4. Malta

Maltaresan 4–11 november 2006

Lördag 4.11

Flyget till Valletta gick kl 15.00 och vi var framme kl. 17:30 lokal tid. På flygplatsen möttes vi av Hispanias guider. Vår buss var nr 2. Det var redan lite skymning så vi såg inte så mycket av städerna och landskapet vi körde igenom. Vi anlände till Mellieha och Hotel Panorama när klockan var 19:30. Rummet var rent och snyggt, men aningen litet. Balkongen vette mot öster och fanns i gaveln av huset, men vi hade trots det fin havsutsikt.

Efter att vi installerat oss gick vi på en promenad och gick först förbi kyrkan och den lilla gravgården. Nästan alla gravar hade fotografier av de döda. Kyrkan hade två torn och en kupol och var troligtvis nyuppbyggd efter krigsbombardemangen. Det var tyst och tomt på gatorna och husen var snygga och prydliga med grind framför trappingången och trottoaren framför varje hus var rensopad och tvättad. Vi gick ner mot centrum av staden och passerade ett par barer som höll öppet. Det blev pizza första kvällen på restaurang La Valle, den var god men lite för stor, en skulle ha räckt mer än väl för oss två.

Söndag 5.11

Kl. 9:00 var det infomöte, som hölls av en snabbt talande guide. Sedan började vi en lång marsch till den yttersta spetsen av halvön Marfa som vi kunde se från hotellrummet. Först gick vi neråt längs vägen till Mellieha Bay. Där finns Maltas längsta sandstrand. Mittemot ligger Ghadira naturreservat, en liten damm som omges av planterade buskar och träd. Där kan man, om man har tur, bl. a. få se många olika slags fåglar. Man fick gå in i reservatet endast tillsammans med en guide i små grupper ett par hundra meter till följande utkiksplats.

Vägen fortsatte uppåt. I vägkorsningen vek vi av till höger, tittade in i restaurangen utan att stanna. Det hade börjat bli ganska varmt, så vi köpte en flaska vatten i den lilla butiken längs vägen. Sedan bara gick och gick vi. Det körde ganska mycket bilar förbi och vi förstod snart vart de var på väg. Marfa-udden är Maltas enda campingområde och ett populärt picknickställe för familjer.

Det var en god bit till udden och min häl hade börjat göra sig påmind. På udden var flera bilar parkerade och bredvid dem stod flera papplådor med duvor i. Vi såg en man släppa ut ett par brevduvor, en i taget, men om duvan hittade hem, vet vi inte. Vi var inne i det lilla vita kapellet. Därinne kunde man sitta ner en stund och vila foten och räkna de brinnande stearinljusen. Vi kom till ca hundra ljus. Det blev helt varmt att sitta där. Längst ute på udden stod den vita madonnastatyn, som vi läst om. Bredvid statyn fanns en fars minnesplatta över sin 30-åriga son, som fallit ner för branten. På tillbakavägen hoppade vi på bussen vid vägskälet. När vi, efter ca fem timmars promenerande, kom till hotellrummet stupade vi i säng, drack lite vatten och släckte lampan.

Måndag 6.11

Efter frukosten vilade vi oss på rummet, för vi skulle på sightseeing på eftermiddagen till Valletta. Bussen skulle komma kl. 13, men var 40 minuter försenad. Chauffören skyllde på vägarbeten. Nu fick vi sett mera av bebyggelsen och landskapet än då vi anlände. På Malta är det backe upp och backe ner överallt och gatorna är så smala att en buss med nöd och näppe ryms att köra igenom.

I Valletta var det grådaskigt väder och lite regn inemellan. Vi promenerade allra först till Upper Baracca Gardens, där guiden berättade om Vallettas historia och sedan till St. John’s Co-Cathedral, en imponerande katedral med guldmålade utsirningar på alla väggar och Mattia Pretis frescomålningar i taket. I Oratoriet fanns bl.a. ”världens vackraste tavla”, som föreställde avrättningen av Johannes Döparen, målad av den italienska målaren Caravaggio (1571-1610). I Museet hängde enorma gobelänger vävda av Ludvig IV’s hovvävare i Belgien på 1600-talet. Motiven är inspirerade av Rubens, Poussini och Preti. Vi fäste oss speciellt vid den som föreställde Sista Nattvarden. På den satt en ljuslockig kvinna på Jesus högra sida. Vi beslöt åtminstone att det var en kvinna, för hon var den enda personen utan skägg. Den är vävd av J. de Vos omkr. 1697 efter original teckning av Rubens.

