frågor-synpunkter-kommentarerpåmin"bön"

Frågor/Synpunkter/Kommentarer jag fått på min Livsåskådningsdeklaration (”bön”)

– med mina kommentarer

(i blått)

För att förstå vissa av mina kommentarer nedan bör man nog läsa Frågan/Synpunkten/Kommentaren … och den dyker upp när du peka på de små ”c-parenteserna” i bönetexten.

Andra Frågor/Synpunkter/Kommentarer ser du direkt som text på grå yta.

Jag tror på Livet[c1] och jag tror på Mig själv[c2]

NB: För det första - inledningen är avsedd att vara en kontrast och en markering mot kristendomens böner som ofta som centralt och inledande och dominerande budskap har: "Jag tror på Dig GUD!"

Jag tror alltså inte på existensen av ett övernaturligt medvetet kommunicerbart väsen som skapat allt - ett väsen som de monoteistiska religionerna benämner "Gud". Jag tror ändå det är viktigt att tro på något här i livet ... och då väljer jag primärt att tro på "Livet" - allt levande ... och då i första hand på mig själv och mitt eget - för ska jag kunna tro på andra - och göra något för dem. För att klara detta måste jag i första hand tro på mig själv

Jag tror på Kärleken[c3] och

jag tror på Alla människors lika värde

NB: Här: Människokärleken till Livet, Jorden, Mig själv och på människokärleken mellan alla. På kärleken i en parrelation tror jag också även om den ofta/ibland kan vara svår att ”få till” och upprätthålla.

Jag tror på Människans medvetande[c4]

och på Människans andlighet.[c5]

Någon annan har frågat: Vad menar du med andlighet när du inte tror på Gud?

NB: Jag menar reflektion, förundran och hänförelse inför makrokosmos och mikrokosmos, inför natur och vetenskap, inför konst och musik. Jag menar filosoferande, mediterande, reflekterande. Jag menar också kärlek. Jag menar också tro och sökande.

Fråga gärna en buddist om hon/han inte tror på andlighet … trots att hon/han inte tror på Gud.

En buddist är ju som jag ateist. Det är min uppfattning att den religiösa andligheten inte räcker för den moderna människan. Kristendomen har ju definierat ”Den helige ande” … men har, tycker jag, i övrigt inte ”patent på” ”andlighet”.

Jag tror också att alla människor har ett själsliv oavsett de tror på Gud eller inte och oavsett Gud finns eller inte.

Jag upplever att jag har en fri vilja[c6]

NB: På det praktiska planet känns det enkelt – jag upplever som sagt att jag fritt kan välja om jag ska köpa Expressen eller Aftonbladet … men på det filosofiska planet blir det en annan sak. Se min ”JAG-definition”. Här förklarar jag ju också avslutningsvis hur jag kan uppleva detta: Genom att det är en illusion!

Jag kan och jag vill ta ansvar för det jag säger,

skriver och gör.[c7]

NB: Svar- Ja. Jag tycker medvetande och känslor och vilja går hand i hand. Jag ser det både som en fortsättning och en konsekvens.

Jag tror på min kraft att genomföra det jag verkligen vill.[c8]

Jag vet att det finns gränser för vad jag kan genomföra.

NB: Ja, jag måste anpassa min vilja till förmågan. Jag vet att jag inte kan gå på vatten därför är det inget som jag heller förnuftsmässigt vill. Min livserfarenhet har givit mig en massa kunskaper och erfarenheter om mina verkliga begränsningar och detta måste jag i min vilja ta hänsyn till … men följande stycke är också viktigt som ett komplement – nämligen att jag ofta kan genomföra mycket mer än jag tror - om jag försöker och kämpar.

Även om jag inte kan genomföra allt,

kan jag genomföra mycket mer än jag tror.

Jag kan och jag vill påverka andra så de upplever mer välbefinnande och mindre lidande.[c9]

NB: För min del, åtminstone nu inledningsvis, ganska marginellt. Jag mäktar inte med och prioriterar inga ”underverk” … men genom att tänka på och reflektera över detta stycke så kanske jag med tiden kan bli lite bättre i detta avseende – hoppas det!

Någon annan har kommenterat: Lidandets mysterium är en stor fråga, i judiskt/kristet perspektiv behöver inte lidandet vara meningslöst.

NB: Håller med – lidande behöver inte alltid vara meningslöst. MEN om jag kan bidraga på ett sådant sätt så jag kan mildra någons lidande eller förskona någon från lidande så vill jag göra det.

