Min barn- och ungdomstid i Sveg och Härjedalen - lite mer om. Del 2. "Massor av bus på gator och gårdar och hus."
Sidan etablerad 2017-12-24, senast lite uppdaterad 2019-12-21
Åter till farfars-pappas-Svegs-Härjedalens INDEX-sida Åter till min Startsida
Detta är bara en påbörjad sida som är planerad att innehålla berättelser om "Massor av bus på gårdar och gator och hus" utfört av mig ... kompletterade med bilder. Om du råkar se den här sidan och vill påminna mig om nå´t så välkommen höra av dig: nils.olof.bromee@gmail.com
Inledningsvis några nissebilder.
All bilder på sidan är klickningsbara för fullformat!
Fångad i Östersund i samband med nån repövning.
Snacka om utsvängda brallor på den tiden ... var visst nån kanarieö. Jag hade på den tiden pippi på att äntra lycktstolpar och flaggstänger.
Vicket lyft ... av barndomskompisen Tommy Carlsson ... vi stötta av en händelse ihop på kanarieöarna.
Relativt aktuell bild (1998) ... nisse som biskop vid medeltidaspel i Linköpings domkyrka.
Massor av bus
på gator och gårdar och hus.
Nedan några fragment i utkastform från min turbulenta barn- och ungdomstid. Jag avser att under år 2018 ... 2019 ... fylla på med såväl berättelser som bilder ... och alla bilder är klickningsbara för full storlek/upplösning.
Nils-Olof Bromée alias ”Bromma”, senare ”Nisse”.
Piratradion 1965
Ett av de sista busen jag bidrog till i Svegs fantastiska historia var nog när jag som 18-åring var ansvarig och programledare för
Svegs Piratradio som stoppades av polisen i Sveg i början av mars 1965. Då hade jag under ett antal helger stått för ett radioprogram som innehöll musik och hälsningar till och från boende i Sveg med omnejd. Jag vill minnas att vi sände frekvensmodulerat på 98 Megahertz i fyra fem helger och sändningarna blev mer och mer omfattande och väldig populära. Radio- och särskilt musikutbudet på den tiden var inte stort … det fanns P1 och P2 och där sändes ingen populärmusik och inga lokala program … på AM kunde man till nöds få in Radio Luxemburg men det var mycket brus och störningar. Piratradiosändningar hade förekommit tidigare från internationellt vatten utanför Stockholm – Radio Nord … men den gick förstås inte att höra uppe i Norrland. I vårt program kunde man under ett antal helger och slutligen helgen den 27-28 februari avnjuta populärmusik och rock.En av mina kompisar
Björn Ulvestål jobbade då på skivaffären i Sveg (Var det Seth Brännströms eller var det Roland Cedermarks? ... Denna bild på Björn är från lite senare i livet när han jobbade på Åke Karlssons Sport & Maskin) så han kunde låna med sig skivor hem så vi kunde sändning för sändning tillgodose de låtönskningar som kom in som brev och på telefon. En mycket tekniskt begåvad gosse, Karl-Gunnar Strömer, hade byggt radiosändaren. Vi bodde grannar och Björn hyrde ett rum hos familjen Strömer. Björns föräldrar,
Inger och Karl-Axel Ulvestål, drev på den tiden korvkiosken som låg på Fjällvägen granne med där Dahlins Cykelhandel låg en gång i tiden … mitt emot ”Specialkonsum”. De hade tagit över efter Ingers mamma som jag och vi vuxit upp med som
”Glasstanten” – Siri Johansson. En väldigt godhjärtad och generös tant … som också var mamma till
”Dykar-Jack”. Hon hade tillsammans med maken Sven sin lilla enkla kiosk på Fjällvägen på gården till det som sen blev Skölds foto och ”Rosa huset” … närmaste granne med skräddaren Johansson. Hon hade också en mobil
liten knallgrön kur (ovanför Volvons motorhuv) där hon sålde korv utanför Folkets Hus efter danser där. En liten episod från en radiosändning … Björn och jag blev så hungriga efter att ha spelat och skickat hälsningar en hel dag så vi skulle ta en paus och få i oss lite mat … och då var det förstås Ulveståls korvkiosk som gällde. Vi la på en LP med Elvis Presley för att det inte skulle bli tyst i etern och rusade iväg för att hinna tillbaka innan skivan gått till slut … men när vi kom till korvkiosken mötes vi av Björns pappa som undrade vad det var för j-a missljud vi sände … det visade sig att vi hade lagt på pickuparmen på skivan så nålen hamnade utanför skivkanten … och där låg den och skavde och raspade. Gissa om jag fick fart tillbaka och beklaga och rätta till. Här en bild på
Björns mamma Inger.Vi fick alla efter en tid våra straff och radiosändaren beslagtogs av myndigheterna. I ÖP, LT och TH hade man kunnat läsa under rubriker som till exempel ”Piratradio tystad av polisen i Sveg”, ”Piratradio i Sveg Ynglingar spelade musik!” och i TH skrev också signaturen Puck Dagens vers: ”Ack så trist det åter blev i etern, när sändaren i Sveg blev tyst på metern. Inget snack och ingen skiva, får oss svegsbor mera liva, ty följas måste radiodekreten.” Piratradion i Sveg uppmärksammades också i rikspressen och i tidningen Se.
