GUDexisterarDel8FoSC

Existerar det … eller existerar det inte … någon övergripande sammanhållande ”högsta princip” för Världsalltet?

Det är frågan i sin kortaste form … den behöver säkert utvecklas en del.

Jag har valt begreppet ”högsta princip” för något som vi inte har en aning om vad det eventuellt är. I denna ”högsta princip” skulle det kunna finnas inslag av medvetande, intelligens, etik, orsak- och verkansamband, liv, kommunikation, kraft, makt, utveckling, mening, logik, livslagar, naturlagar och andra lagar. (Språket känns torftigt när man försöker applicera det på denna ”högsta princip”!)

Jag håller verkligen med Dig i den senaste parentesen! Språket, vår tankeförmåga det vi kan begripa mm. är ju våra verktyg. Det Du försöker gripa tag i ligger bortom denna verktygsrymd. Jag har svårt att förstå att Du hela tiden väljet ett så vidsträckt perspektiv, som rör sig från det innersta mänskliga i vårt uppförande och ofullkomligheter inklusive våra goda (i någons uppfattningsvärld) sidor till en möjligen existerande ’värld’ bortom tid och rum. Vad strävar Du efter att beskriva i denna ’obeskrivliga’ rymd. Kan detta tankeexperiment verkligen formas i en bild som går att överföra mellan två i dagens läge levande individer så att båda uppfattar bilden och dess mening på samma vis?

För att exemplifiera inom ett sedan urminnes tider vetenskapligt behandlat område (även inom religionerna) nämligen astronomin. Det finns ett (ganska påtagligt, men osynligt) fenomen i miljarder exemplar som kan anses ganska enkelt men ändå ännu obegripligt nämligen det som går under benämningen ’Svart hål’. Ofta ansetts som en kollapsad stjärna med tillräcklig massa där enligt våra ganska enkla kraftlagar gravitationen i den totala massan gör att dess centrum endast kan ta emot, inte släppa ifrån sig något inom en sfär i en viss närhet. Egentligen vet vi inte en om massa (i form av volym med ytor) existerar, molekyler pressas samman, olika ämnen existerar alltså inte, inte heller enskilda grundämnen eftersom elektronskalen runt protonkärnor inte kan existera om partikels utrymme pressas samman i en plasma. Vad är en elektron, en proton, en neutron, en µmeson, en boson etc. allt det som i vår egen lugna värld konstituerar olika ämnen: keramer, metaller etc., det som vi syftar på som kroppar, som massa. Är den sammanpressade kärnan i det svarta hålet i huvudsak atomkärnor - protoner, som på en försvinnande liten volym omfattar en obegripligt stor massa, som, ett helt stjärncentrum.

För att ta den lite ’konkreta’ frågan: är t.ex. protoner (som ju anses ha huvuddelen av massan i en atom) ett ’fast’ föremål som kan stapplas sida vid sida, där gravitationskrafterna helt överskuggar de repellerande elektriska krafterna (mellan alla plusladdningar) eller existerar inte massa på det vis vi föreställer oss i dessa atomkärnor utan egentligen ’endast’ består av en (eller flera) kraft(er) som vi uppfattar som massa och i sin utvecklade massform som en kropp, något vi kan ta på och kanske lyfta (gentemot den gravitation vi upplever och vant oss vid på jorden?

Ja, det sökande som Du antyder ovan sträcker sig långt bortom dessa enkla spörsmål som själva är lång ifrån besvarade.

Här tycker jag verkligen du träffat huvudet på spiken! Precis som du beskriver tycker jag också att det är … samförstånd!!!! Härligt!!!

Det är himla viktigt att inse att man kan betrakta verkligenheten ur (minst) två olika perspektiv …

dels ur ett enlivsperspektiv som jordmänniska

dels ur ett världsalltperspektiv som levande väsen i detta världsallt.

Det första kräver ju en hel del upplysning, intelligens, vetenskap, materialism, teknik, matematik, kommunikation etc.

Det andra kräver dessutom en hel del känsla, andlighet, fantasi, … förutom förstås känslighet och intresse, kunskaper och erfarenheter inom ”medvetandeområdet” … och även kritiskt och logiskt tänkande … (som ju också det första kräver).

