Min första studentskrivning

Min första studentskrivning

Var är min sittplats? Har jag med mig allt jag behöver? Hoppas min dator fungerar… Det är fredag morgon och gymnastiksalen är full av bord, stolar och kablar, kilometervis med kablar. Vid varje bord sitter en nervös och förväntansfull studerande, redo att skriva studentexamen i engelska. Jag känner pulsen slå hårdare än vanligt, medan jag försöker lugna ner mig. 

Vi började med att lyssna på då Sussie gick igenom hur provet skulle fungera och efter det startade hon provet. Det blev knäpptyst. Det enda ljudet som hördes var smattrandet från tangenterna. Jag tog ett djupt andetag och började med provet. Jag gjorde en uppgift i taget, i lugn och ro. Provet kändes lättare än jag förväntat mig. Vad skönt! Jag tog små pauser för att hållas alert under provet. Då jag kände att jag inte längre kunde sitta stilla, lyfte jag på min nummerskylt för att ställa mig i kön till toaletten. 

Sista timmen var den svåraste. Jag hade gjort provet färdigt, men vågade inte lämna in det. Jag kollade igenom uppgifterna gång på gång. Sex timmar efter att tystnaden lagt sig över salen sa Tony att det är dags att lämna in provet. Jag lämnade in provet och samlade ihop mina saker. Om provet gick bra kan jag inte säga, men jag gjorde mitt bästa. 

Alina Hellström

My first matriculation exam

Where is my seat? Do I have everything I need with me? I hope my computer works… It's Friday morning and the gym is full of tables, chairs and cables, kilometres of cables. At each table sits a nervous and expectant student, ready to write a matriculation exam in English. I feel my pulse beating harder than usual, while I try to calm down. 

We started by listening as Sussie went through how the test would work and after that she started the test. It became very quiet. The only sound heard was the clatter of keyboard keys. I took a deep breath and started the test. I did one task at a time, in peace and quiet. The test felt easier than I expected. How nice! I took small breaks to stay alert during the test. When I felt that I could no longer sit still, I lifted my number sign to line up for the toilet.

The last hour was the most difficult. I had finished the test, but did not dare to submit it. I checked the assignments time and time again. Six hours after the silence had descended in the hall, Tony said it was time to hand in the exam. I clicked on submit and collected my things. I cannot say if the test went well, but I did my best.

Alina Hellström