1. Santorini

Santorini 24.06 - 01.07.2012

Det var tidig väckning, för flyget skulle gå 06:30. Bilen lämnade vi igen på flygplatsen i P3. Resan gick till Santorini som är den sydligaste ön i ögruppen Kykladerna. Tre och en halv timme senare var vi framme och sedan var det bara en 15 minuters bussresa till den lilla byn Kamari och vårt hotell Karidis. Kamari ligger vid stranden av Egeiska havet och är känt för sina nästan helt svarta stränder bestående av lavagrus. Den ca 2 km långa strandpromenaden var helt bilfri och kantades av butiker och små restauranger. De flesta husen var vitmålade med blå dörrar och fönsterkarmar, men det fanns också trendiga ljusbruna hus.

Klockan ett var det Aurinkomatkas turistinfo på restaurang Maria, men före det hann vi ta oss ett dopp i hotellets bassäng, som var precis utanför vårt hotellrum. Innan vi gick tillbaks till hotellet för en behövlig siesta (det hade ju varit väckning hemma i Olars kl. 04) valde vi matställe för kvällen. Det blev Sky Lounge Bar Restaurant, som låg på högsta våningen av ett tvåvåningshus och hade utsikt mot vattnet. De frestade med fiskfilé med citronsås för två för bara 17 euro. Det var jättegott. Där uppe satt vi sedan tills solen gick ner halv nio.

Måndag 25 juni

Vi gick ner till stranden ganska tidigt dvs ca 10-tiden och lade oss i skuggan under halmparasollen. Jag fick provat mina nya strandtossor (uimatossut) som jag köpt i stora Prisman i Olars just före resan. De skyddade bra mot den heta sanden och stenarna i vattnet, men alla hålen på sidorna av tossorna släppte in sand som skavade otäckt mot huden. Senare hittade vi strandtossor utan hål på sidorna och som var mycket bättre. Havsvattnet var, som guiden hade sagt, uppfriskande dvs ganska kyligt. Caj tog en promenad längs stranden och kunde rapportera att tunneln i berget i ändan av stranden inte alls var någon tunnel utan den bara på avstånd såg ut som en tunnel. Sedan såg jag honom stå ganska länge och titta på turbåten som åkte av och an till Perissa och när han kom tillbaks berättade han om ett problem som han hade gällande hans badbyxor. Dem hade han i all hast på morgonen tagit på sig på aviga sidan och nu funderade han på om han skulle kunna svänga dem på räta sidan i vattnet, men jag avrådde med tanke på de ganska så höga vågorna. Båten han så länge tittat på hette ”Love”, kunde jag berätta åt honom. Sen rättade han mig och sa att den hette ”Love No. 37”. Det lät mindre romantiskt. På väg tillbaks till hotellet blev vi övertalade att äta lunch på restaurangen ”No Name”. Både servicen och den grekiska salladen var bra.

Senare tog vi bussen till öns huvudstad, Fira, som ligger högt uppe på kanten av calderan. Utsikten därifrån över ”kratersjön” kunde väl mäta sig med utsikten från Rio de Janeiro. Inga bilar var tillåtna på de smala gatorna och gränderna som bara var avsedda för turister. En mycket stor del av dem kom från lyxkryssarna som låg i vattnet en bit utanför stranden. Den dagen var där sex stycken, vilket var rekordet hittills den här sommaren. Guldsmedsaffärerna och de exklusiva klädbutikerna hade högsäsong. Sedan gällde det att hitta restaurangen varifrån man bäst kunde se solnedgången. Det var inte helt lätt om man ville undvika lukten av åsneskit mellan tuggorna. En bit nedanför på trappan med de 588 trappstegen stod nämligen flera hundra åsnor och väntade på att få föra turister ned till vattenbrynet. För dem som inte ville rida och inte smutsa sina skor fanns det en linbana. Vi hittade till slut ett bra matställe med minsta möjliga odörer, varifrån vi kunde följa med när solen gick ned i Egeiska havet.

Tisdag 26 juni

Det var utfärd med Aurinkomatka i buss till andra ändan av ön. Vi besökte några små byar bl.a. öde byn Mesa Gonia, som nästan helt förstörts i en jordbävning 1956. På väg till Santorinis högst belägna by Pyrgos, var vi inne i en liten ortodox kyrka från 1100-talet. I Pyrgos var det många trappsteg upp till kyrkan på toppen. Det hade målats blåa pilar på trappstegen för turisterna så att de skulle hitta tillbaks ner till bussen. Det hände nämligen emellanåt att någon gått vilse. Guiden berättade, att det finns ca 450 kyrkor på Santorini.

