Föreskrifter för Kiddush
Det står i Toran: "Kom ihåg Shabat-dagen för att helga den".
Eftersom alla Torans bud har förankring i den fysiska verkligheten för att helga och lyfta upp de materiella tingen till helighetens nivå, innebär helgandet av Shabat-dagen inte bara en andlig förnimmelse utan även påtagliga materiella aspekter. Därför föreskrev rabbinerna i Talmud (i enlighet med den tradition de fått i generation efter generation) att man skulle göra en speciell välsignelse över en bägare vin vid Shabats början innan man äter måltiden till Shabats ära och läsa inför de församlade familjemedlemmarna korta utdrag ur Toran där Shabat omnämns. Detta kallas med ett ord för "kiddush" (helgande).
Man får inte äta något efter Shabats inträde innan kiddush, men småbarn kan få äta.
Om man inte har tillgång till kosher vin eller om vin är skadligt för en, kan man undantagsvis göra kiddush över challot (de två flätade bröd som bakas för Shabats skull och inleder Shabat-måltidernas ätande). I så fall får man göra "netilat jadajim" (tvättande av händerna på speciellt sätt) innan kiddush, och i stället för välsignelsen över vin säger man välsignelsen över bröd.
Challot ska vara övertäckta med duk, serviett eller dylikt när man gör kiddush. Om man äter kakor genast efter kiddush ska även de täckas över.
Även kvinnor är skyldiga att göra kiddush. Liksom alla andra bud som utförs genom att säga något (i detta fall läsandet av kiddush) kan en person som är bar-mitzva (över 13 år) göra kiddush för andra. De ska lyssna till orden och svara "Amen" efter varje välsignelse.
Man ska helst använda fint vin till kiddush. Det går dock även att göra kiddush över vin tillverkat av russin. Även vindruvssaft är tillåtet. Det måste dock vara kosher vin eller vindruvssaft, det vill säga att tillverkningen från början till slut genomförs av judar. I annat fall får man över huvud taget inte dricka det.
Den som gör kiddush ska dricka en munfull av vinet i bägaren. Om han inte kan dricka själv kan han låta någon av de närvarande dricka vinet. Det är sed att därefter låta de närvarande dricka lite av vinet.
Kiddush-bägaren ska sköljas och torkas av innan kiddush. Den får inte vara sprucken eller trasig. Om man vill använda sig av vinet som blivit över i bägaren till att göra kiddush nästa gång, måste man fylla på ett par droppar och sedan kan man hälla tillbaka vinet i flaskan.
Rav Huna, som var överhuvud för den stora Tora-akademin i Sura i Babylonien, var från början jordbrukare. Trots det svåra arbetet på fälten studerade han med ihärdighet och flit under varje ledigt ögonblick av dagen och även större delen av natten, tills han blev en stor Tora-lärd – en av de största i den generationen. Men även då förblev han fattig.
Våra vise berättar i Talmud att han inte alltid hade vin till kiddush på grund av sin fattigdom.
En dag kom Rav Huna till sin lärare, som då var överhuvud för Tora-akademin i Sura. Hans lärare, som kort och gott kallades "Rav", lade märke till att Rav Huna såg något annorlunda ut i klädseln. I stället för hans vanliga bälte var hans kläder bundna med ett rep, gjort av starka växtfibrer.
Rav såg förvånat på honom och frågade: "Vad är det här för något? Hur har du klätt dig i dag? Var är ditt vanliga bälte?"
Rav Huna berättade för honom: "Jag hade inte tillräckligt med pengar för att köpa vin till kiddush. Vi har visserligen lärt att man även kan göra kiddush över bröd, men det är bättre att göra kiddush över vin. Därför lånade jag pengar för att köpa vin och gav mitt bälte i pant, tills jag kan återbetala lånet genom de pengar jag förtjänar i mitt arbete."
Rav Hunas rättfärdighet gjorde stort intryck på Rav. "Se, hans flitiga och kloka elev som aldrig klagar över sin svåra situation utan går och pantsätter sitt bälte för att uppfylla budet om kiddush över vin! Och nu står han här, den bäste av alla mina elever, med ett bälte av växter som en utfattig människa!"
Rav välsignade Rav Huna med hela sitt hjärta: "Må det komma en tid då du kommer att täckas av sidenkläder genom ren rikedom!"
Och välsignelsen gick i uppfyllelse. Rav Huna blev en rik man, och när Rav Hunas son Rabbah gifte sig höll man ett bröllop med stor pomp och ståt. Till slut ville Rav Huna vila sig lite efter alla de många bröllopsbestyren och lade sig ner på en soffa i ett av rummen.
Rav Huna var kortväxt, och i det svaga skymningsljuset lade hans familjemedlemmar inte märke till att han vilade i rummet. Hans döttrar och svärdöttrar gick in i det rummet och tog av sig sina ytterkläder som var gjorda av dyrbart siden och lade dem på soffan.
När Rav Huna vaknade fann han att han var helt täckt av siden. På så sätt uppfylldes Ravs välsignelse helt och hållet!