Orsa-Svegbanans invigning.
Artikel i Härjedalens Tidning den 16 juli 1909
Sidan etablerad 2017-12-15, senast justerad 2017-12-15 ... samt kursivering mars 2023.
Embedded Files
Den omfattande artikeln från år 1909 i sin helhet berättar om Konungen Gustav V:s och hans Drottningen Viktorias besök i Sveg och invigning. Artikeln berättar också om att farfar Olof hade haft ett omfattande inflytande över järnvägens tillkomst. Nedan tidningssidan 2 i sin helhet (som man kan klicka på och få i läsbart skick) ... och därunder en ordagrann digital utskrift av artikeln "En storartad högtid" (Tack käresta Gunilla för avskriftsjobbet!).
Mars 2023. Jag har på förekommen anledning, Olof Bromées insatser och förtjänster, tagit mig friheten att fetta och kursivera i texten nedan sådant som direkt berör OB:s insatser.
Lägre ner på webbsidan finns bilder på några detaljer från sidan samt tidningens omslagssida i sin helhet.
En storartad högtidlighet
Järnvägens tillkomst
Det företag, som med den i går av konungen förrättade högtidliga invigningen fått sin avslutning har en lång historia bakom sig, en historia, som i dess olika faser har att uppvisa å ena sidan långt gående uppoffringar och kraftiga personliga insatser från en fattig landsända, och å den andra stundom till rätt kraftiga yttringar av lokalintressen eller ren oförståelse av ett livsvillkor för utvecklingen av en hel provins’ rika tillgång på utvecklingsmöjligheter. Här några blad ur denna historia.
När eller av vem tanken på att med en järnväg förbinda Härjedalen med det övriga landet först väcktes är numera obekant, men vad som är visst det är att redan i senare hälvten av 1880-talet denna tanke arbetat sig fram så långt, att tvänne skilda intressen förelågo: ett Ljusdals och ett Orsaintresse. Då det senare började visa en övervägande tendens vaknade emellertid även den förra till full styrka och föranledde att ett möte med ombud jämväl från Härjedalen år 1891 höllo i Färila, där frågan synes hava rätt grundligen diskuterats. Längre än till diskussion kom dock inte detta förslag. Intresset fortfor dock att leva, och den 14 november 1894 hölls å tingshuset i Orsa det första officiella mötet med de intresserade landskapens befolkning. Kallelsen till detta möte var utfärdad av länsstyrelsen i Falun efter det koncessionsansökningen till regeringen inlämnats, dels å järnvägen Orsa-Bollnäs av landshövdingen Björkman, apotekaren Afzelius och jägmästaren Gyllenhammar m. fl., dels å järnvägen Orsa-Sveg av landshövdingen i Jämtlands län John Ericson, statsrådet Wersäll, generalmajor Toll och länsmannen O. Bromée m. fl.
Yttranden voro infordrade från flera myndigheter och föredrogos vid mötet. Angående linjen Orsa-Sveg säger väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att det ”torde vara uppenbart, att dess åvägabringande måste utgöra ett huvudvillkor för ortens framåtskridande och hastigt befordra utvecklingen. Denna senare bana (=Orsa-Sveg) får jämförelsevis mer än vanlig betydelse samt blir den viktigaste länken i ett inre järnvägsnät upp till Brunflo eller Bräcke på Jämtländska tvärbanan.”
Likaså förordades sträckan av generalstabschefen samt domänstyrelsen. Av sockenombudens yttranden må här antecknas länsmannen O. Bromées, vilket, såsom ett yttrande av en deltagare vid sammanträdet föll sig, ”talade både till känsla och förstånd.”
I ett samtida referat från mötet heter det också att ”i debatten segrade Orsa-Sveg”. Att det ej kom att segra vid det slutliga avgörandet berodde på Orsa kommun, som för sitt genomdrivande av Orsa-Bollnäsbanans byggande före Svegsbanan anförde som kraftigaste skäl utnyttjandet av slipstensberget i Skattungbyn.
