Högläsning

” ”Läs högt för era barn!”

 En högläsningsstund innebär mycket mer än att förmedla bokens innehåll. Under högläsningen får barnen lära känna orden, hur de hör ihop och hur berättelser är uppbyggda. Det säger Ingvar Lundberg, professor emeritus i psykologi, och skapare av den framgångsrika Bornholmsmodellen. 

– Föräldrar har ett stort ansvar när det gäller högläsning. Här får de chansen att visa barnen att läsning är viktigt, intressant och betydelsefullt i livet. Dessutom ger stunden tillsammans närhet. Barnet sitter kanske i knäet och får känna att här är det någon som tycker om mig. Högläsningsstunder är goda tillfällen att förmedla den känslan, säger Ingvar Lundberg. 

Han talar om den personliga närvarons magi. Det är i samspelet mellan oss människor som utvecklingen sker. För att barnen ska kunna utvecklas och mogna språkligt, socialt och emotionellt krävs närvaro och samspel med andra människor. 

– Barn lär sig inte saker när de sitter isolerade som små forskare. Det är i mötet med andra som utvecklingen sker. Det är det som är den personliga närvarons magi. TV:n har inte alls samma genomslagskraft. 

Barn som får höra många berättelser får bättre beredskap inför skolan. Det ger en inre föreställning om vad man kan förvänta sig av böcker och historier. Läs berättelserna med inlevelse! Låt barnen känna att ni också tycker att boken är spännande och att det är intressant att läsa böcker. Det är några av Ingvar Lundbergs råd för att väcka och behålla barns intresse för orden och bokstäverna. 

Men för att barn ska lyckas lära sig läsa, knäcka den alfabetiska koden, krävs att de först förstår att orden har en så kallad formsida. Med det menas förståelsen för att språket består av ord, som inte bara betyder något utan också låter på ett visst sätt, är uppbyggda av ljud och att innehåll och form inte har något med varann att göra. ”Tåg” är ett kort ord, men tåg kan ju vara väldigt långa. Rimlekar och ramsor är ett sätt att öva barnen i att förstå ordens formsida. 

– Språket är en avgörande förutsättning för att fungera som människa. Annars blir man ett barfotabarn i livet, en halv människa utan ord. Det är helt avgörande för skolframgången och vägen till orden går genom skriften, säger Ingvar Lundberg. 

Barbro Westlund, lektor i läs- och skrivutveckling vid Institutionen för språkdidaktik vid Stockholms universitet, menar att medvetenheten kring högläsningens fördelar är större idag, men att den pedagogiska medvetenheten kan bli större. T ex kan man utveckla pedagogiken mer kring faktatexterna, en textgenre lika viktig som sagotexterna.

Barnen ska vara aktiva under högläsningen och den vuxna skapar möjligheterna till detta. Högläsningen ska alltså vara dialogisk och strukturerad.

"Läs med, inte för, barn. Låt alltid barnen ställa frågor, reagera och vara medskapande." (Mats Myrberg, Läraren 8/4-20)

Fördelar med högläsning 

Alla barn har nytta och nöje av högläsning: 

- Barnen får tidigt lära sig skriftspråkets konventioner – att man läser från vänster till höger, uppifrån och ned m.m. 

- De skrivna orden stimulerar läsaren att uttala orden tydligare än vid vanliga samtal. Det ger barnen klarare inre föreställningar om hur ord är uppbyggda. 

- Barnen får möta nya ord; ord som de sällan får höra i vanliga samtal. Det berikar deras ordförråd. 

- Barnen får möta skriftspråkets egenart – den speciella meningsbyggnaden, litterära former och uttryckssätt som aldrig hörs i vanliga samtal. 

- Efter hand får barnen klart för sig hur berättelser brukar vara uppbyggda, vilket ger dem en god beredskap inför den egna läsningen i framtiden. 

- Barnen upptäcker i böckerna en värld av äventyr, spänning, kunskap och glädje. Det banar väg för deras eget intresse för läsning och litteratur. 

- Barnen får öva sig att vara uppmärksamma, koncentrerade och stilla under en längre period när de följer bokens handlingsförlopp. 

Att uppleva högläsning handlar också om att själv utveckla en intellektuell vana att använda texter. Det är en kraftfull social inlärningsprocess där vuxna fungerar som modeller som demonstrerar läsandets glädje och långsiktiga värde. 