Den lediga en och en halv timmen tillbringade vi på ett café där vi fick ärtsopps-pastejer och kaffe och sen hann vi gå en bit på gågatan. Utanför katedralen skulle vi samlas och vänta på guiden. Där stötte vi igen på den svenska geologen med fru. Följande etapp var Malta Experience, dit vi tog oss till fots och trampade i ett gathörn på gatstenar från riddartiden. Efter föreställningen tog bussen oss tillbaka till Mellieha. På kvällen åt vi svärdfisk på italienskt matställe och smakade på lokal likör Zeppi’s Bajtra (Prickly Pear, gjord av Opuntia-kaktusens frukt) i hotellets bar.

Tisdag 7.11.

Vi ville till Valletta en gång till, utan guide, och tog buss 45 nedanför kyrkan. Ett finskt par från hotellet kom med samma buss. Nu sken solen. I Valletta steg vi av vid busstationen och gick till Upper Baracca Garden för att höra och se kanonsmällen kl. 12, ”Nofs Inhar Bumm”. Efter att ha fotograferat Caj och Einstein drack vi en espresso och åt en pastej. Sedan gick vi längs Merchants Street och Open Air Market som ledde rakt ner till Fort St. Elmo. I fästningen finns idag landets polisskola och den är bara öppen för allmänheten en viss tid på söndagarna. Intill finns Krigsmuseet med föremål och bilder från andra världskriget. I duggregnet gick vi längs smala gator mot de två kyrktornen som kännetecknar Valletta. Det runda visade sig vara en karmelitkyrka och den spetsiga den anglikanska kyrkan. Karmelitkyrkan är byggd 1570 och är stadens äldsta fungerande kyrka. En sur munk satt vid dörren när vi gick in och var ännu surare när vi gick ut utan att ha gett någon donation. Den anglikanska kyrkan, bekostad av drottning Adelaide, var mycket prydlig med broderade dynor på bänkarna. På vägen därifrån in mot centrum hittade Caj gatstenarna som riddarna gått på. Vi stack oss in på en vinbar, La Lucardo, för att vila fötterna vid ett glas rosévin och skriva dagens händelser hittills. Sen stängde vinbaren och vi fortsatte på grund av vinets inflytande direkt till arkeologiska museet, där inträdet råkade vara gratis fram till kl. 17:00. Där lärde vi oss, att de äldsta byggnaderna av sten har hittats på Malta, 4000 f.Kr. Följande stopp var guldsmedsaffären Solid Gold, dit vi hade lovat återvända dagen innan. Det blev en nätt, liten glittrande ”förlovningsring” åt Hilppa. Med ringen i väskan vandrade vi till busstationen och sedan ner mot vattnet och Marinan. Längs hela strandvägen fanns det inte ett enda matställe att hitta. Vi hittade ändå en busshållplats som alla bussar såg ut att stanna på. På andra sidan vägen fanns heller inga restauranger, bara en biljardpub, där vi både drack öl och gick på WC. Det fanns enbart män på puben och de stannade upp och såg något förundrade ut när Hilppa marscherade rakt genom lokalen till damrummet. Det var inte långt till busshållplatsen och bussen kom ganska fort. När vi kom till Mellieha steg vi av bussen ett par hållplatser före kyrkan och råkade se en restaurang som såg helt trevlig ut, Il-Mitha (Kvarnen) hette den. Gick in och beställde lammkött. På väg till hotellet promenerade vi hela vägen längs huvudgatan och såg en massa trevliga matställen på vägen dit.

Onsdag 8.11

Soligt och varmt. Kl. 9:00 kom bussen som skulle föra oss till Gozo-färjan. Överfarten tog ca 20 minuter. På Gozo-sidan stod en annan buss och väntade på oss. Först besökte vi Ggantija megalittemplet (3600 f.Kr.) världens äldsta stenbyggnad. I den lilla byn Xlendi stannade vi för att titta på Knights’ Wash house och för ”shopping”. Vi köpte ingenting. Lunchen åt vi på restaurang Mina i Ta Pinu invid basilikan med samma namn. Inuti var kyrkan mycket ljus och utan väggmålningar, byggd ca 1920. Sedan körde vi till Dwerja. Vid den lilla sjön väntade motorbåtarna på att vi skulle kliva ombord. Det gjorde vi förstås och sedan åkte vi genom en naturlig tunnel ut till havet och de branta klipporna med grottor bl.a. ”Blue Grotto”. Därifrån kunde man också se det s.k. blå fönstret ”Blue Window”, som är ett stort hål i en klippa genom vilket man ser det azurblå Medelhavet.

