Embedded Files
Marocko 20 – 27.10.2014
Måndag 20 oktober
Nu sitter vi i flyget och har allt stöket med packandet bakom oss. Kappsäckarna förde vi redan i går kväll till ”bagage drop” för att slippa köa på morgonen. Kaptenen säger att vi flyger över Gdansk, Prag, Milano och Barcelona till Agadir. Så vet vi det. Jag får sitta vid fönstret och gläder mig åt allt jag skall få se, men nej, det var först när vi kom till Alperna som man såg annat än moln. När vi steg ur planet i Agadir mitt på dagen var det som om någon lämnat den varma fläkten på, för det kom en torr, het och absolut luktfri vind emot oss. Temperaturen var +34 grader.
I en guldfärgad minibuss kördes vi mot Marrakech genom ett kalt och torrt landskap med gulbruna (lateritfärgade) kullar och berg. Det var Höga Atlas–bergen vi körde igenom. Men sen hände det, att medan vi tuppat av ett ögonblick hade bergen tagit slut och det var bara plattland så långt ögat nådde. På några ställen fanns det lite odlingar och invid en torr flod växte träd. Ungefär halvvägs var det tid för paus. C och H tog Café Noir resp. Café au Lait, nu gick ju allt på franska. De andra fyra resenärerna tog alla en chipspåse. Innan vi kom till Agadir såg vi flera palm- och olivodlingar som C kallade palmerier och oliverier, säkerligen påverkad av allt det franska vi redan hade hört. Sedan började vi komma in i de moderna förorterna med nya affärs- och bostadshus om vart annat, och alla hade en vacker gulbrun färg. Husen i gamla staden, medinan, liksom den omgivande muren, var alla byggda av packad jord, och alla nya hus bör också ha samma färg. Den packade jorden kallas pisé, från franskans pisé de terre. Den enhetliga naturnära gulbruna färgen på husen i Marrakech ger ett behagligt intryck.
Vårt hotell hette Hivernage, mycket stilfullt och ganska modernt. På rummet behövdes ingenting fixas, allt var ok. Det första C gjorde var att fotografera det och isynnerhet sängen, som var den största vi sett. Den fyllde över halva rummet. Vi valde att inte delta i någon av de arrangerade utfärderna, vi ville bara titta på livet och mänskorna i Marrakech. Medinan låg på promenadavstånd från hotellet. Dit begav vi oss med det samma. Efteråt fick vi höra (av vänner och bekanta i Finland) att Marrakech anses vara en mycket farlig plats. Det är riktigt såtillvida att det var livsfarligt att ta sig över gatorna. Bilar och mopeder kom susande i rasande fart och det var bara att kasta sig ut bland dem och hoppas på det bästa.
En bit innanför den mäktiga gulbruna muren runt medinan ligger den ståtliga minareten Koutoubia, som höjer sig över staden och syns på långt håll. Moskén byggdes redan på 1100-talet. Nära den finns Jemaa El Fna, som är medinas centralaste plats, ett jätte stort torg fyllt av ormtjusare, apelsinstånd, musiker, artister mm. På kvällen är där dessutom matstånd med allt från brochettes, dvs. grillspett med lamm och kyckling, till soppor, kryddade korvar, grillad fisk etc. Det blev fotograferat mycket på marknivå, men uppe på en av de många terrasserna fick man ännu bättre bilder av torget med belysningen och alla mänskorna. Där åt vi vår första marockanska middag bestående av köttgryta Tajine (C) och Couscous med kokta morötter (H).
Tisdag 21 oktober
Dagen skulle helt och hållet tillbringas i medinan. Vi började med att besöka Mamounia Hotel, byggt 1923 och ett av världens finaste, gamla hotell där bl.a. Churchill bott. Sedan tog vi vägen genom parken till den stora minareten och vidare till torget där vi började med apelsinsaft. Därefter dök vi in i soukerna, som är ett område med dussinvis av smala gränder med små butiker som säljer allt mellan himmel och jord. C hade pratat om att han kunde tänka sig en ny läderväst och sådana fanns det många av. H hittade en och efter hårt prutande köpte vi den. Efter det var vi ganska torra i strupen och dessutom lite hungriga. Vi valde ett litet trevligt ställe på en öppen plats där de serverade bl.a. brochetter med kyckling och kött. Trängseln i soukerna var stor inte enbart med mänskor utan också med mopeder som ofta fräste fram med hög hastighet och på något märkligt sätt lyckades undvika att stöta till någon. Mycket skickligt. Inga bilar var tillåtna där. Vi råkade stanna utanför Musée de l’Art de Vivre, ett litet och charmerande museum med föremål från ett berberhem.