Efter Språklekar i förskolan – före Bornholmslekarna (2010) av Ingvar Lundberg” 

Källa: https://www.kodknackarna.se/ingvar-lundberg/ 

bokstart.se  skriver att:

"Högläsning

stimulerar fantasi och nyfikenhet

skapar möten och ger gemenskap

utvecklar ordförråd och språk

stödjer tänkandet och hjärnans förmåga att skapa bilder

hjälper barnet att förstå sig själv

ökar barnets förmåga att förstå omvärlden

väcker känslor och inlevelseförmåga

visar nya och olika perspektiv

öppnar upp för olika konstformer, t ex bild, poesi och dramatik

gör att barnet börjar se sig själv som läsare"

”LitWorld.org har valt sju kännetecken för högläsning:  tillhörighet, nyfikenhet, vänskap, vänlighet, förtroende, mod och hopp. Dessa sju representerar högläsningens styrka, the power of reading aloud, och utgör kärnan i högläsningens dag.” (http://pedagogblogg.stockholm.se/tourahagnesten) 

”Tipsen kring högläsning föreslår bland annat: 

- läs själv igenom boken innan du börjar läsa högt. 

- markera avsnitt där du tycker att det är lämpligt att stanna upp och ställa frågor.

- läs med inlevelse. Använd din röst och våga läsa med känsla för att ge texten liv. 

- prova att använda olika röster för de olika karaktärerna. Modellera för dina elever hur man kan göra. Detta synliggör dialoger i texten. 

- om boken har så mycket text att du tycker det blir svårt att hinna eller orka läsa allt så prova att sammanfatta vissa avsnitt. Precis som du kan göra bildpromenader så kan du göra textpromenader. Anne-Marie Körling beskriver bildpromenader i sin blogg Körlings ord. Du gör på ett liknande sätt med texten. Summera vad som händer på sidan och peka samtidigt på bilderna. 

- stanna upp i texten och ställ frågor rakt ut. Frågor som du till synes ställer till dig själv. Eller så tänker du högt. 

- låt eleverna förutspå vad som kommer att hända härnäst, hur de skulle känna själva om de var en del i berättelsen eller helt enkelt vad vissa ord betyder. Se bara upp så du inte pratar sönder läsupplevelsen! 

- efter att du har läst färdigt leder du ett textsamtal med fokus på att knyta ihop texten och berättelsen med lyssnarnas egna liv, upplevelser och erfarenheter.” (http://pedagogblogg.stockholm.se/tourahagnesten) 

”Högläsningsstunden ger barn mer än själva bokens innehåll. Högläsningsstunden ger möjlighet att samtala, fråga och tänka. Den ger också beröring, ord, meningar, gemenskap och något som har med här och nu att göra. Det handlar om att tycka om varandra och att tycka om att dela en berättelse. Bokstäverna har något att säga. Genom högläsningen får de liv. ” (Körling 2012, s.11)

"Högläsning skadar aldrig den egna läsförmågan. Den bidrar till att utveckla barnets självständiga läsning." (s.25) och "Den höglästa texten är en bro över till skriftspråket." (s.30) Vidare skriver Körling att: "Skolan kan därför stötta och bejaka föräldrars högläsning i hemmet genom att tala om den och berätta att den bidrar till elevernas lärande i skolan. Det stärker elevernas förhållande till läsning." (s. 52)

”Internationell forskning har även gradvis börjat ge stöd åt uppfattningen att högläsning borde implementeras på högstadiet och att den rent av bör betraktas som en framgångsrik metod i undervisning för alla åldrar.” (s.9) 

”Man har också pekat på att äldre elever generellt är positiva till lärarens högläsning och att de genom denna kan motiveras att läsa och lära i många olika ämnen.” (s.104) 

”Forskarna Kerstin Dominikovic, Yvonne Eriksson och Kerstin Fellenius uppmärksammar i studien Läsa högt för barn (2006) fyra komponenter som samverkar vid högläsning. Den första är dialog och handlar om samspel mellan den äldre eleven och läraren. Den andra är närhet, som för äldre elever betyder att trygghet skapas i lässituationen och att denna är en god förutsättning för lärande. Den tredje och fjärde punkten är gemensamt fokus och gemensam tid. ”(s.109) 

”När läraren genom sin högläsning på olika sätt ger kropp åt texten innebär det samtidigt att eleven får använda sina sinnen i ett kroppsligt meningsskapande på andra sätt än vid tyst läsning. /…/ Detta är vad vi skulle vilja kalla för en omsorgens didaktik. !! !! ” avslutar Nordenstam och Widhe. (s.110)