En Skapare bakom Skapelsen!?
En Skapare bakom Skapelsen!?
Hur vidskepligt, oförnuftigt och ovetenskapligt är det att tro på existensen av en Skapare bakom Skapelsen? Det vill säga att det finns en livsenhet med ett medvetande som är orsak till Skapelsen (=omskapelseprocessen).
Använda definitioner/grundvärden.
Skapelsen (X3)
Med ”Skapelsen” menas i detta avseende inte bara typ människan, jorden eller universum.
Med ”Skapelsen” avses här ”Verkligheten i sin helhet” = ”Summan av allt och alla” = ”Världsalltet” – Evigt och Oändligt, naturligt och inte övernaturligt … men givetvis obegripligt för oss jordmänniskor med våra futtiga fem sinnen och vårt fantastiska men begränsade så kallade medvetande. Självklart är även vi jordmänniskor med våra skapar- och upplevelseförmågor delar av denna totala skapelse.
Skapelsen i sin helhet är med denna definition det enda som finns … och det finns enbart en (1).
Med "Skapelsen" avses absolut inget fixt och färdigt.
Man kan också betrakta ”Skapelsen” som ett ”system” med ständigt pågående processer styrda av väldigt bestämda natur-/livslagar. Lagen om orsak och verkan är en.
Man skulle också kunna säga att Skapelsen är en ”process”, en ”skapelseprocess" där omvandling ständigt pågår. Där ALLT det fysiskt skapade är timligt/tillfälligt/förgängligt. Där det bakomliggande NÅGOT är evigt. En process där bestämda livs- och naturlagar råder … där vi människor känner till vissa. E=mc2 är ett viktigt samband bland många andra. Vi har till exempel gravitationen, den elektromagnetiska kraften, den starka och den svaga atomkraften.
Skapelsen består generellt av liv inuti liv … och liv i detta sammanhang är större och mer omfattande än ”organiskt liv”. Liv är här liktydigt med rörelse/energi.
Respekten för ”den vetenskapliga metoden” är fullständig. Den ger oss jordmänniskor (om den inte slarvas med eller missbrukas) bästa möjliga kunskap om det som går att väga och mäta. Vi ska dock vara medvetna om att den kunskap den genererar oftast inte ger några fullständiga svar och att många svar också är av karaktären ”färskvara” … och den ger inte svar på frågan ”Varför?” i den omfattning man skulle önska.
Vi vet att vi, vetenskapen, egentligen ingenting vet
Om varför det över huvud taget finns något när det rimligtvis borde finnas intet.
Om livets uppkomst … gällande det vi definierar som livet (organiskt liv).
Om medvetandets egentliga karakär.
Om ett eventuellt individuellt liv/medvetande efter detta, efter det vi kallar för döden.
Om karaktären på innehållet/krafterna i de så kallade tomrummen … i atomerna och i universum. (99,999999%)
Om tiden/tillvaron före och eventuellt efter det vi kallar vårt Universum.
Om innehållet/karaktären på Mörk energi.
Om innehållet/karaktären på Mörk materia.
Jag störs inte av att kalla Skapelsen för "Gudomen" lika lite som jag störs av att kalla skapelsen för gudomlig. Ateisten kan/får gärna avstå från att använda gudsbegreppet i sammanhanget.
Skaparen (X1)
Med ”Skaparen” menas i detta avseende inte typ religionernas gudsbilder.
Med ”Skaparen” avses däremot en evig bakom Världsalltet befintlig kraftkälla eller livsenhet med någon form av medvetande, givetvis av en helt annan karaktär än av vad vi jordmänniskor förknippar med ordet/begreppet medvetande … Vi måste rimligtvis inse att vi inte har ord/språk/fantasi/medvetande för att kunna definiera och förstå allt i och bakom Världsalltet. Det känns som en god portion ödmjukhet är på sin plats.
"Skaparen" är oavbildbar ... dvs, det är igen idé och ganska dumt att på bild försöka visa på "Skaparen". Risken är stor att det blir löjeväckande.
