Mallorca-resan 4-11 juli 2009
Momi – Mofa – Camilla - Adam
Lördag 4 juli
Det var tidig väckning, redan kl. fyra. I media hade det varnats för mycket långa köer på flygplatsen, t.o.m. upptill 2 timmar, så det gällde att vara där i tid. Bilen parkerade vi i P-5 hallen. Det stämde, köerna var långa. Där var mycket barnfamiljer på väg till Mallorca.
Flygplatsen i Palma var enorm, den verkade nybyggd. Aurinkomatkas buss tog oss på mindre än en halv timme till vårt hotell Grand Santa Ponca. Våra rum, apartmentos, låg bredvid varandra på andra våningen med balkongerna mot simbassängen. Där fanns skilt sovrum, badrum med dusch, vardagsrum med två soffor, matbord och köksutrustning. Hela första eftermiddagen tillbringade vi vid, och Adam i, poolen i gassande sol och resultatet var förstås att jag brände mig, denna gång mest vänstra axeln. Av Adam skymtade man ibland huvudet, ibland fötterna, när han roade sig i bassängen. Lunchen blev toast med skinka och ost plus dricka öl/limsa. När vi kommit tillbaks på rummet, hörde vi Camilla med upprörd röst hojta från balkongen, att hennes underbyxor hade försvunnit. Stort mysterium tills de plötsligt hittades bland handdukarna. Alla duschade och sen gick vi, en del mer och andra mindre uppklädda, ut på jakt efter matställe. På vänstra siden av badstranden hittade vi en trevlig restaurang med fint läge nära vattnet. Solen var ännu uppe. Det blev revbensspjäll och biffar. Restaurangen hette Sherezade Mesón del a Mer. Första dagen både började och slutade bra.
Söndag 5 juli
Andra dagen förmiddag tillbringade vi vid poolen och Adam i poolen. Caj gick till den hurtiga tanten som stod för barnens underhållning för att fråga var ”Riffle Shooting” skulle äga rum. Han kom tillbaks med ett finurligt, snett leende i ansiktet och sa att hon kallat honom för ”Sweetie”! På eftermiddagen gick vi till stranden via solglasögonbutiken. Caj brukar nästa alltid köpa solglasögon åt sig när vi är på resa. Denhär gången köpte Adam åt honom fina ”polisglasögon”, så står det åtminstone på det präktiga fodralet. På stranden hittade vi en lämplig plats i solen åt oss och Adam försvann ut i vattnet. Mofa och Adam simmade de ca 50 m ut till den blå pontonen, varifrån man kunde dyka. De trivdes där en god stund. På tillbakavägen till hotellet gick vi via ”hattbutiken” och kom ut med inhandlad snygg, vit ”maffia” hatt åt Adam och tuff cowboyhatt åt hans mamma. På kvällen efter att vi snyggat upp oss, gick vi till den motsatta sidan av stranden mittemot föregående kvälls restaurang och hittade där ett mycket trevligt matställe alldeles vid kajkanten. Nu beställde vi kalvbiffar respektive king prawns och allt var riktigt välsmakande. Tillbaka på hotellet stannade vi kvar på terrassen och tittade på kvällsunderhållningen. Den bestod av artister helt från Las Vegas, som uppträdde med knivkastning, piska m.m.
