Gärdsgårdsvägen 8 (1:709)

Lite förklaring till denna till synes fartfyllda resa behövs nog. Precis som nu kunde man vid femtiotalets början ta sig till Tynningö både med direktbåt från Strömkajen eller med passbåt från Vaxholm, som anslöt till bussarna. Någon bilfärja fanns däremot ännu inte. Bussen gick heller inte direkt från Stockholm, utan ville man åka buss till Vaxholm, fick man först åka med Roslagsbanan till Rydbo och där byta till vaxholmsbussen. Detta berodde på att det av Vaxholms stad ägda bussbolaget ända till 1960 inte hade tillstånd att köra längre än till Rydbo. Den nya Vaxholmsvägen fanns heller inte än, så resan gick som synes via Bogesund. Man kan ju fråga sig varför herrar spårvägare gjorde sig detta stora besvär, när man i ställlet kunde ha åkt båt direkt till Tynningö.

Björn Träger vet svaret på den frågan. Orsaken var att båten avgick från stan först klockan 9.45 på vardagar - en klassisk avgångstid som höll i sig i många år. Denna avgång hade också ofta mycket gods som sinkade, så resan till Norra Tynningö kunde ibland ta uppemot två timmar. Därmed hade ju halva dagen redan gått när man väl var framme, så den turen undvek man. I stället såg man till att komma med den oannonserade turen med skolbåten Ran som gick från Vaxholm redan

vid sjutiden på morgonen. För att klara den prestationen krävdes vissa strapatser.

Från omkring 1950, när de första tunnelbanelinjerna öppnades, övergick Josef Träger till att bli tunnelbaneförare och förflyttades därmed från den gamla Norrstationen vid Birger Jarlsgatan till den nybyggda tunnelbanehallen i Hammarby, varvid även familjen bytte bostad till en lägenhet i den nya arbetsplatsens omedelbara närhet. För att hinna till Östra Station i tid till första tågets avgång var man då tvungen att åka med spårvägens särskilda s k personalvagnar. Dessa var avsedda för att trafikpersonalen skulle ha möjlighet att komma i tid till arbetet tidigt på morgnarna, samt komma hem på nätterna, och gick i ett sinnrikt nät genom både ytter- och innerstad. Dock passade inte turerna riktigt för resan mellan Hammarby och Östra Station, så det sägs att man övertalade sina kollegor att göra en extra sväng dit. Gissningsvis var det i så fall en vagn som var på väg mot Norrhallen/Eriksbergsplan söderifrån, som svängde av vid Engelbrektsplan.

Den tecknade berättelsen fortsätter här i Vaxholm, där man känner igen tobaksaffären på hotellhörnan och fästningssundet. Det var som sagt vanligen Ran som gick på skolturerna under årets isfria tid, med den dåförtiden i trakten välkände kapten Johansson som befälhavare. Han hade också hand om Waxholmsbolagets godsmagasin på träbryggan och var således en form av bolagets hamnkapten i Vaxholm. Man kan notera att det står Lilla Furusund på bryggskylten, fast det var flera år sedan bryggan bytt namn i turlistorna.

Promenaden från bryggan upplevdes tydligen som lite jobbig, antagligen på grund av att man fått stiga upp i ottan, något som spårvägare i och för sig alltid ha varit vara vid, men också alltid gärna avstått ifrån på sina fridagar. Den gamla träbron känns igen överst - i verkligheten hade den dock två stenkistor, varav den ena togs bort på 1980-talet när nuvarande bro byggdes, vilket lett till en viss svajighet. Att den gamla bron upplevdes som skranglig berodde nog mer på trävirkets tillstånd. Den stenhög som passerades bestod av betonghålsten, s k "gråsuggor", som skulle användas till att bygga matkällaren på tomten. Var skylten med Äpplen till salu stod är svårt att gissa, men det verkar ha varit i närheten av affären.