Åbo Slott.
Med Silja Europa från Åbo till Stockholm.
Vi startade kl. 15:10 från Olars mot Åbo i vår nya, blåa Golf. Det var soligt och +16 grader varmt. Motorvägen till Åbo var färdig, så vi fick testat den och kört genom de många och olika långa tunnlarna som var 350 m, 2300 m, 800 m, 700 m och 650 m. En hette Älgbro, en Isokyläntunneli osv.
Redan kl. 16:40 var vi framme i Åbo. Vi hade kört 1,5 timme utan att växla en enda gång. Vi parkerade bilen utanför Åbo Slott, gick in och hann göra en snabbvandring genom våningarna innan de stängde. På väg ut gick vi in på slottscaféet och åt en smörgås. Innan färjan skulle gå hann vi också köra in och titta på centrum av Åbo. Väl tillbaka i hamnen dröjde det innan vi äntligen fick köra genom kontrollen och sedan hamnade vi ännu vänta ganska länge i bilkön, för Silja Europa hade inte anlänt till kajen ännu. Vår hytt var bra och rymlig och hade fönster. Medan vi tittade på utfarten på övre däcket, spelade Adam minigolf. Sedan åt vi griskotletter och köpte ett och annat i Taxfree att ha med till dem vi skulle besöka på resan.
Jättefin rastplats på Herrbeta rastplats vid E4 mellan Norrköping och Linköping.
Rökstenen är med sina 760 tecken världens längsta runinskrift. Stenen är ett block av ljusgrå finkornig granit.
Vi besökte vår skolkamrat Sinikka i Bankeryd nära Jönköping.
I Göteborg gjorde vi med Asko en promenad på Kungsportsavenyn. Non-Violence är en bronsskulptur av Carl Fredrik Reuterswärd från 1980.
Vi var jätte tidigt framme följande morgon och därför var det lätt att köra genom Stockholm. Ett av stoppen vi gjorde längs vägen mot Göteborg var vid värdshuset Tuppen Herrbeta. Vi gav den rastplatsen 10+ poäng, för den var så snygg och välplanerad med egen asfalterad parkeringsplats bredvid picknickbordet och egen soptunna. För att komma till den berömda runstenen Rökstenen som finns vid Röks kyrka, måste vi vika av från motorvägen. Det hade börjat regna och vi sprang till runstenen under var sitt paraply. Men den stenen måste man ju se om det regnar eller inte. Sedan körde vi vidare i regnet genom Jönköping till Bankeryd, där vi skulle besöka Sinikka Pakarinen, som är en gammal klasskamrat och som bott i Sverige ända sedan hon slutade skolan i Finland. Hon hade nyligen flyttat ihop med sin ena dotter, Yousette, i en nybyggd villa som låg ute på en öppen mark. Där hade de bott ca ett år med sina djur, en doberman och tre siamesiska katter. Sinikka bjöd på salladslunch och kaffe och kaka. Klockan halv två måste vi fortsätta färden mot Göteborg, för vi skulle gärna vara framme hos Asko före kl. fyra. Adam fick eget sovrum, Askos kontor och Hilppa och Caj placerades i Askos dubbelsäng. Vi började med en promenad till Kungsportsavenyn genom Carlandersparken och förbi Näckrosdammen. Adam åt en hotdog på vägen. På kvällen lagade Asko god mat åt oss: kycklinglårfiléer.
Sillunch hos Lars och Csilla i Onsala.
Vi var alla bjudna till Lars och Csilla på sillunch. Csillas föräldrar, Magdalena och Andreas var också där. Klockan tre promenerade vi allihop ner till klubben vid stranden, där Midsommarfesten pågick med ringdans kring Midsommarstången, sång och dragspelsmusik, lotteri m.m. Efteråt drack vi kaffe hos Lars och Csilla med glass och jordgubbar. Adam fick stanna kvar i Onsala för han och Izabella skulle följande dag ut och åka båt. Det blev emellertid inte av på grund av blåsten, så de delade ut reklamtidningar istället. Asko, Caj och jag åkte tillbaka till Göteborg och köpte lite proviant i Focus matvarubutik. Det blev sojamarinerade yakisaki-stickor. Dem gottade vi oss på till rödvin och fortsatte med en massa goda ostar. Sådan var vår första Midsommar i Sverige.
