Om den fria viljan.
(Ur "Rejoice, O Youth" av Avigdor Miller, s. 280)
Den unge mannen: God morgon. Jag hoppas att du är beredd att fortsätta gårdagens diskussion.
Den vise mannen: God morgon. Ja, visst är jag beredd till det.
U: Du talade igår om den viktiga principen att Universum skapats ur ingenting.
Detta innebär att materia inte har någon egentlig eller självständig existens, utan är bara ett resultat av G-ds vilja. Endast så länge Han vill att det ska existera, existerar det, och när han tar tillbaka sin vilja faller materian tillbaka till intet.
V: Alldeles riktigt. Men inte bara all materia är ett resultat av G-ds vilja, utan även all energi, vilket innebär att alla händelser är resultat av Hans vilja.. Denna princip är det största av alla under, i jämförelse med vilket alla andra under är ytterst små. För principen hos under är att G-d kontrollerar all materia och alla händelser; medan principen hos Skapelse ur Ingenting är mer radikal genom att lära oss att materia och rörelse inte har en egen existens. Detta är det näst viktigaste faktat i tillvaron."
U: Och vad är det viktigaste?
K: G-d. Kunskapen om dessa två fakta proklameras i den första versen i Toran.
U: Det är ju förvånande då att principen om Skapelse ur Ingenting inte betonas mer. Uttåget ur Egypten har Pesach och Givandet av Toran har Shavuot; men Skapandet av Universum ur Ingenting firas inte.
V: Säg inte det. Ingen princip i Tora får så mycket uppmärksamhet och firas så ofta som denna princip. Vi har ju Shabat. Den firas inte bara en gång varje år, utan varje vecka. De 39 arbetsförbuden är 39 metoder genom vilka vi visar principen att G-d gjorde allting ur absoluta intet på sex dagar.
U: Det finns dock en sak här som jag har svårt att förstå. Eftersom denna tungt betonade princip lär oss att ingenting har en självständig existens utan bara är ett uttryck för G-ds vilja, hur är då människans fria vilja möjlig? Ingen rörelse hos människan, ingen impuls i hjärnan är möjlig att göra om allting är G-ds vilja...?
V: Att den fria viljan finns till är det största miraklet efter världens Skapelse. Skaparen lämnade genom ett speciellt mirakel ett utrymme där Han tillåter människan att röra sig efter sin egen fria vilja. Ingen sak, eller kraft, eller varelse i hela Universum har någon impuls eller vilja efter eget val, utom människan. Och allting i världen är skapat för att pröva människans fria vilja.
U: Kan Du förklara hur en sak prövar människan ?
V: Pengar är bara ett exempel bland alla andra. Man kan använda pengar till att hjälpa andra människor, till att hjälpa svältande männiksor med mat, med kläder och andra livsförnödenheter, man kan utöva välgörenhet, man kan använda dem till att köpa en vacker lulav och etrog, t'fillin, tallit osv. Man kan med hjälp av dem köpa böcker så att man kan studera Tora osv och det finns många bud som kan utföras genom pengar. Å andra sidan finns det möjlighet att förstöra världen genom pengar: det räcker med att kasta en blick runt omkring oss för att se hur det går till. Varenda liten sak i världen, och varenda liten händelse i världen har som syfte att pröva människan för att se om hon följer den rätta av hennes viljor. Detta är orsaken till att de över huvud taget finns.
U: Huvudsakliga syftet med pengar och allting annat är alltså att testa oss?
V: Ja. Vi kunde skapats utan att vara i behov av pengar. Vi kunde skapats utan några behov alls; mångfaldigheten hos våra behov är just för att förse oss med ett oändligt antal prövningar för att testa vår fria vilja. Barn skulle kunna ha skapats utan att den manliga parten behövdes, men fortplantingsdriften förser människan med en ständig test.
Kampen för den dagliga födan kunde eliminerats nästan helt om människan åt gräs som hästar och boskap, men lusten till mer svåranskaffbara matvaror erbjuder en ständig prövning av den fria viljan. Behovet av kläder skulle inte existera om människan försågs med pälsbeklädd hud. Nödvändigheten att uppfostra barn skulle inte finnas om barnen föddes med förmågan att genast ta hand om sig själva som är fallet hos djuren; förhållandet mellan en förälder och ett barn finns till just för att pröva dygden hos både barn och föräldrar.
U: Man prövas alltså om man är en god son, och sedan prövas man om man är en god far.
V: Och man prövas om man är god bror, kusin, brorson, sonson, svärson, make, farfar och farfarsfar. Man prövas genom sina grannar, man prövas av sina överordnade och sina anställda. Varje ålder i en människas liv är så planerad att den prövar henne på ett visst sätt."
U: Varje sak är alltså en möjlighet att välja det rätta, och varje släkting, granne och varje ålder och omständighet innebär en möjlighet för den fria viljan.
V: Ja. Abraham prövades som individ, och hans avkomlingar prövades som folk. De prövades i sitt eget kungadöme, och de prövas i exil bland de andra folken. Varje tidsålder för med sig andra prövningar, som man skall överkomma.
