har berättat att en strandväg löpte mellan Annero och Tynningö brygga i husets tidiga dagar:

[…] den fina strandvägen […] (anlagd 1894?) […] ledde åt öster fram till Annero, som då [omkring år 1900] var ett välskött ställe, med torn, flaggor och rabatter. Det ägdes då av källarmästare Magnus Johnsson på ”Viktoria” vid Kungsträdgården, där restauranten ännu finns kvar.12

Vid förvärvet 1892 var Anneros tomt långsmal och sträckte sig längs sjön. Tomtgränsen gick strax nedanför Vedboden och vände ner mot vattnet i en nittiogradig vinkel ett stycke bortom stora huset.[1] På marken omedelbart ovanför tomten gick Vackra vägen.

    Enligt hörsägen ska Magnus Johnsson så småningom ha gjort konkurs, vilket förefaller ha framtvingat en försäljning av Annero till släkten Lundgren. J. O. Lundgren förvärvade år 1908 Annero och Mellantomten, som då sträckte sig ovanför Anneros långsmala tomt fram till Björkbackens tomtgräns, med en snibb ner till vattnet invid Björkbackens tomt.[2] Detta skedde i samband med att Björkbackens tomt avstyckades från Tynningö Gårds ägor. Lundgren förvärvade således bägge tomterna samtidigt.

    Även släkten Lundgren tycks ha drabbats av ekonomiska svårigheter: av handlingar i familjen Dahlanders arkiv framgår att man vid två tillfällen under 1937 belånade Annero på en summa som sammanlagt uppgick till 7 500 kronor. Situationen kan, tillsammans med den tidens världspolitiska läge, ha haft del i att Sven Linderoth 1939 kunde köpa tomten, vars bebyggelse då var tämligen nedgången. Dessförinnan hade Annero hyrts ut till herr och fru Lindblad, där mannen var trädgårdsmästare och byggare, inblandad i mångtaliga arbeten på Björkbacken sedan familjen Krebs flyttat in. Under perioden från förvärvet 1939 fram till 1945 bodde Linderoth huvudsakligen kvar i Gula villan (se d. o.) – det tidigare vistet – medan han byggde om Annero och rustade upp de kringliggande ägorna; under arbetet tvingades han avlägsna villans torn, som var statt i förruttnelse. Huset fick också under denna tid på 1940-talet elektricitet.

    Johnssons hade försett husets omgivning med en fruktträdgård, från vilken bland annat ett åldrat äppelträd vid Vinbärsbuskarna och inte minst Äppelträdet är märkbara lämningar. Efter förvärvet av tomten planterade den odlingshågade Sven Linderoth också bland annat bigarrå, gråpäron samt ett par ytterligare äppelträd.

    Sven Linderoth har berättat om hur han på 1940-talet fick besök av ett barnbarn till Magnus Johnsson – Nils Johnsson, son till Karl Johnsson och Matilda Åkerblom, Albert Åkerbloms änka:

Nisse var [som ung] en trevlig pojke, men eftersatt inom familjen och utackorderad på olika platser. Ofta drabbades han av epileptiska anfall, men det tog vi barn helt lugnt och hjälpte honom hem.

    Under flera årtionden såg jag aldrig till honom, men på 1940-talet återkom han till ön som uppköpare av metallskrot. Det fanns gott om gamla spisar o d på Annero, som han fick hämta, och några nätter övernattade han i stora huset13 innan det revs. ”Det kunde ha varit mitt, det här stället om det velat sig annorlunda”, sa han en gång besviket, och det hade han skäl att vara. Senare såg jag honom några gånger i stan, och tydligen helt i misär gick han mot okända öden.14

Efter J. O. Lundgrens förvärv av Mellantomten 1908 tycks gränsen mellan Anneros tomt (1:46) och Mellantomten (1:233) ha dragits vid Vedboden sydligaste knut och österut fram till ett stycke efter stora huset (senare Grunden), men inte riktigt fram till Björkbackens tomtgräns. Sven Linderoth lät reda ut den märkliga gränsdragningen 1961 genom att i stället dra en rak gräns omkring halvvägs mellan gränsen mot Björkbacken och gränsen mot Filadelfia.[3] Denna nya gräns utgör i dag gränsen mellan Kvarnens tomt (1:936) och Mellantomten.

    När Sven Linderoth inhyste sig i Annero flyttade modern Anna och dennas syster Stina Petersson med. Deras frånfälle 1959 och 1965 lämnade ökat utrymme åt familjen Strandman, men trots detta ville Linderoth under andra hälften av 1960-talet bereda ytterligare utrymme åt denna, varför Kvarnen flyttades och byggdes ut (se Gammelkvarnen). Innan det arbetet var avslutat i slutet av årtiondet avled emellertid Sven Linderoth oväntat, och Annero kom att stå utan inbyggare. Eftersom Linderoth var barnlös ärvdes han av sina syskonbarn Sven-Bertil Krebs, Inger Ridderstrand-Krebs och Barbro Strandman, av vilka Sven-Bertil hade sommarnöje på annat håll. Inger köpte ut syskonen från Björkbacken och fick Annero till skänks, emedan Barbro föredrog att avhända sig skötseln av ett stort hus utöver Kvarnen och dessutom hade tillgång till flera andra sommarhus annorstädes.

