svårtändrasig

Rubriken är medvetet vald för att provocera DIG! Förlåt!

Jag menar egentligen: "Varför har ”folk i allmänhet" så svårt att ändra uppfattning???"

… att inse att de kanske hade fel… och erkänna det … och kanske till och med i vissa fall be om ursäkt.

Denna svårighet är något jag noterat/erfarit lite då och då. Har man tagit ställning, och särskilt om man har deklarerat den utåt, ja, då verkar den nästan vara huggen i sten.

Intressant.

Jag vill hoppas och tro att jag för min del ändrar uppfattning när jag får sakliga och relevanta argument. Jag vill också hoppas och tro att jag erkänner mina fel och brister och att jag också ber om förlåt om de drabbat andra. Jag gör mitt yttersta för att göra detta.

Några förutsättningar för klarsyn är väl nyfikenhet, intresse, engagemang, läsande och iakttagande och lyssnande ... bilden ovan.

Bilden nedan får symbolisera motsatsen:

Oftast … i de allra flesta "ärenden" tar jag inte bestämt ställning … jag känner mig alldeles för okunnig/oinitierad/ointresserad … MEN så finns det några få "ärenden"/"ämnen" som verkligen engagerar och intresserar mig … där jag känner mig väl insatt … där tar jag gärna ställning. Där kan jag ha en väldigt bestämd uppfattning som jag också väldigt bestämt kan hävda. I dessa fall är jag ofta också debattglad.

Man måste ju också hålla isär ”sakfrågor” och ”smakfrågor”. När det gäller sakfrågor så finns det i princip en mer eller mindre bestämd ”sanning” … som i och för sig kan vara väldigt komplex och mångfacetterad … och svåråtkomlig och svårbegriplig. När det däremot gäller smakfrågor så finns det definitivt inte någon objektiv absolut sanning. Smaken är som bekant individuell ... som baken … delad.

Värderingar då … ja, de är ju lite av smakfrågekaraktär … eller hur!?

Man brukar ju också hålla isär tro och vetande. Religioner till exempel kan man tro på … medan matematik och naturvetenskap omgärdas av vetande. Kring dessa begrepp kan man förstås filosofera mycket mera. Jag tror för övrigt att det ska regna senare idag.

Att ändra sig, och att också utåt erkänna det, det tycker jag är ytterst aktningsvärt. Jag beundrar de som ändrar sig grundat på sakliga skäl. Heders!

Att ”smygändra” sig utan att erkänna eller medge detta … utan snarare ge sken av att ”så har jag alltid tyckt” … det är inte lika hedersvärt. Jag kommer att tänka på ”roddare”. Jag kommer att tänka på alla som under decennier varit för öppna gränser och fri invandring ... som nu väldigt tydligt ändrat inställning.

Det skulle vara kul om DU som läser detta instämmer i vad jag skrivit … om inte så skicka mig ett mail och påpeka felaktigheter och brister så jag får chansen att (kanske) ändra mig.

nils.olof.bromee@gmail.com

PS. Jag tar gärna in ditt mail här på sidan om du önskar … med eller utan ditt namn … enligt din önskan.