Liseberg, Nordens största nöjespark.
Vid Askos storslagna frukostbord funderade vi på vad vi skulle hitta på att göra under dagens lopp. Vi räknade lite med att Adam skulle stanna en natt till i Onsala. Men klockan hann knappt bli elva förrän telefonsamtalet kom. Adam och Izza kommer till Göteborg och de vill gå på Liseberg och de kommer med tåg! Det blev snabbt slut på funderingarna, det var bara att åkta ner till tågstationen och möta dem. Caj uppoffrade sig och gick snällt med dem till Liseberg. Under tiden åkte Asko och jag till Stena Line för att ändra vår färjbiljett till söndag eftermiddag. Sedan satte vi oss på Askos terrass och väntade på samtalet från Liseberg. Fem timmar senare kom det. När Asko hade följt Izza till tåget började vi förbereda kvällsmaten: denna gång stekt lax, nypotatis och spenat, jättegott.
Med Stena Line från Göteborg till Frederikshavn.
Grenen är udden längst ut på Skagens Odde norr om Skagen. Vid Grenen möts två hav – Skagerrak och Kattegatt.
Den tillsandade kyrkan nära Skagen var sockenkyrka från slutet av 1300-talet fram till 1795. Endast kyrkans torn står kvar.
I det här huset bodde Hilppa när hon var på semester med sina mostrar på 1940-talet.
Asko följde med oss i bilen till färjan. Vi startade i god tid och hann med sightseeing till Masthuggarkyrkan, varifrån man hade fin utsikt över staden. Sen körde vi över den långa och höga Älvsborgsbron och tillbaka över Götaälvbron. Det var lite molnigt och regnsjukt när vi startade. Färjan gick klockan tre och två timmar senare var vi redan i Fredrikshavn i Danmark och där sken solen. Vi körde direkt mot Skagen och Grenen. Vid Grenen var det ännu en en km:s strandpromenad ut till spetsen. Adam fotograferades i vattnet där vågorna från Kattegatt och Skagerak slår ihop. Det tog sin tid att gå tillbaka, då Adam hade fullt sjå med att kasta alla maneterna som sköljts upp på stranden tillbaka ut i havet. De fanns i hundratals.
På väg till Blokhus stannade vi vid Råbjergs mile. Det var som att komma till Sahara. Adam roade sig med att rutscha och slå kullerbyttor i sanden. Sen fortsatte vi mot Blokhus. Det gamla huset som jag hade bott i när jag var på semester där ca 1946 med mina danska mostrar Tove och Lizzie med sin man Sören, fanns kvar, men det hade nu från att emellanåt ha fungerat som museum, lagats om till en liten restaurang ”Hawet anno 1777”. Husets historia skulle ha funnits att läsa i restaurangen, men den råkade tyvärr vara stängd just den dagen. Nere på stranden stod en lång rad med bilar parkerade, mänskor hade kommit för att njuta av solnedgången över Vesterhavet, så heter Nordsjön på danska.
Klockan var närmare tio innan vi började köra till vårt hotell i Ålborg. Hotellrummet hade en dubbelsäng och två utfällbara sängar mot väggen. Adam ville sova i den övre sängen. Det gick bra, men vi hade först lite strul med att få stegen att sitta fast, till vi kom på att skuffa dubbelsängen lite åt sidan. Utanför fönstret var en grön vall som var full med prästkragar och bakom gräsvallen kunde vi höra bilarna susa förbi.
Legoland piratbåt.
