Skrivande

13 Skrivande

Att skriva är att använda sig av ett symbolsystem. Redan för ca 5000 år sedan lärde man sig att använda bildskrift, men senare kan även Nordens hällristningar sägas vara symboler som skulle förmedla ett budskap. Boktryckarkonsten, skrivmaskinen och i vårt moderna samhälle datorn är uppfinningar som har revolutionerat skrivandet. Datorn har förändrat både förutsättningarna och villkoren för såväl läsandet som skrivandet. Vi både läser och skriver mer på skärmar idag och där ges både bild och ljud mycket större utrymme än tidigare. Men för att lyckas med sitt skrivande krävs att man har ett gott ordförråd, en god minnesförmåga för att kunna återge textavsnitt och att vara en aktiv språkdeltagare. Barnet måste tidigt skaffa sig kunskap om språkljud och bokstäver men också hur texter byggs upp. Vidare måste man lära sig strategier för skrivande, men därtill ha en metaspråklig och metakognitiv medvetenhet och här blir spännvidden snabbt stor bland barn och elever. Hur har förutsättningarna sett ut för att ha kunnat utveckla sitt språk? Hur är hemmen rustade att hjälpa till och hur länge har man vistats i Sverige och har man samma skriftspråk?

Forskning visar dock att tidigare erfarenheter av skrivande (och läsande) och kunskaper om ämnet som ska behandlas också ska stämma med uppgiftens form, innehåll och i vilket sammanhang skrivandet ska ske.  Det behövs vissa grundläggande färdigheter beskriver Caroline Liberg och Roger Säljö (2010). Dessa fyra huvudingångar är enligt dem:

Dessa förmågor lärs förstås inte en och en eller i en viss ordning utan i samspel med varandra. För att de ska utvecklas smidigt finns åtminstone fyra avgörande punkter som består av:

För att bli denna aktör i samhället krävs att barn tidigt får hjälp av vuxna att förstå vad skrivna meddelanden kan betyda för att göra sig förstådd och vilka syften det skrivna kan ha. Genom att läsa och samtala om texter som barnet ännu inte kan behärska förbereds han/hon ändå på att så småningom kunna vidareutveckla sina förmågor både i att läsa och skriva. Vikten av att vara en läsande och skrivande förebild som vuxen kan inte nog betonas för barnets utveckling. Om man som förälder kan leka fram mycket språk med rim och ramsor, ordlekar och sånger har barnet mycket gratis vid skolstarten. Ju tidigare vi kan ge barnet detta desto mindre är chocken vid stora textmängder i förskola och skola. Särskilt i övergången mellan skolår tre och fyra ökar textmängden markant. Skönlitteraturen utökas med flera andra genrer såsom instruerande och utredande texter. Då kan en viss tillbakagång ske hos barnet och det är viktigt att forsätta att uppmuntra och stödja skrivandet. 

Skriftspråkskoden är en svår nöt att knäcka när det gäller att förstå de grammaltiskt fonologiska reglerna. Liberg menar att dessa lärs in stegvis i sex steg (s.11f). De sista stegen i denna metaspråkliga medvetenhet innebär att man behärskar att ljuda ut de sista bokstavsljuden och får ner dem på papperet och därefter själv förstår vad man har skrivit. Man måste alltså förstå både ljud, bokstäver och stavelser, hur alla dessa ser ut och lära sig skrivregler. Det s.k. ortografiska lexikonet, skriftsspråksbilderna, byggs sedan successivt upp samtidigt som det muntliga ordförrådet. Ju snabbare man kan ta fram sina ordbilder desto större blir också flytet, och av- och inkodningen blir med tiden automatiserad. Kan man dessutom växla mellan olika strategier blir läs- och skrivflytet ännu smidigare. Om barnet har ett annat skriftspråk och har lärt in ett annat skriftsystem kan det ta lång tid att lära om och lära in de nya ljuden tillsammans med de tillhörande symbolerna. Även om det flerspråkiga barnet lyckas med detta ska det dessutom förstå innehållet i det skrivna.

Den ökade textmängden i skrivandet kräver även att eleven behärskar olika genrer. I berättelsen följer vi den västerländska traditionen med den dramaturgiska kurvan: inledning, presentation, konfliktupptrappning, upplösning och avslutning. Här är det vanligt att eleverna bygger ut sina texter med “och sen”. Faktatexter (beskrivande, instruerande, förklarande, utredande och argumenterande genrer) är uppbyggda på samma sätt med en inledning, själva huvudbudskapet och en avslutning. Det är huvudbudskapet som skiljer sig åt mellan genrerna. Rapporten är den vanligaste faktatexten, som till en början också får många uttryck som “och och “och sen”, men med stigande ålder presenteras ämnet i inledningen och sedan fördjupas innehållet. Den mest avancerade typen i grundskolan är den argumenterande texten med tes, argument och eventuellt motargument. 