Den för Orsa-Svegbanan begärda koncessionen beviljades den 11 okt. 1895 med villkor bl. a. att banbygget skulle vara påbörjat senast den 1 juni 1899. Emellertid kunde arbetet icke påbörjas till denna tid vadan det år 1899 ingavs anhållan om anstånd med banbyggets påbörjande, vilket också beviljades den 12 sept. 1900, nu med villkor bland andra, att bygget skulle vara påbörjat senast den 1 juni 1902 och färdigt för banans öppnande för allmän trafik den 1 juni 1905 samt att staten skulle hava rätt inlösa banan inom 10 år därest framställning därom inom nämnda tid gjordes.
Den 12 juni 1900 sammanträdde genom ombud aktietecknarna i den blivande järnvägen Orsa-Sveg i Orsa för antagande av bolagsordningen m. m. Detta sammanträde höll dock på att bliva ödesdigert för företaget, i det att Gefle och Orsaintressena i fråga om röstgrund icke kunde enas. Här var det åter länsman Bromée, som med ett medlingsförslag lyckades ena de stridiga intressena. På ett i Falun hållet sammanträde något senare antogs bolagsordningen definitivt.
Vid ovan nämnda sammanträde voro följande aktiebelopp tecknade: Sveg 100,000kr., Linsell 25,000kr., Lillhärdal 50,000kr., Elfros 10,000kr., Hede 10,000kr. och Vemdalen 5,000kr., eller sammanlagt för Härjedalen 200,000kr. Dessutom hade Orsa kommun tecknat 1,250,000kr., Gefle 200,000kr., Hamra 100,000kr. samt Jämtlands läns landsting 100,000kr., varjämte enskilda tecknat aktier för c:a 3,000kr. Hela aktiekapitalet utgjorde således 1,853,000 kronor. Statslån 1,803,000kr beviljades också sedermera, så att den ekonomiska sidan av saken nu syntes vara tryggad.
1898 verkställdes stakning efter i huvudsak den riktning banan sedermera kom att taga av dåvarande löjtnanten i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen Sparr. En något östligare linie hade långt förut stakats av kapten Prinzencreutz. Renstakningen påbörjades emellertid först 1901 under löjtnanten A. Aulin som antagits till arbetschef, vilken befattning han innehade under hela tiden banbygget pågått. Som herr Aulins närmaste man har hela tiden ingeniör F. Lindskog varit anställd. Redan i början av 1902 påbörjades terasseringsarbetena. Hösten 1903 hade man med arbetena nått fram till 54 km. i närheten av Oreho, men då var det också slut med pänningarna, så att arbetet måste avbrytas. Ännu återstod av den 123 km. långa sträckan 69 km., således mer än hälvten.
För att erhålla medel att fortsätta det halvfärdiga, men icke därför mindre nödvändiga arbetet vände man sig åter till statsmakterna, och 1905 års riksdag beviljade också på enskild motion i saken ett lån på 2 millioner kronor. Den som har äran av att i kraftigare mån än någon annan hava medvärkat till att omstämma dåvarande civilministern att ändra sin redan intagna avvisande ståndpunkt till frågan, är åter länsman Bromée, vilken i en längre skrivelse till regeringen motiverade järnvägens betydelse och lånets befogenhet. Här må sägas, att vart man än låter ögat stanna vid ett hastigt genombläddrande av alla de väldiga luntor handlingar av alla slag, som röra detta banbygge, så träffar man herr Bromées namn i förening med det förlösande ordet och alltid främst när svårigheterna syntes som störst.
Banbygget fortgick nu utan avbrott tills det den 1 dec. 1908 var färdigt. För allmän trafik öppnades banan den 1 januari 1909. Hela järnvägsbygget inklusive rullande materiel av utmärkt beskaffenhet kostar i runt tal 6 mill kr.
Ledamöter i styrelsen hava varit under hela tiden från bolagets bildande borgmästaren I. von Stapelmohr, ordf., konsul O. Flensburg, Gefle, J. Halfvarsson, Hamra, grosshandlare Sten Nordström, Gefle och landsfiskal O. Bromée, Sveg. Som statens kontrollant sedan 1906 har varit anställd kapten A. Lundström.
Det med den nu förrättade invigningen så att säga slutförda arbetets kulturella betydelse för Härjedalen kan knappt i närvarande tid ens antydningsvis gissas, men att den med ett inom provinsen utvecklat järnvägsnät skall bliva av den allra största betydelse bör dock vara visst. Därför är det också med en ovanlig glädje orten gått denna högtid till mötes.