Kanske skulle man kunna benämna denna med bara "NÅGOT SOM ÄR" ... eller "DEN ORSAKSLÖSA ORSAKEN". Det handlar ju bara om symbolik eller egentligen om semantik.
Ur vårt människoperspektiv på jorden kan Solen betraktas som en lokal ”skapare” och/eller som ett lokalt verktyg för den övergripande Skaparen. Solen står för närvarande för det övergripande skapelseuppdraget på jorden … men även Solen emanerar från en större skapelseprocess som har sitt ursprung i galaxen som har sitt ursprung i vår galaxhop som har sitt ursprung i vårt universum som har sitt ursprung i Världsalltet. Ytterst och bakom ALLT står den eviga Skaparen med stort S!
Ett försök till ett logiskt resonemang
Det finns förvisso inga ”bevis” för en medveten ”Skapare” bakom Skapelsen … men det finns heller inga bevis för att det bara finns en omedveten ”Slump” bakom Skapelsen. Det finns dock, förutom ett logiskt resonemang, en hel del indikationer/tecken/personliga medvetande-upplevelser som är svårbegripliga/-förklarliga utan en Skapare bakom skapelsen och därtill hörande förhållanden.
Precis som det på vår jord finns Begåvningar och Mästare inom det naturvetenskapliga området så finns det Begåvningar och Mästare inom det andliga området. En aktuell person med en fot i båda lägren är Eben Alexander. En läkare/neurokirurg och vetenskapsman som "drabbades" av diverse upplevelser som han berättar om i två aktuella intressanta böcker. "Till himlen och tillbaka" och "Vägvisaren till himlen". Klicka på titlarna och läs mer om innehållet. Är/Blir du skeptisk så är mitt råd: Läs böckerna själv och reflektera/begrunda. (Det kan vara upplysande/intressant att läsa sådant som ifrågasätter den uppfattning man har istället för att bara välja/läsa sådant som bekräftar ens uppfattning!)
Ytterligare en författare och bok som jag tycker är mycket klarsynt är Francis S Collins - "Guds språk; När vetenskapen möter tron". Kan läsas om HÄR och/eller på många andra ställen. I huvudsak intressant analys men några brister och felaktigheter i sista kapitlet ... och den stora svagheten/bristen är ju att Martinus kosmologi och världsbild som vanligt inte finns med alls. Är den utsatt för medveten mörkläggning eller är författarna så oupplysta så de inte har upptäckt Martinus över huvud taget??? Mycket konstigt/anmärkningsvärt ... men signifikant/typiskt!
Begåvningar och mästare inom det naturvetenskapliga området är ofta väldigt specialiserade ... de kan väldigt mycket om väldigt lite. Lätt att förstå att många kan bli lite "trångsynta". Begåvningar och mästare inom det andliga området är ofta mer helhetsseende ... De har ofta en holistisk helhetssyn men med respekt för naturvetenskapliga forskningsresultat. Syntes är för medvetande-forskaren mer intressant än analys.
Att dividera om definitionen av ordet bevis och om bevisbördan känns i sammanhanget lite småaktigt/löjligt … därför lämnar jag dessa (Läs gärna Lars Grafs ”Ateisten och den gudstroende sitter i samma båt” i tidningen Humanisten 2016 Nr 4).
Om jag tänker logiskt, om jag utgår från mina jordiska erfarenheter, så brukar det alltid finnas en (mänsklig) skapare bakom varje (mänsklig) skapelse eller varje (mänsklig) skapelseprocess.