Det andra perspektivet står för mig inte i motsatsförhållande till det första utan är ett komplement till detta … . Som ”nyandlig” är jag absolut inte ”vetenskapsmotståndare” – tvärt om!!!

Olika människor har förstås olika förutsättningar för att sätta sig in i och förstå dessa två olika synsätt. Som jag har uppfattat det har du ett betydligt mer ”jordnära” synsätt än jag … det är förklaringen varför du har svårt att ”köpa” mina förklaringar.

Du säger det själv så bra: ”Jag har svårt att förstå att Du hela tiden väljet ett så vidsträckt perspektiv” … precis så tror jag att det är. Mitt fokus ligger på ett Världsalltperspektiv … även om ju förstås även jag (och alla andra som skriver om och förkunnar likartat) måste använda de ord och de tankar som finns tillgängliga - det första perspektivet - för att överhuvudtaget kunna kommunicera här på jorden. Men även en del av det obegripliga och ofattbara kan ju tänkas kunna förklaras med ”jordmänniskospråk”. … åtminstone kan man ha en hel del begripliga hypoteser och förklaringsmodeller.

Men världsalltet och dess mysterier är ju kolossala så jag förstår att det jag skriver kan låta väldigt spekulativt … när det inte sätts in i ett större logiskt sammanhang. Det blir ju enorma ”koncentrat” av en mycket komplicerade och omfattande samband och sammanhang.

På cirka 1000 sidor … och med ett 100-tal figurer/bilder tror jag att jag helt skulle kunna förklara en helt logisk förklaringsmodell på min livssyn tillilka ”övertygelse” …

Jag har ju läst mycket som du vet och jag bygger förstås min övertygelse på summan av allt jag läst … så småningom i min betrakteseserie så kommer jag att hänvisa till några författare som har givit mig väldigt mycket.

Som svar på din fråga:

”Kan detta tankeexperiment verkligen formas i en bild som går att överföra mellan två i dagens läge levande individer så att båda uppfattar bilden och dess mening på samma vis?”

skulle jag vilja svara: Givetvis ingalunda på exakt samma vis … men det gäller ju egentligen alla överföringsförsök oavsett karaktär … men visst … sådant som grundar sig på intelligens och vetenskap och materialism är säkert enklare att kommunicera och överföra än sådant som grundar sig på känsla och medvetande och andlighet … men jag tror visst att det du anger i din fråga kan överföras – som ”princip” … men förstås inte till alla människor. Det måste hos mottagaren finnas intresse-nyfikenhet-öppenhet-läggning-”begåvning” inom just detta område och tid.

Jag har valt begreppet ”Världsalltet” för jag syftar då på detta i sin helhet. Världsalltet är definitionsmässigt verkligen allt … dvs ”utanför” världsalltet finns absolut intet. Att

Det måste ju implicera att det i själva verket inte finns något som kan konstituera begreppet ’utanför’. Jag har inte kunskapen att referera till den eller de filosofer som har försökt redogöra för det lite paradoxala att ’ingenting’ egentligen inte kan existera, i alla fall inte i den mening vi ofta föreställer oss, en rymd av tomhet som ju i alla fall är en rymd något som skulle kunna fyllas åtminstone med någon typ av strålning. I vår kunskapsbank finns endast svarta hål som saknar strålning, eller egentligen inte kan avge, endast ’svälja’ strålning (och allt annat vi kan föreställa oss).

Jag hoppas du förstår ”andemeningen” i min definition. Du får försöka att inta ett världsalltperspektiv och inte fastna i jordmänniskoperspektivet och jordmänniskans ringa kunskap. Haka alltså inte upp dig i de torftiga jordmänniskoord jag använt … försök se det mera som en ”förklaringsmodell”.