U: Men varför behöver G-d pröva människorna? Vet Han inte på förhand vad de kommer att välja?
V: Av två viktiga orsaker: 1) För deras lycka och välstånd, och 2) för deras fulländande. Låt mig förklara: när människorna berättar om de svårigheter och besvär de genomgick i sin ungdom för att skaffa sig den rikedom och den ställning som de nu njuter av, så ökas deras nuvarande njutning mångfaldigt genom känslan av de själva uppnått deras nuvarande lycka genom dessa ansträngningar och uppoffringar. Fastän deras materialla välstånd i verkligeten enbart är en gåva från G-d, så glädjer sig i alla fall dessa människor åt det som de tror de skaffat sig genom sina egna ansträngningar. Men deras barn, som fick sina fädernas tillhörigheter och egendom utan någon ansträngning, är i långt mindre stånd att verkligen uppskatta dem. Fädernas lycka är långt större än barnens.
Om detta gäller materiella ting, som i verkligheten bara beror på G-ds beslut och inte alls på människans ansträngningar, hur oändligt mycket mer gäller detta då inte den fria viljan. Människans ansträngningar och det hon uppnår i livet är det enda som hon verkligen uppnått på egen hand och som inte tidigare bestämts av G-d, utan är verkligen människans egen förtjänst
U: Just det som man uppnår i fråga om materiella framgångar inte alls är någonting i jämförelse med de framgångar man når med den fria viljan, som verkligen är ens egna framgångar, så är den lycka som människan känner i rikedom och ställning ingenting alls i jämförelse med den lycka de får uppleva med den fria viljans framgångar som de uppnår.
V: Bra sagt. Och detta bortsett från att den lycka man uppnår med den fria viljan ökas oändligt genom vetskapen att den aldrig har ett slut.
U: Om man följer ditt resonemang, så innebär det att ju mer en person anstränger sig för att uppnå något, desto mer njuter han av det efteråt. Då betyder detta även att ju mer en rättfärdig människa lider och anstränger sig för rättfärdighet i detta livet, desto större blir hans lycka i det kommande Livet. (Pirke Avot 5:26)
V: Och på samma sätt som den rike mannen aldrig upphör att njuta av skildringarna i hans ungdomliga kamper och fattighet, så kommer Israels folk aldrig att tröttna på att i framtiden berätta om deras ansträngningar för att hålla Toran. På samma sätt som vi glädjer oss åt att läsa i Tora om hur vår fader Abraham prövades med de allra största proven om och om igen, och klarade av dem alla, så kommer man i framtiden att läsa ur den stora krönikebok som beskriver alla prövningar hos varje rättfärdig människa och folken i allmänhet, och det blir ett evigt glädjeämne för alla de som deltagit i denna historia."
U: Du har förklarat den lycka som resulterar i de prövningar människan undergår. Vad är det andra syftet, som du kallade fulländning eller perfektion?
V: Fulländningen hos själen, eller dess storhet, uppnås genom rättfärdiga handlingar. Uttrycket "G-d prövade Avraham" (Bereshit 22:1) betyder i verkligheten: G-d tog ut den potentionella godheten hos Avraham och lät den bli en god handling. (Ramban ibid.) Handlingen lägger ett mått av storhet till själen, vilket enbart en god avsikt inte kan göra. När vi säger: allting i världen är prövningar för människorna, så menar vi i själva verket: Allting i världen är möjligheter för människan att uppnå fulländning eller storhet.
Detta är innebörden i verserna (Pred. 3);" Det finns en tid för allting, och det finns en tid för varje syfte under himlen. En tid att föda, och en tid att dö, en tid att plantera, och en tid att dra upp de som planterats. En tid att döda, och en tid att läka, en tid att bryta ned, och en tid att bygga".
Ett folks eller en individs historia är så planerad att olika möjligheter gives för att kunna uppnå storhet, för individen och för folket. Födsel och död inte väljs av människan, och versen betyder inte att det finns en tid då människan väljer födsel eller död, men det betyder att det finns en tid som kan utnyttjas för att uppnå fulländning som enbart kan uppnås när en födsel inträffar, såsom den perfektion som kommer av tacksamhet till Givaren av livet och genom att förundra sig över Hans plans mirakel och oändliga visdom i förökningsprocessen.
"Tidan att dö" erbjuder storhet som inte kan uppnås vid andra tillfällen, såsom storheten hos själen som kommer av utförandet av budet: "Du skall älska Herren din G-d.. av all din själ" (Devarim 6:5), "Även om Han tar din Själ från din kropp" (Sifri, ibid). En person som utnyttjar det sorgsnaste ögonblicket i sitt liv, när han ska säga farväl till denna världen, till att framhärda i sin kärlek till G-d med oförminskad kraft, uppnår i sina sista ögonblick en sådan fulländning som inte kan uppnås vid något annat tillfälle i livet.