Efter en stadig hotellfrukost startade vi genast mot Billund och Legoland. Det var ju det som Adam mest av allt hade önskat få besöka på denna resa. På vägen såg vi flera transportbilar som körde med vad vi först trodde var flygplansvingar, men som vi senare förstod att var vingar till vindmöllor. Vårt hotell i Billund som hette Zleep låg alldeles intill flygplatsen. Det såg mycket ”barskrapat” ut, låg helt för sig själv, man fick inte ens parkera bilen vid hotellet utan den skulle köras till ett parkeringshus längre bort närmare flygplatsen. Men vi körde naturligtvis direkt till målet för vår resa, det vill säga Legoland. Vi checkade in på hotellet och kunde konstatera att det var relativt nytt och inredningen av det minimalistiska slaget. Där fanns absolut ingenting onödigt, t.ex. inga hyllor eller byrålådor. Det var helt enkelt enbart gjort för övernattning. Adam skulle sova i våningssängen som var placerad längs väggen tvärs över våra sängar längs väggen. Fönstret vette mot inkörseln till hotellet, där man bara fick lossa av och på, men inte parkera. Frukosten var bra men i enklaste laget. Restaurangfönstren var från golv till tak med utsikt över en jätte gräsplan som sträckte sig ända till flygplatsen. Det var en solig och varm morgon. Caj och Adam promenerade efter bilen och sedan bar det iväg till Legoland ca en km:s körväg. Adam hann den första dagen mellan klockan 16 och 18 med de flesta aktiviteterna och just innan de stängde också med pizza.
Odense.
Hos Anne och Jens på Rosenvænget i Haslev.
Vi kom ganska tidigt iväg till Legoland och det roliga kunde fortsätta. Adam var den första i sjörövarnas vattenland. Han hann ”duscha” under tunnan 17 gånger. Så värst varmt var vattnet inte, men det tycktes inte störa honom. Det räckte med ca tre timmar och kl. 12 var vi redan på väg mot Lille Belts bron och Odense. Där hamnade vi köra lite omkring innan vi hittade centrum och en lämplig parkeringsplats. H.C. Andersens födelsehus hittade vi sedan ganska snabbt och också H.C. Andersens Hus som låg i de gamla stadskvarteren med pittoreska och mycket låga hus. Inne i trädgården hade det byggts ett litet hus med en teaterscen, och där höll de på med generalrepetition av följande dags musikalföreställning, som var ett slags potpurri på H.C. Andersens sagor. Vi hann se ganska mycket där vi satt på gräsmattan i solen ända tills parkeringstiden började ta slut. Med turistkartan, som vi äntligen hade lyckats få tag på, i handen lyckades Caj sedan hitta både till parkeringsplatsen och tillbaka till oss. Finurlig som han är, hade han till och med hittat en körväg till en liten bakgata som låg precis bakom gräsmattan där vi satt och väntade (pluspoäng till Caj).
I Legoland hade jag skickat ett sms-meddelande till Anne att vi startar kl. 14 från Billund och att vi anländer kl. 18 till Haslev. I själva verket kom vi iväg redan kl.12 och när vi startade från Odense hade den redan hunnit bli fyra. Bron över Store Belt var lång och imponerande och det tog inte lång tid att komma över till Själland. Vi körde genom Ringsted och när vi kom till Haslev hade vi fem minuter på oss att göra en sväng förbi mitt barndomshem på Jernbanegade och förbi Ruths hus på Tingvej. När vi sedan kom fram till Annes hus verkade det som om de inte alls var hemma, för där var ingen bil och ingen syntes till i trädgården. Men vi hittade dem till all tur på terrassen på andra sidan huset där de satt och vaktade ankan i grillen. Vi bad så mycket om ursäkt att vi var hela två minuter försenade, men det visade sig att mitt sms aldrig hade kommit fram. Kanske berodde det på att jag använt ett gammalt mobilnummer? Det varma och soliga vädret hade vi med oss ända från Jylland och det var skönt att kunna sitta utomhus och äta. (Innan vi åkte från Finland hade Jens bett oss ta vackert väder med när vi kommer, och det gjorde vi förstås). Det var mycket lämpligt som midsommarväder. Adam trivdes bra i hängmattan och när vi ätit spelade vi Kongespild. Det påminner lite om Mölkky, där man skall kasta omkull träpluggar. Senare på kvällen promenerade vi till hästhagen, där bl.a. Katrines två år gamla Luna fanns. Hästarna var törstiga, för de hade gjort slut på allt sitt dricksvatten, så Jens måste ringa till en av hästskötarna. Det var en flicka som bodde ganska nära och det räckte inte länge förrän vi såg henne komma på cykel med en massa vita burkar fulla med vatten. Adam fick också vara med när hästarna skulle få mat. Hos Anne sov vi alla tre i det rum där vi alltid brukar sova. Åt Adam var det bäddat på golvet.
