1. Nice

Nice 20–26 juni 2007

Onsdag 20 juni 2007

Det började med att vi köade ganska länge till check-in disken, till säkerhets-kontrollen däremot var där ingen kö, för vi gick till en annan port. Men sedan tog det i alla fall en god stund innan vi kom igenom kontrollen, för Cajs flygväska skulle genomletas och i den hittades en förbjuden tandkrämstub. Roberts kaffe var gott och croissanterna extra stora. Erkki Liikanen kom med samma flyg till Frankfurt. På flygbiljetten stod det att det serveras ”virvokkeita”, men vi fick en pastarätt med paprika, förstås. I Frankfurt-terminalen skulle vi sedan ta oss till B-hallen, dit det var en god bit, men vi hade gott om tid. För att komma dit måste vi åka hiss och sedan promenera genom en ca 1 km lång gång med aluminiumbeklädda väggar där ljusen skiftade i norrskensfärger. Det fanns tid för äkta frankfurterkorv, öl och vittvin.

Väl framme i Nice tog vi taxi till hotellet Hôtel Riviera på 27, Avenue Thiers. Receptionisten var mycket vänlig och hjälpsam mot oss två ”gamlingar”. Vi fick ett rum på sjätte våningen med fönster mot gatan. Rummet var helt OK, litet men med snyggt badrum med badkar och dusch. Aulan var full med en grupp amerikanska ungdomar. Det första stället vi besökte var naturligtvis järnvägsstationen, som låg nästen mittemot hotellet vi bodde på. Vi kollade tågtidtabellerna till Cannes och Antibes och hur man köper tågbiljetter i automaten. De hotade med tågstrejk följande dag, men till all tur gällde det inte det tåg som vi skulle åka med. Vår promenad fortsatte ned längs den stora huvudgatan Avenue Jean Medicin, som till största delen var uppriven för reparation och nedläggning av spårvagnsskenor. På vägen gick vi förbi gallerierna Lafayette och över Place Masséna ned till palmen som skymtade vid Medelhavsstranden. På den breda strandpromenaden, Promenade des Anglais spankulerade mänskor av och an och ynglingar briljerade med sina färdigheter i rullskridskoåkning. Vid stranden fanns en öppen restaurang, Beau Rivage, som vi kände igen från senaste besök ca 1983. Stället såg trevligt ut. Vi drack ett glas kallt vittvin i baren och funderade på att eventuellt komma dit på Midsommaraftonen. På väg tillbaka till hotellet slog vi oss ner på en uteservering på torget vid Palace de Justice. Där åt vi en enorm crepe med stekt ägg på. Servitören försökte lura oss genom att ge oss någon annans nota som var dubbel så stor som vår borde ha varit. Han gav oss aldrig någon egen räkning, utan krafsade ned summan på baksidan av ett kvitto. Vi tyckte inte att han förtjänade någon drick, eftersom han uppenbarligen ämnade stoppa pengarna han fått av oss i egen ficka. ”Inkastarflickan” fick höra hela ”storyn”.

Torsdag 21 juni

Efter en lätt kaffefrukost gick vi till järnvägsstationen och köpte tågbiljetter till Cannes via automaten. Innan vi gick ombord på tåget skulle biljetterna ”composteras”. Tåget hade två våningar och vi sprang naturligtvis upp och satte oss i översta våningen. Därifrån kunde vi se Medelhavet nästan hela vägen. En del platser såg bekanta ut bl.a. ”pyramidhusen” och tivolit där vi hade varit med Ralf och Camilla 1983. När vi kom till Cannes gick vi direkt och tittade på kongresscentret där Camilla hade varit en månad tidigare på den stora filmfestivalen. Marinan med de flotta nöjesbåtarna låg alldeles intill kongresscentret. Vi förevigade varandra på den röda mattan, som låg kvar på trappan vid huvudingången. På gatan mittemot låg Café Roma varifrån vi skickade ett textmeddelande att nu är vi här. Med det lilla turisttåget ”Le Petit Train” åkte vi i båda riktningarna och fick på det sättet sett en hel del av Cannes. En stunds vila på sandstranden hann vi också med, visserligen med kläderna på. Halv sjuans tåg som vi ämnade åka tillbaka till Nice med var nästan en halv timme försenat. På kvällen åt vi lasagne och på ett litet matställe i ett livligt och brokigt kvarter ett stycke från stationen.

Fredag 22 juni 2020, Midsommarafton

Tidigt på förmiddagen tog vi buss 4 med vilken man kommer ganska nära strand-promenaden. Vi steg av i närheten av Masséna -torget med de röda husen och springbrunnen med statyer av hästar och oxar. Vi försökte boka bord för kvällen på strandrestaurangen Beau Rivage, men det blev lite oklart om det fanns lediga bord närmast stranden. För säkerhetsskull reserverade vi också ett bord på en annan strand-restaurang ”Castel” där vi fick bord invid vågskvalp (dvs. "meren rannalla", som dom hade sagt på jobbet att man skall fira midsommar).

