Berlin 27.7-1.8.2012
Caj, Hilppa och Adam
Fredag 27 juli
Vi flög med Air Berlin som hade direkt flyg till Berlin och från flygplatsen Tegel gick bus 109 direkt till Hotel Astrid am Kurfürstendamm, där vi skulle bo i fem dagar. Klockan var bara 07:30 när vi var framme, alla aningen hungriga efter den minimala frukosten på flyget. För bara tre euro fick vi äta frukost på hotellet och vårt hotellrum var till och med ledigt, så vi slapp vara ”hemlösa” till kl. två.
Närmaste U-Bahnstation, Uhlandsstrasse, låg på promenadavstånd från hotellet. Därifrån åkte vi en hållplats och steg av vi Ku’damm. Där blev vi genast övertalade att åka på en Berlin Sightseeing Tour, den tog ca två timmar och vi fick på det sättet redan den första förmiddagen en ganska bra överblick över Berlins mest berömda sevärdheter. Vi steg av vid Brandenburger Tor. Caj ville ta ett foto av platsen från precis samma ställe där han fotat år 1962. Det var ganska hett, i skuggan bara en aning svalare. Vi gick genom Brandenburger Tor och fortsatte en bit längs Unter den Linden. På en uteservering i skuggan under lindarna försåg vi oss med lite lunch bestående av hotdog resp. hamburgare och fortsatte sedan till fots till Checkpoint Charlie. Caj hade 1962 korsat vaktposten elva gånger. Nu var det fritt fram. Museet intill besökte vi också. Det var fullspäckat med fotografier och information om tiden då muren delade Berlin. Vårt besök blev tyvärr lite kort, för där var ingen luftkonditionering och olidligt hett.
Den sträcka som blivit kvar av sightseeingturen fick vi sett på väg tillbaka till hotellet. En siesta kändes bra och alla somnade direkt. På kvällen åt vi middag på ”Capone” på Kurfürstendamm Strasse. Så firades Cajs 72-års födelsedag i 37 graders värme.
Lördag 28 juli
Vi tog buss M100 och åkte med den till Warschauerstrasse och promenerade till S-Bahntåget. Hela stationsområdet var skräpigt och luktade illa jämfört med de delar av Berlin som vi besökt tidigare. Däremot var det skojigt att åka med S-tåget, som ju kör ovan jord. Det blev en liten sightseeingtur på köpet. Vid Hacketscher Markt steg vi av och gick till Neues Museum. Byggnaden var från mitten av 1800-talet. Efter att ha varit stängt i 70 år, öppnades den på nytt år 2009. Vid ingången visade vi igen våra s.k. rabattkort, men nej de dög inte heller där. Biljetter kunde man köpa på andra sidan gatan. Museet ställer ut 6000 föremål allt från förhistorisk till tidig historisk tid. Det som egentligen mest intresserade oss var den egyptologiska avdelningen och där den berömda bysten av Nefertiti. Efter att ha vandrat om kring i närmare två timmar, kom Adam plötsligt och sa att han har hittat den. Nefertiti var placerad i en vitrin ensamt i ett hörnrum med två dörrar, en för ingång och en för utgång. Vid vardera dörren stod det vakter som såg till att ingen fotograferade statyn.
Lunchen intog vi på samma uteservering Unter den Linden som föregående dag och menyn var också den samma. Caj fotograferade Babelplatz igen efter 50 år. Det hade börjat droppa lite och då passade vi på att gå in på Deutsche Guggenheim. Där var för tillfället en utställning av Gabriel Orozco. Det var en installation bestående av tusentals detritusföremål som konstnären hade samlat ihop på stränder i New York och i Kalifornien.
På kvällen åt vi den här gången på en spansk restaurang, El Dorado hette den. Det hade blivit lite svalare, nu bara +27 grader.
Söndag 29 juli
På morgonnatten vaknade vi av att det ööösregnade.Vid elvatiden hade det äntligen slutat regna och vi kunde ta oss ut. Vi tog en buss till Ku’damm, gick till Zoo, åkte S-tåg till Hauptbahnhof och promenerade till Museum für Naturkunde (Naturhistoriska museet), som är världens största i sitt slag med över 60 miljoner utställningsföremål. Själva byggnaden är från slutet av 1800-talet och byggd i nyrenässansstil. Museets absoluta ”stjärna” är världens största originalskelett av en dinosaurie, Brachiosaurus brancai, 23 m lång och 12 m hög, hittad i Tanzania 1909. Vi var också och tittade på mineraler från Kabwe, uppstoppade djur i massor och hundratals glasburkar med konserverade fiskar och andra havsdjur.
