GudDefinition

GUD finns … men definitionen är viktig!

Den visa och rättvisa och kärleksfulla drivkraften i världsalltet

… kallar jag gärna för GUD

Ett allt omfattande levande väsen synonymt med världsalltet

… kallar jag gärna för GUD

Den enda yttersta alltomfattande absoluta sanningen

… kallar jag gärna för GUD

En relation på det andliga planet

… kallar jag gärna för GUD

Verkligheten i sin helhet

… kallar jag gärna för GUD

Summan av alla medvetanden

… kallar jag gärna för GUD

… och därför är också jag en del av GUD

Skapelsen är en process som pågår ständigt … i evig tid

Den övergripande evolutionen

…denna kallar jag gärna GUDOMLIG.

Alltings yttersta orsak och mening… något långt utanför människans fattningsförmåga … med en fantastisk avsikt

… kallar jag gärna för GUD

Evigheten och oändligheten

… innebörden av dessa begrepp karaktäriserar jag gärna som GUDOMLIGA.

Mikrokosmos, mellankosmos, makrokosmos

Naturen, djuren, stjärnhimmeln, musiken, konsten

… visst kan detta vara GUDOMLIGT!

Fattar du!? GUD och GUDOMLIGT är förstås bara människans ord på NÅGOT – nämligen det som de uppfattar som den yttersta SANNINGEN.

Det finns i grunden bara två teorier om Skapelsens/Världsalltets existens. Antingen finns Världsalltet av en slump eller så finns det med en avsikt ... av något bakomliggande med någon form av medvetande.

Antingen så har vi alla, med vår intelligens och vårt medvetande, genom slumpen uppstått ur och genererats av det vi betraktar som den döda helt livlösa materien/jorden/mineralen (något märkligt/mirakulöst eller!?!) eller så har vi i en kosmisk evolutionsprocess utvecklats/skapats av något bakomliggande överordnat medvetande, ”NÅGOT” som ”ÄR” - icke förnimbart med våra fem sinnen (något obegripligt men mer logiskt).

Reflektera gärna över hur lite vi vet och förstår av Världsalltet, av Kosmos, av Verkligheten i sin helhet, vi relativt outvecklade primitiva små jordmänniskor på detta försvinnande lilla ”dammkorn” jorden i detta vårt lilla universum (allting är relativt!).

Naturvetaren/materialisten/ateisten hävdar slumpteorin ... givetvis utan att på minsta sätt kunna bevisa den. Den tro de har på denna teori är oftast inte det minsta ödmjuk. De har dock verkligt torftigt med indikationer eller logiska resonemang för att övertyga.

Många många andra, de allra flesta på jordklotet, hävdar avsiktsteorin. Religiösa förstås, men inte bara sådana som bekänner sig till de gamla religionerna. (Definitionen av ordet "religiös" är inte entydig – kan diskuteras!) För avsiktsteorin finns det en ocean av indikationer och belägg och ett antal logiska resonemang … och till och med en ”andlig vetenskap” … men givetvis och naturligt nog inga naturvetenskapliga bevis.

De gamla religionerna krånglar till det med antik symbolik, fantasi, önsketänkanden, krystade förklarings- och bortförklaringsförsök, maktintressen, formfrågor och sanningsanspråk ... och stör och förstör inte bara för kärleksbudskapet utan de hindrar och stör också för den andliga vetenskapen.

Grundfrågan går att koka ner till - Är tillvaron avsiktsstyrd eller ej?

För min del är jag övertygad/medveten om att tillvaron är avsiktsstyrd. Det ingår i mitt personliga vetande! Som grund för detta har jag mina livserfarenheter och ett långvarigt kritiskt studerande mycket vitt och brett.

Det "fenomen" som står för avsikten kalla jag gärna för GUD! … men GUD är förstås ingalunda någon Herre eller Hane.

Vad jag gärna kallar för GUD framgår av min sammanställning ovan!

Jag har i betraktat GUD tidigare ... se till exempel Del 8 Den ultimata frågan och Del 14 Finns det någon Gud?

Nisse Bee 2015-03-04

2014-03-07

Fråga till och svar från mig från en av mina vänner som jag här benämner "B".

Nisse,

Fråga om ordval när religion diskuteras. Vilken ordklass tillhör ordet ”GUD” i din betraktelse?

Är det ett substantiv, adverb eller någon annan ordklass?

Förslag byt till ett verb. Jag föreslår ”TRO”. Då får du en dual beskrivning av tillvaron som kan utgöra en grund för fortsatt resonemang om religiösa frågor. Tro och vetande.

Ett verb ger dock problem med de två första budorden. Men alla världens människor störs nog inte av den diskrepansen.

I din uppdelning;

"Antingen finns Världsalltet av en slump eller så finns Världsalltet med en avsikt, av ett bakomliggande medvetande.”

Här du valt att dra ”snabba” slutsatser. Jag tolkar ditt påstående som att det bara finns två grenar av tro. En alldeles för grov förenkling. Slump och avsikt tolkas ju väldigt olika beroende vilken bakgrund individen har.

Nu ska jag gå ut och lyssna på vårens första lärka som anlände hos mig igår.

MVH B

Xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

TACK B för dina reflektioner och synpunkter!

Hoppas fick njuta av en av Guds representanter lärkan här om dan. Visst kan en sån upplevelse vara härligt gudomlig J

När det gäller GUD och ordklass. Intressant och relevant fråga!

Jag avstår att begränsa Gud till en ordklass. Som de religiösa brukar säga … ”Gud är större!” GUD är en helhet/enhet. GUD är ALLT! GUD är unik så till vida att GUD är den enda helhet/enhet som inte ingår i någon större helhet/enhet.

När jag med mitt begränsade medvetande försöker föreställa mig GUD, symbolisera GUD, så är GUD i första hand en livsenhet, ett levande väsen … men GUD är eller har också en skapar- och upplevelseförmåga … precis som du och jag är livsenheter, levande väsen med skapar- och upplevelseförmågor. På så sätt är vi skapade/utvecklade till Guds avbild. Men vi är bara enstaka(1) individuella GUDabarn. GUD är summan av alla och allt. Att GUD då också är allvetande och allsmäktig … om det kan väl inte minsta tvekan råda.

GUD är allt det vi kallar materia/massa men framför allt det vi kallar energi. E=mc2 gäller.

GUD är eller står också bakom alla natur- och livslagar. Lite omständigare att reda ut.

Att GUD är allkärleksfull … det kan vi jordmänniskor ur ett enlivsperspektiv med rätta verkligen tvivla på … men GUD står alltså bakom och har således ansvar för även djävulskapet, ondskan, mörkret och lidandet. Det finns en kärleksfull mening med även detta. Vi kan kalla det för ”det obehagligt goda”. Det behövs kontraster och lidanden för att livsupplevelser ska vara möjliga och för att utveckling/skapelse ska vara möjlig. Det har sin väldigt naturliga förklaring i ett kosmiskt/gudomligt perspektiv … men det är en egen betraktelse … så det kan jag återkomma till.

”En alldeles för grov förenkling” skriver du om att jag ”kokar ner” frågan om att … antingen är tillvaron avsiktsstyrd eller så är den inte avsiktsstyrd. Visst är det en grov förenkling men den får här och nu stå för att vara det. Ibland vill och väljer jag att hålla mig till några få rader.

Allt är som det är och allt är mycket gott!

Bästa hälsningar

Nisse

Alltid intresserad av dina (följd)frågor och synpunkter!

xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx