1. Rom

Rom-resan 30.1-6.2.2008

Onsdag 30.1

Halv sex satt vi redan i taxin på väg till flygplatsen. Inne i hallen märkte vi genast, att Cajs ena handske hade blivit kvar i taxin. Vi hade checkat in per mobiltelefon, så vi lämnade bara in bagaget, men undrade lite över att vi inte fick något boarding card. Vi stötte på Olarspensionären Kristina Fagerström flera gånger, hon var på väg till Kanarieöarna för adertonde gången. Hon fick låna Cajs mobil att ringa med till väninnan som ännu inte syntes till. Kaffe och croissant intogs som sig brukar på Roberts. Det var en god bit att gå till avgångsporten nr 18, för den var på inrikesterminalen.

I Rom var det +9 grader och sol. Vi tog taxi till vårt hotell: River Palace på Via Flaminia. Det visade sig vara ett ganska nytt hotell, väldigt snyggt och hemtrevligt. Rummet var inte stort, men allt var tipp topp och med eget kassaskåp. Hotellet låg knappt 200 m från Piazza del Popola, ett av Roms kända torg. Så dit gick vi allra först och började med några bruchetta och en öl i kiosken. På andra sidan torget steg vi på mini-elbussen nr 117 som körde längs hela Via del Corso till Piazza Venezia. Vi steg av mittemot Viktor Emanuel-monumentet, Il Vittoriano, stort och pompöst och syns över hela staden. Romarna har gett monumentet flera smeknamn bl.a. ”Roms löständer” och bröllopstårtan”. Det byggdes mellan åren 1885-1911 till minne av Italiens enande och är uppkallat efter landets första kung. Trapporna leder upp till ”Den okända soldatens grav” (Altare della Patria). Inne i byggnaden finns museum, bokhandel, café m.m. Vi tog trappan, La Cordonata, med de två jättelika skulpturerna av Castor och Pollux (mytologiska tvillingbröder till Leda och Svanen) upp till det praktfulla renässanstorget Piazza del Campidoglio, som skapats av Michelangelo och som är den högsta punkten på Capitolium, den minsta av Roms sju kullar. Mitt på torget står en kopia av ryttarstatyn av Marcus Aurelius.

Forum Romanum var följande ställe som vi gick till. Vi drack en espresso innan vi började promenaden genom rester av tempelkolonner, pelargångar och valvbågar. Där fanns i tiderna Roms administrativa, kommersiella och religiösa centrum. Därifrån kom vi direkt till Colosseum, där vi gick på en guidad tur. Inträdet var fritt för över 65-åringar. Den fyra våningar höga amfiteatern byggdes av slavar och fångar år 72-80 och rymde ca 50 000 åskådare. Gladiatorerna var från början brottslingar, krigsfångar och slavar. Senare rekryterade man fria män som sökte ära och rikedom. Efter rundvandringen slog vi oss med trötta fötter ner på närmaste café, som visade sig vara riktiga turistfällan med stans dyraste espresso, 4 euro, 0,50 på senaste ställe. Buss 117:s hållplats låg nära. Den körde först till ändhållplatsen för att vända, så det blev lite sightseeing på köpet. Vi steg av vid Spanska trappan och tog oss upp för den förbi en massa ungdomar. Sedan gick vi värdigt in på ”Audrey Hepburns” hotell Hassler Roma, ett privat 5-stjärningt hotell. Vi gick en ronda och stannade i den lyxiga baren där vi slog oss ner på en gin och tonic med tilltugg, som var vackert serverat på smalt glasfat placerat elegant snett på bordet. Mittemot satt en japan med rolig hatt på huvudet. Baren heter Salone Eva. En byst av henne fanns på flygeln. Det blev en pizza till kvällsmat i turistkvarteret innan vi gick till hotellet.

Torsdag 31.1

Väckning kl. 8. Hotellets frukost var mycket bra och mångsidig. Vi försökte ändå behärska och inte äta alltför mycket. Där var högst tio bord i restaurangen. En kvinnlig engelsk turist hade födelsedag och blev uppvaktad.