Jag kan och jag vill verka för det som är gott

och verka mot det som är ont.[c10]

NB: I huvudsak tycker jag JA. Men i vissa speciella frågor är det definitivt varken enkelt eller entydigt … ta till exempel frågorna om aborter, preventivmedel, stamcellsforskning, dödande i krig, vårt framseglande på en ”räkmacka” – etc.

Jag kan och jag vill främja en etik byggd på

medmänsklighet och tolerans.[c11]

NB: Som jag menar/tänker är det etiskt försvarbart att var och en ska få tänka helt fritt … och handla fritt så länge det inte går ut över annat levande så lidande uppstår.

Jag tycker absolut inte att allt går an. ”Jag kan och jag vill verka för det som är gott

och verka mot det som är ont.” - som jag säger i meningen innan – det är en viktig grund.

Någon annan har kommenterat: Tolerans i positivbemärkelse - vilket inte betyder att allt går an

NB: Jag tycker absolut inte att allt går an. ”Jag kan och jag vill verka för det som är gott

och verka mot det som är ont.” - som jag säger i meningen innan – det är en viktig grund.

När det gäller ”gott” och ”ont” tror jag de flesta av oss upplysta och humana människor i huvudsak är överens – men det finns ju undantag. Är det till exempel gott eller ont att använda preventivmedel, att göra abort, att som sjuk och åldrig ta sitt liv, att tolerera och acceptera homosexualitet, etc?

Jag är inte och känner mig inte ensam i världen.[c12]

NB: Att jag inte är ensam (människa) i världen det är ju uppenbart. Känna sig ensam i världen det kan man förstås göra … många har till och med gjort det till döds. Det är säkert till och med ganska vanligt i ”västvärlden”. Det är förstås olyckligt. Av den som verkligen känner sig ensam och övergiven kan min skrivelse förstås uppfattas som ett hån … den bör nog formulera sig lite annorlunda – varför inte: ”Jag är inte ensam i världen och jag kan och jag vill söka kontakt med andra människor som jag kan få en god och givande relation med”. Att min formulering blev som den blev beror förstås på att den passade in på mig just nu – och förhoppningsvis även på sikt.

Jag kan och jag vill umgås, kommunicera

och samverka med andra människor.[c13]

NB: Om man ska kunna umgås, kommunicera och samverka – det är man förstås alltid minst två om. Man får söka sig till och välja människor där det funkar – där ”personkemin” stämmer. Om den andra parten inte vill (bortsett från kortvariga störningar) då funkar det ju inte– och då är det destruktivt och bortkastad tid försöka. Jag är övertygad om att det alltid för alla finns andra människor för umgänge, kommunikation och samverkan.

Jag kan och jag vill också kommunicera och

reflektera i stillhet inom mig själv.[c14]

NB: Det finns många – några berörda begrepp: tankarna, känslorna, medvetandet, samvetet, skuld och skam, reflekterande, mediterande, arv och miljö, öde och slump, Jante och Luther, hjärta och hjärna och mage … etc…

Jag kan och jag vill såväl ge som få förlåtelse.[c15]

NB: Jag tycker att jag ändå kan be om att jag kan och vill även få förlåtelse … jag kan självklart inte kräva det men jag kan önska det … MEN jag borde nog ha med inte bara ”få” utan också ”ta till mig”. TACK för att du gjorde mig uppmärksam på detta – har fört in!!!

Förlåt mig ni som drabbas när jag slarvar.[c16]

eller när jag inte kan leva upp till mina ambitioner.

NB: ”Misslyckas” är ju ett bra och mer heltäckande alternativ – men jag ville gärna påminna mig om att det både för mig och andra ofta kan handla om ”slarv” när man sårar eller gör någon illa. Jag vill speciellt påminna mig om att inte minst jobba med mitt ”slarv”. Den andra delen – att inte leva upp till mina ambitioner – det har en lite annan, lite mer medveten karaktär och om denna brist behöver jag också en egen separat påminnelse om – tyckte jag.

Jag kan och jag vill känna ödmjukhet.[c17]

NB: Jovisst – du har alldeles rätt – det vill jag. TACK för att du gjorde mig uppmärksam på detta – har fört in!!! Men inom mig börjar ”visandet” i ett ”kännande”.

Jag kan och jag vill främja ett kritiskt tänkande

och en vetenskaplig kunskapssyn.

Jag tror inte på övernaturlighet och vidskepelse.[c18]

Jag tror att allt jag ser och allt som sker är naturligt

- även om jag långt ifrån förstår allt.

