3. Warszawa

Warszawa 25-28 juli 2009

Lördag 25 juli

Vi lämnade Adam och sova hemma hos oss och åkte iväg i egen bil kl. 9.00 istället för halv 9, som det var meningen. På flygplatsen var där ”stilla timmen”, sällan är där så folktomt. Innan vi lämnade in bagaget ”låste” Caj sin väska med ett sugrör som han hittat i en papperskorg. I Warszawa behöver vi inte köpa solglasögon åt Caj, för det hade plötsligt dykt upp flera par på olika ställen medan vi höll på med packandet. Istället kunde vi titta efter ett litet lås till hans kappsäck, så att vi kan byta ut sugröret. Väl inne på transitsidan hittade vi ett konkurrerande café till Robert's Coffee, Alvar Aalto, men vi valde ändå vår vana trogen Robert's, för där var mera mänskor att titta på och studera. I själva verket är Caj djupt försjunken i Hesa, som han fick gratis när han fyllde i ett kort som utlovade en chans att vinna 5000 euro, allt medan jag krafsar ner allt som hänt medan vi väntar på att få gå ombord. Allt vi fick på flyget var en ostsemla. En stor del av passagerarna på flyget, kom vi underfund med, var på väg till en esperantokongress.

Buss 195 tog oss till en hållplats vid järnvägsstationen och därifrån var det kort väg att promenera i solsken till vårt hotell Rialto på ul.Wilcza. Det är ett fem stjärnors s.k. boutique hotell med inredning i art deco stil och väldigt stiligt. Vårt rum på fjärde våningen var ganska så lyxigt, isynnerhet badrummet med marmorgolv och speglar på alla väggarna och i taket. Sen begav vi oss ganska snart ut på upptäcktsfärd. Vårt första stopp var knappt 50 meter från hotellet, för vi fick syn på en uteservering med bekväma stolar en bit inne på en bakgård. Medan vi väntade på ölet och samosorna hann vi notera, att en husvägg hade målats vit, resten var ännu omålade och att det på bakgården hade funnits en byggnad för där var rester av en gavel kvar. Menyn verkade vara asiatisk. Samosorna som vi åt innehöll ärter och potatis och var helt goda och höll oss mätta resten av dagen. Stället finns nu förevigat i vårt fotografiska minne.

Först på listan bland obligatoriska sevärdheter var förstås järnvägsstationen och den var inom promenadavstånd, vilket vi ju visste från dagen förut. Där köpte Caj 1-dygns buss- och spårvagnsbiljetter, som vi sedan kunde åka med kors och tvärs genom stan. Intill järnvägsstation fanns ”The Golden Terrace”, det nya, flotta shoppingcentret som vi hade sett bilder av i boken. Hela centret låg under ett buckligt glastak. Caj kallade det också för glaspalatset.

Sen tog vi metron till gamla stan, där vi såg flera brudpar promenera omkring och vi råkade också gå in i en av de många kyrkorna där en vigsel var på gång. Det var den kyrkan som hade påvens bild ovanför ingången. Monumentet över upproret var ganska imponerande. Torget i gamla stan påminde ganska mycket om torget i Tallinn. Mitt på torget fanns statyn av en sjöjungfru, symbolen för Warzsawa. På torget vid det kungliga palatset fanns det massor med turister. Där var flera uteserveringar, uppträdande artister, en ung kvinnlig violinist som spelade så vackert, så vackert och ett litet sightseeingtåg. Sen promenerade vi hela vägen längs Krakowskie som bytte namn till Nowy Swiar (nya världen) till Jerozolimskiegatan och hoppade där på en spårvagn som tog oss västerut dvs, åt det håll där hotellet låg. På en gata alldeles nära hotellet gick vi in på en liten, helt tom restaurang som skyltade med kantarellmeny. Det blev kantarellsoppa och tagliatelle med kantareller, det smakade bra och det gjorde vinet också och dessutom spelade de behaglig bakgrundsmusik för de två matgästerna.

Söndag 26 juli

Väckning kl. 8:30. Där var bara ett par andra i matsalen och vi blev furstligt uppassade. De hade inte buffé, utan servitören kom och frågade vad vi önskade, inte en gång utan flera gånger ända tills vi var proppmätta av omelett/poached egg, bröd och marmelader. Dagen började med soligt väder, senare blev det lite regnigt inemellan. Nu tog vi spårvagnen österut över bron och sedan en liten bit tillbaks. Vi steg av vid nationalmuseet, där vi fick titta på polska konstmålares verk av kungar i en avdelning och mera folkliga motiv i en annan avdelning. När vi kom ut såg vi att det hade regnat och sen sa vi att ”nu hade vi tur”. Men när vi steg av spårvagnen i ändan av Nowy Swiat måste vi öppna paraplyerna, regnet hade förflyttat sig dit. Caj hade läst i boken att det är ett måste att dricka kaffe på just den gatan. Vi gjorde ett försök att sätta oss ner på en av uteserveringarna under parasollen, men då ingen servitris visade sig, utom först när vi var på väg bort, gick vi därifrån och vidare längs gatan i regnet. Kaffet fick vi först när vi kom till caféet mittemot kyrkan med påvens bild.

