2009

Södertörns Suzukiförening på grönbete!

Finns det något ljuvligare än att stå och titta ut över Siljan medan man spelar fiol? Tja, det skulle kanske vara att få göra en härligt, skvättande kanonkula ner i Siljan efter lunch!

För många familjer i Södertörns Suzukiförening har läger i Dalarna under vecka 32 blivit en kär familjetradition. I många år hölls lägren utanför Leksand, men de två senaste åren har lägren hållits på Vikarbygården utanför Rättvik. Det är en idyllisk miljö, komplett med härbre och rödmålade hus. Utsikten över Siljan är underbar att njuta av.

Programmet på lägret är anpassat efter barnens olika nivåer. De yngre inledde sina dagar med rytmik, som kännetecknas av musik- och rörelseglädje. För alla innehöll dagarna moment som folkmusik och improvisation.

Det är helt underbart att se barn från de minsta små på 5 år till de stora tonåringarna spela tillsammans. Musik förbrödrar på allra bästa sätt. Lars Wixner ledde improvisationen till fantastiska höjder där alla fick bidra utifrån sin förmåga. Men en eftermiddag fick improvisationen konkurrens på ett sätt som kan betraktas som otillbörligt. I matsalen där barnen spelade dukades glass fram till eftermiddagsfikat. Barnen stod alltså i ett väldigt varmt rum, hade spelat läääänge och glass stod framdukat. Då blir de ombedda att spela två sånger en gång till. Och de gjorde det! Är kanske musik än mer eftertraktat än glass?

En eftermiddag kom Mia Jones och spelade folkmusik. Barnen fick lära sig nya sånger och åtminstone ett barn suckade avundsjukt att hon ville absolut kunna spela som Mia när hon blir stor. Samma barn suckade också om att hon gärna ville ha en mamma som är fiollärare, så vi får väl se vartåt det barkar.

Varje morgon och varje kväll höll Kenneth Beinerfelt i programmet. På morgonen var det morgonsamling, med musik. På kvällarna var det konserter, varav en var en utannonserad konsert med besökare från bygden. Besökarna öste beröm över barnen.

Ett läger i Dalarna kan vara så mycket. Det är musik från morgon till kväll. Det är intensiv samvaro med andra familjer. Inte minst är det också ett stycke ljuvlig svensk sommar – med folkmusik, myggor och daggpärlor i gräset.

Christina Wainikka