NB: Instämmer verkligen i din kommentar … möjligen skulle jag ändå vilja hävda att en hel del kan besvaras inom vår nuvarande vetenskapliga ram … särskilt i förhållande till det medvetande och det förstånd och den fattningsförmåga vi för närvarande upplever oss ha. Mycken vetenskap är förvisso ”färskvara” men ändå det bästa vi har. Som jag tidigare formulerat i min ”bön”: Jag kan och jag vill känna ödmjukhet … och nu tack vare ditt påpekande även visa!

Någon annan har sagt: Jag tror på Gud - och det mesta här på jorden sker enligt de av Gud skapade naturlagarna även om Gud kan och verkligen också griper in i världen

NB: Jag tolkar dig som att du anser att Gud finns och är ett övernaturligt väsen. Jag accepterar och respekterar din tro – självklart!

Jag blir lite nyfiken när du skriver ”det mesta”. Vad är det du menar som inte sker enligt de av Gud skapade naturlagarna även om Gud kan och verkligen också griper in i världen?

Jag kan och jag vill känna respekt för alla levande och döda.[c19]

NB: Hoppas det – det är ju en lite annan vinkling och intäckning. Men frågan kan ju egentligen ställas på en hel del avsnitt.

- för människor av alla raser och med alla religioner[c20]

NB: Du menar att dessa innefattas i ”alla”? Förvisso – men eftersom vissa raser och kanske framför allt vissa religioner är starkt angripna och ifrågasatta vill jag gärna särskilt lyfta fram detta.

Jag kan och jag vill tro på Livet före döden[c21]

det är där jag skapar produkter och minnen[c22]

Jag kan och jag vill skapa produkter och minnen

som gör gott för efterlevande.

NB: Var/När/Hur har jag redan yttrat detta? Framför allt ska detta tolkas som att jag inte tror på ett liv efter döden … men jag vill ha med så få ”intetroenden” som möjligt – därför har jag valt denna formulering.

Vad det är för konstigt med de tre senaste raderna kan jag inte förstå. Förklara!

Jag kan och jag vill minimera lidandet

och optimera välbefinnandet

för mig själv och de jag kommer i kontakt med.[c23]

NB: Jag förstår ej. Vad menar du?

Någon annan har kommenterat: Med kristet perspektiv och inte ett utlilaristiskt perspektiv

NB: Jag förstår nog inte riktigt skillnaden ... är inte förtrogen med vad som ligger i ett "kristet perspektiv" jämfört med vad som ligger i ett "utlilsristiskt perspektiv" - och vad skillnaden är. Däremot så - när jag läser min text - så känns det väl starkt att säga att "jag kan ... minimera lidandet". Jag har ändrat det till att "jag kan ... jobba för att minimera lidandet" ... men jag har kvar "för mig själv och de jag kommer i kontakt med" för jag känner det för mig blir orealistiskt och övermäktigt att jobba för detta för "alla människor i hela världen". Självklart kan jag ha det som en önskedröm men det är en annan sak.

Jag kan och jag vill hjälpa andra mer än jag gör[c24]

Jag kan och jag vill bli känsligare för verkliga hjälpbehov.

NB: Ovanstående två rader hör ihop … Ja, jag önskar och vill i dessa avseenden egentligen ha en högre ambitionsnivå än jag har idag – den är dessvärre väldigt låg … så här finns utrymme och potential till utveckling och förbättring … sen hur långt jag kommer att låta en ”acceleration” gå det återstår att se … jag tror väl egentligen inte på nån raketacceleration men förhoppningsvis på en liten förbättring … om jag regelbundet läser och reflekterar över det jag skrivit.

Jag kan och vill vara bästa möjliga stöd

för mina nära och kära[c25]

NB: Det tycker jag inte det behöver göra … jag har ju egentligen mycket tid – ca 24 timmar per dygn! Sen kommer väl behoven och insatserna också att variera över tiden.

Jag tänker idag också speciellt på nn[c26]

NB: På den här ”stationen” vill jag speciellt tänka till på någon/några som jag vet har det extra svårt. Bara det att jag ägnar dem en kärleksfull och omtänksam tanke kan kanske ha effekt … eller så kan tanken generera en handling (av mig) som kan ha effekt. Jämför med kristendomens ”förbön”.

Jag önskar av hela mitt hjärta att ..........

Jag accepterar att livet är förgängligt

och att jag och vi alla en dag ska dö.[c27]

NB: Kanske/Säkert! Känns de för svåra att ha med så får man väl utelämna dem … men jag vill gärna ”dra en lans” för mer samtal och tankar om döden … som ju egentligen är en av de allra säkraste sakerna med livet.

