Detta är bara en påbörjad sida som är planerad att innehålla berättelser om "Massor av bus på gårdar och gator och hus" utfört av mig ... kompletterade med bilder. Om du råkar se den här sidan och vill påminna mig om nå´t så välkommen höra av dig: nils.olof.bromee@gmail.com

Inledningsvis några nissebilder.

All bilder på sidan är klickningsbara för fullformat!

Fångad i Östersund i samband med nån repövning.

Snacka om utsvängda brallor på den tiden ... var visst nån kanarieö. Jag hade på den tiden pippi på att äntra lycktstolpar och flaggstänger.

Vicket lyft ... av barndomskompisen Tommy Carlsson ... vi stötta av en händelse ihop på kanarieöarna.

Relativt aktuell bild (1998) ... nisse som biskop vid medeltidaspel i Linköpings domkyrka.

Massor av bus

på gator och gårdar och hus.

Nedan några fragment i utkastform från min turbulenta barn- och ungdomstid. Jag avser att under år 2018 ... 2019 ... fylla på med såväl berättelser som bilder ... och alla bilder är klickningsbara för full storlek/upplösning.

Nils-Olof Bromée alias ”Bromma”, senare ”Nisse”.

Piratradion 1965

Ett av de sista busen jag bidrog till i Svegs fantastiska historia var nog när jag som 18-åring var ansvarig och programledare för

Svegs Piratradio som stoppades av polisen i Sveg i början av mars 1965. Då hade jag under ett antal helger stått för ett radioprogram som innehöll musik och hälsningar till och från boende i Sveg med omnejd. Jag vill minnas att vi sände frekvensmodulerat på 98 Megahertz i fyra fem helger och sändningarna blev mer och mer omfattande och väldig populära. Radio- och särskilt musikutbudet på den tiden var inte stort … det fanns P1 och P2 och där sändes ingen populärmusik och inga lokala program … på AM kunde man till nöds få in Radio Luxemburg men det var mycket brus och störningar. Piratradiosändningar hade förekommit tidigare från internationellt vatten utanför Stockholm – Radio Nord … men den gick förstås inte att höra uppe i Norrland. I vårt program kunde man under ett antal helger och slutligen helgen den 27-28 februari avnjuta populärmusik och rock.En av mina kompisar

Björn Ulvestål jobbade då på skivaffären i Sveg (Var det Seth Brännströms eller var det Roland Cedermarks? ... Denna bild på Björn är från lite senare i livet när han jobbade på Åke Karlssons Sport & Maskin) så han kunde låna med sig skivor hem så vi kunde sändning för sändning tillgodose de låtönskningar som kom in som brev och på telefon. En mycket tekniskt begåvad gosse, Karl-Gunnar Strömer, hade byggt radiosändaren. Vi bodde grannar och Björn hyrde ett rum hos familjen Strömer. Björns föräldrar,

Inger och Karl-Axel Ulvestål, drev på den tiden korvkiosken som låg på Fjällvägen granne med där Dahlins Cykelhandel låg en gång i tiden … mitt emot ”Specialkonsum”. De hade tagit över efter Ingers mamma som jag och vi vuxit upp med som

”Dykar-Jack”. Hon hade tillsammans med maken Sven sin lilla enkla kiosk på Fjällvägen på gården till det som sen blev Skölds foto och ”Rosa huset” … närmaste granne med skräddaren Johansson. Hon hade också en mobil

liten knallgrön kur (ovanför Volvons motorhuv) där hon sålde korv utanför Folkets Hus efter danser där. En liten episod från en radiosändning … Björn och jag blev så hungriga efter att ha spelat och skickat hälsningar en hel dag så vi skulle ta en paus och få i oss lite mat … och då var det förstås Ulveståls korvkiosk som gällde. Vi la på en LP med Elvis Presley för att det inte skulle bli tyst i etern och rusade iväg för att hinna tillbaka innan skivan gått till slut … men när vi kom till korvkiosken mötes vi av Björns pappa som undrade vad det var för j-a missljud vi sände … det visade sig att vi hade lagt på pickuparmen på skivan så nålen hamnade utanför skivkanten … och där låg den och skavde och raspade. Gissa om jag fick fart tillbaka och beklaga och rätta till. Här en bild på