Snett mittemot hotellet fanns ett litet mattorg som vi var och tittade på. Caj ville också ta en bild av vårt hotell, men fotograferade fel hus.

Vid Piazza del Popolo försökte vi ta en sightseeingbuss, men det lyckades inte där. På väg till buss 117 tittade vi in i Santa Maria del Popolo som har en massa kända konstverk. Med 117 körde vi sedan till Emmanuela-hållplatsen och hamnade stå i duggregnet och vänta på den sightseeingbuss som körde den röda linjen. I början satt vi nertill där vi knappt kunde se någonting genom fönstret, för det var delvis täckt av reklamer, och därför flyttade vi så fort det slutat regna till övre våningen. Vi åkte ett helt varv och bytte sedan till den blåa linjen. Med den åkte vi till hållplatsen vid Santa Maria Maggiore. Kyrkan tror man är från 420. Där finns fyrtio joniska kolonner, mosaikfresker med skildringar ur gamla testamentet och Jesu födelse och barndom samt altartavlan föreställande Jungfru Maria och Jesus sida vid sida på en tron. Golven har fantastiska inläggningar i röd och grön marmor. Altaret Cappella Paolina är rikt utsmyckat med intarsior av agat, ametist och lapis lazuli. Denna kyrkas interiör var verkligen imponerande och vi tog en hel del bilder bl.a. ”Hilppa och påven” och liket.

På ett litet hörncafé mittemot kyrkan drack vi espresso Sambuco och H. Cointreau med apelsinskal. Sedan började vi promenera ner längs Via Cavour till Fori Imperi, där vi var inne på en turistutställning om de gamla romerska kvarteren i trakten av Forum Romanum. Vi gick uppför backen till Quirinalen, Roms högsta kulle. Där uppe låg presidentens residens. Därifrån fortsatte vi till Fontana de Trevi och kastade slantar i fontänen till Röda korset. En bit därifrån låg Panteon – alla gudars tempel, som är Roms bäst bevarade antika byggnad från ca år 125. Pelargången bärs upp av 16 monolitiska pelare. Kupolen med sitt kassettak har en diameter på över 42 meter. Valvet är utan fönster men kupolen har ett cirkelrunt hål (oculus) som släpper in både ljus och regnvatten. Sen var det tid att titta efter matställe. På turiststråket Via della Maddalena valde vi rest. Pummarola, där vi båda tog Saltimbocca med grönsaker. När vi kom till hotellet kollade vi e-mailen och skickade ett till Asko.

Fredag 1.2

”Uusi päivä, uudet kujeet”, som någon brukade säga. Det hade anlänt mera gäster till hotellet och frukostrestaurangen var nästan full. – Från Piazza del Popola tog vi buss 95 till Villa Borghese-parken och promenerade till museet Galleria Borghese. Vi fick inträdesbiljetter till tisdagen, första lediga dag. På busshållplatsen steg vi på buss 116, som råkade vara en verklig ”sightseeingbuss”, för den kryssade genom hela centrala Rom ända till Vatikanen. Turistingången till Peterskyrkan var på högra sidan, där var kön slingrade sig. Till all tur var den inte så lång den dagen. Alla väskor genomlystes och man skulle gå genom metalldetektorn. Inne i kyrkan stannade vi en lång stund vid Michelangelos underbara skulptur ”Pietá”. I övrigt var kyrkan full av skulpturer av gamla påvar, änglar m.m. och altartavlor i mosaik. Det fanns altare för dem som ville be och där hade man också en chans att sitta och vila fötterna. Efter ett varv gick till ”Cupolo”. Man åkte först hiss upp på taket och sedan gick man de 330 trappstegen inne i den 132 m höga kupolen ända upp. Utsikten var magnifik och som tur var hade vi klart väder. Hissen ner slutade inne i kyrkan. Innan vi lämnade Peterskyrkan gick vi ännu och tittade på påvarnas gravar under kyrkan. Där var många knäböjande mänskor framför sen den föregående påvens grav.

