1. Krakow

Krakowresan 7-10 april 2011

tillsammans med Glory, Keka, Rigmor och Paavo

Torsdag 7.4

Avfärd från Olars sjutiden i vår bil med Avellans. Vid de nya incheckningsdiskarna var det jätte lång kö och på transitsidan hade det också skett stora omändringar. Där vi brukade inta vår espresso fanns nu parfymbutik och det förr så tråkiga kaféet hade lagats om till en bar. Det blev den här gången skumvin istället för espresson förutom för chauffören, Caj, som började med kaffe. Sedan kunde man på flyget köpa rågbrödssemlor och baguette, d.v.s. om man hade turen att sitta tillräckligt långt framme i flygplanet. Vi fick den sista baguetten som vi delade. Resten fick nöja sig med knäckebröd.

En finskspråkig lokal guide var och mötte oss när vi kom fram. Hon var sedan vår guide under flera av utfärderna. Hon hade på 80-talet bott 10 år i Jyväskylä, där hon studerat finska. Vårt hotell, Holiday Inn, var mycket fint, det sa guiden också åt oss när vi steg in i aulan ”tämä on hieno hotelli”. Ingenting behövdes fixas här, Caj kollade.

Samma dag kl. två var det en 2-timmars rundvandring i Krakow, guiden väntade på oss på det stora torget vid skalden Adam Mickievicz staty. Vi var naturligtvis ute i god tid och hann gå en runda på torget och genom passagen i den gamla, fina s.k. Cloth Hall och dessutom sätta oss i solen på en av de många uteserveringarna och äta en grekisk sallad. Hallen var byggd i renässansstil och hade ersatt den tidigare gotiska hallen, som brunnit upp. Gången i mitten var upptagen av tingeltangel souvenirstånd. Vi hann också snabbt titta in i den inuti så speciella St. Maria kyrkan med sitt vackra blå stjärnbeströdda innertak. Kyrkan som hade påbörjats på 1300-talet och först blev helt färdig på 1600-talet hade två torn, det ena lite högre än det andra. Varje heltimme står en man uppe i det högre tornet och blåser i en trumpet i alla fyra väderstreck. Guiden berättar att det någon gång under medeltiden stått en vakt och blåst i sin trumpet när fienden var i antågande. Men medan han blåste i sin trumpet träffades han av fiendens pil i strupen. Om kyrkan berättade guiden bl.a. att kl. tio i tolv varje dag öppnas altartavlan gjord av Veit Stoss 1477-1489. Vi råkade faktiskt se detta några dagar senare.

På andra sidan hallen fanns ett annat torg, det s.k. Köttorget, där man förr i världen sålde kött. Där fanns också Rådhustornet. Det var det enda som fanns kvar av det gamla rådhuset. Bredvid det låg ett modernt konstverk i form av ett stort löst ihåligt huvud. Ett liknande konstverk hade vi sett i Aix. Vi gick förbi några kyrkor och universitetet samt det 5-stjärniga Copernicus hotellet. Påvens hus såg vi också och sedan promenerade vi uppför rampen till Wawel. Där såg vi tre kyrkor utifrån likaså det kungliga palatset utifrån, promenerade över det kungliga palatsets innergård och ställde oss sedan på ett visst ställe med ryggen mot väggen och laddade ”våra batterier”. Sedan gick vi nerför rampen, sa hej åt guiden och funderade på vad vi nu skulle hitta på. Vi sökte oss mot stadsdelen Kazimierz där det tidigare hade funnits ett judiskt kvarter på 300x300 m. Spårvagn nr 13 tog oss dit och halva sällskapet, de 70 år fyllda, åkte lagligt och resten olagligt gratis spårvagn. Vi gick in på ett litet matställe som hette ungefär Mynek och beställde öl, löksoppa, dumplings, pasta och rödvin. Det visade sig att restaurangen inte alls hade kötträtter, men det spelade ingen roll, för de, som inte hade ätit grekisk sallad på dagen, var vrålhungriga.

Fredag 8.4

Efter en mycket god frukost i våningen -0 gick vi ut i kylan och inväntade bussen som skulle ta oss till det förfärliga Auschwitz. Det hade plötsligt blivit kallare och dessutom ganska så blåsigt, termometern visade bara +6 grader. I bussen var det varmt och skönt och humöret i topp. Alla fick nu veta att Hilppa bara målar framsiden plus allt möjligt annat fiffigt under den 1 och en halv timme långa bussresan. Sedan skrattades det inte på flera timmar.