Jag önskar och tror att detta då ska kännas som en befrielse.

Jag kan och jag vill leva så jag får dö i frid.

Jag är medveten om att livet är orättvist

Jag känner sorg för detta och empati med lidande.

I något avseende betraktar jag ALLT som händer

och ALLT som jag upplever

som INTRESSANT och LÄRORIKT.[c28]

NB: För mig känns det kristallklart … och jag tycker också angreppssättet är ett medel till bättre välbefinnande. Kan jag vid behov utveckla vidare!

Någon annan har tyckt/kommenterat: Hur kan du uppleva hemska saker som intressanta – till exempel att någon dig närstående skulle lida och dö?

NB: Jag skulle givetvis uppleva sådant som vidrigt/hemskt/tragiskt/ledsamt … men jag vill ändå ha en genomtänkt och medveten beredskap att om det värsta skulle hända så vill jag själv inte ge upp livet och gå under för detta. Jag vill leva vidare … och åtminstone efter en tid i drägligt tillstånd. Och som sagt – i något avseende – behöver jag då betrakta eller vill jag då kunna betrakta det som hänt som ”intressant och lärorikt”. Allt som är intressant och lärorikt behöver inte vara gott – det kan rent av vara ont.

Jag kan och jag vill efterhand tillägna mig[c29]

nya kunskaper och erfarenheter

Med dessa som grund är jag beredd

att ändra inställning och beteende.

NB: Förstår ej kommentaren!? Var ingår det? Mer exakt?

Jag kan och jag vill utöva fysisk motion

var och varannan dag

för jag vet att det befrämjar mitt välbefinnande

såväl fysiskt som psykiskt.[c30]

Jag kan och jag vill anpassa motionen

till mina förutsättningar

och vara lyhörd för kroppens signaler.

NB: Som du vet är min bön personlig och jag har anpassat den till just mina behov … och för min del känner jag att just ovanstående formuleringar är sådana jag vill lyfta fram just nu … och sannolikt även på sikt. Generellt om ”främjande av hälsa” är väl som du skriver redan omfattat.

Jag kan och jag vill uppnå sinnesro

genom att leva i harmoni med min omgivning,

genom att acceptera det jag inte kan förändra,

genom att förändra till det bättre det jag förmår

Jag vill tacka livet

som givit mig så mycket[c31]

NB: Arja ja hon har förvisso sjungit den på svenska – och jag tycker hon gör det bra – men hon är ju varken upphovsman eller – kvinna till varken texten på ursprungsspråket eller melodin (Chilenskan Violeta Parra 1917-1967 skrev låten strax innan hon tog sitt liv) eller översättningen (Brita Åhman) … men oavsett – jag sympatiserar oerhört mycket med textinnehållet … se hela nederst på sidan.

Jag är glad och tacksam över det öde och den slump som drabbat mig.

Jag är glad och tacksam över mitt arv och min miljö.

Någon har kommenterat: Jag tror inte på öde och slump - ta pratar själv om den fria viljan

NB: Tror du inte att det finns några som helst inslag av ”öde” och ”slump”???

Beror det inte lite på vad man lägger i orden ”öde” och ”slump” eller???

Inledande stycket på Wikipedia när det gäller definitionen av ”öde”:

”Öde, sammanfattningen av de händelser, som en varelse upplever under sitt levnadslopp till lycka eller olycka. En människas öde bestäms av hela den mångfald inre och yttre orsaker, som påverkar henne, hennes medfödda andliga och kroppsliga natur, de omständigheter, under vilka hon lever, och hennes egna av viljan ledda handlingar.”

Inledande stycket på Wikipedia när det gäller definitionen av ”slump”:

”Slump, icke kausal händelse. Slumpfunktioner kan beskrivas med hjälp av stokastiska variabler.

Slump används för att beskriva en oförutsägbarhet som vanligen beror av en eller flera okända orsaker.”

Vi är ju alla människor på jorden och vi, både du och jag, kunde ju varit födda i kroppar i den afrikanska djungeln eller av Talibanska föräldrar i Pakistan. Vad skulle det berott på menar du – om inte ”ödet”?

… och när det gäller slumpen så bygger jag tron på dess existens bl.a. på modern forskning inom metafysiken och kvantmekaniken.