Sveg i fästskrud.
Det är en högst ovanlig anblick Sveg i fästskrud. Men så är också anledningen ovanlig. För första gången sedan 1686, då Karl XI under juni månad genomreste provinsen, gästas Härjedalen av en svensk konung. Men konungen kom ej ensam, utan hade sin gemål med, den första svenska drottning, som besökte provinsen. Drottning Viktorias namn kommer därigenom att på ett mera intimt sätt än någon föregående drottnings att fästas vid Härjedalens historia, och detta i så mycket högre grad då det får samställas med en sådan kulturell tilldragelse som invigningen av provinsens första järnväg.
Medan vi vänta på det kungliga tågets ankomst skola vi se oss om på anordningarna.
Vid järnvägsstationen i korsningen av Gränsgatan och Dalagatan hade rests en präktig äreport med konungens namnchiffer i en sköld med kunglig krona. Den k. kortegen skulle passera Dalagatan och Härjedalsgatan fram till kyrkan. På bägge sidor om gatan voro flaggstänger resta.
Vid kyrkan stod en ny äreport med riksvapnet omgivet av en sköld av flaggor.
Kyrkan var rikt och vackert dekorerad med flaggor och grönt. Efter besöket i kyrkan skulle de kungliga passera den rikt flaggsmyckade Jämtlandsgatan till gästgivaregården. Mitt för Bergvik-Alas sågvärksbolags kontor hade bolaget rest en äreport över Jämtlandsgatan, som f.ö. företedde den ståtligaste anblicken.
Vid gästgivaregården var en präktig paviljong uppförd. I paviljongen, som var öppen mot samhället, var dukat vid tre rader långbord. Paviljongen var rikt dekorerad med flaggor, och på ena sidan fanns en musikläktare.
Över paviljongens huvudingång var Härjedalens vapen uppsatt, och i fonden mitt framför konungens och drottningens plats var fäst en sköld med majestäternas namnchiffer. Över de kungligas plats märktes en sköld med lilla riksvapnet. I övrigt vajade överallt i samhället de blågula dukarna.
Det kungliga tåget
anlände till Sveg kl. 12,30. Landsfiskal O. Bromée, i egenskap av kommunalstämmans ordförande, hälsade de kungliga välkomna, varefter konungen och drottningen bestego en för ändamålet uppsatt tribun. Borgmästare I. von Stapelmohr framträdde nu och höll ett kort tal, däri han erinrade om den långa tid Härjedalen varit utan järnväg, men att företaget nu efter många svårigheter äntligen krönts med framgång och provinsen genom järnvägen förbundits med det övriga riket, varefter han anhöll att konungen ville inviga densamma.
Invigningstalet.
Därefter tog konungen till orda och yttrade: ”Med stort nöje hava drottningen och jag antagit den vänliga anmodan att komma hit till denna avlägsna nejd och det är oss särskilt kärt att kunna personligen deltaga i Eder glädje på denna dag, då en ny viktig länk knytes till vår järnvägskedja. Måtte denna bana mellan Orsa och Sveg, som vi i dag befarit, bliva till stor gagn och varaktig nytta för de landsändar den genomlöper. Med de varmaste önskningar att dessa våra förhoppningar skola i rikt mått uppfyllas förklarar jag denna järnväg, som redan en kortare tid trafikerats, nu högtidligen öppnad.”
Sedan stego de kungliga i det tillreds stående ekipaget och kortegen begav sig till kyrkan, utanför vilken de kungliga mottogos av skolbarn, som bildade häck.
Tacksägelsegudstjänsten.
