1. Nice

Musée d’Art Moderne et d’Art Contemporain (MAMAC)

Härifrån tog vi oss till fots till Musée Chagall som har världens största samling av hans verk. Där såg vi bl.a. 17 verk med bibliska motiv som omfattar fem versioner av Sångernas sång. Tre målade fönster avbildar Världens skapelse och en väldig mosaik föreställer profeten Elias. Efter Chagall passade det med en liten lunch i trädgården.

I Nice hade många museer hela sommaren specialutställningar med temat Promenade des Anglais. Också hotellet Negresco släppte in folk några timmar en dag att titta på en tavelutställning och att begapa det fina hotellet. Hotellet Negresco byggdes 1912 och har fått sitt namn efter en tidigare zigenarviolinist. Efter besöket där åt vi en Crêpe på Promenade des Anglais och kunde konstatera att vi den dagen, enligt C:s stegräknare på mobilen, hade gått 18 km.

Måndag 27 juli

C fyllde 75 år! Museironden fortsatte och istället för att gå till fots steg vi på Hop-on-Hop-off -bussen som lämpligt hade hållplats rakt utanför vårt hotell. Vi var på väg till Musée Matisse som ligger i en vacker ljusröd villa uppe i stadsdelen Cimiez. Villan heter Villa des Arénes och är från 1600-talet. Museet inhyser sketcher, målningar och bronsstatyer av Matisse. Kort före sin död 1954 hade han donerat 17 tavlor, vilka alla finns att skåda i Villa des Arénes. Därifrån, efter att ha väntat vid fel hållplats i hettan, fortsatte färden med en HH-buss till Vieux Port, gamla hamnen, där vi åt lunch. Sedan hoppade vi på bussen igen och åkte med den ner till stranden, för nu skulle C som ju hade födelsedag, åka Segway längs Promenade des Anglais. Kvällens middag åt vi på restaurang Boccaccio och avslutades med ett glas rosévin vid stranden.

Musée Matisse

Tisdag 28 juli

Tisdagen tillbringade vi nästan hela dagen på stranden. Vi hyrde strandstolar och parasoll och badade i Medelhavet. Efter fyra timmar var vi ganska möra och genomstekta. Efter att ha svalkat oss en stund på rummet beslöt vi att ta spårvagnen så långt den går åt ena hållet och sedan åka tillbaks så långt det går åt andra hållet. I Nice höll de på, senast vi var där, att utvidga spårvagnsnätet. Det blev en ganska lång tur, för den började en god bit norr om järnvägsstationen och körde via Place Massena nära stranden ända till förorterna på nordöstra sidan av staden. På kvällen åt vi på restaurang Garibaldi.

Vilodag vid stranden

Onsdag 29 juli

På onsdagen tog vi tåget till järnvägsstationen Garavan i Menton för att sedan promenera över till italienska sidan. När vi steg av tåget möttes vi av ca 8 välbeväpnade poliser och vi undrade vad så många poliser behövdes för på den platsen. Det klarnade senare när vi närmade oss gränsen. Så fort vi kommit över gränsen fick vi se ett stort plakat, d.v.s. en pappskiva med texten ”Campin Area”, som var uppspikad av immigranter som det vimlade av på stranden och i det lilla lägret som de hade slagit upp på en parkeringsplats. Det fanns tält av olika slag och madrasser låg utspridda på marken under träden. Unga män satt i långa rader på den låga stenmuren längs stranden. Nu fick vi uppleva immigranter på riktigt och på nära håll. Från Menton tog vi bussen i stället för tåget till Monaco och fick se alla de små orterna längs vägen.

Immigranternas "Campin Area" på italienska sidan av gränsen

Vi steg av bussen mitt i Monaco och promenerade sedan neråt till marinan för att kolla på de stora lyxbåtarna från Cayman Island o.s.v. Vi hittade ett skuggigt Café vid Place Sainte Dévote, där vi åt vår lunch och vilade fötterna. Sedan tog vi bussen till Nice. Resan var intressant och bjöd på fina vyer och olika slags människor, som steg av och på vid de många hållplatserna. Det var sent på eftermiddagen och bussen var fullsatt. C fick stå hela vägen. När vi nådde hotellet hade vi promenerat 13 km.

Torsdag 30 juli

Vi fortsatte med gallerier och började med det naturhistoriska Galerie des Ponchettes, som ligger vid Promenade des Anglais och berättar om hur kustremsan i Nice har bildats och varifrån strandstenarna har kommit. Därifrån var det inte långt till hissen upp till den 92 m höga kullen La Colline du Château, varifrån man har en magnifik utsikt över hela Nice. Vi besökte också gravgårdarna, både den judiska och den kristna. Så mycket mer hann vi inte med den dagen, förutom en kvällspromenad på Promenade des Anglais, förstås.

Promenade des Anglais

Fredag 31 juli

Vi kunde sköta incheckningen till flyget på hotellet via iPad och iPhone och fick sedan gå till receptionen efter en utskrift. H. tog sig en snabb titt i Lafayette medan C var på en utställning i Galerie de la Marine. Lunchen intogs på Ruhl Plage. Det sista museet för denhär gången blev Musée des Beaux-Arts. Villan från 1878, som museet fanns i, hade en gång varit en ukrainsk prinsessas hem. Där fanns konst från tre århundraden såsom t.ex. Jules Chéret, både impressionister och postimpressionister som Bonnard, Dufy och Vuillard. När vi kom till hotellet och slängt av oss fotdonet, såg jag att mina sandaler var så slutslitna, att en stor del av sulorna var helt borta. De hade tjänat slut och åkte direkt i papperskorgen. Den sista promenaden på Promenade des Anglais skedde i nya skor.

Musée des Beaux-Arts

Lördag 1 augusti

Flyget till Helsingfors skulle först gå på kvällen kl 20:30. Efter att vi ätit frukost och allt var packat och klart och bagaget i gott förvar, begav vi oss till Promenade des Anglais, satte oss i det lilla tåget Le Petit Train, och fick en åktur genom Cour Saleya och trånga gränder i gamla staden och upp på Colline de Château. Det var väl en passlig avslutning på vårt korta Nice-besök.

Au revoir Nice!

Esbo 20.8.2015

Vy över Nice från Colline de Château