I familjen Ulvestål fanns också en snäll lillebror till Björn ... Bojne.
Ytterligare några av mina nära kompisar som jag hade hyss tillsammans med ... Tommy Carlsson och Christer Tornvigg ... här nedan i några olika årgångar. De var mer välartiga än jag.
I min bekantskapskrets fanns min klasskompis radiointresserade Urban Hultgren boende i Ulvkälla. Här på besök hemma hos oss i "Barnkammaren".
Reglerad (avstängd) från skolan och stack till sjöss
Efter piratradioäventyret och diverse andra ofog som ledde till åtal i Svegs tingsrätt och som också ledde till att jag blev reglerad från Tekniska Gymnasiet i Östersund, där jag gick första året … kände jag att det var dags att fly Sveg (jag skämdes för mycket av mitt ofog) … och det gjorde jag, till Nynäshamn
där jag träffade min första riktigt stora kärlek Inger ... Waowww.
Efter ett knappt år stack jag till sjöss där jag slet hårt i maskinrummet på en 7000-tonnare, M/S Bataan, som gick på Persiska Viken. Jag fotade inte så mycket från sjöresorna men smalfilmade dessdå mer. Sammanlagt jobbade jag i maskinrummet på tre 7000-tonnare varav en, M/S Finland, sjönk efter en fullständig utbränning under tre dagar. Branden började i maskinrummet. Det var häftigt men det är en annan historia. Här finns fakta om sjutusentonnaren som 1962 bytte namn från M/S Trolleholm till M/S Finland och som sådan brann upp och sjönk år 1964.
Här en sida ur mitt fotoalbum ... och
här båten i sitt flytande skick.
Comeback som skötsam … och karriär i ett nötskal
Så småningom gjorde jag comeback i studierna och utbildade mig till ingenjör i elektronik (lite bilder från KTS Katrineholm) (hösten 2018 upptäckte jag av en händelse att det var 50-årsjubileum på ingenjörsexamen och då kunde jag inte motstå att arrangera en jubileumsträff för oss elektronikingenjörer från KTS 1968 ... kommer några sidor från här!) och till reservofficer i Signaltrupperna där jag så småningom blev Kapten (lite bilder från reservofficerskarriären). Vårterminen 1969 tjänstgjorde jag som lärare på högstadiet, dels i Brunflo, dels Katrineholm … därefter militär grundutbildning – ”lumpen” – i Boden och Uppsala. 1971 fick jag jobb som ingenjör vid Försvarets forskningsanstalt FOA som det hette då (nu FOI). Jag minns faktiskt inte om jag hade med min piratradiokarriär i mitt CV. Där blev jag kvar till pensioneringen 2008 (lite bildglimtar HÄR och HÄR). På FOI jobbade jag med forskning och utveckling inom området signalspaning och telekrigföring och som reservofficer var jag under hela det kalla krigets tid krigsplacerad på Försvarets Radioanstalt FRA som underrättelseofficer och enhetschef för olika typer av mycket hemliga signalspanings- och underrättelseförband – väldigt spännande (foton hemligstämplade!).