Det vi fick se och höra gav absolut inte anledning till vitsigheter. Vi hade kommit till Auschwitz I och gick genom porten med skylten ”Arbeit macht frei” Genom den gick fångarna varje dag till en 12 timmar lång arbetsdag medan orkestern vid ingången spelade hurtig musik. Auschwitz var närmast ett arbetsläger och där vistades omkring 3000 fångar. Ett mindre antal byggnader var tillgängliga för besökarna och hade gjorts om till museer med fotografier och vitriner fulla med fångarnas tillhörigheter såsom kläder, skor kappsäckar, kärl och köksredskap. I en vitrin fanns bara hår. Till sist gick vi genom ”duschrummet” och förbi ugnarna, där tyskarna brände liken. Innan vi fortsatte till följande läger hann vi äta en semla och dricka en kopp kaffe.

Det andra lägret som bara låg några kilometer därifrån hette Auschwitz II eller Birkenau också kallat ”Dödslägret”. In dit kördes fångarna direkt i godsvagnar och vi såg på avstånd den ramp där den tyska officeren hade valt ut vilka som skulle till arbetsläger eller användas vid medicinska experiment och vilka som skulle direkt till gaskamrarna. Vi var inne i två av de närmare 3000 barackerna. De hade hämtats från Österrike, där de fungerat som stall. I den ena baracken fick vi se under hur horribla förhållanden upp till 300 fångar måste bo, där var bara våningssängar av trä längs bägge väggarna. Den andra baracken var fångarnas sanitetsutrymme som bestod av långa hon av cement, som de fick tre minuter på sig att använda åt gången. Det var obeskrivligt hemskt att se.

När vi återvänt till hotellet fick Caj och jag äntligen en chans att ta en promenad till järnvägsstationen. Vi kom aldrig helt fram till den, men fick istället bekanta oss det stora shoppingcentret, där vi började titta på kavajer. Det skulle ha funnits en, men storleken var fel och biträdet sa att man kunde få rätt storlek i ett annat varuhus.

På kvällen åt vi på en mycket trevlig källarrestaurang som ingen kommer ihåg namnet på. Jag tyckte att den var i ”Tyghuset”.

Lördag 9.4

Dagens program bestod av besök på Wawel med det kungliga slottet och domkyrkan. Vi startade igen från Adams staty, denna gång med en annan guide, som var en ung finsktalande arkitektstuderande. Finska hade han lärt sig i Seinäjoki, där hans bott i flera år medan hans pappa jobbade där som specialistläkare.

Den här gången fick vi se en stor del av slottets salar i olika våningar och var också inne i kyrkan.

På eftermiddagen tog vi oss till varuhuset med den rätta kavajen. Rigmor och Paavo ville också med. Vi åkte spårvagn och promenerade en bit. Shoppingcentret hittade vi, men inte kavajen. Istället hittade vi ett par jeans till Caj som alla tyckte var jätte snygga. På väg tillbaks till spårvagnen stack vi oss in på en liten trevlig pub som vi gått förbi på väg till varuhuset.

Keka som inte var med till Wawel hade fått i uppdrag att hitta en jazz restaurang för kvällen. Då det inte råkade finnas just den kvällen jazz på någon restaurang, nöjde vi oss med musikunderhållning på en judisk restaurang. Det var helt trevligt, en nätt flicka spelade och sjöng på jiddisch medan två skalliga killar ackompanjerade på piano och dragspel. Maten och dryckerna var också bra.

Söndag 10.4

På den sista dagen åkte vi med buss och guide till Wieliczka saltgruvan som ligger ca 15 km sydöst om Krakow. Det var inte en gruva i vanlig bemärkelse, man behövde varken hjälm eller gummistövlar. Den var snyggt uthuggen i salt och man kunde gå torrskodd överallt. Gruvan har 300 km tunnlar utspridda på 9 våningar, den djupaste på 327 m djup. Bara en del är tillgängliga för turister. Vi gick de 150 trappstegen ner till första nivån. Sedan gick vi genom långa gångar, en massa rum, där var till och med ett stort kapell med altare och skulpturer och saltkristallkronor. Där hålls vigslar och konserter. Där var till och med en underjordisk sjö, suvenirbutiker och restaurang. Man glömde nästan bort att man befann sig under jorden. Sedan klämdes vi in tillsammans med tio andra i en mycket liten hiss som tog oss lyckligt helt upp.

Innan vi åkte till saltgruvan hade vi checkat ut från hotellet. Vi hade ett par timmar på oss tills bussen skulle komma och köra oss till flygplatsen och hann riktigt bra gå och äta på den restaurang som guiden sagt att var de finska turisternas favoritställe.

Hemresan gick bra för vi hade försett oss med lite snacks innan vi steg ombord, så de fick hålla sina semlor och sitt knäckebröd.

Det var en trevlig resa i trevligt sällskap och vårt tredje besök i Polen.

19.05.2011