I det här huset på Jernbanegade i Haslev bodde Hilppa på 1940-talet.
Hilppas danska bror Carsten bodde i en segelbåt i Prästö.
På själva midsommardagen stod det sightseeing i Haslev och besök hos Carsten Prästö på agendan. Först hälsade jag på mitt konto i Nordea och sedan gick vi över gatan till huset där som barn jag bott. På bakgården visade jag Adam köksfönstret, matsalsfönstret och sovrumsfönstret i bottenvåningen som under tyska ockupationen för säkerhets skull hade varit igenmurat. Ingenting var sig likt och syskonen Brandts fina trädgård hade blivit parkeringsplats. Vi pratade med några lokala bybor som var intresserade av att höra om min tid i Haslev. Ruths hus på Tingvej tittade vi också lite närmare på innan vi körde vidare.
Vi tog vägen förbi skolan som jag gått i de tre första åren. Adam fick också uppleva den smala, slingriga vägen förbi det vackra vita slottet Bregentved. I min barndom cyklade vi den vägen, bra att bromsarna höll då. På väg till Faxe körde vi i Egedesminde förbi det ”tykke trä”. Det var Caj som kom ihåg det, för där hade vi stannat en gång med Ralf och Camilla och Bedstefar berättade att det behövs 14 personer att nå runt om stammen, så tjockt var det.
I Faxe stannade vi en god stund vid kalkbrottet. Hålet hade blivit enormt, tyckte jag. Det är en av de vackraste geologiska platserna man kan tänka sig en solig sommardag; kritvita kalkväggar och turkosfärgat vatten i pölarna. Intill fanns det nyöppnade Geoforum som vi naturligtvis också måste besöka. Vägen till Fakse Ladeplads var det ju inget problem att hitta. Strandstugan Mia liksom Toves hus fanns kvar, men hela området såg tyvärr lite vildvuxet och ovårdat ur. Vattnet var ganska så grumligt av sjögräs, men det hindrade inte Adam från att gå och simma. Efter läckra danska smörrebröd på Strandcafét fortsatte vi mot Fedet och Prästö till småbåtshamnen, där Carstens båt låg. Vi välkomnades ombord och bjöds på isté. Vi kunde konstatera, att han hade en segelbåt med havsutsikt. Det var nu ett år sedan han sagt upp sin lägenhet i Haslev och bytt den mot segelbåt. Han verkade vara riktigt nöjd med att bo på det här viset och pratade om att byta till en lite större båt.
På kvällen blev det hemlagad pizza och pasta hos Anne och Jens. Två nybakade studentflickor, Katrine med väninna, var med.
Stevns Klint skapades för mer än 65 miljoner år sedan av kalk och krita vid tidsepoken då de stora dinosaurierna dog ut.
Hos Line och Hans på Byagervej i Birkeröd.
Resan fortsätter och nästa stopp är Birkeröd hos Line och Hans. På väg dit i Köge stannade vi för att äta något smått. Caj skulle åtminstone bara ha en kopp kaffe. Resultatet blev att alla åt pizza och Caj blev utan sitt kaffe, för det hade de inte på det pizzastället. Grr..
I Birkeröd var bara Hans hemma då vi anlände. Han jobbar nuförtiden hemifrån nu då han gått i pension! De hade möblerat om lite grann med fint resultat. Bl.a. hade mahognymatbordet ersatts av ett glasbord, men de mörka stolarna var kvar. Det såg stiligt ut. Den stora bokhyllan hade också bytt plats. Trädgården frodades med massor av rosor och buskar. Några träd hade fällts och gav mera ljus. Line kom femtiden. Sen drack vi ett glas vin på terrassen medan Hans grillade en broiler. Adam satt för det mesta i det gamla äppelträdet och följde med. Hans och Caj försökte montera en hängmatta åt Adam, men det lyckades inte riktigt och slutade med att den hängde så lågt att Adam satt tryggt på marken i hängmattan. Duggregnet upphörde och vi kunde fortsätta att sitta ute. Kaffet och konjaken drack vi ändå inomhus i soffhörnan. Det gamla gästrummet hade lagats om till Hans hemmakontor. Adam sov i Lines kontor och Caj och jag i Martins gamla rum.