I informationen tog vi reda på när Sixtinska kapellet är öppet. Vi gick i riktning mot S. Kapellet och kom till en stor bred gata där det körde spårvagnar och steg på första bästa, nr 19, som råkade vara den som körde till Via Flaminia där vårt hotell låg. Det var skönt att få vila fötterna ett par timmar efter det litet tröttsamma men intressanta besöket i Peterskyrkan. Senare gick vi till ett populärt matställe som Caj hade läst om i turistbroschyren. Det blev kalvkotlett med bönor och kronärtskocka med chianti, mycket gott. Det hade regnat medan vi åt. Matstället var litet och mysigt.

Tillbaka på hotellet fick vi varken på RAI Uno eller CNN. Caj kollade ledningen på baksidan av TV-apparaten och sedan mörklades hela hotellet. Vi konstaterade senare på dagen att Caj för andra gången hade fotograferat fel hotellbyggnad. Men nu vet vi var vårt hotell ligger: alltså mellan de två husen som Caj hade fotograferat tidigare.

Lördag 2.2

Vi skulle till Sixtinska kapellet och tog spårvagn nr 19, då vi ju visste att den kör direkt till Vatikanen. Kön sträckte sig ända ut på gatan (men den lär i allmänhet vara betydligt längre). Sen ställde vi oss i kön till museerna, pris 14,- euro stycket och började vandra med strömmen mot Sixtinska kapellet. Vägen dit var lång och kändes kanske längre än den var, för jag (Hilppa) började känna mig illamående och orkade inte intressera mig så mycket för alla de fina takmålningarna m.m. Vi såg det viktigaste i Sixtinska kapellet, Michelangelos takmålningar med ”Adams skapelse” och hans väggfresk ”Den yttersta domen”. De andra väggfreskerna har målats av bl.a. Botticelli, Ghirlandaio och Roselli. Det här är påvarnas privata kapell, där de håller sin konklav för att välja ny påve. Tyvärr blev det ett ganska kort besök. När vi kom ut tog vi en taxi till hotellet och låg sedan i sängen resten av dagen och hela natten, jag med feber och svettningar.

Söndag 3.2

Vi gick ner till frukosten på ganska så tomma magar. Sedan fortsatte vi vilandet, men beslöt trots regnet att gå lite ut. Utanför på ”vår gata” gick spårvagn nr 2, vi åkte med den så långt den gick. När vi kommit tillbaka till Popola gick vi över torget till ett café och åt en soppa. Det fanns inte ork för så mycket annat den dagen, så vi gick till vårt hotell och la oss på sängen och tittade på CNN och följde med Obama/Clinton följetongen. Kl. 9-tiden gick ändå till baren på en drink och det blev vårt kvällsprogram och vår middag den dagen. På grund av födelsedagen hade det under dagens lopp kommit ett antal gratulationer per telefon som sms och e-mail. Den dumma febern satt i hela natten.

Måndag 4.2

Vi åkte en bit med buss 117 och började gå mot Piazza Navono som inte låg långt från hållplatsen där vi steg av. Det tog oss trots allt ganska lång tid i regnet och under paraplyet att hitta torget, för vi hamnade in bland ett gytter av smala, krokiga gator som vi visste att låg helt nära. Men vi lyckades hitta fram och det slutade också regna. Där var ingen brist på matställen. En mycket charmant och slipad inkastare lyckades övertala oss att välja hans piazzacafé. Vi beställde spagetti och ett glas vin. Bordsgrannarna var ett svensktalande par från N.Y. State som inte var republikaner och Bushanhängare och de hade redan röstat på Obama. Regnet fortsatte och på grund av det fick vi besökt ytterligare ett par kyrkor bl.a. Il Gesu, som är jesuiternas moderkyrka. Den ligger vid en egen piazza väster om Piazza Venezia. Kyrkan anlades som jesuiternas romerska högkvarter år 1568. Interiören har utsmyckningar i glänsande brons, guld, marmor och ädelstenar. Ignatius Loyola, den spanska officeren som grundade jesuitorden, har sitt gravmonument i västra tvärskeppet. Det är rikt dekorerat med lapis lazuli. Till slut var vi, men mest jag, så trötta att vi måste ta en taxi till hotellet. Middag behövde vi inte och vi sov bra trots det. Febern hade inte gått ner ännu och på natten svettades jag så, att jag måste lägga hotellets tjocka frottéhandduk ovanpå mitt lakan.