Följande plats var TV-tornet, Berliner Fernsehturm. Vi försökte hitta det genom att köra omkring med buss och tåg tills vi kom underfund med att tornet fanns vid Alexandersplatz. Kön var jätte lång och väntetiden åtminstone en timme, så vi gav upp och gick ut i regnet. Trots att det ösregnade under hela bussresan till hotellet, lyckades vi komma någorlunda torrskodda tillbaks.
Vi upptäckte, att det på vår egen gata, Bleibtreustrasse, fanns en massa olika små trevliga matställen. Det var bara att välja. Vi valde Ali Baba, en italiensk restaurang, och fick god mat också den kvällen.
Måndag 30 juli
I planerna för dagen ingick bl.a. att komma upp i TV-tornet och också att tillbringa några timmar i det stora varuhuset KaDeWe. Vi började med tornet dit vi tog oss mycket behändigt med S-Bahn. Vädret var bra och vi fick på köpet en fin sightseeingtur på tåget som ju körde ovan jord. Trots att Caj köpte biljetter till tornet i automaten, var väntetiden 1 timme och 10 minuter. Då vi befann oss nära Karl-Marz-Allee hann Caj gå dit och fotografera samma gatukorsning som han hade foto av från 1962. Skillnaden var iögonenfallande, nu fanns där inte en enda hästkärra. Adam och jag satt under tiden i solen med var sin espresso resp. choco.
Tornet hade två hissar som rymde ca 30 personer var. De var i ständig trafik. Utsikten där högt uppe ifrån Berlins högsta byggnad var förstås storslagen. Det var roligt att kunna peka ut platser som vi nu kände till och hade sett, men också mycket annat intressant. Nära tornet så vi t.ex. det konstiga blå Humbolt Box–huset, så det blev följande på besökslistan. På väg dit såg vi turistbåtar åka förbi på floden Spree, och snart satt vi i en av dem och fick en fin tur på vattnet med guidning på tyska av en, tror vi, f.d. östberlinare. Innan vi gick över gatan till Humbolt-huset, stack vi oss in i Berlins Domkyrka, som är Tysklands största protestantiska kyrka. Den enorma kupolen var imponerande också inifrån. Vi klev de över 100 trappstegen upp så högt det gick. Väl nere igen darrade knäna, åtminstone på mig.
Humbolt Box blev en överraskning. Det var frågan om en utställning över återuppbyggandet av Berlins slott som förstörts under kriget.
Klockan var halv sex när vi äntligen var på väg till KaDeWe. Det blev ett kort besök och vi beslöt att komma tillbaks nästa dag. Sen tog vi buss M29 som tog oss vårt hotell.
Tisdag 31 juli
Vi åkte alla tre med buss M29 till KaDeWe, där jag steg av och Caj och Adam fortsatte till ändhållplatsen och bekantade sig med stadsdelen Kreuzberg. Vi hade träff kl. 14 utanför varuhuset. Där åt vi stående en korvlunch och fortsatte till utställningen över II världskriget och därifrån till judarnas minnesmärke. På väg dit råkade vi komma till det ställe där jag föregående dag sett ett vitt spetsigt ”tält” sticka upp (fick senare veta att det var en konserthall, Tempodrom) samt en ensamstående husvägg. Det visade sig vara resten av ”Anhalter Bahnhof”, varifrån tusentals judar skickades i tågvagnar till koncentrationslägren. Anhalter Bahnhof, som byggdes 1880 skulle bli den största och mest eleganta järnvägsstationen i Europa. Den förstördes under kriget och nu återstår endast huvudingången.
När vi kommit tillbaks till hotellet gick Caj till närmaste Internet café och checkade in oss till flyget följande dag.
Onsdag 1 augusti
Den sista dagen tillbringade vi i Berlin Zoo och en stor del av tiden gick åt till att leta efter girafferna, som vi sedan till slut hittade nära utgången.
På knappt en vecka tycker vi att vi hann se ganska mycket av Berlin, men där finns mycket, mycket som blev osett, bl.a. Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche, som för tillfället är helt inpackad, Pergamonmuseet m.m. Det får bli till nästa gång.
1.9.2012