Din kommentar har jag extra svårt att förstå då du väl har ett litet slarvfel i texten – men du ställer på nå´t sätt öde och slump mot den fria viljan. Låt oss anta att viljan är fri … men så fri är den väl inte så du kan välja föräldrar … eller? Och du kan väl heller inte med din fria vilja välja allt som drabbar dig … t.ex. sjukdom och död för dina barn. Jag har vänner vars barn drabbats av hemska sjukdomar.

Jag önskar och vill själv kunna avsluta mitt liv när tiden är mogen

– helst i samråd och samverkan med nära och kära.

Någon har kommenterat: Allt liv ligger i Guds hand, även mitt och ditt

NB: Förstår kanske inte vad du egentligen menar. Många är ju de facto de människor som – med sin ”fria vilja” - valt att avsluta såväl andras liv som sitt eget. Menar du att alla dessa avslutade liv ”ligger i Guds hand”?

Jag kan inte förstå vad/hur du menar??? Om du har tid, lust och ork får du gärna utveckla vad du menar.

(”Tiden är mogen” då jag ger tydliga signaler därom – sannolikt på grund av mitt lidande … som under en (längre) tid vida överstigit mitt välbefinnande

eller då jag på grund av ålder eller sjukdom inte längre är kontaktbar och möjligheterna till kontaktbarhet är minimala.)

Jag kan och jag vill alltid utveckla mitt medvetande

så det blir i harmoni med denna min "bön".[c32]

NB: Yeessss … så är det säkert. Kom igen! Jag törstar!

Någon annan har tyckt/kommenterat: Du ger uttryck åt att man skulle kunna vara färdig med ett sånt här projekt. Det tror inte jag. Martin Luther lär ha sagt att den omvändelse som är en dag gammal, den är för gammal. Ungefär så tror jag att det också med den här typen av trosbekännelse, ”inre-hållnings-angivare” - också den är färskvara – den måste erövras, uppdateras, varje dag, på nytt, på nytt. Jag tror egentligen inte att det är något särskilt med den 1 juni i det avseendet.

NB: Jag tycker – med ett projekt måste man kunna bli färdig. Ett projekt ska definitionsmässigt ha en början och ett slut … Många är vi som blivit färdiga med projekt … någon med din doktorsavhandling, Luther med sin Katekes … och bibel och böner är ju också ”projekt” som blivit ”färdiga”.

När det däremot gäller min livsåskådning så hävdar jag inte att den är färdig eller slutlig.

I min trosbekännelse finns stycket:

”Jag kan och jag vill efterhand tillägna mig

nya kunskaper och erfarenheter

Med dessa som grund är jag beredd

att ändra inställning och beteende.”

Med dessa budskap trodde jag att jag var väldigt tydlig med min öppenhet och min benägenhet att justera min tro och därmed min trosbekännelse … men kanske behöver jag vara ännu tydligare – ska verkligen se över detta.

Jag tycker det är lite intressant att du som kristen/troende lyfter fram behovet av ”färskvara” du som grundar din tro och livsåskådning på en bok som är 2000 år gammal. Här finns det väl verkligen behov av någonting nytt och uppdaterat.

Det finns – tycker jag – behov av något nytt – en kraft – ett styrdokument – som enar världens folk och mer entydigt förkunnar kärlek och godhet och som inte kan användas för att splittra världens folk Det finns bättre dokument för en god och kärleksfull utveckling på jorden … och det finns också bättre dokument som tillgodoser själasörjningsbehovet där gud finns med.

Någon annan har tyckt/kommenterat: Du har över ett hundra ”jag, mig och mitt” i Din text – och det är en styrka, såtillvida att det är ett utryck för det personliga i Din text, men ur mitt perspektiv är det också den stora svagheten. Det som kännetecknar bönen är ju nämligen just ”mötet med den Andre”, som förstår det jag inte förstår och som bär det jag inte orkar. Du, Du, Du…..

Någon har sagt: ”det viktiga är inte att eller om jag tror på Gud utan att Gud tror på mig”. Jesus säger: ”Du har inte utvalt mig, utan jag har utvalt Dig”

NB: Precis som du säger – vi har olika perspektiv – på grund av vår olika tro. Jag tycker ingen kan hävda att min tro/livsåskådning är den rätta/sanna och andra troer/livsåskådningar är felaktiga/osanna.

Jag skriver i min livsåskådningsdeklaration:

”Jag tror inte på övernaturlighet och vidskepelse

Jag tror att allt jag ser och allt som sker är naturligt

- även om jag långt ifrån förstår allt.”

Som jag uppfattat dig tror du på ett övernaturligt väsen som skapat allt och du/kristendomen kallar honom Gud. Och enskilda människors tro i sig kan ju vara en styrka vare sig Gud existerar eller ej.