Jag känner en stor tacksamhet och glädje över min ”karriär” som började så struligt i Sveg mellan 1954 och 1965 … då var jag ett av Svegs värsta busungar/-frön. Jag tycker synd om mina kära gamla föräldrar – de hade en tung tid … Läs gärna ”TACK KÄRA Mamma och Pappa – och FÖRLÅT!” … men samtidigt var jag också snäll och hjälpsam …
Målade hela stora taket ...
och hela stora huset ...
och tog med mor och far på utflykter, här till Capri/Stömstad.
Påminn mig gärna! Jag kan erinra mig en hel del dråpliga och dramatiska episoder från min barn- och ungdom i Sveg … och jag ska berätta mer. Jag tror också att jag kan ha glömt och/eller förträngt en del så därför tycker jag det skulle vara kanonkul att få lite påminnelser från er gamla Svegare som kommer ihåg nåt. Påminn mig gärna med ett brev eller mail! nils.olof.bromee@gmail.com. Det jag kommer ihåg gör jag med god hjälp av foto- och klippalbum och dagböcker. Dagbok skrev jag varje dag mellan åren 1962 till 1980.
Rut Prestjans klass och Edvin Prestjans godisautomat
Min gamle klasskompis – och närmaste granne -
Henning Mankell berättade i sin första krönika i TH januari 2012 om vår gamla klassföreståndare Rut Prestjan …
här ett klassfoto från hela gänget i klass 3 år 1956 – då var vi 10 år (Namnlista uppifrån vänster: Annelie P, Ylva L, Ulla S, Urban H, Siv H, Margaratea W, Inga-Britt T, Lars N, Eva-Maria T, Tore W, Margareta W, Jan L, Anna-Lena H, Christer S, Bo L, Sara H, Siv J, Ulf N, Håkan L, Bengt L, Härje D ... åsså en nivå ner ... Henning M, Anders W, Nils-Olof B, Krister T, Tommy C, Gunnar H, Tommy l, Lennart A?). Vi hade vårt klassrum ute i det så kallade ”anexet” – ett gult litet hus med två klassrum som låg på Norra skolans skolgårdens nordöstra hörn … där det i hörnhuset tvärs över ?gatan fanns
en lite godisaffär (Bilden efter affärsverksamhetens tid – hette den Södergrens´? … kallades den ”Söder”? – där man inte fick gå och handla …vilken utmaning va! I det ena klassrummet huserade Rut med sin klass och i det andra Margareta Eklund med sin … där ungarna var nå´t år yngre. En kille kommer jag ihåg från den klassen som kallades ”Mello” och bodde i Ulvkälla. Vi spelade sedermera ofta tennis och var ganska jämgoda.
Rut Prestjan påminner mig om hennes snälle man
köpman Edvin och hans lilla butik och dess fantastiska godisautomat (låg på Fjällvägen strax väster om THs hus, granne med huset där ”snabbsnickar´n” bodde … där också min klasskompis Siv Johansson bodde) … som jag då och då länsade på allt sitt läckra innehåll. Automaten hade en väldig massa innehåll för bakom varje lucka var det en karusell med sex fack. Kravet för att kunna länsa var att det var vinter och kallt och att det inte var så mycket folk i rörelse … och så var det ofta och länge under de mörka kvällarna den här tiden.
(Hittar ingen bild på karusellautomat typ Prestjans ... men här en släkting.) Knepet var att spotta på kronan innan man stoppade den i inkastet … sen väntade man en minut … kronan frös fast i öppningsposition … sen var det bara att försiktigt öppna … lucka för lucka … och för varje stängning snurrade nytt gott innehåll fram. Man fyllde en rejäl bärkasse-säck med smaskigt godis på några minuter … sen var det bara att rycka till ordentligt i luckan … då lossnade kronan och föll ner i sitt fack. Sen kunde man läsa i TH: ”Prestjans automat åter länsad” … inga spår och ingen förklaring … och i det gamla utedasset hemma i den gamla landsfiskalsfastigheten – mitt barndomshem på Fjällvägen 13 - hade jag ihop med kompisen Anders Skoog
ett rikligt lager av stulet godis. Hemskt … och så småningom åkte jag välförtjänt fast och fick be farbror Prestjan om ursäkt och sona mina tillgrepp. Hemskt tyckte förstås också mina goda och rättrådiga gamla föräldrar.