Reglerad (avstängd) från skolan och stack till sjöss

Efter piratradioäventyret och diverse andra ofog som ledde till åtal i Svegs tingsrätt och som också ledde till att jag blev reglerad från Tekniska Gymnasiet i Östersund, där jag gick första året … kände jag att det var dags att fly Sveg (jag skämdes för mycket av mitt ofog) … och det gjorde jag, till Nynäshamn

Efter ett knappt år stack jag till sjöss där jag slet hårt i maskinrummet på en 7000-tonnare, M/S Bataan, som gick på Persiska Viken. Jag fotade inte så mycket från sjöresorna men smalfilmade dessdå mer. Sammanlagt jobbade jag i maskinrummet på tre 7000-tonnare varav en, M/S Finland, sjönk efter en fullständig utbränning under tre dagar. Branden började i maskinrummet. Det var häftigt men det är en annan historia. Här finns fakta om sjutusentonnaren som 1962 bytte namn från M/S Trolleholm till M/S Finland och som sådan brann upp och sjönk år 1964.

Comeback som skötsam … och karriär i ett nötskal

Så småningom gjorde jag comeback i studierna och utbildade mig till ingenjör i elektronik (lite bilder från KTS Katrineholm) (hösten 2018 upptäckte jag av en händelse att det var 50-årsjubileum på ingenjörsexamen och då kunde jag inte motstå att arrangera en jubileumsträff för oss elektronikingenjörer från KTS 1968 ... kommer några sidor från här!) och till reservofficer i Signaltrupperna där jag så småningom blev Kapten (lite bilder från reservofficerskarriären). Vårterminen 1969 tjänstgjorde jag som lärare på högstadiet, dels i Brunflo, dels Katrineholm … därefter militär grundutbildning – ”lumpen” – i Boden och Uppsala. 1971 fick jag jobb som ingenjör vid Försvarets forskningsanstalt FOA som det hette då (nu FOI). Jag minns faktiskt inte om jag hade med min piratradiokarriär i mitt CV. Där blev jag kvar till pensioneringen 2008 (lite bildglimtar HÄR och HÄR). På FOI jobbade jag med forskning och utveckling inom området signalspaning och telekrigföring och som reservofficer var jag under hela det kalla krigets tid krigsplacerad på Försvarets Radioanstalt FRA som underrättelseofficer och enhetschef för olika typer av mycket hemliga signalspanings- och underrättelseförband – väldigt spännande (foton hemligstämplade!).

Jag känner en stor tacksamhet och glädje över min ”karriär” som började så struligt i Sveg mellan 1954 och 1965 … då var jag ett av Svegs värsta busungar/-frön. Jag tycker synd om mina kära gamla föräldrar – de hade en tung tid … Läs gärna ”TACK KÄRA Mamma och Pappa – och FÖRLÅT!” … men samtidigt var jag också snäll och hjälpsam …

Påminn mig gärna! Jag kan erinra mig en hel del dråpliga och dramatiska episoder från min barn- och ungdom i Sveg … och jag ska berätta mer. Jag tror också att jag kan ha glömt och/eller förträngt en del så därför tycker jag det skulle vara kanonkul att få lite påminnelser från er gamla Svegare som kommer ihåg nåt. Påminn mig gärna med ett brev eller mail! nils.olof.bromee@gmail.com. Det jag kommer ihåg gör jag med god hjälp av foto- och klippalbum och dagböcker. Dagbok skrev jag varje dag mellan åren 1962 till 1980.

Rut Prestjans klass och Edvin Prestjans godisautomat

Min gamle klasskompis – och närmaste granne -

här ett klassfoto från hela gänget i klass 3 år 1956 – då var vi 10 år (Namnlista uppifrån vänster: Annelie P, Ylva L, Ulla S, Urban H, Siv H, Margaratea W, Inga-Britt T, Lars N, Eva-Maria T, Tore W, Margareta W, Jan L, Anna-Lena H, Christer S, Bo L, Sara H, Siv J, Ulf N, Håkan L, Bengt L, Härje D ... åsså en nivå ner ... Henning M, Anders W, Nils-Olof B, Krister T, Tommy C, Gunnar H, Tommy l, Lennart A?). Vi hade vårt klassrum ute i det så kallade ”anexet” – ett gult litet hus med två klassrum som låg på Norra skolans skolgårdens nordöstra hörn … där det i hörnhuset tvärs över ?gatan fanns

en lite godisaffär (Bilden efter affärsverksamhetens tid – hette den Södergrens´? … kallades den ”Söder”? – där man inte fick gå och handla …vilken utmaning va! I det ena klassrummet huserade Rut med sin klass och i det andra Margareta Eklund med sin … där ungarna var nå´t år yngre. En kille kommer jag ihåg från den klassen som kallades ”Mello” och bodde i Ulvkälla. Vi spelade sedermera ofta tennis och var ganska jämgoda.

(Hittar ingen bild på karusellautomat typ Prestjans ... men här en släkting.) Knepet var att spotta på kronan innan man stoppade den i inkastet … sen väntade man en minut … kronan frös fast i öppningsposition … sen var det bara att försiktigt öppna … lucka för lucka … och för varje stängning snurrade nytt gott innehåll fram. Man fyllde en rejäl bärkasse-säck med smaskigt godis på några minuter … sen var det bara att rycka till ordentligt i luckan … då lossnade kronan och föll ner i sitt fack. Sen kunde man läsa i TH: ”Prestjans automat åter länsad” … inga spår och ingen förklaring … och i det gamla utedasset hemma i den gamla landsfiskalsfastigheten – mitt barndomshem på Fjällvägen 13 - hade jag ihop med kompisen Anders Skoog

Folkets Hus (diagonalt mitt emot Svegs Möbler - Foto: Eva Gillstedt) en nyårsafton i början av 60-talet. Massor med folk var i rörelse och fyrverkerier brakade och det blev ett ordentligt fylletumult utanför ”Folkan”. Polismakten fick gripa in, bråkmakarna satte sig till motvärn och det blev vilt slagsmål. I stridens hetta tappade polisman Lars Hermansson sin polispälsmössa och den var jag framme och nöp. Så småningom fick poliserna in bråkmakarna i polisbilen och körde Kyrkgatan fram till polisstationen som då låg i huset borta vid kyrkan. Vad de då inte visste var att jag tolkade efter bilen hela vägen … med Lars fina polismössa på huvudet. På fötterna hade jag bara dansskor. Det var många som såg mitt tilltag så det blev rätt omtalat på nyåret.

Dans på Folkan med Cedemarks med flera med underfrusna supar

Då fick man förstärka. Jag körde under några sommarveckor en del med bilen på ”Stor-Sveg”, ibland utklädd … körandet väckte uppmärksamhet … så mycket så en gång fick jag polisen efter mig … i bil, civil bil. Tror det var poliserna Löfgren och Magnusson. De körde efter mig och tutade för att få mig att stanna. Jag drog iväg på Fjällvägen ut mot Missionskyrkan. Det visade sig att järnvägsbommarna hade gått ner och jag var i det läget helt besatt att komma undan så eftersom jag inte såg något tåg så slank jag under bommarna i full karriär med mitt låga ekipage … och kvar satt poliserna i sin bil sannolikt med rätt långa näsor. Jag lyckades undkomma helt då jag svängde ner till vänster omedelbart efter missionskyrkan och in på en gård där det fanns skrymslen att gömma sig … sen smög jag så småningom väldigt försiktigt hem … och hur och när jag sen fick hem ”lådbilen” kommer jag faktiskt inte ihåg. Jag har inget minne av att det blev någon rättslig påföljd av lådbilsprojektet.

Moped- och motorcykelverkstad var det under en tid i röda uthuset på tomten.

Här huserade framför allt undertecknad och kompisen Anders Skoog. Vi gjorde affärer och mekade så det stod härliga till. Pengar snattade vi framför allt av våra fäder. Det var rätt skrotiga och bristfälliga hojar men vi fick fart på en hel del. Ibland frågade vi duktige Carl-Gunnar ”Snok” Strömer om hjälp och han var juste och hjälpte oss när vi inte själva lyckades. Framför allt jag körde vilt med hojarna på stigar och skogsvägar ute i skogarna runt Sveg. Ibland satt Anders bakpå och att vi inte körde oss fördärvade känns som ett underverk.

Aga i folkskolan

Henning Mankell skrev i sin krönika i Tidningen Härjedalen torsdagen den 14 mars 2013 bland annat: ”När jag gick i folkskolan tror jag – rätta mig om jag har fel – att ett visst mått av aga var tillåtet. Men jag kan inte påminna mig att det någonsin förekom. Kanske någon ilsken musiklärare luggade någon som medvetet sjöng falskt. Men inte ens det är jag säker på.”

Jo, här måste jag nog rätta dig Henning … om aga var tillåtet eller ej känner jag mig osäker på???? Men jag minns väl att det förekom och inte minst tillämpades på mig … på mina fingrar … och på mitt hår. Just en ilsken musiklärare hörde till de värsta och han såväl slog mig på fingrarna med en pekpinne och han slog mig i huvudet med ett hoprullat sånghäfte och han ryckte hårtussar från min hjässa … Jag hade säkert gjort mig förtjänt på något sätt för jag vill absolut minnas att jag var något till överaktiv. Till och med vår godmodiga och snälla och trivsamma klassföreståndarinna Rut Prestjan tog till aga ibland … jag kommer ihåg när hon ställde upp oss som hade brutit mot ordningsreglerna och förföljt brandbilen på en utryckning till dåvarande konsumbageriet … jag kommer ihåg att jag själv var med i uppställningen och Lars Nordström och Tore Wiberg och … kommer inte ihåg vilka fler. Hon tog tag i våra kalufser med ena handen och gav oss en örfil med andra. Lars var så tajt snaggad så där fick hon inget grepp så det blev två örfilar istället.

xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

Jag avser som sagt att fylla på här med berättelser om ytterligare bus, otyg, strapatser och dramatik. Bland annat om eldsvådor jag var inblandad i, om åkande i ånglok och under tågvagnar, om när flygplanet störtade och tre omkom (Lindholm, Lindberg och ?) om lurendrejerier och snatterier, om mina affischeringsuppdrag för Folkan/Ivar Engman och Godis/Wiberg, om min sträcka "Övermon" för utkörning av ÖP och LT varje vardagväll, om mina äventyr som "söndagsbiträde" på posten under ett antal år, om isiga snöbollar från flygspaningstornet, om degskivning hos ”kastrullester” på skolköket, om takbestigningar och takklättringar, om mercakörning sittande på biltaket styrande med fötterna … ja, det finns mycket mer.

Tills vidare här och nu rabblar jag utan ordning och utan stavningskontroll upp en del farbröder/gubbar och tanter/gummor som jag kommer ihåg från min barndomstid i Sveg. Namn som väcker minnen. En del hade man goda relationer med men med andra var relationen ansträngd … på grund av ”massor av bus på gator och gårdar och hus” av busfröet/odågan Bromée.

Hoppas jag hinner återkomma till en del berättelser kring en del av namngivna.

December 2019: Det har tyvärr inte blivit så mycket påfyllnad på den här sidan senaste året ... har haft "häcken så full" ... men jag bidrog ju i augusti en del till Mats Haldoséns förnämliga beskrivning: "Historiska vingslag - skolstart vid Norra Skolan".

Namnlista

Bertil Risberg

Blixt Skomakare

Fröknarna Liljesköld i Amerikahuset; Märta, Minna och Gerda

Bomben Rörmokare

Carl Tapper

Åsa Dejerud

Dahlman

(A)manda Olsson

Eliot

Adde Roos

Ernst o Adolf Fridh

Frithjof skomakare

Nils Eklund; Präst och rektor

Fröknarna Sunding; Josefina, Regina och Elin

Fryklund

Glasstanten Siri Johansson

Glöt-Johan

Nils Fabrisius

Ivar Engman; Vaktmästare på Folkan

Jöns Nilsa

Kalle Kula

Prosten Sigurd Svennerstam

Kastrull-Ester och degskivningen

Kulörten

Olle Mellgren

Ossian

P.J. Pettersson

Pelle Spring

Ivar Mankell

Ruth Prestjan

Pentola

Stina Englund

Seved Stener

Skomakare Blixt

Skomakare Fritjofh

Åke Karlsson; Sport och Maskin, ambulansförare,

Slaktar-August

Snabb-snickarn

Palmeklev; Innehavare av och bagare på Nya kondis

Snus-Albin

Stilla Natt

Stinsen Hultquist

Tarren - Lennart Abrahamsson

Tarzan Andersson

Tyst-Erik (Jönsson?)

Tvätt-Jönsson

Töva

Valenti

Valfrid Wikner

Wiberg (Maggans och Hans pappa)

Värsten

Mats Strandberg

Kent Larsen - MC-klubben "Kåtan", > "Robinson-Kent"

Portello

Trocadero

Nya kondis

CK; Centralkonditoriet

Kornan; Torsten och Rut

Flipper

Jukeboxar

… oj, på slutet kom en del andra företeelser med som också väcker minnen.

Hörs!