Sedan tog vi ”lokaltåget” Le Petit Train som förde oss genom gamla staden och hamnen och upp till La Colline du Chateau varifrån man hade en fantastisk utsikt över Nice. Utsiktsplatsen var just ovanför vattenfallet. Efteråt tog vi en promenad runt udden till hamnen och åt vår Salade Niçoise intill marinan. Sedan hoppade vi på en buss som körde åt det hållet som järnvägsstationen låg. Promenerade sista biten längs rue de Rivoli till hotellet. Vi hann vila fötterna en halv timme, tvätta håret och byta kläder och sen bar det iväg igen med buss fyra till strandpromenaden Quai des Etais-Unis och restaurang Castel. Det blev där vi firade Midsommarafton och åt gåslever ”foie gras et figue”, fisk med ratatouille och drack vittvin Jas Désclans till. Höga vågor slog mot stranden och under kvällens lopp anlände det flygplan på löpande band ca var tredje minut, men nästan inga plan såg vi flyga bort. Kvällen fortsatte med promenad längs Promenad des Anglais tills vi kom till Le Meridiens strandservering, där vi slog oss ner i sköna korgstolar och drack en gin tonic. Baren hade strandvakt med farlig hund, så vi satt ganska tryggt där. Därifrån fortsatte vi till berömda och fashionabla hotellet Negresco (ett standardrum kostar 350 euro/natt) och fotograferade RR-bilarna som stod parkerade utanför. Vi fortsatte ännu en bit framåt längs strandpromenaden och satte oss på en uteservering med ett glas öl och tittade på mänskorna som gick förbi. Det blev nog midnatt innan vi var på hotellet.

Lördag 23 juni 2020, Midsommardagen

Kl. 9:41 gick tåget till Antibes. Det gick i ett huj att köpa tågbiljetterna i automaten, nu när vi kunde. Framme i Antibes började vi med en promenad till hamnen, Port Vauban, och fortsatte längs muren. Förbi oss körde "Le Petit Train". På turistbyrån fick vi veta varifrån det går och tog oss sedan dit. Det lilla tåget körde en bit genom gamla stan till hamnen och längs muren, där vi gått tidigare. Sedan fortsatte det till Juan-les-Pins. Det fanns ett trevligt matställe vid strandpromenaden, Le Ruban Bleu, där vi intog vår salladslunch, Caj hade Salade Niçoise och Hilppa Salade Caroline. Efter en promenad längs stranden i Juan-les-Pins åkte vi med minitåget tillbaks till Antibes, där Caj klippte håret kort. Sedan tog vi tåget till Nice.

Söndag 24 juni 2020

Först besökte vi den rysk-ortodoxa kyrkan, Cathedrale Saint-Nicolas, som låg ganska nära hotellet. Sedan tog vi buss 4 till stranden genom gamla stan. Gick och tittade på IronMan-tävlingen. Tog hissen upp till "slottet" (Chateau) och gick omkring bland kommunisterna som hade "marknadsfest". De såg alla glada ut och såg ut att trivas. Vi tog hissen ner. Man fick inte trycka på knappen. Dörren stängdes automatiskt och man hade en känsla av att vara fängslad bakom dubbla dörrar. Vi gick på nytt in i gamla stan för att leta efter ett lunchställe. Rest. Juliette, som vi åt på kvällen innan och flera andra matställen var söndagsstängda. Det blev två olika sallader, Salade des Iles och Salade Soleil på Claire Fontaine (som inte var så värst klar). På caféerna bredvid blåste parasollerna omkull.

Tretiden började vi titta på Ironman Triathlon-tävlingarna när de började komma i mål efter 3,86 km simning, 180,2 km cykling och 42 195 m (maraton) löpning. Herrsegraren var Chris McCormack från Australien på tiden 8 timmar 15 minuter, och första damen, Chrissie Wellington från Storbritannien, kom i mål med tiden 9:49. Gick till strandbaren på en drink. På kvällen åt vi på Sirena på Promenade des Anglais, Caj en entrecote och Hilppa en ribsteak. Efter maten gick vi tillbaks till tävlingen och placerade oss nära målet och följde med när löparna staplade i mål. Där var Can-Can- och Go-Go-flickor och en energisk speaker (Don Ryder). Vi blev där ända till slutet. Sven från Sverige var en av de allra sista då klockan visade över 16 timmar. Det hela avslutades med fyrverkeri. Vi promenerade till hotellet längs Boulevard Gambetta.

Måndag 25 juni 2007

Tog fyrans buss till Lafayette. Caj gick till Place Masséna medan Hilppa fick en timme på sig att gå omkring i varuhuset. Det blev bara till tittande på de otroligt vackra och dyra kläderna. Hilppa kom tomhänt till torget. På den fina shoppinggatan stannade vi på Le Mirador, där vi åt var sin Salade Fraicheur. Sedan gick vi till stranden för att sola och simma. Hyrde stolar, parasoll och handdukar och fick platser på första raden. Vattnet var kyligt och det var ganska besvärligt att ta sig ner till vattnet över heta och vassa stenar. Klockan fem kom de och meddelade att strandstolarna töms om femton minuter. Det var lite för tidigt att äta kvällsmat så vi hade ännu tid för Hop-on Hop-off Sightseeingbussen Nice le grand Tour. Det tog över en timme. Nu fick vi bl.a. se de flotta villorna längs kusten. Sista kvällsmålet i "Nisse" åt vi på Rest. Le Milos's, Caj Filet Grill och Hilppa Lasagne. Rosévinet hette Fonscolombe Rosé. Det blev Boulevard Gambetta till hotellet.

Tisdag 26 juni 2007

Väckning kl. 6, duschning och packning. Frukosten blev minimal för den stora rumänska turistgruppen hade gjort slut på det mesta. Flygbussen kl. 8 hann vi bra till och var i god tid på flygplatsen. Hamnade och vänta en halv timme på incheckning. I avgångshallen satte vi oss vid ett bord, hade kaffe/te och åt baguette, medan Hilppa skrev och skrev så länge vi kom ihåg vad allt vi gjort de senaste dagarna. Flyget till Frankfurt var till all tur 35 minuter försenat.