I huvudstaden Victoria, Rabat är det arabiska namnet, klev vi 150 m upp till Citadellet. Där finns en katedral med två svarta statyer utanför. Den ena föreställer f.d. påven, som hade gjort ett besök där. Vi hann inte besöka kyrkan, för det fanns inte tid att springa ner och köpa biljetter. Bakom kyrkan löpte en mur (nästan som Kina-muren) från vilken man hade en fantastisk utsikt över nästan hela Gozo. Vi hade härligt solsken hela dagen. Gozo är en lite lugnare och grönare plats än Malta. Mitt på ön sticker den enorma Rotunda-kyrkan upp. Den är 75 m hög, rymmer 4000 människor och syns på långt håll. På kvällen hade vi ingen lust att gå ut på stan och leta efter matställe och åt istället i hotellets restaurang.

Torsdag 9.11

Dagens mål var att besöka den gamla huvudstaden Mdina och att åka dit med lokala bussar. Vi började med att ta buss 45 från Mellieha till Mosta. Där steg vi av bussen ett par hållplatser före katedralen och hamnade gå en bit. Vi såg bl. a. ett modernt ålderdomshem, där åldringarna verkade ha trivsamma lägenheter med egna balkonger. Kortet till Adam, som vi burit på ett par dagar, fick vi postat här. Mosta är en central plats på Malta, en knutpunkt för vägnätet i nordvästlig riktning och kanske mest känt för sin Rotunda katedral St. Mary, som har den tredje största kupolen i världen. Diametern är 37 m, bara fem meter mindre än Vatikanens St. Peters kyrka. Höjden är 67 m och kyrkan rymmer 12 000 människor. Under kriget träffade en bomb kyrkans tak och landade på golvet utan att explodera. Taket höll och ingen människa kom till skada. Inuti är kyrkan ljus, rund och vacker. Där finns också vackra Madonna-skulpturer bakom glas.

Vi fortsatte med ”expressbuss” á L0,50 till Mdina. Vi gick allra först in i kulturhistoriska museet. I geologiska avdelningen var samtidigt små skolelever i sina fina skoluniformer. Byggnaden var ett f.d. stormästares palats, har senare tjänat som sjukhus och rekreationshem för soldater. Katedralen i Mdina är en ståtlig barockkyrka med mycket guld på väggarna, stenpaneler från golv till tak, frescomålningar i taket, grönt ”tak” över altaret m.m. vi var också inne i kyrkomuseet mittemot. Från utsiktsplatsen fick man en fin bild av halva Malta. Sedan var det Mdina Experience, en multivideo föreställning, Knights of Malta där man gick genom en gång och kunde uppleva hemskheter från Medeltiden, och Medieval Times: promenad genom en labyrint, och genom hörlurar fick man förklarat vad man tittade på: livet under medeltiden. Det blev en sen lunch: apelsinjuice, jättebröd cabricci? och var sin lilla flaska rött vin. Sen tog vi bussen till Mosta, gick en gång till in i Rotunda-katedralen och vilade foten. Sedan buss 45 till Mellieha. Efter att vilat på rummet beslöt vi att ”lida” och hoppa över middagen.

Fredag 10.11

Caj gick på en längre promenad på egen hand. Jag nöjde mig med en kortare promenad längs shoppinggatan. Hittade inget passligt plagg, men köpte en mugg åt Adam och ett par vanliga solglasögon, då mina estniska gått sönder. Sitter och skriver på caféterrassen nedanför kyrkan. Solen skiner. På väg ner från kyrkan kom Caj gående tillbaks efter sin långa promenad. På kvällen åt vi en god maltesisk rätt Bragioli (färs med 15 olika saker i) inlindad i kalvfilé på restaurang Ta’ Peter.

Lördag 11.11

Efter att vi packat och fört bagaget till receptionen tog vi bussen till Mellieha Bay. Vi promenerade genom ”Danska byn” till Skeppar Kalles by, Popeye Village, SweetHaven, en öde kulissby, som byggts för inspelning av en film och som nu bara är en turistattraktion. På vägen tillbaka till stranden såg vi fågelfångarställen, där det lagts ut nät och placerats lockfåglar i små burar vid näten. På stranden åt vi var sin tunafisksemla med en burk öl. Vi promenerade upp till staden och gick ännu till Pergola hotellets terrass på en drink. Kl. 16 kom bussen och hämtade oss till flygplatsen i Mellieha. Vi var hemma i Olars lite efter midnatt. Malta var en intressant plats att besöka och mycket historia att komma ihåg.

->Tillbaks till Resor