Jag tycker du gör anspråk på en ”absolut sanning” framför allt formulerad i en cirka 2000 år gammal bok. Jag gör inte anspråk på någon absolut sanning utan är ödmjukt kontinuerligt nyfiken och intresserad av nya rön – inom alla områden – och beredd justera såväl min tro som mitt vetande.

Att inte förstå allt och att inte orka bära allt – det har vi gemensamt vi ateister och teister … och oavsett vår tro tycks vi ju alla människor kunna drabbas av samma lidande och elände … ni trots ert bedjande och er kommunikation med Gud.

Lite anmärkningsvärt är det ju också att det verkar vara hälsosammare att vara ateist. Om vi tittar oss omkring i världen så verkar länder med den högsta andelen ateister vara de som är mest stabila, fredliga, fria, rika och välmående, medan de mest religiösa länder i världen är de som är mest labila, våldsamma, förtryckande och fattiga.

Gudstro kan säkert vara en tröst för den enskilt troende individen, men på samhällsnivå verkar ateismen betydligt mer hälsosam!

Jag inser och förstår att tron på Gud är en hjälp och ett stöd för många människor. Skönt att kunna överlåta förstånd och bördor på någon övernaturlig – ”Du, Du, Du…..”

Jag är lite avundssjuk! Det är lite synd om mig – eller hur!

Jag tycker mycket inom ”Gudstroendet” känns himla fint, skönt, vackert och gott. Allt detta bejakar jag! Jag avundas er som kan och får uppleva detta.

Men jag tycker också att mycket som grundar sig i Gudstroendet känns skrämmande, obehagligt och destruktivt. Från detta tar jag avstånd! Inte bra för en god och bra utveckling för de enskilda människorna i världen.

Det känns bra det du skriver:

”Någon har sagt: ”det viktiga är inte att eller om jag tror på Gud utan att Gud tror på mig”.”. Om Gud verkligen finns så hoppas jag han tror på mig om jag försöker och delvis lyckas leva upp till min ”trosbekännelse”.

Problemet är att så många andra i Guds namn har sagt och skrivit så mycket annat om hur gudsförnekare ska hanteras.

Det är ju problemet med Bibeln – att den kan tolkas på så många motstridiga sätt. Jag tycker därför den är diskvalificerad som en ”helig” skrift

Någon annan har tyckt/kommenterat: Mitt övergripande intryck är att du formulerat en deklaration om mänskliga rättigheter och villkoren för dig som människa. Jag tolkar att stora delar har en kristen grundsyn. Du skriver om tacksamhet till livet, som människa är du inte fullkomlig, du vill vara till för andra etc. Det som är ” naturligt” kommer från naturen – det ursprungliga”. Du har inslag av sinnesrobönen. OCH vi människor omfattas av livslångt lärande. Tro är inte lika med vetenskap – människans liv är ett mysterium och vi kan inte VETA men vi kan HOPPAS – om vi väljer det!…..”vi blir aldrig färdiga och det är som det skall”….därför Nisse behöver du vara färdig till 1 juni år 2009! Fortsätt och reflektera över livet och tron utifrån dina och andra människors perspektiv!

NB: TACK för din respons på mitt mail ... upplever att du tolkar det mesta som jag hoppas och tror. Så bra!

Dock skriver du:

"....därför Nisse behöver du vara färdig till 1 juni år 2009! Fortsätt och reflektera över livet och tron utifrån dina och andra människors perspektiv!"

Med "livsåskådningsdeklarationen" behöver och vill jag vara färdig den tidpunkt jag bestämt - 1 juni 2009 ... och jag känner mig mogen och färdig ... Med "projekt" behöver man bli färdig! Så har det ju också varit med kristendomens böner, texter och böcker ... de har blivit "färdiga" .... och dessutom "huggna i sten" (åtminstone när det gäller "andemeningarna") sedan ålderdomlig tid. Min deklaration är INTE "huggen i sten" vilket jag tycker jag framhållit.

Dels i mitt mail:

"Dock - jag kommer alltid att vara nyfiken, intresserad och lyhörd för nya ingångsvärden … och beredd att justera eller ändra mig …"

dels i min "livsåskådningsdeklaration":

"Jag kan och jag vill efterhand tillägna mig

nya kunskaper och erfarenheter

Med dessa som grund är jag beredd

att ändra inställning och beteende"

Med anledning av ditt och ytterligare någons påpekande ska jag tydliggöra detta i slutversionen av min "livsåskådningsdeklaration".