När de kungliga anlänt till kyrkan och intagit sina platser framme vid koret avsjöngs ps. n:r 272vers 1 och 2, varefter kyrkoherde Lilliesköld från predikstolen höll tacksägelsepredikan. Han utgick därvid från Dav. 33 ps, samt gjorde inledningsvis en jämförelse mellan nutids och gången tids tillförsikt till Herren. Efter denna inledning fortsatte han i följande ord:
Från nära och fjärran har i dag en talrik skara samlats, för att deltaga i den för provinsen Härjedalen och dess folk så betydelsefulla högtid, då invigningen av provinsens första järnväg äger rum. Vad ett folk, som i alla tider i brist på kommunikationer varit avstängt från den övriga världen, och för vilka nu detta hinder blivit undanröjt, måste känna vid ett sådant tillfälle kan ej i ord tolkas. Det är dock visst att tacksamhet vibrerar i mångas hjärtan vid denna högtid, och detta bör mana oss att här i Herrens tempel med mun och hjärta bekänna, att allt gott vi fått mottaga, ytterst kommer från Herrens händer. Särskilt hava vi i dag, vi som bo i denna landsända, anledning att glädjas över att vår konung och drottning jämte många av landets ledande män med oss deltaga i det tack och lov, som vi i denna stund frambära till Herren vår Gud. Måtte vi och alla inom denna provins, där ännu svenskmannaseder bo kvar, så ådagalägga vår tacksamhet för den stora glädje, som blivit oss beredd, att vi envar såsom det egnar och höves trogna undersåtar samlas omkring vår konung att värna ett älskat fosterland mot yttre och inre fiender. Efter en kort tillämpning på det sagda avslöts gudstjänsten med följande bön:
Lovad vare Herren, som himmel och jord gjort haver och låter sin nåd vila över sina händers verk! Nedgjut din rika välsignelse över vår älskade konung och drottning och hela deras hus, och vaka över dem med Dina bevarande ögon! Låt vårt folk få erfara, att Du är den tillflykt, som hjälper och leder det i alla tider och skänker frihet och trygghet! Ja, lovad vare Herren våra fäders Gud, som håller tro till evig tid och förer genom både mörker och ljus, men alltid gör rik barmhärtighet! Amen. Härpå sjöngs ps. 443 vers 4, varefter gudstjänsten, som övervars av fullsatt hus var slut.
Lunchen.
Ifrån kyrkan begåvo sig de kungliga samt de inbjudna till gästgivaregården, där lunch intogs. Under lunchen utfördes taffelmusik av Orsa skyttegilles musikkår.
Landshövding J. Widén höll ett tal till konungen, däri han särskilt betonade betydelsen av dagens högtidligheter i synnerhet vad vidkom det förhållandet, att sedan Karl XI:s tid ingen svensk konung besökt provinsen samt att ingen drottning före drottning Viktoria besökt densamma. Dessutom uttalade landshövdingen den önskan att den nu invigda banan snart måtte få sin fortsättning, varpå ett fyrfaldigt leve höjdes för konungen och drottningen.
Härpå svarade konungen i ett kort tal, vari han ånyo uttryckte sin och drottningens glädje över att de hade fått tillfälle att besöka denna landsända av riket. H. m:t uttalade den förhoppningen, att järnvägen med dess blivande fortsättning och förgreningar skulle bli till gagn för landskapet samt sin förvissning om att fosterlandet i Härjedalen hade ett troget stöd. Konungen slöt med att föreslå en skål för Sveg och Härjedalen.
Vid lunchen utdelade konungen de här nedan nämnda ordensutmärkelserna. Såväl konungen som drottningen underhöllo sig vid lunchen livligt med flera av deltagarne, vilka uppgingo till omkring 150 personer. Drottningen såg frisk och glad ut. Omedelbart efter lunchen begåvo sig de kungliga med uppvaktning till stationen, där leven åter utbraktes för majestäterna.
Sveg var under dagen besökt av cirka 4,000 personer. Kl. 4 e. m. avgick det kungliga extratåget – en timme försenat – samt anlände
till Orsa
kl 6,30 e. m. Här mottogos de kungliga resenärerna bl. a. av nationalklädda skolbarn som sjöngo kungssången. Från stationen begav sig kortegen efter den nyanlagda Järnvägsgatan, som med sin äreport och sin rika flaggskrud tog sig synnerligen ståtlig ut, till Orsa tingshus, där kommunen gav middag för de kungliga och andra inbjudna. Under middagen växlades flera tal.
Besöket i Orsa blev dock, även detta, kort, varefter vid 9-tiden det kungliga extratåget under livliga hurrarop avgick från stationen. De Svegsbor, som medföljt till Orsa, återvände med extratåg vid halv 11-tiden.
XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX
Ett utsnitt från artikeln.
Ett utsnitt från tidningssidan.
... åsså tidningens omslagssida i sin helhet.
Page updated
Google Sites
Report abuse