Därför känns det inte så himla ologiskt eller oförnuftigt att tänka sig att det kan finnas en (kosmisk) skapare bakom en (kosmisk) skapelse eller en (kosmisk) skapelseprocess. Visst, förklaringen är ett stort outgrundligt mysterium … och vi måste medge att ingen av oss vet …men om vi nu i dessa avseenden är intresserade och nyfikna sanningssökare så behöver vi säkert ha en hel del fantasi och ett synnerligen rörligt intellekt och våga tänka lite utanför boxen … för att komma framåt i vår forskning i sin vidaste bemärkelse. Kanske håller vi på, i pågående evolution, att utveckla ett ”sjätte sinne” som kommer att kunna hjälpa oss. Kanske kommer våra fem sinnen och vår instinkt, känsla, intelligens och vårt minne att berikas med något som vi tills vidare kan ana som det vi kallar intuition. Tillsammans borde detta kunna bidra till utvecklingen av vårt medvetande … från barbarstadiet till supermedvetande, från djur till färdig människa. Kanske är ett nytt paradigmskifte relativt nära förestående. En gång i tiden trodde man att jorden var platt ... för inte så länge sedan trodde man att Jorden var Universums centrum och att solen snurrade kring jorden ...
Ur vårt människo-/enlivsperspektiv kan ju vissa skapelser upplevas stabila och mer eller mindre ”eviga” men alla skapelser, fysiska och psykiska, är ju de facto tillfälliga/timliga/förgängliga … men energi-materiasumman i Världsalltet är konstant och oförstörbar. Utveckling/Inveckling/Förändring pågår dock ständigt.
Med tanke på att alla fysiska skapelser dessutom egentligen till 99,99999… % består av det vi kallar för ”tomrum” uppstår ett antal intressanta frågor … till exempel … Är vi kroppar bara en illusion? Vad finns i tomrummen?
Att spekulera i ”vem”/”vad” en kosmisk skapare är och hur en sådan ”ser ut” känns på sätt och vis onödigt men med stöd av många visdomsmästare och supertalanger på det vetenskapliga, filosofiska, kosmologiska och andliga området så uppfattar jag det enligt nedan. Om man ska hävda en Skapares existens och föra samtal kring en sådan så måste man ju ändå ge denne några egenskaper ... annars kan inget samtal i frågan föras.
Skaparen i sin vidaste bemärkelse kan definieras så här:
Glöm nu för ett ögonblick kristendomens och andra religioners beskrivning av Gud=Skaparen!
(Visst, definitionen är enorm/fantastisk … men skulle definitionen Skaparen kunna vara något annat med tanke på kosmos storslagenhet? Jag tycker i alla fall att definitionen känns logisk och som ett rimligt alternativ till ”Slumpen”.)
Skaparen är källan/ursprunget i Skapelsen.
Skaparen finns i Skapelsen.
Skaparen är evig och oändlig.
Skaparen har en skaparförmåga (X2)
Skaparen har också en upplevelseförmåga
Skaparen omfattar allt och alla och besitter förmågan att skapa och uppleva allt.
Skaparen är integrerad med Skapelsen som omfattar många mindre livsenheter (precis som vi människor är integrerade med våra kroppar som omfattar många mindre livsenheter typ organ, celler, etc).
Skaparen är, på något för oss obegripligt sätt, medveten och styr och ställer när det gäller skapelsen. Skaparens medvetande är fullständigt utvecklat – ”kosmiskt medvetande”… det innebär bland annat allvetande och allsmäktighet (precis som vi människor är medvetna och mer eller mindre styr och ställer när det gäller vår egen kropp. Vårt medvetande är dock outvecklat/ofullständigt).
Skaparen är försedd med och använder sig även av ickemateriella egenskaper - en slags subtila "energier" som vi kan kalla minne, instinkt, tyngd, känsla, intelligens och intuition.
Skaparen är försedd med och använder sig även av materiepartiklar som vi till exempel kallar för strängar, elementarpartiklar, atomer, grundämnen, ämnen, kroppar/enheter, klot, solsystem, galaxer, universa, osv.
Skaparen är involverad i och ansvarig för såväl det vi kallar för ondska och rädsla/lidande som i det vi kallar för gott/kärlek och välbefinnande.
Skaparen är också involverad i individuell evig utveckling/evolution hos alla sina livsenheter och därmed sig själv. Mycket i processerna kan vi betrakta som autonomt.