Anders och jag hade en hel del fiffel och båg för oss under Svegstiden. På Gunillas och min tältcampingsemester år 2014 bjöd vi in Anders i Hudiksvall ... efter att inte setts på typ 40-50 år ... kul! Tyvärr avled Anders inte långt därefter.
Tolkning efter polisbilen i polisens vintermössa
Kyla och vinter var också ett villkor för ett annat tilltag som var vardagsmat på den tiden … tolka efter bilar och bussar. Snö var det ofta mycket gott om i Sveg på den tiden. En av mina mer spektakulära tolkningar var efter dansen på
Folkets Hus (diagonalt mitt emot Svegs Möbler - Foto: Eva Gillstedt) en nyårsafton i början av 60-talet. Massor med folk var i rörelse och fyrverkerier brakade och det blev ett ordentligt fylletumult utanför ”Folkan”. Polismakten fick gripa in, bråkmakarna satte sig till motvärn och det blev vilt slagsmål. I stridens hetta tappade polisman Lars Hermansson sin polispälsmössa och den var jag framme och nöp. Så småningom fick poliserna in bråkmakarna i polisbilen och körde Kyrkgatan fram till polisstationen som då låg i huset borta vid kyrkan. Vad de då inte visste var att jag tolkade efter bilen hela vägen … med Lars fina polismössa på huvudet. På fötterna hade jag bara dansskor. Det var många som såg mitt tilltag så det blev rätt omtalat på nyåret.
Dans på Folkan med Cedemarks med flera med underfrusna supar
Dans på Folkan var tradition under många år ... här med en av favoriterna Ulla-Greta från Ytterberg. Ofta spelade Cedermarks med Solveig. Roland var redan då väldigt populär och otroligt fartig. Han musiserade sig så svettig så det blev tio-tolv skjortbyten på en kväll. Vilket härligt hålligång!!! Och en dos staksprit skulle man ju gärna ha i sig när man stuffade … men var skulle man förvara flaskan? Jo, oftast nerstucken i en snödriva på hemlig plats i nära anslutning. Jag minns flera nyårsaftnar när kvicksilvret visade neråt -40 C … då behövdes minsann ingen is i drinken … man smet då och då ut och halsade glatt ur pavan … konstigt att man inte fick men för livet.
Tolkning efter målvakten Robban
Alla tolkningar var inte lika framgångsrika … jag minns en gång när jag också utanför Svegs Möbler hakade på en blå liten jeepliknande bil som tillhörde Berners. Vi kom bara ett kvarter bort till där tandläkare Lindström hade sin mottagning … där bromsade föraren överraskande in och tvärstannade och ut rusade Robert ”Robban” Norlander, målvakt i Svegs framgångsrika hockylag, och gav mig en rejäl örfil så jag såg stjärnor.
Tolkning efter bussen mot Ljusdal
En annan tolkning som blev dramatisk det var när jag i en gatukorsning centralt i Sveg hakade på bussen mot Ljusdal. Jag var väl i 13-14-årsåldern. Bussar var bra tolkningsobjekt då man kunde känna sig ganska trygg att inte bli upptäckt av föraren. Bussen fick upp bra fart mot Nilsvallen men det hindrade inte att det kom upp bilar bakom … och den här gången var det en polisbil … Jag vågade inte släppa men hur länge skulle jag hänga på? Det var kallt och mycket snö och också relativt mycket mötande trafik. Att släppa i full fart innebar ju också en risk att kana ut i motsatt körbana. I det läget fanns inga möjligheter att styra. Nilsvallen passerades i god fart liksom avtagsvägen till Ytterberg … och strax efter körde polisbilen om bussen för att som jag misstänkte stoppa den och fånga mig … så rädd som jag då blev släppte jag och kanade iväg i full fart in i snöplogkanten på andra sidan vägen och slog mig ganska ordentligt … men inte värre än att det viktigaste nu var att komma undan. Polisbilen fick stopp på bussen nå´t 100-tal meter längre fram men då hade jag redan hunnit kasta mig en bra bit in i skogen på ”fel sida” och gömma mig ordentligt i snön. Polismännen Löfgren och Eriksson letade efter spår av mig men gav så småningom upp … de var väl vid det här tillfället inte riktigt klädda för att pulsa runt ut i djupsnön … dessutom började det skymma. Så småningom vågade jag mig fram och linkade frusen tillbaka till Ytterbergskorsningen … där jag intog position för att utan att bli upptäckt haka på en bil från Ytterberg tillbaka till Sveg. Det lyckades … sen fick jag höra i snacket på Sveg att det var gamle rallyföraren Ivar Hjelm som kört bussen och att man misstänkte att det var jag som hängt på … men från polisen hörde jag aldrig något om detta.