Nästa stopp var Santo Wines. Där framställer man främst torrt vitt vin på de lokala druvsorterna men också ett dessertvin, Vinsanto. Vi fick provsmaka tre olika viner, ett vitt, ett rött och ett sött som var gjort på russin. Dessutom serverades lite grekiskt tilltugg. Den magnifika utsikten från terrassen finns nu förevigat i mångfalt i vårt fotografiska minne. Rutten fortsatte till den lilla charmiga konstnärsbyn Oia, som ligger helt i andra ändan av ön. Där började vi med att äta en salladslunch på restaurang Blue Sky. Det verkade som om byn hade intagits av amerikaner, de fanns överallt. Trängseln var värre här än i Fira. Det fotografiska minnet berättar närmare hur det såg ut i Oia. På kvällen i Kamari var vi andra gången i Sky Lounge restaurant och åt den läckra fisken med citronsås.

Onsdag 27 juni

En lugn dag utan utflykter, simmade i hotellbassängen och läste på balkongen. Vi var utanför hotellet bara för att äta och bägge gångerna helt nära hotellet. Medan vi åt lunchen på restaurangen mittemot ”No Name” bongade vi restaurangen ”Alexander” som låg bredvid. Där åt vi jättegoda lammkotletter på kvällen.

Torsdag 28 juni

Kl. 11 öppnades Aurinkomatkas kontor och vi började med att gå dit och anmäla oss till fredagens båtfärd till kraterön. Sedan gick vi ner till stranden och tog Lovebåten 39 till Perissa. Det blev en ganska gungig färd runt kalkstensklippan. På andra sidan var det inte lika blåsigt. Vi hyrde strandstolar med parasoll och beställde tropisk fruktjuice av Nikos. När vi efter ett par timmar åkte tillbaks med båten hade det blivit ännu blåsigare på andra sidan klippan, men ”kaptenen” kunde sin sak och vi nådde stranden utan missöden men ganska saltstänkta.

När man stod på vår balkong och tittade upp mot bergväggen, kunde man skymta något vitt där högt uppe. Vi fick veta av hotellpersonalen att där finns en liten kyrka (kapell) och att det går en stig som leder ända upp. Dit stegade vi och det tog oss ca 45 minuter att kliva dit upp. Helt riktigt, där fanns faktiskt ett litet kapell, det var ett av de 450 på ön. Vi fortsatte en bit uppåt förbi kapellet, men beslöt att vända och gå ner medan det ännu var ljust. - På restaurang Danas nära hotellet beställde vi mixed grill och fick serverat en järnpanna full med olika sorters mer eller mindre svartbrända köttbitar. Det smakade trots allt helt gott efter att man skrapat bort de mest brända bitarna.

Fredag 29 juni

Det var tidig väckning och frukost redan 07:15. Aurinkomatkas buss tog oss längs en slingrig, brant bergväg ner till hamnen Athinios Port, varifrån vi åkte ut till vulkanön Nea Kamini. Det tog oss ca en och en halv timme att promenera upp till den högst belägna kratern på127 meters höjd över havet. Det fanns flera mindre kratrar längs vägen och på många ställen rykte det ånga ur sprickorna s.k. fumaroles. Under åren 1866–1870 hade där skett flera vulkanutbrott. Den färskaste lavan är från ett utbrott 1941.

Från Nea Kamini fortsatte vi till ön Palea Kamini där det fanns varma källor och rostigt gyttjevatten att bada i. Källan fanns vi stranden och för att komma dit var man tvungen ta sig i land genom att simma ca 100 m. Vattnet blev varmare och brunare ju närmare stranden man kom. Ville man bli riktigt brun kunde man smörja in sig i leran, som nog senare lossnade från huden men inte helt från baddräkten isynnerhet om den ursprungligen hade varit vit, varnades vi för.

Återfärden skedde längs calderakanten (caldera är en jättekrater bildad genom instörtning eller explosion, efter ett större vulkanutbrott). Högst uppe såg man huvudstaden Fira som bildade en rand av vita hus. Det var en fin dag med sol, hav och böljor. På kvällen i Kamini åt vi fisk på Mistral till musik och dans. Det imponerande fiskfatet finns förevigat i vårt fotografiska minne.

Lördag 30 juni

Vi åkte till Fira en gång till. Där fanns ju också annat att se än bara den underbara utsikten, dvs. det arkeologiska och det förhistoriska museet med material från utgrävningar från Akrotiri, där en minoisk civilisation hade blomstrat före det våldsamma vulkanutbrottet för 3600 år sedan. Innan vi tog bussen tillbaks till Kamini drack vi en espresso på kanten av Calderan.

Väl tillbaka i Kamari tillbringade i resten av dagen på stranden. Lunchen bestod av en ask grekisk sallad och en ask fruktsallad som delades jämt. De nyinköpta strandtossorna invigdes i vågorna och på de heta strandstenarna. Vi hade noga planerat var och vad vi skulle äta på kvällen, nämligen på Maria, där vi varit på turistinfo den första dagen och ätit en jättegod mesa. Tyvärr gick det inte som vi hade tänkt oss, för vi skulle ha fått vänta en hel timme på den rätten, då den ena kocken hade blivit sjuk. Vi gick till Akademy och beställde mesa där, men det var tyvärr inte alls lika gott som på Maria.

Söndag 1 juli Hemfärd