Ett hinder i skrivandet kan vara svenskans svåra stavningsregler. Vi har samma ljud men olika stavning ibland på t ex å och o, e och ä.  Sje- och tje-ljud, ng-ljud m fl och dubbelteckning av konsonanter är ofta en komplicerad historia. 

Skrivartekniker

När du har kört fast i ditt skrivande: 

“• Fundera över varför och för vem texten ska skrivas? Vilka är dina läsare? 

• Fundera över vilka frågor du vill ge svar på genom din text? 

• Gör en ”brainstorming” och skriv ner dina tankar och idéer, exv. i form av en tankekarta – försök att skriva på nytt! 

• Läs genom det du har skrivit så långt – försök att skriva på nytt! 

• Hoppa över det partiet och fortsätt skriva om något som ska placeras längre fram i texten – återvänd senare och försök att skriva på nytt! 

• Skriv så bra du kan – återvänd senare och ändra och förbättra det! • Skriv det på flera olika sätt –    jämför och välj det du tycker verkar bäst! 

• Skriv ner precis det du kommer på – återvänd senare och ändra och förbättra det! 

• Prata med en kamrat om det – försök att skriva på nytt! 

• Läs andra texter som kan ge dig nya idéer – försök att skriva på nytt! 

• Sluta skriva för stunden – fortsätt vid ett senare tillfälle! 

Stavningstekniker 

När du skriver och kommer till ett ord du inte vet hur man stavar: 

• Ljuda det! 

• Tänk på delar i ordet och försök skriva dem först! 

• Stava ordet på flera olika sätt – jämför dem och se om det är något av dem som du känner igen som det rätta! 

• Skriv först de bokstäver som du är säker på att de finns i ordet – försök sedan fylla på med övriga bokstäver! 

• Fråga en kamrat om hjälp! 

• Försök slå upp ordet i en ordlista! 

• Rita ett streck för ordet – återvänd senare och gör ett nytt försök att skriva in det!” (Liberg s. 19)

Ju högre upp i årskurserna eleverna kommer desto mer ämnesspecifika blir också lärobokstexterna och uppgifterna. Man behöver förstå ca 95% av orden och då är det viktigt att alla lärare kan hjälpa till att ge dessa ord, både skolspråksorden och de specifika ämnesorden till eleverna. Därtill kommer de specifika genrerna, särskilt i naturvetenskapliga ämnen. Andraspråkeleverna drabbas hårdast av allt det nya. De har inte getts stödstrukturer för detta. Därför är modersmålsundervisning och studiehandledning på modersmål viktigt. Fokusera på vad eleven kan förmedla snarare än på om det görs korrekt, rent formellt.

Frågor vid bedömning av elevers skrivande 

“• Vad är det för typ av skrivande som ska genomföras i den här situationen? I vilken genre ska texten skrivas? 

• Vilket syfte har skrivandet? 

• Vilka ämnen ska behandlas i texten? 

• Vilka förkunskaper har eleven om de här ämnena? 

• Är det ämnen som intresserar och engagerar eleven? 

• Har eleven språkliga förutsättningar för att skapa en sådan text? 

• Är situationen för skrivandet anpassat till elevens förutsättningar att skapa den här typen av texter? Vilka stödstrukturer har getts för att förbereda eleven i sitt skrivande och hur ska skrivandet följas upp? 

• Vilka andra typer av situationer och skrivande har eleven lätt för och vilka har han/hon mindre lätt för? 

• Hur klarar eleven att bygga en text med de olika genredelar den ska innehålla? 

• Vilka strategier använder eleven för att komma vidare i sitt skrivande om han/hon kör fast? 

• Hur rör sig eleven i sin egen text? Vilka återgivande, tolkande och refl ekterande förståelsestrategier använder han/hon i samtalet om sin text? 

• Vilka positioner antar eleven i relation till sin egen text? 

• Hur aktiv och självständig är eleven i att använda de här förståelsestrategierna och positionerna och hur mycket stöd behöver han/hon för att utveckla sin användning mer? 

• I vilka andra typer av situationer och skrivande har eleven lätt för att använda olika typer av skrivstrategier, förståelsestrategier och anta olika positioner och i vilka har han/hon mindre lätt för detta? 

• Använder eleven i huvudsak ortografi sk helordsstrategi? 

• Samspelar olika inkodningsstrategier på ett funktionellt sätt? Kan eleven växla över på ett smidigt sätt från ortografi sk helordsstrategi till ljudningsstrategi vid behov? 

• Självkorrigerar sig eleven vid behov? • Hur klarar eleven att använda sig av skrivkonventioner för styckeindelning, meningsbyggnad, interpunktion och stavning? 

• Om textavvikelser förekommer, finns det något eller några mönster de följer? Om så, vilka mönster går att identifiera på syntaktisk, ortografisk, fonologisk och grafisk nivå? 

• Om textavvikelser förekommer, bidrar de till att förändra betydelsen och om så på vilket eller vilka sätt?” (Liberg s.23)

Utskriftsvänlig sida