Tisdag 5.2.

”Super Tuesday” (Hilary Clinton/Barack Obama) då vi skulle till Galleria and Museum Borghese. Vi tog buss 95 och promenerade sedan i solskenet resten av vägen genom parken Villa Borghese. Våra biljetter gällde den dagen från kl. 13 till 15. Framför villan var en massa glada, utklädda, fastlagsfirande barn som uppträdde och läste långa dikter i mikrofonen. Det var en konstsamlare, kardinal Scipione Borghese, som hade låtit uppföra villan för att i den inhysa sin unika konstsamling av skulpturer av bl.a. Bernini s.s. David och Apollo och Dafne, som skildrar hur den unga vattennymfen förvandlas till ett lagerträd just som guden hinner fatt henne. Mest känd är Antonia Canovas skulptur från 1805 av Napoleons syster Pauline, avbildad som en naken, vilande Venus. Kända målningar är bl.a. Rafaels Nedtagandet från korset, Tizians Den himmelska och jordiska kärleken, Caravaggios David med Goliats huvud och Ormmadonnan samt verk av Botticelli, Rubens och Dürer. Det var sträng kontroll vid ingången, inga väskor, paraplyer och kameror fick tas med in. Den första salen var imponerande med helt fantastiska takmålningar och statyer. Vi gick allt som allt igenom ca 20 rum i två våningar.

Efteråt tog vi bussen till hotellet. Caj gjorde sedan en egen exkursion med Metro till EUR, en stadsdel som planerades för världsutställningen 1942, som dock inte blev av på grund av kriget. Senare har EUR utvecklats till en livlig förstad med departement, kontor, konferenscentra och fashionabla bostadskvarter. Jag promenerade ner till Via Corso och butikerna, där jag köpte två tröjor på rea.

Efter återseendet höll vi en vilopaus ända till kl. åtta och gick sedan till den lilla modernt inredda restaurangen I Fratellastri snett mittemot hotellet. Vi åt bruchetta och saltimbocca med rödvin. Restaurangägarna var uppenbarligen det unga paret som tog emot beställningarna och det var intressant att följa med när de tog emot och välkomnade sina indroppande vänner. Det var rena pussföreställningen. En ung dam fick en längre kyss av sin pojkvän innan han gick på toa. Caj gick tyvärr inte på toaletten där. Sedan gick vi direkt till vårt mysiga hotellrum för en sista övernattning.

Onsdag 6.2

Resedagen, men flyget skulle först gå 19:40, så vi hade ännu många timmar på oss att titta på Rom. Efter frukosten packade vi vårt bagage, checkade ut och lämnade kappsäcken i förvar vid receptionen. Ännu en gång tog vi buss 117 och steg av vid Viktor Emanuel-monumentet. På baksidan av byggnaden fanns en hiss som förde upp till högsta terrassen. Därifrån var det en fantastisk utsikt över Rom och det råkade vara strålande solsken. Vi fick oss en fin sista blick över Rom. När vi kom ner skildes våra vägar på tre timmar. Caj ville ännu en gång gå genom Fora Romanum och jag började sakta glida mot Via Corso. Det visade sig senare att vi båda hade promenerat tillbaka längs Corson, besökt Ferrari-butiken och tittat in i kyrkan San Carlo al Corso, som vi tidigare missat. Interiören i kyrkan var ovanligt ljus och taket hade mycket gulddekorationer. Vi återsågs nära hotellet halv fyra som överenskommet, checkade e-posten, tog ut bagaget och åkte iväg till flygplatsen Fuimicino i en Mersa-taxi som hotellet hade förbeställt åt oss. Chauffören var en ryss från Ukraina. Kön var lång till handbagagekontrollen. Vi hann med en liten måltid innan vi gick till porten. Flygresan gick bra och vi var hemma i Olars lite över midnatt.

Utsikt från Viktor Emanuel-monumentet mot norr över Piazza Venezia längs Via del Corso.