livet-dessvillkor,menigochomdetdärmedtro

Jag har snuddat vid "livsfrågor" tidigare:

På sidan "Uppbrottet från FOI...":

Jag hade tur! Jag blev uppsagd i precis rätt ögonblick. Fortfarande ung, frisk och stark - hmmm ... men med en begränsad tid kvar i livet.

På sidan "Läget - 1 februari 2008":

I övrigt så hoppas jag att jag får leva med hälsan så länge som möjligt men om jag blir väldigt krasslig så planerar jag att själv avsluta mitt liv på ett snyggt sätt - jag vill inte leva när jag inte längre tycker att livet är meningsfullt och när jag inte kan sköta mig själv längre.

På sidan "De´ va´februari 2008 de´":

Jag vet att jag tyvärr inte är odödlig - och jag vet att döden kan slå till vilket ögonblick som helst. Jag vill hoppas och tro att jag kommer att leva länge länge än - och så frisk som möjligt. Det är ju jäkla kul å vara me å se vad som händer - kanske inte med mina fötter.

Men eftersom döden är så oberäknelig så vill jag ändå snarast vara så väl förberedd som möjligt - för att sen bara kunna koppla av. Jag jobbar på ´et. En sak är säker - Man ska leva så man kan dö i frid! Men det gör jag inte alltid i alla avseenden. Skärpning!

På sidan "De´va´mars 2008 de´":

Alla gör alltid så gott de kan!

Det är min övertygelse att alla människor alltid gör så gott de kan - alltid, varje sekund - sug på den! Till och med om vi bestämt oss - att nu ska jag inte göra så gott jag kan ... utan sämre - t.ex. slarva - även då gör vi så gott vi kan just då. Så gott de kan gör Reinfeldt och Busch - och förstås Putin och det gör du och jag - och det gjorde även Hitler och Stalin. Är det det bästa att göra så gott man kan? Har man nå´t val?

Oj, här finns det nog ett förklaringsbehov - det kommer så småningom i mitt filosofiavsnitt! Om livet och dess mening.

På sidan "De´va´april 2008 de´":

Meningen med livet

- Enkelt uttryckt - tycker jag: Minimera mitt eget lidande och optimera mitt eget välbefinnande. Låter själviskt - men det är det inte. Bäst minimerar och optimerar jag genom mina medmänniskor. Men gör jag det då? Och rätt och bra? Ingalunda enkelt - varken på det filosofiska planet eller det praktiska.

Kan jag överhuvudtaget välja att minimera och optimera? Ja och nej - definitivt inte genuint fritt. Hela mitt (och ditt) liv handlar om tur eller otur.

Livet är oerhört orättvist. Jag har hittills haft en fantastisk tur. Mig är det inte synd om ... men jag håller med August Strindberg: "Det är synd om människan" ... och då tänker jag på alla dem som har väl mycket lidande i förhållande till välbefinnande.

Det här ska jag utveckla på min filosofiska sida, som kommer, om jag får leva.

Apropå livet - så här såg "ålderstrappan" ut när mamma och pappa var unga. Om du vill kolla in bilden på trapporna i mitten av aprilsidan!

Tipset att somna in för gott det spar jag till min filosofisida.

På sidan "De´va´maj 2008 dé´":

Jävlar eller Oj? Svärja eller inte svärja på min webbplats det är frågan. Vad tycker du kära läsare. Jag kan ibland tycka svärjande kan låta hemskt trist, torftigt, tanklöst, hädande och obildat ... Men ibland kan jag tycka att det passar riktigt bra. Några religiösa aspekter lägger jag egentligen inte på det eftersom jag tyvärr för närvarande och tills vidare inte tror på gud och än mindre på att svära skulle vara det samma som att åkalla djävulen ... det vill jag förstås inte.