För övrigt kommer jag givetvis att göra som du uppmanar mig:

"Fortsätt och reflektera över livet och tron utifrån dina och andra människors perspektiv!" ... - men jag kommer att slå av på mitt "offensiva grävande" i ämnet och mer bara leva och tillämpa och se tiden an ... prioritera "enklare och ytligare" saker ... men med ett nyfiket och öppet sinne.

Följande kommentarer kommer från ytterligare en vän:

Hej Nisse,

och tack för mejl med din livsåskådningsdeklaration som du vill ha synpunkter på.

Jag tycker att det är en så väldigt personlig fråga för dig, så det är väl lite förmätet av mig att gå in och ändra i den…..men visst synpunkter kan jag ju ha.

Precis - synpunkter var väl just det jag önskade!

Som du vet tror jag inte att det finns nå´n GUD som styr och ställer med våra liv och vår värld. Men, eftersom jag vuxit upp i en kristen omgivning så har jag såklart blivit påverkad av den. Kanske inte så mycket av den övernaturliga och vidskepliga delen som av den del som skapat etiska regler och förhållningssätt till medmänniskorna. Frågan uppstår då genast om det är vi själva eller om det är GUD (som vissa tror) som skapat dessa.

Förvisso är det just den stora fråga som uppstår. Vi tycks vara överens att det är vi människor som skapat dessa ... om än med hjälp av någon slags gudstro.

Att bekymra sig för all världens lidande är förstås omöjligt men som en bra regel för ”närområdet” är väl:

”BEMÖT OCH HANDLA MOT DINA MEDMÄNNISKOR SOM DU SJÄLV VILL BLI BEHANDLAD OCH BEMÖTT”

Jag tycker att den meningen (när jag lever upp till den) är helt tillräcklig för att jag personligen skall känna ro och ha ett gott samvete.

Instämmer nästan helt! (Det finns ju "perversa" människor som själv vill bli behandlade på ett sätt som jag inte alls skulle vilja bli behandlad - jag vill nog inte att de tillämpar denna regel på mig ... men det var ett något krystat specialfall.) Men som sagt: instämmer!

Du skriver på ett ställe ”Jag kan och jag vill verka för det som är gott och verka mot det som är ont” Hur GOTT och ONT skall betraktas är förstår en definitionsfråga, precis som att TERRORIST och FRIHETSKÄMPE kan vara samma person, enbart beroende på från vilket håll man värderar.

Du har helt rätt. Långt ifrån allt är lätt att avgöra om det är GOTT eller ONT ... och då får man väl som oinitierad "ligga lågt". MEN det mesta som vi kommer i praktisk närkontakt med känns lätt att avgöra vad som är GOTT respektive ONT. Det blir här man får verka!

Du skriver på ett annat ställe:

”Jag kan och jag vill främja ett kritiskt tänkande och en vetenskaplig kunskapssyn.

Jag tror inte på övernaturlighet och vidskepelse…..”

Med dessa meningar uppfattar jag det som att du utesluter att det finns en GUD!

Ja, såsom han är beskiven i monoteistiska religionernas heliga skrifter och uppenbarelser ... som ett övernaturligt väsen som har skapat himmel och jord och människan till sin avbild, som är allsmäktig, allvetande och allgod etc. På en sådan gud kan jag inte tro!

Du skriver att du ”accepterar att livet är förgängligt och att vi alla en dag skall dö”. Är inte det ett understatement?? – Vad skulle alternativet vara??

Att vi alla en dag ska dö ... det är förstås ett understatement ... men att jag/man ska acceptera (tycka det är OK) det tycker jag inte är självklart. Jag kan tro att en hel del, särskilt icke gudstroende, kan få ett jobbigt döende ... svårt med acceptansen när man inte tror på ett liv efter detta. Ett alternativ skulle ju kunna vara att själen lever vidare.

Jag tycker att du på ett enormt ambitiöst sätt arbetat med dig själv och hoppas att det ger ett gott resultat för dig personligen, men beakta risken för att det också kan ge skuldkänslor, om och när du inte kan/vill leva upp till det du skrivit.

Risken finns att det kan ligga väldigt mycket i vad du säger ... just nu känner jag inge problem men vem vet. Jag inser att jag inte kommer att kunna leva upp till allt ... men förhoppningsvis ändå till mer än jag skulle gjort annars ... om jag inte gjort denna fördjupning och deklaration. Jag får försöka ta till mig detta som nån slags tröst och förlåtelse.

