Hilppas minnen
Resumé
Jag föddes 3.2.1939 på Boijes sjukhus i hörnet av Bulevarden och Fredriksgatan i Helsingfors. Det var ett par kvarter från Kalevagatan 41 C, där familjen bodde. Till familjen hörde min far Yrjö Salkola, min mor Ingrid, samt barnen Yrjö, Pertti, Anneli, Jaakko, Esko, Asko och jag som var yngst. Min far arbetade på Tekniska Högskolans värmecentral och vi hade en tjänstebostad inne på gården.
Andra världskriget bröt ut hösten 1939. Helsingfors bombades av Sovjetunionen 30.11.1939 när jag var knappt 10 månader gammal. Vinterkriget hade börjat. Situationen var hotande. Min mor flydde med alla sina barn till Forshaga nära Karlstad i Värmland, Sverige. Vinterkriget tog slut i mars 1940 och vi återvände till Finland. Men världskriget fortsatte.
Midsommaren 1941 började fortsättningskriget och Helsingfors bombades. Anneli, Pertti, Esko och Asko evakuerades till Sverige sommaren 1941. Jag skickades tillsammans med min sex år äldre bror Jaakko till Danmark i början av december 1941. Vi sattes på tåget från Helsingfors till Åbo och därifrån vidare med s/s Arcturus till Stockholm.
Vi anlände med tåget till Köpenhamn den 9.12.1941 och den 14.12.1941 kom vi till Haslev, där det var bestämt att vi skulle stanna. Familjerna som vi skulle bo hos var noga utvalda av Finlandshjälpen. Jag hamnade hos tidningsredaktör Hartvig Andersen och min bror Jaakko hos ”Overmejerist” Andersen.
I Danmark bodde jag nästan 8 år. Då jag kom tillbaka till Finland sommaren 1949 var jag 10 år gammal och kunde inte tala annat än danska. Mina föräldrar var finskspråkiga, men då mina äldre syskon hade varit krigsbarn i Sverige, var det lättare att kommunicera genom dem, och samtidigt lärde jag mig svenska. Den vägen kom jag att placeras i svenskspråkiga skolor.
Hösten 1952 började jag i Andra Svenska Lyceum på Albertsgatan i Helsingfors (ASL). År 1957 flyttade ASL från Albertgatan till ett nytt skolhus på Sturegatan, där jag hann gå ett par skolår, dvs. sista klasserna i gymnasiet. Våren 1959 utdimitterades jag och fick studentmössan.
Efter studentexamen studerade jag på Svenska Handelshögskola, ”Hanken” 1959-1964 och blev diplomkorrespondent 12.12.1964. Under studietiden blev jag anställd på Oy Telko Ab, Alexandersgatan 13 i Helsingfors som korrespondent på metallavdelningen 1963-1966. Därefter var jag anställd på Outokumpu Oy Research Laboratory i Esbo 1966-1967, först som korrespondent och sedan som kontorschef. Sista meningen i arbetsintyget är ”She resigns at her own request to accompany her husband to Africa”.
Caj och jag hade ju känt varandra sedan början på 1950-talet då vi gick i samma skola, d.v.s ASL. Vi blev klasskamrater i gymnasiet 1955 och började sällskapa i början av 1960-talet. Vi gifte oss nyårsaftonen 31.12.1965, och flyttade in i vår första gemensamma bostad, Björkholmsvägen 2 på Drumsö, jag från Solnavägen 13 i Munksnäs och Caj från Storsvängen 4 på Drumsö.
Min nyblivne man var deltidsanställd kursassistent vid Helsingfors universitets geologiska institution, och råkade se ett meddelande om att det söktes geologer till Zambia, som tidigare hette Nordrhodesia. Vi skickade en ansökan, och fick ett positivt svar. Sedan blev det lite komplikationer och uppskjutningar med resan. Avresan fördröjdes cirka en månad på grund av 6-dagars kriget mellan Israel och arabstaterna, men i juli 1967 kom vi iväg och flög till Lusaka i Zambia.
Caj jobbade för Anglo American Corporation och vi bodde 5 år i Zambia i tre olika städer: Kabwe, Kitwe och Chingola. Vi trivdes bra där. Våra två barn föddes i Kabwe, och då de närmade sig skolåldern beslöt vi att flytta tillbaka till Finland 1972.
Först bodde vi ett par år på Gyldénsvägen 6 på Drumsö, och midsommaren 1975 flyttade vi till Månskensgatan 6 i Olars, Esbo. Barnen kunde sedan börja i skola i Mattlidens skolcentrum i Mattby. Men Afrika kallade oss tillbaka …
Geologiska Forskningscentralen (GTK) hade ett projekt i Kenia och Caj var projektchef 1981-1982. Vi flyttade alla till Nairobi och barnen kunde där gå i Svenska Skolan, som låg på promenadavstånd från huset vi bodde i. Medan vi bodde i Nairobi gjorde vi ett tiotal resor med bil till olika delar av Kenia.
När vi kom tillbaka till Finland sommaren 1982, flyttade vi in i vår bostad i Olars, som hade varit uthyrd. Jag kunde fortsätta på mitt jobb som korrespondent/sekreterare på Oy H. Lundbeck Ab, som jag varit tjänstledig från. Barnen fortsatte i skolan i Mattby och avlade studentexamen 1987 och 1989.
Jag slutade på Lundbeck 1988 och fortsatte inom läkemedelsbranschen som receptionist på Oy Ferrosan Ab i Knektbro, Esbo. Ett år senare överflyttades jag som sekreterare till systerföretaget Oy Pharmacia Therapeutics Ab och därefter till Kabi Pharmacia som alla alla hörde Pharmacia Oy. Jag gick i pension 2003 i samband med att Pfizer förvärvade Pharmacia. Min sista jobtitel var Marketing Secretary på Pharmacia.
Årtiondena som pensionär har vi fortsatt att bo i Olars, men har också rest ganska mycket, umgåtts med barn och barnbarn, promenerat på stigarna i den närliggande skogen och deltagit i olika föreningars aktiviteter. Däremellan har vi funderat på vårt liv, och kunnat konstatera att det har varit synnerligen innehållsrikt. Vi har hunnit med mycket.
Ver. 3.2.2026