På väg till hotellet kom vi ihåg att vi inte hade köpt vattenflaskor. För säkerhets skull köpte vi 6 flaskor = 9 kg vatten i ett stånd och började släpa dem till hotellet. Vägen kändes mycket lång i eftermiddagshettan. Sen tillbringade vi ett par timmar på den stora sängen med iPad och iPhone'ar. Det var ett helt nytt inslag i våra resor. Nu kunde vi läsa Husis och hålla våra FB-vänner informerade om vad vi håller på med.
Ännu en gång tog vi oss till medinan. Vi skulle ju äta, men var. I det judiska kvarterets souk höll en kryddförsäljare oss i sitt grepp tills han hade fått oss att lukta på alla hans örter, kryddor, kosmetiska produkter m.m. Tur att inte C började nysa, för då skulle paprikapulvret ha flugit över alla örterna. Jakten på matställe fortsatte och förde oss till det lilla torget med muren med storkarna. Bakom muren hade en gång funnits en mäktig krigare. Han besegrades emellertid och hela det fina slottet förstördes totalt. Det började bli mörkt så på Avenue Houmane El Fetouaki chansade vi och gick in på restaurant Riad & Spa Bahia Salaam och fick gå ganska många trappsteg för att komma upp på takterrassen där restaurangen låg. Där fick vi lammkött med bönor och ris. Vin fick man inte, fastän de som satt vid bordet bredvid hade en vinflaska på bordet. Den hade de själv haft med sig, berättade servitören. På vägen hem hjälpte en snäll polis med visselpipa oss över den första gatan. Han behövde bara blåsa i den en gång, så stannade alla bilarna. Vi skulle gärna ha haft honom med oss i alla gatukorsningarna.
Onsdag 22 oktober
Vi hade inte ännu bekantat oss med de nya stadsdelarna i Ville Nouvelle, så dit begav vi oss ”first thing in the morning” (dvs. på förmiddagen) med taxi direkt till den berömda trädgården Majorelle Gardens. Den ägdes och uppfördes ursprungligen av en fransk målare, Jacques Majorelle. Efter hans död övertogs den av Yves Saint-Laurent och hans konstnärsvän, Pierre Bergé och senare av en fond. Bland bambu-stammarna och de olika kaktusarna skymtade koboltblåa krukor och bassänger. Det var mycket vackert. På väg ut gick vi genom berbermuseet.
Taxichauffören hade föreslagit att han hämtar oss en timme senare och för oss till en butik med kvalitetsvaror och fasta priser, och det gjorde han. Vi bara tittade och provade några plagg, men köpte ingenting. I souken hade vi köpt några vykort som ännu inte hade postats. H hade gått med dem i handväskan ett par dagar, men längre än det hade de inte kommit. Nu då vi befann oss i centrum där det fanns ett postkontor passade vi på att få dem iväg. Men posten hade just då lunchstängt, så vi gick in på Café de la Poste som låg precis mittemot. C åt stekta sardiner och H tog vegetariska rullader, squash med fyllnad. Sen gick vi över gatan till det fina postkontoret, tog en könummer och satte oss snällt och väntade i över en halv timme på vår tur. När vår tur kom hade vi otur, för det visade sig att vi var inne på telekontoret och frimärksavdelningen var på kontoret runt hörnet. Till all tur var kön därinne inte lika lång, men biträdet var långsamt. Frimärkena blev påklistrade och nu återstod det bara att hitta postlådan. Den var utanför och igen runt hörnet. När vi lyckligt kommit över gatan drack vi Café Expresso och Thé à la Menthe. Sist och slutligen var vi inte alls så långt från hotellet där vi bodde. Vi kunde riktigt bra promenera dit.