Ibland när man var ute och tolkade så hamnade man på nån gata eller fläck där det oväntat var grus eller asfalt … och då kunde man slå på näsan ordentligt … åtminstone slet man sulor ordentligt.
Full rulle på sommarväglag
Då var det moppe, lådbil med moppemotor, motorcykel eller skrotbil som gällde. Allt olagligt och mer eller mindre livsfarligt.
Några episoder.
Motordriven ”lådbil”
Egentligen var det väl inte en ”lådbil” utan det var snarare en träskiva med fyra kraftiga barnvagnshjul varav smeden Bergman hjälpte mig att svetsa på ett kedjedrev på ett av bakhjulen. Framhjulen fäste jag på en repstyrd bräda. Ekipaget förseddes sen med ett säte med ryggstöd, en mopedmotor med tank, gas- och kopplingspedaler, registreringsskylt Z13431. Någon broms blev det aldrig. Motorn kopplades till drevbakhjulet med en kedja.
Ulla-Greta var en dansfavorit år efter år ...
Lekkamraten Lars-Erik Tagesson medverkade på något sätt i lådbilsprojektet … i vilken omfattning kommer jag inte ihåg. Här poserar vi med bilen hemma på våran gård. Ekipaget gick som ett skott ute på asfaltsgatorna … så länge inte kedjan tappade spänning … och det gjorde den efter ett tag för såväl hjul som motor var bara fästa med spikar, skruvar och ståltråd.
Då fick man förstärka. Jag körde under några sommarveckor en del med bilen på ”Stor-Sveg”, ibland utklädd … körandet väckte uppmärksamhet … så mycket så en gång fick jag polisen efter mig … i bil, civil bil. Tror det var poliserna Löfgren och Magnusson. De körde efter mig och tutade för att få mig att stanna. Jag drog iväg på Fjällvägen ut mot Missionskyrkan. Det visade sig att järnvägsbommarna hade gått ner och jag var i det läget helt besatt att komma undan så eftersom jag inte såg något tåg så slank jag under bommarna i full karriär med mitt låga ekipage … och kvar satt poliserna i sin bil sannolikt med rätt långa näsor. Jag lyckades undkomma helt då jag svängde ner till vänster omedelbart efter missionskyrkan och in på en gård där det fanns skrymslen att gömma sig … sen smög jag så småningom väldigt försiktigt hem … och hur och när jag sen fick hem ”lådbilen” kommer jag faktiskt inte ihåg. Jag har inget minne av att det blev någon rättslig påföljd av lådbilsprojektet.
Moped- och motorcykelverkstad var det under en tid i röda uthuset på tomten.
Här huserade framför allt undertecknad och kompisen Anders Skoog. Vi gjorde affärer och mekade så det stod härliga till. Pengar snattade vi framför allt av våra fäder. Det var rätt skrotiga och bristfälliga hojar men vi fick fart på en hel del. Ibland frågade vi duktige Carl-Gunnar ”Snok” Strömer om hjälp och han var juste och hjälpte oss när vi inte själva lyckades. Framför allt jag körde vilt med hojarna på stigar och skogsvägar ute i skogarna runt Sveg. Ibland satt Anders bakpå och att vi inte körde oss fördärvade känns som ett underverk.
Aga i folkskolan
Henning Mankell skrev i sin krönika i Tidningen Härjedalen torsdagen den 14 mars 2013 bland annat: ”När jag gick i folkskolan tror jag – rätta mig om jag har fel – att ett visst mått av aga var tillåtet. Men jag kan inte påminna mig att det någonsin förekom. Kanske någon ilsken musiklärare luggade någon som medvetet sjöng falskt. Men inte ens det är jag säker på.”
