En liten bakgrundsbeskrivning:
Jag heter Tuvia Litzman. I Sverige bar jag namnet Carl-Johan (Calle), men mitt judiska namn är Tuvia, och det är det jag använder här i Israel.
Mina föräldrar kom som flyktingar till Sverige från Ungern efter andra världskriget. De överlevde mirakulöst Auschwitz och ytterligare koncentrationsläger.
Efter att ha genomgått rehabilitering från sin försvagade hälsa, fick min far arbete som tandläkare i Gnosjö. Han hade haft läkarpraktik i åratal i Ungern men de svenska myndigheterna krävde att han skulle ha svenskt läkardiplom om han ville arbeta i Sverige. Han var 45 år gammal och kunde inte språket, och att börja studera på nytt gick bara inte. Eftersom han även hade tandläkarutbildning fick han tillstånd till det.
Min äldre bror Folke föddes i Falun och min syster Ingrid och jag i Värnamo. Bussen från Gnosjö till Värnamo (där det närmaste sjukhuset fanns) gick bara en gång om dagen, så min mamma åkte till Värnamo sjukhus två veckor innan födseln. (Sjuksköterskorna tyckte det var synd att hon lämnade dem en tid efter födseln för hon hade varit dem till stor hjälp...).
När jag var två år gammal 1950 flyttade vår familj till Borås. Det fanns ett judiskt samfund i den staden, och nästan alla var överlevande flyktingar från Polen och Ungern. De svenska myndigheterna hjälpte dem med arbete med avsikten att de sedan skulle återvända till sina ursprungsorter och familjer. Till slut visade det sig att de inte hade någonstans att återvända till... Så började det judiska livet i Borås.
Min pappa ville mycket gärna ansluta sig till en judisk församling med synagoga och judisk utbildning för barnen. När han fick veta att folktandvården i Borås hade en judisk chef (Rachel Itzikowitz), tog han kontakt med henne och han fick jobb som tandläkare och arbetade där tills han pensionerades.
Så växte vi upp i Borås. Den judiska församlingen hade ett hus på Varbergsvägen 21 där det anordnades en synagoga, klassrum och samlingssal med mera. Den judiska ungdomsföreningen var aktiv på allehanda sätt med egen styrelse.
De flesta judarna bodde i ett område som var beläget cirka en timmes gångväg från synagogan. Pappa ville bo nära den så att han kunde gå dit till fots på sabbaten och därför hyrde vi en lägenhet i närheten av synagogan.
Vårt hem präglades av judisk anda. Vi åt enbart kosher mat, vilket inte var så lätt, och mamma fick laga mat och baka bröd och kakor (allting hembakat). Kött beställdes från kosherbutiken i Malmö.
Hela familjen gick i synagogan på Shabbat och judiska högtider. På Rosh Hashana och Jom Kippur hade alla de judiska eleverna i Borås tillstånd att inte delta i skolundervisningen, och alla kom till gudstjänsten.
Religionsundervisningen i den judiska församlingen skedde av importerade lärare på söndagsmorgnarna. Vi fick lära oss läsa på hebreiska och fick förklaringar om judendomens grundprinciper och föreskrifter.
Två timmar i veckan är inte så mycket, och för att ge bättre judisk utbildning ordnades sommarläger för alla de judiska barnen som bodde utspridda i små församlingar i Sverige. Kantor Idy Bornstein från Stockholm gjorde ett fint arbete här, och sommarlägren bidrog en hel del till att stärka den judiska kamratskapen och den judiska medvetenheten, liksom B'nei Akiva-rörelsen med sommar- och vinterläger vilka utgör mina ljusaste ungdomsminnen.
1973 åkte jag till Israel och är sedan dess bosatt i en utvecklingsstad vid namn Kirjat Malachi i södra Israel. Jag är gift, har barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
Under flera årtionden arbetade jag som lärare för immigrantbarn från Sovjetunionen och vid sidan om var jag involverad i aktiviteter för att stärka den judiska medvetenheten hos befolkningen i allmänhet.
Min bror Folke studerade på Columbia-universitetet i New York och fick där kontakt med Lubavitch-rörelsen. När han gifte sig i New York 1970 kom jag till bröllopet och fick möjlighet att personligen träffa Lubavicher Rebben (även min mamma och min syster Ingrid fick var och en privat audiens vid det tillfället).
Så började min resa till att bli Lubavitch-chassid. Det var en rätt lång resa, men efter många års studier av den chassidiska läran kan jag idag säga att jag identifierar mig helt med denna rörelse. Därför är denna webbplats präglad av min inriktning.
Jag har publicerat ett tiotal böcker på hebreiska och engelska, främst med chassidiska berättelser, vilka rönt uppskattning .
Jag tror att det material som denna webbplats omfattar och nu presenteras på svenska för första gången kommer att vara av värde för läsarna.
Eventuella kommentarer kan ni sända till min mejladress Litzman149@gmail.com