Måndag 6 juli
Morgonmålet åts alltid hos Mofa och Momi. Denna morgon var den beställd till kl. nio, för vi skulle iväg till Palma med en buss som gick kl. halv elva. Den första bussen gick, halvfull, men tog inte oss med. Den följande var proppfull och den rymdes vi inte med i. Nu återstod alternativet att ta en taxi och som tur var fanns det en taxistation alldeles nära och kön hade inte ännu hunnit bli så lång ännu. Priset till Palma var 21,-. Vi bad taxichauffören att lämna oss av vid katedralen. Den syntes redan på långt håll. Runt katedralen gick smala gator och gränder fulla med små butiker. Adam var hos frisören och fick sitt hår klippt medan Camilla och jag gick runt katedralen och letade efter ett visst cappuccinocafé som hon hade hört om. Det hade nog gömt sig, för vi hittade det inte. Därför vi letade oss tillbaka till frisören och började sedan titta oss omkring efter ett lämpligt café. Vi hittade ett mycket trevligt ställe på en innergård och där fick flickorna sin cappuccino och Caj sin espresso, Adam ville inte ha någonting alls denna gång. Från toaletterna kunde vi vinka åt varandra, för där fanns stora fönster ut mot innergården. Vid bordet bredvid satt en man i solen och åt utan hatt på huvudet. Vi var mycket bekymrade för hans hjässa hade börjat bli ganska röd och svetten bara rann på honom. Det var konstigt att hans fru inte brydde sig om sin mans ångande huvud.
På Cajs önskelista fanns järnvägsstationen. Den var i motsats till många andra järnvägsstationer som jag ”släpats” till, ren och snygg, stor och rymlig och säkert relativt ny. Inifrån stationen gick det rulltrappor direkt ner till busstationen, lite på samma sätt som i Kampen. Vid det laget hade alla butikerna i hela Palma eftermiddagsstängt, så det var ju ingen större idé att bli kvar där längre. Det var så tidigt på eftermiddagen, att vi ännu hade en chans att hinna till stranden i Santa Ponca. Det var mest pojkarna som var i vattnet medan flickorna låg på stranden, den ena i solen, den andra i solen under parasollen. Ingen dag utan shoppande! Det var Caj som var i farten igen. Han köpte sig den här gången ett riktigt snyggt jeansbälte. Adam köpte några vykort som han skulle skicka till Irland. Sedan valde vi färdigt ut ett matställe för kvällen, Restaurang Lucente. Vi åt alla olika pastarätter. Kvällens skratt var när jag igen gjorde ett försök att betala notan. Denna gång var kreditkortet med, men restaurangen kunde inte ta emot betalning med kort. Det var tur att Caj igen ”råkade” ha kontanter i fickan. Vid hotellbaren pågick ännu Rud Steward showen, som vi sedan blev och tittade på.
Tisdag 7 juli
Caj, Camilla och Adam åkte till en vattenpark, Western Park Water Park och jag blev kvar vid poolen där jag hade tid att ligga och komma ihåg vad allt vi gjort hittills och också skriva ner det. De återvände vid femtiden. Kvällens matställe blev restaurang Capacio. Det såg lite förnämligare ut, låg lite indraget från gatan med gräsmatta framför. Det var så fint att hovmästaren gick omkring med en vit servett runt nacken. Det blev lobster, flata pastabitar och fisk. Efteråt köpte vi biljetter till båtturen med ”Aquarium” katamaranen kl. ett följande dag. Vi promenerade tillbaka till hotellet via ”håll-i-gång”- gatan.
Onsdag 8 juli
Där var tjocka, mörka moln på himlen när vi på förmiddagen gick ner till stranden, det såg inte så värst lovande ut. Innan vi gick till kajen åt vi ett snack i strandkiosken. På toan hade man lämnat fönstret öppet, där var det åtminstone lätt att komma in och hastigt ut vid behov.
Vi var förstås de första som gick ombord på akvarium katamaranen. Pojkarna placerade sig i bottenvåningen nere ”bland fiskarna” och flickorna gick upp på övre däck. Under färden pekade guiden ut flera ”kändisvillor” och bl.a. ”a towel” (= a tower) som låg högt uppe på en klippa. När vi åkte in vi nudistviken fick Caj bråttom ner och titta på fiskarna. På båten serverades sangria i stora glas á fem euro glaset. Kvällens marställe blev Jackie’s som låg så lågt att vi hela tiden hade bra koll på hurudana skor folk hade på sig. Jag åt fisk, sole meunière. På hemvägen inhandlades två väskor med rosett, en svart och en vit. Vid hotellbassängen hade kvällsunderhållningen precis tagit slut när vi kom tillbaka, men vi stannade kvar där bara en liten stund, för där var ganska bråkiga typer. Efter midnatt fortsatte bråket och det blev bara värre och värre. Vid tretiden kom både polis och ambulans och hämtade en ungdom som ramlat ner från en balkong. Det var också mycket oljud i korridorerna till ganska sent på natten.