Världsalltet verkligen är allt framgår ju egentligen av ordet. Allt som finns, allt som vi känner till och allt som vi inte känner till finns i världsalltet … och har alltid gjort och kommer alltid att göra. All materia, antimateria och energi, alla svarta hål, rumtiden, naturlagarna och alla händelser ingår – liksom evigheten och oändligheten – och kaostillstånd. Big Bang och vårt universum är förstås en del av Världsalltet … men säkert inte hela. Jag betraktar vidare Världsalltet och allt som händer i detta som helt naturligt - till skillnad från ”övernaturligt” (sådant som strider mot livs- och naturlagarna) … men det mesta förstås obegripligt. För mig existerar inte övernaturliga händelser … tro på sådana betraktar jag som vidskeplighet.

Eftersom mycket (troligen det mesta) av detta ligger bortom vårt förstånd (och därmed våra verktyg att behandla) saknar vi naturligtvis också förmågan att beskriva dess omfattning, både absolut och i relation till den del vi förnimmer

Så är det förstås … för de flesta av oss … men det har funnits och finns ”begåvningar” som har kunnat ”transformera” kunskap från denna ”dimension” till vår dimension. Spännande och intressant va!? Om detta ber jag att få återkomma … det är STORT!!!

Några andra bra och korta uttryck för Världsalltet:

”Verkligheten i sin helhet”

”Summan av allt liv”

Det känns också viktigt att påminna om att när det gäller Världsalltet så kan det bara finnas en(1) enda sanning hur det verkligen är eller förhåller sig. Det är väl självklart! Verkligheten i

Vad får Dig att vara så säker ”självklart” i den ’rymd’ - ”Verkligheten i sin helhet” som Du vill greppa? Ref. till min förra kommentar.

Jag förstår dig inte … jag tycker det känns lätt och logiskt att påstå att totalt sett … i Världsalltet … så kan det bara finnas en verklighet. Det tycker jag blir och är helt självklart och entydigt även med enbart vårt torftiga språk. Jag ser det som en definition … och ett axiom … som jag tycker borde vara helt okontroversiellt. Om du inte förstår mig eller är av annan uppfattning så är jag väldigt nyfiken på och intresserad av vad du menar … och din syn!

sin helhet är som den är. Det kan inte finnas två eller flera ”Verkligheten i sin helhet”. Sen är det självklart att varje människa har sin egen personliga subjektiva ”sanning”, sin egen bild av Verkligheten i sin helhet och i en mängd detaljer. Det finns knappast två människor i världen som har precis samma ”sanning” … även om vissa enäggstvillingar som vuxit upp nära tillsammans säkert kan ligga väldigt nära varandra i sina ”sanningsuppfattningar”.

I och med dessa förklaringar så hoppas jag att åtminstone frågan är ”glasklar” för alla.

Finns det då någon övergripande sammanhållande ”högsta princip” för världsalltet?

Svaret är mycket kortare och enklare: Ja!

Det är svaret i sin kortaste form …men även det behöver säkert förklaras en del!

För att göra min förklaring begriplig behöver jag tydliggöra definitionen på ”liv”.

En vanlig definition här på jorden är att liv är en egenskap som alla ”organismer” har … men det finns ingen helt entydig definition på begreppet liv.

Min definition på liv är mycket mer omfattande. Jag menar att så fort vi har med rörelse att göra så har vi också liv. Vi har ”liv och rörelse” i de minsta byggstenar vi känner till – atomerna, och vi har ”liv och rörelse” i de största enheterna vi känner till – galaxerna.

Med den definition jag använder så är även dessa ”enheter” eller ”individer” olika former av ”liv”.

Då är det också lätt och logiskt att konstatera att varje ”livsenhet” i sin tur består av mindre ”livsenheter”. Fysiskt består till exempel vi människor av organ … som i sin tur består av celler … som i sin tur består av atomer. Det går att vetenskapligt identifiera dessa typer av ”livsenheter” … eller hur!? Om man vill kan man betrakta dessa olika ”livsenheter” som olika former av ”levande väsen”. Det är bara en definitionsfråga, eller hur? En atom skulle kunna sägas vara ett väldigt litet individuellt ”levande väsen” och vårt solsystem skulle kunna sägas vara ett väldigt stort individuellt ”levande väsen” … och båda ingår i större individuella ”levande väsen”.