Skaparen är den yttersta orsaken till allt och alla.
Här beskriven Skapare skulle kunna vara en ny gemensam gudsbild frikopplad från religionernas … som ju skapade sina bilder under antiken när mänskligheten i förhållande till nu var ringa upplyst. Då var den allmänna uppfattningen till exempel att jorden var platt. Det tycks ju ändå finnas ett behov hos de allra flesta medvetna människor att ha någon slags gudsbild. Sekulära humanister skulle kanske kunna benämna denna bakomliggande kraftkälla för ”Det Oerhörda”. Ett ord/begrepp som känns bekvämt för mig när jag tänker på Skaparen det är "Försynen".
Kring denna nya Guds- och världsbild kan man, om man vill, ha gemenskap och ceremonier men man kan givetvis också reflektera och meditera … stilla sig … enskilt. Det viktiga är att man har fokus på GARMF (Godhet-Allkärlek-Respekt-Medkänsla-Förlåtande).
Ur denna "Guds" perspektiv gäller alla människors lika värde ... vilket givetvis inte gäller för dig och mig. Dina nära och kära har förstås ett större värde för dig än mina nära och kära har. Mina nära och kära har ett större värde för mig än till exempel kines med familj i Kina.
Som vi känner livet här på jorden så föredrar vi alla välbefinnande framför lidande.
I en utvecklings-/reinkarnationsprocess/evolution håller vi på att lära oss att välbefinnande skapas av kärlek/humanitet/rättvisa och lidande skapas av ondska/hat/rädsla … därför blir fler och fler på vår jord kärleksfulla och färre och färre ondskefulla. Det är evolutionärt betingat ... det gagnar vår arts överlevnad … men vi har fortfarande en bra bit kvar till en kärleksfull (h)jord … några få tusen år … men vad är det i mänsklighetens historia (cirka 200 000 år)? Ett ögonblick!
Att det är som det är på jorden just nu finns det en mening med. Ett slags smärtsamt och jobbigt reningsbad. I många avseenden ett riktigt helvete. Det är som det är och det är så det ska vara och i ett mer övergripande långsiktigt kosmiskt perspektiv så är allt mycket gott!
Människan som art blir trots allt mer och mer human och förhållandena på jorden blir bättre och bättre. (Ref. Steven Pinker, Hans Rosling, Johan Norberg (nya boken Progress), m.fl.). Visst kan vi se lite hack i kurvan lokalt och temporärt men i stort går det verkligen åt rätt håll.
Vi har, var och en, allt att vinna på att vara så goda, snälla, humana och kärleksfulla som möjligt … att göra så gott vi kan … men vi ska också inse att vi som djuriska människor har svagheter och brister som är naturliga. Vi har en bit kvar till målet färdiga människor – obegränsat kärleksfulla.
Denna betraktelse kring en Skapare bakom Skapelsen ingår givetvis i ett mycket större sammanhang, i en total livsåskådning … som inte är någon ny religion! Det finns en övergripande logisk förklaringsmodell fritt tillgänglig för alla som är intresserade.
Jag inser att mycket kan behöva sin mer detaljerade förklaring. Jag står därför gärna till tjänst för frågor och synpunkter.
nils.olof.bromee@gmail.com
NisseBee
2016-12-16 (något justerad 2017-01-11)
Till den som säger att ... Jag tror inte på någon Skapare ... eller någon Gud ... den skulle jag vilja fråga:
Hur ser den Skapare/Gud ut som du inte tror på?
SKAPELSEN = VÄRLDSALLTET = Verkligheten i sin helhet = Summan av allt och alla ... De måste väl vara korrekt ... eller hur!?
Till den som förkastar och/eller hånar min förklaring skulle jag vilja säga:
Kom med en bättre!
Kom med en förklaring som är mindre vidskeplig, oförnuftig och ovetenskaplig!
Det måste ju till syvende och sist ändå finnas en förklaring … eller hur!?