U: Syftet med att pröva människan fria vilja i detta livet är alltså inte för att få reda på deras dygder, för det är känt innan, utan syftet är 1) att erbjuda människorna den framtida lycka som kommer genom de framgångar man uppnått genom sina egna ansträngningar när man hållt på buden (Mitzvot) och 2) att erbjuda människan den framtida lycka som kommer ur själens storhet och dess fulländning som är resultat av goda gärningar. Men får man ingen belöning enbart för goda avsikter även om man inte kunde utföra själva handlingen ?"
V: Jo, det får man. "G-d betraktar en god avsikt som en handling" (Talmud Kiddushin 40 A), för en avsikt är i verkligheten en tanke-handling hos den fria viljan. Detta gäller förstås enbart äkta avsikter, som säkerligen skulle utförsts om de inte förhindrats av omständigheter utanför ens egen kontroll. "En dålig avsikt betraktas inte som en handling" (ibid), för den rättfärdige mannen som avsåg att utföra en dålig handling men förhindrades av omständigheterna, skulle i sista ögonblicket avstått från att utföra handlingen i alla fall. En ond människa, eller en person som vant sig själv att synda genom att upprepade gånger begått samma synd hålls ansvarig även för onda avsikter, för om hen inte förhindrats hade han fullföljt sina avsikter."
U: Varför förhindras vissa avsikters utförande, och varför tillåter G-d att vissa andra utförs?
V: När G-d tillåter en god avsikt och tanke att uppfyllas,gör Han detta som en belöning för den goda avsikten. När han förhindrar att avsikten utförs, så är det för att Han vill tillrättavisa personen. När en människas onda avsikter tillåts bli handlingar, då är detta ett straff för hens avsikt. När hens onda avsikt förhindras, då är det för att G-d vill rädda honom.
U: Av detta framgår att alla handlingar är G-ds, och människan har bara avsikterna ?"
V: Riktigt. Kan man säga att en viss person kan skada en annan, om G-d inte har så bestämt ? Om vi ser att han verkligen straffar honom, så är det G-ds plan. Han straffas därför inte för själva handlingen utan för avsikten. Budet: "Du skall göra ett staket runt ditt tak ty en fallande person kommer att falla från det" (Devarim 22:8) antyder denna princip. "Han är bestämt att falla vid någon viss tidpunkt, men en ond sak händer genom en ond människa! (Sifri, ibid). När folken i världen skadade Israel, så utförde de det som G-d hade beslutat, men de bär ansvar för sin ondska. "O Assyrien, Min vredes käpp... Jag skall befalla honom att gå mot Mitt vredes folk... Men han menar inte så, och hans hjärta tänker inte så, ty hans avsikt är att förinta (Jesaja 10:5-7).
U: Denna allomfattande och viktiga principn om den fria viljan, för vars skulle hela den materialla världen tillkom, fungerar enbart inom tankens område. Detta innebär alltså att när två människor utför samma handling, så får den person som hade ärligare avsikter större belöning.
V: Och även den som lyckades klara av de största svårigheterna och fick lida mera för att utföra denna handling, för detta visar styrkan i hans avsikter. Det är också så, att inget folk någonsin har lidit så mycket för sina principer som vi än i dag gör för Torans skull. "Den i rättfärdige människan får inte bara sin del i den kommande Livet, utan även syndarens del" (Talmud Chagiga 15 A), för inflytandet och påverkan av syndarens handlingar gör valet av dygd ännu svårare."
U: Då är det faktum att judarna är en minoritet bland folken i deras exil en enorm möjlighet för den fria viljan. Trots att judarna inte längre är på samma höga nivå som tidigare, så kräver samma handlingar nu mycket mer hjältemod genom att icke-judarna (och tyvärr även många judar) ser ned på Mitzvot.
V: Ju fler som ser ner, desto större blir vår belöning. "Joshua och Calev levde av de män som hade gått ut för att utspeja landet" (Bandbar 14:38), vilket antyder det faktum att de belönades med den del av landet som de tio spejarna skulle fått (Talmud Bava Batra 117 B).
U: Då borde Avraham, som ensam motstod en hel värld av avgudadyrkare, få hela världens belöning.
V: Och hans avkomlingar, som var de enda som var villiga att acceptera G-ds Tora, fick alla de andra folkslagens belöning.
U: Erbjöds de andra folken Toran ?
V: Ja. Under de tio plågorna som kom över Egypten, var de andra folken i andligt jäsningstillstånd. Även ur arkeologin finns tecken som tyder på att stora naturstörningar inträffade i många länder, och en andlig oro väcktes då som förberedde folken för stora förändringar. Inspirerade män reste sig bland dem och talade mot deras avgudadyrkan och onda moral och krävde en förändring av den dåtida ordningen. Hade folken lyssnat på dessa profeiska uppmaningar skulle de fått möjlighet att ta emot Tora. Men de brydde sig inte om dessa lärare och föredrog att fortsätta i sin avgudadyrkan och förfallna livssätt. Det är på detta sätt som de förkastade Toran. I själva verket fortsätter de att förkasta Toran ännu i denna dag, även om det finns några icke-judar som i teorin accepterar Toran.