På färjan från Helsingör till Helsingborg var det kraftig motvind. På tidningarnas löpsedlar såg vi att Michael Jackson hade dött.
Vi kom iväg i någorlunda god tid, ca 10-tiden, för vi skulle åka långt och hinna samma dag ända till Kolmården innan stängningsdags. Överfarten vid Helsingör gick bra trots hård vind. På övre däcket har vi foto av Adam när han lutar sig framåt utan att falla omkull. På hela vägen till Kolmården gjorde vi ett enda stopp och det var vid Brahehus ruiner. Där åt vi vår medhavda lilla picknick, gick över och tittade på ruinen och besökte toan innan vi susade vidare.
Fem före fem anlände vi till Vildmarkshotellet i Kolmården och parken stängdes klockan fem. Caj och Adam gick istället till hotellets spa och jag i duschen på hotellrummet. Hotellrummet var ganska litet och vi gick till receptionen och klagade över att vi inte fått ett rum med tre sängar såsom vi hade beställt vid bokningen. I receptionen fick vi veta var den tredje sängen var, den var under den ena sängen. Det var bara att dra ut den. Rummet blev inte större av det, men utsikten över Bråviken var fantastiskt fin. Hotellet hade två stora matsalar, och de fylldes av barnfamiljer morgon, middag och kväll.
Noshörningar i Kolmårdens djurpark.
Vi hade nu hela långa dagen på oss i djurparken och jag tror nog att vi hann se precis allt från delfinerna till de afrikanska djuren.
Då vi inte fick plats på båten lördag kväll från Stockholm till Åbo, övernattade vi på hotell Scandic i Södertälje. Vi hann dit i sista minuten, just innan de stängde restaurangen. Den var full med finnar som hade kommit dit med buss.
Blå hallen i Stockholms stadshus, där de stora och fina Nobelfesterna hålls.
Med Viking Line från Stockholm till Åbo.
Vi hade hela dagen på oss i Stockholm och det visade sig att vi hann med allt möjligt. Allra först övade vi oss på att hitta rätt körväg till Vikingbåten. Av erfarenhet visste vi att det inte var helt lätt. Sedan körde vi och tittade på Globen. Nu vet vi hur den ser ut på nära håll och att där är en liten röd stuga högst uppe på bollen. Tillbaka i centrum parkerade vi bilen under Gallerian på Herkulesgatan och promenerade sedan därifrån till Stadshuset. Vi gick in och bokade oss in på en guidad tur. Det var intressant att komma in och se bl.a. den stora salen där Nobelfesten äger rum, Gyllene salen med guldmosaik på väggarna, blåa salen m.m. Adam lyssnade noga på vad guiden berättade och han ställde till och med några frågor till henne.
Vädret var så fint och vi hade gott om tid så vi beslöt att åka på en sightseeingtur med båt runt Stockholm. Det var roligt att se staden också från vattnet. När vi sedan körde vidare i bilen råkade vi få syn på en liten kiosk i Kungsträdgården som hette Café Adam. Dit måste vi ju och var vi dessutom vid det laget lite småhungriga. Som tur var råkade vi hitta en parkeringsplats ganska nära.
Sedan återstod bara att åka till färjan, dit vi anlände i god tid. Vi hamnade ändå vänta en god stund innan vi kunde köra ombord, för båten hade inte alls anlänt ännu. Men den kom.
När vi åkte med båten genom Åbo skärgård fick vi bevittna de otal av holmar som skarvarna övertagit. De såg helt enkelt spökaktiga ut. I hundratals satt de svarta fåglarna i de helt bladlösa, vitmålade träden.
Klockan var lite i tio när vi lyckligt var hemma i Olars igen. Förutom övernattningarna på färjorna, sov vi på sju olika ställen, körde 1575 km, bilen krånglade inte, ingen av oss blev sjuk och humöret var bra under hela resan.
Det var helt igenom en lyckad och mycket trevlig och omväxlande resa och det var jätte fint att ha Adam med. Vi tror och hoppas att han också hade roligt.
Hilppa
1.11.2009