    År 1977 inventerande kommunen kulturhistoriskt intressant bebyggelse på Tynningö och valde att omfatta Annero. Tomt beskrivs som ”[a]nlagd strandtomt”, och rapporten beskriver vidare huset:

Boningshus i en våning med vind.

Grund av murad, delvis huggen, gråsten.

Byggnadsstomme av trä, fodrad med stående gulbeige pärlspontpanel och liggande gulbeige fasspontpanel.

Gulbeiga lister.

Vita omfattningar.

Takstolstak, täckt med tvåkupigt, rött tegel.

Profilerade sparrhuvuden och äsor.

Vita vindskidor.

Skorstenen beslagen av plåt.

Lövsågade hängbrädor på gavlarna.[4]

    När Annero stod tomt hyrde Inger Ridderstand-Krebs under en period ut huset. Sommaren 1977 hyrdes det av några gymnastiklärare med barn, som dock skötte renhållningen dåligt och inte fick förnyat förtroende. Under ett par somrar efter det var hyresgästen i stället sjuksköterskan Monica (eller Monika) Knutsson med sällskap, som var arbetskamrat med Inger Ridderstrand-Krebs. 1984 verkställdes på Barbro Strandmans initiativ en tomtdelning av Anneros tomt 1:46, där Kvarnens tomt 1:936 bildades genom avstyckning.

    Under tidigt 1980-tal drabbades Annero så av husbock, och Inger och sonen Stellan initierade en totalrenovering av huset, för vilken bland andra Bernt Malmqvist anlitades. Som en följd var huset obeboerligt under flera år. När arbetet var färdigt planerade Inger och Lars-Gösta för att på äldre dagar flytta ned från Björkbacken, bland annat på grund av att Lars-Gösta hade svårt att ta sig runt på Björkbacken till följd av en polioskada i ungdomen. Man iordningställde tvättrum och renoverade köket för att kunna föra ett modernare leverne i huset. Varmvatten, dusch och mulltoalett inomhus tillkom. Inger avled dock hastigt 1990, men arbetet hon lagt ned tjänade till att ge hennes två barn, Anna (”Ninnan”) och Stellan, var sitt hus i gott skick, något som hela tiden hade varit hennes målsättning.

    På 1990-talet stod Annero ibland tomt, men Lars-Gösta vistades i huset under långa perioder på somrarna. Även dottern Anna var ibland där, och under tidigt 2000-tal beslutade hon sig för att flytta in som året runt-boende med sin sambo Tord Petersson (”Totte”) och deras barn Sofia och Fredrik.

    År 2008 flyttade familjen ut, och huset hyrdes i stället ut 2009–2013. Annero såldes på hösten 2013 för 7 miljoner kronor till friherrinnan Sigyn von Essen. Denna lät iscensätta en flerårig kulturhistoriskt medveten renovering av inte bara huset utan hela tomten, ett arbete som i omfattning torde kunna mäta sig med det Magnus Johnsson iscensatte 120 år tidigare. En stor brygga uppfördes på platsen för Tvättstugan, Anneros terrass rustades upp, ett orangeri byggdes och en bod byttes ut. Huvudbyggnaden målades om från gul till djurgårdsgrön, och i en senare etapp byggdes köket ut för att göra rummet större. Invändigt lades bland annat golv om och tapeter byttes.16 Ett betydande antal lampor installerades också på brygga, byggnader och grindstolpar, och en rymlig parkeringsplats anlades vid Grinden.

    År 2015 lät familjen Dahlander i Kvarnen bröderna Magnefelts snickerifirma från Skogsö uppföra stolpar och slanor till staket mot Annero. Kjell och Lotta Dahlander satte sedan spjälor, byggde en grind invid Vinbärsbuskarna och målade staketet grönt. Staketet räckte fram till bergknallen vid Korgboden, men Sigyn von Essen blev så nöjd med resultatet att hon lät egna snickare bygga en fortsättning från Vedboden och en bit upp i skogen.

Anna-mormors rum

Rum öster om Salen som karakteriseras av sitt dekorationsmålade ålderdomliga tak, stammande från 1800-talet. Rummet kan ha ingått i det ursprungliga fiskartorpet. Namnet Anna-mormor användes om Anna Linderoth (född Petersson) under hennes senare tid och är påkommet av Barbro Strandman. Det grundar sig i att Anna för Barbros döttrar Camilla och Lotta var ”en annan mormor”, nämligen Barbros (och därmed Camillas och Lottas mormorsmor). Anna sägs ha bifallit namnet. Systern Lisa Engström utvandrade till USA på det sena 1800-talet men var på Annero när hon besökte Sverige. I ett brev till systern Stina Petersson i september 1960, året efter Annas död, skriver hon:

Mången tack för kärkommet bref så glad höra Du mår så bra och kunnat vara på landet hela somaren också glad Du har Annas rum med den vackra utsikten, jag kommer ihåg var möbel där liksom resten af huset ett ricktigt paradis.