Med denna definition och med detta resonemang så är det lätt och logiskt och rätt att hävda att även ”Världsalltet” … är en ”livsenhet” eller ett ”levande väsen” … det största … och det enda som inte ingår i något större ”levande väsen” … och det enda som inte har någon ”like” eller ”motsvarighet”.

Det känns rimligt och förnuftigt att tänka sig att det finns bestämda livslagar (övergripande kosmiska naturlagar) i världsalltet … lagar under vilket allt liv lyder. Vi människor här på vår lilla jord har identifierat en del lagar som vi kallar för ”naturlagar” … och andra för matematiska lagar … men det är väl också sannolikt att vi på vårt lilla klot ännu inte har upptäckt eller identifierat ALLA livs- eller naturlagar som existerar i Världsalltet i sin helhet.

Den kompletta uppsättningen lagar av denna karaktär som finns i det största levande väsendet, ”Världsalltet”-”Verkligheten i sin helhet”-”Summan av allt liv”, kan man välja att benämna den ”högsta principen”.

Jag kan inte tänka mig annat än att det existerar en övergripande sammanhållande logisk ”högsta princip” för Världsalltet!

Om man väljer att se Världsalltet som ett levande väsen som också har principer och lagar så kan man ju om man vill och utan att vara religiös, betrakta detta som ”gudomligt” …och till och med som ”Gud”.

Tillåter man sig att göra detta så tycker jag att ”Gud” har blivit relativt väldefinierad och dessutom existensen belagd. ??????

Religionerna har faktiskt inte patent på Gud … även om det oftast är i dessa som ”väsendet Gud” tillbeds. Religionerna har ingalunda definierat Gud på ett entydigt eller trovärdigt sätt.

Jag kan inte se eller förstå att man inom religionerna har en vettig, realistisk eller sannolik syn på Gud … och definitivt inga bevis för en gudsexistens av den karaktär de själva beskriver. Jag ser religionernas försök till ”definitioner” som ett resultat av ålderdomliga legender och myter, av fantasi och fanatism, av önsketänkanden och behov av maktmedel och en människoanpassad symbolik. Det var det bästa man kunde åstadkomma under antiken och avsikterna var nog många gånger goda. Det fanns säkert en vilja att förbättra etik, moral och humanitet i befintliga samhällen och när ”utvecklade tänkare”-”andliga begåvningar”-”karismatiska ledare” kom med budskap i denna anda så byggde man vidare på dessa och religioner uppstod. Idag vet vi att det gudomliga världsalltet är så mycket mer och större. Vi har helt andra förutsättningar och möjligheter att definiera ett gudsbegrepp som är så mycket mer logiskt, sannolikt och förnuftigt … utan att det strider mot det goda i religionerna som till exempel ”gyllne regeln” och ”kärleksbudskapet. Tvärt om tycker jag det hela blir mycket mer tilltalande.

Att jag väljer att använda begreppet ”Gud” för ”Världsalltet”-”Verkligheten i sin helhet”-”Summan av allt liv” det är av rent praktiska själ. Begreppet ”Gud” är de facto kolossalt etablerat som namn på det ”bakomliggande obegripliga mysteriet” … men jag vill vara särskilt noga med att betona att ”min Gud” är inte ”treenig” såsom Kristendomens och ”min Gud” är inte heller övernaturlig (utan naturlig men obegriplig). Vidare fanns ”min Gud” inte före Världsalltet och finns inte heller utanför Världsalltet … utan är istället evig och identisk med allt liv i Världsalltet. Det innebär bland annat att allt jag kommer i kontakt med i mitt liv här på jorden representerar ytterst Gud … är gudomligt. Det innebär också att jag själv är gudomlig. Vi är alla ”gudabarn”-”stjärnstoff” … eller vad vi nu vill välja att kalla oss.

Med denna förklaring och Gudsdefinition blir det också lätt att förstå att Gud är allvetande och allsmäktig. Allt vetande som finns är ju samlat i Världsalltet och all makt som finns är också samlad i Världsalltet.

Vi ska också vara medvetna om att det finns kontaktmöjligheter mellan allt i världsalltet (jämför med kontaktmöjligheterna i till exempel hjärnan och i internet). Allt hänger i något avseende ihop och hör samman … inte minst vi människor här på vår jord.