Torsdag 9 juli
Klockan tio fick vi bilen, en svart Golf, som vi hyrt för dagen från Avis. Camilla var vår chaufför. Vi tog motorvägen norrut mot Alcudia, Polenca och bergspasset. På ett litet trevligt café drack vi kaffe americano med varm mjölk i skild kanna. Vi ville hitta en sandstrand och den fann vi i Formentor. Den var mycket lång och mycket smal och dessutom var där mycket mänskor. Det fanns just och just plats på stranden för våra badhanddukar. Adam var naturligtvis snabbt i vattnet som var alldeles klart jämfört med vattnet i Santa Ponca. Camilla satt på stranden och tog emot sms-meddelanden från en väninna i Oslo som kunde informera oss om att bl.a. Grace Kelly och Churchill besökt denna strand. Innan vi lämnade platsen åt vi baguettes och sandwichar. På väg till Valldemosa via Sóller stannade vi till vid en fantastiskt utsiktsplats med mycket branta stup. Trappstegen på branten påminde lite om kinesiska muren. Vägarna som var ganska smala men nyasfalterade, slingrade sig som serpentiner längs bergväggen.
När vi anlände till Valldemosa, där Chopin bott med författaren George Sand (en hon), hade klockan redan hunnit bli ett par minuter i sex och de höll på och stänga museet. För att komma in i huset där Chopin bott, måste man gå genom kyrkan först. Men det fick bli till en annan gång och vi nöjde oss med en liten promenad genom labyrinthäcken i trädgården. Det tog inte lång tid att köra tillbaks till Santa Ponca och vi hann återlämna bilen samma dag. Innan vi gick ut och åt, ville Adam att vi skulle spela 500 med honom och det gjorde vi sedan. Matstället blev Rafaello som vi försökte gå till föregående kväll för på onsdagar håller de stängt. Servitrisen var från Tjeckien, kom vi underfund med. Det blev pasta för alla men i olika former, jag tog lasagne. Caj beställde i efterhand dendär kalla soppan som kallas gazpacho, men fick istället en tallrik med carpaccio (osäker på stavningen). Rätten var till all tur god. Trots två flaskor rosé blev räkningen bara 56 euro. Kvällens show på hotellet var reptiler, stora och små ormar i olika färger, en var helt gul, samt ödlor och en sköldpadda. Adam och Camilla blev fotograferade med den gulvita boan på axlarna.
Fredag 10 juli
Hela förmiddagen tillbringade vi på stranden, pojkarna i vattnet med snorklar och flickorna i liggstolar med bok respektive anteckningshäfte och penna. Sedan blev det lättlunch på strandcafé som bestod av toast/omelettsemla. På eftermiddagen solade sig Camilla ännu vid poolen och senare kollade vi klädbutikerna mittemot hotellet. Vi åt ännu en gång på Rafaello. Den varma roséflaskan skickade vi tillbaks och tog stället rödvin och vatten. Maten var inte lika god som föregående kväll. Innan vi gick och lade oss, packade vi kappsäckarna färdigt, för vi skulle ju tidigt iväg följande morgon.
Lördag 11 juli
Hemresedagen. Morgonmål kl. 8, avfärd från hotellet kl. 9:40 och avgång med flyget från Palma kl. 12:10. Adam och jag hann spela ganska många omgångar 500 under flygresan.
Efter lite sökande lyckades Caj till slut hitta vår bil på taket i P-5 hallen. Han tyckte, att den inte stod på samma plats där han lämnat den.
Vi var lyckligt hemma kl. 19 efter att ha kört via ABC och köpt lite mjölk m.m.
Vi tyckte alla att vi haft en riktigt trevlig och solig resa tillsammans och säger tack igen Mofa!