I medinan fanns en bred gågata som vi missat och därför beslöt vi att gå dit på kvällen och äta. Vi gick in på ett matställe som såg ganska spännande ut. Det hette Riad Mabrouk och såg ut som ett hus ur Tusen och en natt med innergård, flera våningar, orientaliska lyktor på väggarna, en liten bassäng med lysande blått vatten … Jag åt middag med Ali Baba (som C kallades av alla försäljare i soukerna). Vi chansade på lammkött igen, Tajine Agneau, och det var inget dåligt val. Det var så gott, det bästa som vi hade ätit hittills och man fick t.o.m. beställa vin till maten. Det blev en bra avslutning på Marrakech.
Torsdag 23 oktober
Allt packat och klart och efter frukosten var vi klara för flytten till Agadir kl 10. Två personer skulle hämtas från medinan. Det var mor och dotter som vi träffat i bussen på väg till Marrakech. Vi var framme i Agadir på eftermiddagen vid 2-tiden. Här var alla husen vita. Hotellet hette Royal Atlas. Det var ganska stort och ganska nytt. Receptionisten var också ganska ny, för hon visste just ingenting utom det, att vi skulle stanna i en vecka, och det stämde ju inte, så C kunde meddela henne att det bara var fyra dagar. Hissen hade TV med träram och BBC-nyheter, wow det var nytt. Det tog oss lite tid att hitta hotellrummet för korridorerna var långa och så svagt belysta att vi gick förbi det ett par gånger innan vi hittade rätt. Rummet var ok, sängen knappt så stor som i Marrakech, men TV-skärmen var större. Toan hade telefon på väggen, men den använde vi inte. Läget var också bra, alldeles vid stranden.
Vårt första projekt var promenad på stranden i den fina sanden. Det blåste ganska hårt, vågorna skummade och dimman var tjock. Man såg knappt 100 m åt något håll. Vädret inbjöd varken till solbad på stranden eller bad i vattnet. Hotellets portvakt nere mot strandboulevarden ville visa att han kunde några ord engelska och sade något om "London fog". Promenaden blev inte så lång som planerat. På kvällen blev det svårt att välja matställe, för hela strandlinjen var full av cafeer och restauranger. Vi valde Le Vendome där H tog Sole Meunière (sjötunga) och C tog Friture de Merlans (vitling). Nu var det fisk som gällde, i Marrakech åt vi bara kött.
Fredag 24 oktober
I Agadir skulle vi bara sola och ligga turvis på stranden och poolen. På fredagen när solen äntligen tittade fram började vi med poolen. Medan vi låg där och tittade upp på den blåa himlen, upptäckte vi ett konstigt fenomen: mycket tunna vita streck som liknade spåren av flygplan, men ändå, de fanns på flera ställen, och var orörliga? Där hade vi någonting att fundera på. Det blev emellertid för svalt vid poolen och gick därför ner till stranden, men där var det för blåsigt. Vi tog en strandpromenad i stället.
Nedanför vårt fönster fanns en souk, en liten gata med små butiker. C gick dit för att köpa några vattenflaskor och kom tillbaka med en flaska rosé och några ölburkar. På väg till ny fiskrestaurang gick vi via souken och en läderbutik för att bara titta. Där råkade hänga en söt liten rosa läderjacka som H sa att hon vill ha. Vi lovade komma med pengarna nästa dag.
Valet av kvällens restaurang föll på Le Flore, Restaurant gastronomique, och rekommenderad av Trip Adviser. H tog igen Sole Meunière och C tog St. Pierre (sanktpetersfisk, John Dory på den engelska menyn). Båda rätterna var delikata. Efteråt promenerade vi till ändan av strandpromenaden med marinan och konstaterade att där inte fanns någonting speciellt att titta på, annat än bergväggen med den belysta texten på arabiska, som lär betyda Allah, fosterlandet och folket (enligt hotellportvaktens förklaringar på en blandning av arabiska och franska). Innan vi gick upp på rummet kollade vi emailen och FB i aulan. Aulan var det enda ställe där WiFin fungerade utan extra kort som var löjligt dyrt. I Marrakech var det ändå bättre, där fungerade den i hela hotellet.