Jag erkänner att jag inte läst och verkligen begrundat din livsåskådningsdeklaration så noga som jag borde, men jag vill i alla fall sända ett svar på ditt mejl, eftersom tiden är kort.

Jag är tacksam och glad för de synpunkter du delgivit ... och jag har tagit till mig och kommer att beakta dem.

Det blir förhoppningsvis möjlighet att återkomma.

Du är alltid välkommen!

Och följande från ytterligare en friend:

Att minimera lidandet är ju en fundamental målsättning och det är ju också helt riktigt och hedervärt

Samtidigt måste man också vara medveten om att det är en del av livet, jag tror att den bästa sättet är att lära sig hantera lidandet, hur det nu ska gå till...

Du har rätt ... de flesta inklusive jag själv är nog egentligen rätt lidande ... så precis som du säger - man behöver kraft att hantera sitt lidande ... ska fundera på hur jag kan få in det på ett bra sätt.

Att stötta när man drabbas, det måste vara den rätta inställningen, att vara lyhörd för andras lidande, en dygd.

Men det går aldrig att ta bort det helt.

Instämmer helhjärtat - men det känns ändå OK att med sig själv jobba för att minimera lidandet för mig själv och andra - eller hur! För att tillmötesgå ditt påpekande justerar jag skrivningen till: "Jag kan och jag vill jobba för att minimera lidandet och ..." etc.

Dessutom kan man lida av helt olika orsaker, att grannen lider över att inte ha råd att köpa en Volvo som alla andra, ska man stötta där?

Hans lidande kan vara "omfattande" ändå...

Du har så rätt - därför har jag bl.a. skrivit

Jag kan och jag vill bli känsligare för verkliga hjälpbehov.

Det är väl rätt bra va!?

Jag noterar att du tar upp lidandet på tre olika ställen.

Det vore nog bra om du sammanfattar det på ett ställe!

BRA påpekande! Jag tar helt bort det första stycket där lidande ingår och ersätter det med det andra stycket - gjort! Bättre så. Dock "´"lidandet" inom parentesen på slutet har jag svårt att slå samman ... det är ett så speciellt sammanhang.

En egen reflektion: Mitt upprepande av ”Jag kan och jag vill” kanske kan uppfattas som att jag tror att jag är någon slags supermänniska som kan och vill fixa till ”allt”.

Jag kan och jag vill …” får och ska inte uppfattas som någon slags "supermänniskabeskrivning".

Det är definitivt ingen ”styrkedeklaration” – snarare tvärt om.

Deklarationen ska ses som just en livsåskådningsdeklaration – avsedd att användas av mig själv som en ”checklista” och som ”peptalk” …

Den uttrycker – vill jag hoppas och tro - vad jag egentligen innerst inne vill - när jag ”tänkt till”.

Jag ”syndar” dagligen i tanke, ord och gärning mot budskap i min livsåskådningsdeklaration … men jag har satt den på pränt för att genom att läsa och reflektera över innehållet vill jag försöka bli en starkare och bättre människa – och en människa med sinnesro.

Min egen ”slutkläm” här och nu:

Jag vill tacka livet

som gett mig så mycket.

Det gav min två ögon

och när jag dem öppnar

kan jag klart urskilja

det svarta från det vita

och högt där uppe

himlens mantel strödd med stjärnor.

Jag vill tacka livet

som gett mig så mycket.

Det har gett mig hörseln

som i all sin vidhet

fångar natten och dagen,

syrsor och små fåglar,

tubiner, hammare, ett hundskall

och ett ösregn

och röstens ömhet hos den jag älskar.

Jag vill tacka livet

som gett mig så mycket.

Det har gett mig ljudet

och hela alfabetet

så att jag fick orden

för tankarna jag tänker,

moder, vän och broder, ljuset som upplyser

den karga väg min älsklings själ ska vandra.

Jag vill tacka livet

som gett mig så mycket.

Det gav mig lång vandring

för så trötta fötter

genom djupa vatten,

jag gick genom städer,

över stränder, berg, öknar och på stäppland

hem till ditt hus och dina gröna ängar.

Jag vill tacka livet

som gett mig så mycket.

Det gav mig ett hjärta

som i grunden darrar

när jag ser på fruken

av det hjärnan skapar,

och det goda långt borta från det onda

när jag ser in i dina klara ögon.

Jag vill tacka livet

som gett mig så mycket.

Det har gett mig skrattet,

det har gett mig smärtan

så att jag kan skilja lycka ifrån sorgen,

de två ting som skapar alla mina sånger

och mina sånger som är era sånger

och alla sånger som är samma sånger.