Anneros terrass

Gruslagd terrass framför Annero, mot vattnet kantad av en ligusterhäck. Konstruktionen är betydelsefull för husets stabilitet och uppfördes säkerligen i ett tidigt skede av Anneros bygge. Det senare utfördes omkring 1893–94, vid en tid då de kostsamma terrasserna var vanliga inslag i sommarnöjesbebyggelsen – något som innerskärgården bär spår av också i dag. Häcken var tidigt kompletterad av ett staket, och på grusplanen fanns två symmetriskt planterade syrénbuskar.1 Efter Sven Linderoths köp av Annero 1939 avlägsnades den ena av buskarna och ersattes av en planterad björk – Sven-Bertils björk, se d. o. – möjligen efter förebild från Björkbackens terrass. År 1979 fick en större reparation genomföras på den västra sidan, då terrassen var påtagligt nedgången. I arbetet stadgades konstruktionen i det att en stor del av stenarna monterades om. Häcken var sedan gles på västsidan fram till att Sigyn von Essen köpte huset. I arbetena efter inköpet lät von Essen rusta upp terrassens stenläggning och reparera den rundade trappan ner till terrassen.

[1] Ägoutbyte, akt 01-VÄM-2307 hos Lantmäteriet.

[2] Avsöndring KB, akt 01-VÄM-AVS743 hos Lantmäteriet och ägoutbyte, akt 01-VÄM-2307 hos Lantmäteriet.

[3] Ägoutbyte, akt 01-VÄM-2307 hos Lantmäteriet.

[4] Vaxholms stad, Bebyggelseinventering Tynningö, s. 68–69, daterad 1977-12-13. Anmärkningsvärt är att rapporten uppvisar en tomtkarta där Paviljongen står kvar – byggnaden var vid det laget flyttad sedan mer än tio år tillbaka (se vidare Gammelkvarnen). Dessutom är Paviljongen förväxlad med Vedboden på kartan, så att den förstnämnda benämns ”[t]imrad bod med gavelsvale” och den senare ”[s]portstuga”.

1 ÖT, s. 8–9.       2 I Sis på s. 651 återges efternamnet som Johnson, men jag använder stavningen med dubbeltecknat S emedan den uppträder i Johnssons egenhändiga namnteckning i Anneros köpekontrakt. Därutöver brukas stavningen genomgående i Sven Linderoths anteckningar i ÖT. I köpekontraktets löpande text uppträder anmärkningsvärt nog vid båda förekomsterna stavningen Jonsson, liksom vid namnets förekomst i Björkbackens ursprungliga köpekontrakt (se bilaga till detta arbete för båda kontrakten). Inkonsekvenserna kan nog tolkas som ett utslag av den lösare hållning för stavning som tillämpades i äldre tid, även i fråga om namn. Nils Magnus Johnsson, f 1836-08-19, Norrlandsgatan 16, änkling 1899-05-18, g m Anna Gu, f Löfgren 1843-12-24, barn Karl Magnus f 1866-07-06 (son Nils), Nils August f 1879-04-26

3 ÖT, s. 42.         4 ÖT, s. 68.         5 Detta förutsatt att alla vykort i denna serie stammar från samma period, emedan bilden på Handelsboden kan dateras till omkring 1920 (ÖT, s. 30 och 59). Vykortet på Barnaglädje finns återgivet i ÖT på s. 30, det på Annero återfinns på s. 28 i samma skrift. Båda dessa kort utgör det äldsta otvetydiga belägget på namnet Annero som jag kunnat hitta för de respektive villorna.   6 Ann Katrin Pihl Atmer benämner i sin avhandling huset på tomt 1:46 som ”Annero 1” och det på tomt 1:47 som ”Annero 2” (Sis, s. 651). Redogörelsen för Barnaglädjes tillkomst kan å andra sidan uppfattas som att den villan var först att bära namnet: ”Den första upplåtelsen till ett sommarnöje [på Östra Tynningö] gjordes […] 1876, då familjerna Åkerblom utarrenderade en bit av trädgården i närheten av gården [Tynningö Gård] till konditor Conrad Sundell (Annero).”  7 ÖT, s. 17.         8 Årtalet 1894 har jag grundat på en uppgift från Sven Linderoth som återberättats av Stellan Ridderstrand. I sina anteckningar från omkring 1962 föreslår också Sven Linderoth att strandvägen mellan Tynningö brygga och Annero anlades detta år (ÖT, s. 27, återgivet nedan i denna artikel). Uppgiften om byggandets avslutningsår stöds av angivelsen att Annero blev ”tillbyggt”, från fiskartorpet, 1894 och ”ändrat” 1945 i deklarationer från 1970 och 1975 som finns sparade i familjen Dahlanders arkiv (den senare uppgiften är riktig och avser det år då bygget avslutades).             9Sis, s. 438–439.                           10 ÖT, s. 39.

11 Värmdö, s. 114–115.                12 ÖT, s. 27 och 29.                       13 Se vidare d. o. (min anmärkning).

14 ÖT, s. 37.       15 www.ratsit.se (2010-08-16).    16 Tynningö i våra hjärtan, s. 253.

DN tisdag 9 februari 1897

Då.