Dörrvakten var en 2-meter lång afrikan iklädd dräkt som direkt hämtad ur Tusen och en natt.
Lördag 25 oktober
Det kändes lite kyligt på morgonen, så vi beslöt att det nu var lämplig temperatur för en längre promenad längs stranden. Den blev över 3 timmar lång. Vi siktade oss in på dynerna några km längre söderut, där öknen såg ut att börja. Vi nådde kanten av dynerna, men där såg vi en vaktpost och några uniformerade män som började visa tecken med armarna åt oss att vi skulle vända om. Här slutade Ali Babas färd över dynerna. Längre bort kunde man se någonting som liknade ett fort. Där bakom någonstans fanns alltså kungens palats, som en strandvakt som vi frågade informerade oss om. Vägen tillbaka var lika lång som vägen dit och tidvattnet hade börjat komma in. När vi kom tillbaka till hotellet var där helt fullt kring bassängen. Där råkade stå två vakter och vi passade på och frågade dem om de konstiga fenomenen vi sett på himlen. De berättade, att det var fiskelinor som dragits kors och tvärs mellan taken för att hålla fåglarna borta. Genialiskt! Nu kunde vi se dem som ett nät över hela bassängområdet.
Innebassängen hade vi inte ännu provat på, så dit gick vi. Där var det igen Tusen och en natt stämning. Det var ganska så mörkt där nere. Poolen skymtade tack vare några stearinljus runt kanten av bassängen. Vattnet var behagligt varmt. När ögonen vant sig vid den dämpade belysningen, kunde man se att där fanns vilostolar längs väggarna och längre bort ett bubbelbad.
Föregående kvälls val av restaurang var så lyckat, att vi beslöt att gå dit igen. Vi beställde samma rätter som föregående kväll, men med den skillnaden att C åt det som H åt och tvärtom. Man kunde märka att det var lördag kväll, för där var mycket folk i rörelse och i synnerhet barnfamiljer.
I aulan fungerade nätet uselt igen. Man kunde gå fritt omkring i hotellets långa korridorer och mitt i allt hittade vi en ny bar som inte var igång ännu. Fåtöljerna var överdragna med plastskydd. Från korridoren mittemot hördes discomusik. Den kom från våningen under, där en manlig sångare med hög röst sjöng gamla italienska schlagers som turisterna dansade till. Vi gick upp på rummet där det var betydligt lugnare. Våra fötter behövde vila efter dagens långa promenad. I natt skulle klockorna vridas en timme bakåt. Det gällde att inte missa frukosten.
Söndag 26 oktober
Mobiltelefonerna hade själv skött om att ställa om klockan. Det var toppen väder och vi såg mänskor som vadade ut till klippblocken som låg ca 200 m från stranden. Vid lågvatten var det helt möjligt att gå dit ut. Det skulle vi också. H gick inte ända fram men nog C, som skulle ha en närmare titt på blocken. H blev och följde med när en liten pojke började ropa på hjälp när han var nära att drunkna. Till all tur var där två turister nära till hands som simmade allt vad de orkade mot pojken, som vid det laget redan sjunkit under vattenytan ett par gånger. Men de fick tag i honom och allt slutade lyckligt. Sen gick vi till hotellpoolen för grillning och simning. Det blev för hett och vi måste upp på rummet och svalka oss och sedan ner igen när solen inte mera var så stark för ett sista solbad och dopp i bassängen.
Innan vi gick ner för fiskmiddagen gick vi till souken och hämtade den lilla jackan och sen packade vi klart för följande dags avfärd. Vi gick på nytt till Le Vendome, där de också kunde servera god fisk. Vi blev mottagna som gamla bekanta och när vi var på väg ut fick H fem rosor, som nästa dag lämnades åt städerskan.
C sover redan, så jag tänker släcka lampan och sluta skriva. Det är väckning 7:30 och avfärd kl 10.
Page updated
Google Sites
Report abuse