Det fuktiga vädret lämpade sig bra för ett besök på det kungliga palatset. Det hade totalförstörts under andra världskriget av de dumma tyskarna på order av den elaka och onda Hitler. Inne gick vi genom den ena förgyllda tronsalen efter den andra. Lite ”störande” var de två tysktalande damerna, som tycktes ha kommit dit för att prata och inte för att gapa. De pratade nog om allt annat än palatsets sevärdheter. När vi var på väg ut fick vi syn på en rulltrappa som ledde ner till ett enormt valv byggt i röd tegel. Det såg helt nybyggt ut. Mycket imponerande. När vi kom ut ur palatset stod det lilla tåget och väntade. Det väntade inte bara på oss, utan på att åtta andra turister skulle få lust att åka med. Det tog åtminstone en halv timme. Sedan rullade vi sakta iväg genom gamla stan och ut på en trafikerad väg och tillbaka igen till torget som vi startat från. På turen kunde man också i lugn och ro titta på de andra turisterna. Sen promenerade vi genom de dubbla murarna till Marie Sklodowska-Curie’s Museum. Hon var född i Warszawa 1867, studerade i Paris där hon gifte sig med Pierre Curie. Tillsammans med honom och Henri Becquerel vann hon 1903 Nobelpriset i fysik. 1911 vann hon Nobelpriset i kemi. Hon dog i leukemi 4 juli 1934.

Efter åtta timmar på gående fot började vi fundera på mat. Det blev efter mycket om och men riktiga polska piroger och vi var plötsligt så hungriga att vi måste ta fem per man, några med svamp och några med kyckling plus ett mycket gott öl som hette Most nånting. Det var då vi upptäckte att vi faktiskt gått i åtta timmar helt utan mat och dryck och som en logisk följd utan toalettbesök. Pirogerna var goda och ölet likaså. Medan vi mumsade i oss våra piroger regnade det igen ganska ordentligt.

Måndag 27 juli

Denhär dagen åkte vi spårvagn åt alla tänkbara håll, fick tyvärr inte antecknat med hur många olika spårvagnar vi egentligen åkte. I spårvagn nr 1 fanns mitt i vagnen två stycken ”strykbräden” försedda med säkerhetsbälten. Vi var inte säkra på om de var avsedda för dem som hade ståplatser, det klarnade aldrig. Vi steg av utanför The Museum of the Warsaw Uprising, där Caj sprang igenom kloakerna. Nära där fanns den judiska begravningsplatsen. Vid biljettluckan fick Caj en judisk ”kalott” på köpet. Sen såg han ut som en riktig jude, och inte som en tysk turist. Begravningsplatsen var gammal, den såg dyster och nästan kuslig ut och var synnerligen illa skött. Gravarna låg mycket tätt och inemellan fanns nyare gravar. En man med en ”dunkmaskin” gick omkring och kanske försökte väcka de döda till liv eller nånting, lite opassande var det nog. Det verkade ganska konstigt och det klarnade inte för oss vad han höll på med. Efter den upplevelsen åkte vi lite spårvagn igen, först ett par hållplatser åt ena hållet och sedan ett par åt andra hållet. Men när vi skulle tillbaks till Nowy Swiat tog vi för omväxlings skull bussen.

Den dominerande byggnaden som sticker upp mot skyn mitt i stan hade vi inte ännu besökt. Det är alltså frågan om palatset för kultur och vetenskap, en gåva av det sovjetiska folket, i folkmun kallat elefanten i spetsunderkläder, ganska träffande. Utsikten där uppe ifrån var fin, detsamma kan man inte säga om själva byggnaden.

Sen promenerade vi genom en park och kom ut ungefär vid Hotel Bristol på Nowy Swiat och då befann vi oss plötsligt i händelsernas centrum. Poliser, TV och reportrar var på plats och en massa mänskor med långa glansiga halsdukar hade samlats utanför hotellet. De var där för att välkomna Dalai Lama. Vi slöt oss till dem, för vi hade inte heller sett honom förut. Medan vi väntade sprang vi över gatan och köpte några underbart goda bakelser som såldes direkt genom bageriets fönster. När Dalai Lama sedan äntligen kom inkörande i en stor svart bil, såg jag att han tittade rakt på mig och log samtidigt som han vinkade. Jag skyndade mig att vinka tillbaks, men det såg han nog inte. Caj däremot stod så nära honom, ungefär på en meters håll, när han steg ur bilen, att han lyckades få några riktigt bra närbilder av honom.

Buss 175 tog oss till Hotel Mariott, varifrån vi promenerade hem till vårt förnäma hotell. På kvällen åt vi en fin middag i hotellets restaurang. Det var ju Cajs födelsedag!

Tisdag 28 juli

Denna morgon sov i ända tills vi vaknade av oss själva och använde mycket tid i det ljuvliga badrummet. Vi försökte äta en lite lättare frukost denna gång. Sen gick vi till buss 175 och åkte till hållplatsen vid Korsets kyrka där Chopins hjärta fanns. Därifrån tog vi oss till Warszawas historiska stadsmuseum, som fanns i ett mycket smalt gammalt hus med våning efter våning. Sextio rum och massor med trätrappor. Enligt fotona ser jag något trött ut efter besöket, sitter utanför vid gamla stadens torg och väntar på en kall öl. Innan vi gick ut från hotellet hade vi redan checkat ut och lämnat vårt bagage i gott förvar i receptionen. Där fanns det också kvar när vi återvände och utan att vi ens märkte det hade hotellet ordnat med en limousin som stod och väntade utanför.

Vi var lyckligt hemma igen i Olars före midnatt.

Det var intressant att besöka Warszawa och vi hann, trots de få dagarna, se och uppleva en hel del. Nu har man fått en uppfattning om den platsen.