Självklart menar jag inte att vi människor har medveten kontakt med allt och alla. Men allt vi möter med vår organism är ändå i varje ögonblick kontakter.

Tillvaron handlar om att komma i harmoni med ”Gud” – såsom jag definierar Gud! För oss som enskilda människor här och nu handlar det om att komma i harmoni med vår omgivning … även den vi har inom oss … vår fysiska och psykiska kropp.

Allt handlar om att närma sig det som är ”Gud”. En andlig förankring inom sig själv är himla värdefull … och då syftar jag inte på religion, jag syftar på att någorlunda förstå det världsallt som jag är en del av. Om jag kan det så har jag bättre förutsättningar att utvecklas som levande väsen och må bra och finna sinnesro. Det blir tillfredställande när jag kan föra mig själv tillbaka till något som är större än mig själv. Massor med människor på vår jord är på väg och många har kommit långt. Den överdrivna och upphaussade materialismen idag är ett hinder. Olika former av meditation eller motsvarande är däremot användbara metoder-verktyg.

Allt liv, på alla nivåer, strävar efter någon form av mer välbefinnande och harmoni och någon form av mindre lidande och disharmoni… och välbefinnande emanerar i något avseende ytterst från allkärlek … därför är drivkraften i Världsalltet just allkärlek. Detta betraktar jag som en viktig livslag i den kosmiska evolutionen och en indikation på, rent av ett bevis för utveckling emot ”ett paradis på jorden” … livsförhållanden på jorden som karaktäriseras av G-A-R-M-F..

Om vi går till oss själva som människor … visst önskar och strävar vi väl alla – mer eller mindre medvetet - efter mer välbefinnande och mindre lidande. Det är ofta en kamp och vi lyckas inte alltid så bra. Lösningen är ändå att vi på vår nivå kommer i så bra harmoni som möjligt med livslagarna … eller ”den högsta principen” … framför allt då i de delar som berör oss här och nu. Vi tränar oss i liv efter liv. (För att förstå bör du kanske ha läst mina betraktelser - Del 4 ”Reinkarnation – Evigt liv” och Del 5 ”Karma”.) Att som individ tillämpa så mycket som möjligt av G-A-R-M-F det befrämjar välbefinnandet och minskar lidandet i Världsalltet … men inte minst för dig i ditt liv här och nu … det enda du kanske tror att du har.

Sammanfattning

Om man bestämmer sig för att benämna

”Världsalltet” – ”Verkligheten i sin helhet” – ”Summan av allt liv”

som ”Gud”

och tror på att detta dessutom följer en viss ”högsta princip”

då känns det logiskt, vettigt och förnuftigt att tro på existensen av Gud

… jag ser ju och upplever gudomens yttringar varje dag i allt jag kommer i kontakt med.

De känns så viktigt att verkligen betona att det här handlar om en annan gudsbild än den som finns i de gamla religionerna. Det känns lika viktigt att betona att här handlar det inte om tro och religiositet utan det handlar om vetande och logik … med vald definition.

Verkligheten (i sin helhet) är ju väldigt påtaglig … och jag kan uppleva den såväl behaglig som obehaglig … och jag kan uppleva den som väldigt orättvis. Så är definitivt Verkligheten (i sin helhet) ur ett ettlivsperspektiv.

Alla de tankar, ord och gärningar jag producerar ”drabbar” på olika sätt de livsenheter som jag på något sätt kommer i kontakt med … och alla livsenheter som kommer i kontakt med mig drabbar mig på en massa olika sätt … förorsakar mig mer eller mindre välbefinnande eller mer eller mindre lidande. Detta är ständigt pågående processer.

Det känns logiskt och rimligt att mina tankar och gärningar även drabbar mina egna organ och mitt ”system” med alla sina celler … hela ”fysiologin” och hela ”kroppskemin” … på olika nivåer.

Även om ”individen jag” också är en del av gudomen så hindrar det ju inte att ”individen jag” har upplevelser av ”Verkligheten i sin helhet” i övrigt.