Jo, här måste jag nog rätta dig Henning … om aga var tillåtet eller ej känner jag mig osäker på???? Men jag minns väl att det förekom och inte minst tillämpades på mig … på mina fingrar … och på mitt hår. Just en ilsken musiklärare hörde till de värsta och han såväl slog mig på fingrarna med en pekpinne och han slog mig i huvudet med ett hoprullat sånghäfte och han ryckte hårtussar från min hjässa … Jag hade säkert gjort mig förtjänt på något sätt för jag vill absolut minnas att jag var något till överaktiv. Till och med vår godmodiga och snälla och trivsamma klassföreståndarinna Rut Prestjan tog till aga ibland … jag kommer ihåg när hon ställde upp oss som hade brutit mot ordningsreglerna och förföljt brandbilen på en utryckning till dåvarande konsumbageriet … jag kommer ihåg att jag själv var med i uppställningen och Lars Nordström och Tore Wiberg och … kommer inte ihåg vilka fler. Hon tog tag i våra kalufser med ena handen och gav oss en örfil med andra. Lars var så tajt snaggad så där fick hon inget grepp så det blev två örfilar istället.
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Jag avser som sagt att fylla på här med berättelser om ytterligare bus, otyg, strapatser och dramatik. Bland annat om eldsvådor jag var inblandad i, om åkande i ånglok och under tågvagnar, om när flygplanet störtade och tre omkom (Lindholm, Lindberg och ?) om lurendrejerier och snatterier, om mina affischeringsuppdrag för Folkan/Ivar Engman och Godis/Wiberg, om min sträcka "Övermon" för utkörning av ÖP och LT varje vardagväll, om mina äventyr som "söndagsbiträde" på posten under ett antal år, om isiga snöbollar från flygspaningstornet, om degskivning hos ”kastrullester” på skolköket, om takbestigningar och takklättringar, om mercakörning sittande på biltaket styrande med fötterna … ja, det finns mycket mer.
Tills vidare här och nu rabblar jag utan ordning och utan stavningskontroll upp en del farbröder/gubbar och tanter/gummor som jag kommer ihåg från min barndomstid i Sveg. Namn som väcker minnen. En del hade man goda relationer med men med andra var relationen ansträngd … på grund av ”massor av bus på gator och gårdar och hus” av busfröet/odågan Bromée.
Hoppas jag hinner återkomma till en del berättelser kring en del av namngivna.
December 2019: Det har tyvärr inte blivit så mycket påfyllnad på den här sidan senaste året ... har haft "häcken så full" ... men jag bidrog ju i augusti en del till Mats Haldoséns förnämliga beskrivning: "Historiska vingslag - skolstart vid Norra Skolan".
Namnlista
Bertil Risberg
Blixt Skomakare
Fröknarna Liljesköld i Amerikahuset; Märta, Minna och Gerda
Bomben Rörmokare
Carl Tapper
Åsa Dejerud
Dahlman
(A)manda Olsson
Eliot
Adde Roos
Ernst o Adolf Fridh
Frithjof skomakare
Nils Eklund; Präst och rektor
Fröknarna Sunding; Josefina, Regina och Elin
Fryklund
Glasstanten Siri Johansson
Glöt-Johan
Nils Fabrisius
Ivar Engman; Vaktmästare på Folkan
Jöns Nilsa
Kalle Kula
Prosten Sigurd Svennerstam
Kastrull-Ester och degskivningen
Kulörten
Olle Mellgren
Ossian
P.J. Pettersson
Pelle Spring
Ivar Mankell
Ruth Prestjan
Pentola
Stina Englund
Seved Stener
Skomakare Blixt
Skomakare Fritjofh
Åke Karlsson; Sport och Maskin, ambulansförare,
Slaktar-August
Snabb-snickarn
Palmeklev; Innehavare av och bagare på Nya kondis
Snus-Albin
Stilla Natt
Stinsen Hultquist
Tarren - Lennart Abrahamsson
Tarzan Andersson
Tyst-Erik (Jönsson?)
Tvätt-Jönsson
Töva
Valenti
Valfrid Wikner
Wiberg (Maggans och Hans pappa)
Värsten
Mats Strandberg
Kent Larsen - MC-klubben "Kåtan", > "Robinson-Kent"
Portello
Trocadero
Nya kondis
CK; Centralkonditoriet
Kornan; Torsten och Rut
Flipper
Jukeboxar
… oj, på slutet kom en del andra företeelser med som också väcker minnen.
Hörs!