Genom meditation eller bön eller andra sätt att stilla sig och begrunda Gud och tankemässigt kommunicera med Gud så är jag övertygad att man kan närma sig individuell sinnesfrid och GARMF … och välbefinnande.

OK, jag orkar nog inte beröra hela Din framställning i detalj men några fragmentariska kommentarer:

Jag har naturligtvis ingen anledning att försöka yttra hur jag tycker Du ska behandla ämnet (om man nu kan benämna det så simpelt). Men jag kan ändå delge Dig mina reaktioner, min mening.

Du berör i ganska koncentrerad form vad Du för in under Ditt gudsbegrepp. På en avsevärd mängd ställen här och tidigare beskriver Du vad som inte menas med detta, vad det inte får blandas ihop med. Jag har ju ifrågasatt detta tidigare som något förvirrande.

Jag noterar att du har svårt att ta till dig min Gudsdefinition och skilja denna från till exempel Kristendomens … men jag har gjort så gott jag kunna för att vara tydlig. Jag hoppas inte alla som eventuellt läser känner sig förvirrade … utan istället åtminstone förstående … sen är det ju en helt annan sak att många till exempel klassiskt ortodoxt kristna inte delar min syn.

I detta epos har Du i avsevärd grad närmat Dig den lilla spillra av kunskap vi har om mikro- och makrokosmos, den samling kunskap som vi i denna lilla del av det Du beskriver som kan benämnas den intelligenta människosfären. Svårigheterna (för mig åtminstone) är stora att hålla isär vetenskapens kunskapsbank och det Du pressar fram som Din tro om de övriga (alltså majoriteten) av sammanhangen.

Okay … jag förstår och respekterar!

Du närmar Dig i denna betraktelse en förklaringsmodell som i vissa avseenden bygger på kunskapsgrund men utifrån att göra framställningen utifrån den religionsanknutna sidan med ständiga förnekanden och avståndtaganden men med den förvirrande envisheten att använde begreppet för det Du men olika ord benämner ”helheten” som det så starkt religiöst ’kontaminerade’. Att på detta oortodoxa vis försöka lägga beslag på och omdefiniera detta gör tyvärr framställningen mycket mindre tydlig och begriplig. Som man lite prosaiskt kanske skulle kunna uttrycka det: ett retoriskt misstag.

Kort svar-kommentar: Verkligheten i sin helhet är sådan att den mycket väl kan resultera i retoriska misstag.

Jag kan nog inte tolka, om Dina avsikter med att utgå från det religiösa hållet för att komma till det Du här framhåller har någon specifik tanke bakom. Det Du här presenterar skulle lika gärna kunna omfattas av en lika (om inte mindre) spekulativ behandling utifrån det kunskapsmässiga och därmed avsevärt mera lättbegripliga hållet. Det hade därmed också blivit tydligare när Du tar ’ett steg extra’ som i huvudsak baseras på Dina antaganden eller Din tro.

Jag skule kunna inbilla att det är på ett liknande vis en ny religion kommer till men jag har inte uppfatta att det är detta som är avsikten.

Jo, det är precis det som är avsikten … nästan … inte en ny ”religion” … men en ny livsåskådning eller en ny förståelse av ”Världsalltet”-”Verkligheten i sin helhet”-”Summan av allt liv”-”Den högsta principen”. Tack vare denna så kommer mycket av det som av olika själ är ”tokigt” inom och med religionerna att dö ut eller rensas ut … religionerna ”utvecklas”. Som jag har framhållit tidigare så finns det – trots allt religiöst elände - en hel del gemensamt och gott inom religionerna som till exempel Kärleksbudskapet och Gyllne regeln … dessa är i harmoni med den nya livsåskådning jag ser framför mig och som jag karaktäriserat som av GARMF-karaktär.

Den nya livsåskådningen grundar sig på allt vetenskapen kommer fram till – som ett resultat av människans intelligens - men som ett komplement till eller en fortsättning på detta även på det som kommer fram inom ”häradet” medvetande-känsla-andlighet. Jag ser framför mig att om 100 år kommer ”andlig vetenskap” att vara ett etablerat ämne och om 1000 år så kommer den nya livsåskådningen att ha fått ett ordentligt genomslag på jordklotet.