de´va´maj2009de´...

Tänk vad som skulle kunna hända om jag klämde till ... snacka om att hälkuddarna skulle sättas på prov. Ni som är fot-ointresserade - gissa vad jag använt för objektiv!!!

Och nu ska FOI läggas ner

Marie Hafström har utrett och kommit fram till - till den 15 maj 2009. Läs på FOIs hemsida ... eller på regeringens - Utredningen i sin helhet. Vilka effekter får detta för min kära gamla arbetsplats FOI i Linköping? Ingen vet förstås med vad ska man tro? Måste man tro? Nä, det måste man förstås inte. Strax efter presentationen av utredningen annonserar FOI i Linköping ut 9 stycken lediga platser - Rätt Martin Rantzer! Finns det uppdrag och arbetsuppgifter så är det självklart rätt och klokt att satsa friskt - oavsett utredning!! Jag hoppas och tror på verksamheten på FOI Linköping ... namnet på arbetsplatsen har inte så stor betydelse ... sen namnet FOA ersattes ... men till det hade jag ju förstås en massa nostalgikänslor.

Kulla-Gulla stretar vidare

Häftig kontrast mot stillheten ovan. Vi var på Rondo i Göteborg och såg och hörde ... Dynamite ... med gamle "Jerka" ... han har fyllt 67 år ... men för första gången såg jag en show med Jerka utan handen bakom örat!!! - inte en enda gång. Fotona nedan måste du förstås klicka på för att de ska ge nå´t!

Härligt med ett barn i Göteborg

Det var nån gång typ 1972 - typ 35 år sen ... sen dess har vi inte träffats. Här har jag skannat av några sidor ur ett gammalt fotoalbum från den tiden. Under mina första år på FOA och i Stockholm var jag bostadslös och storstadsovan. Min kusin Klas-Erik och Charlottes mamma Giggi var nyskilda ... och det fanns utrymme och behov av en karl i femrummaren på nio trappor på Ekuddsvägen i Nacka där Giggi bodde kvar med döttrarna Charlotte och Susanne. I cirka tre år fick jag bo hos familjen och det var väldigt trevligt och nyttigt. Jag hade full frihet i lyan och jag fick ta emot egna gäster och arrangera egna fester ... och hjälpa till att uppfostra ungarna. Jag blev väl lite som en pappa i huset ... tror jag. Som sagt - härligt med ett barn i Göteborg!!! Och vi har blodsband ... hon är ju mitt kusinbarn ju! Charlottes pappa, min kusin Klas-Erik Öström, är död och som aska spridd över Nämndöfjärden. Klas-Erik var framgångsrik ingenjör inom fläktbranchen, inbiten seglare och frimurare.

En gång frimurare, alltid frimurare

Det var bl.a. kusin Klas-Erik som introducerade mig i den hemliga och mytomspunnena Frimurarorden. Jag invigdes i "Den Nordiska Första S:t Johannislogen" på Blasieholmen i Stockholm. Jag deltog några år under Stockholmstiden men tröttnade sen. För mycket typiskt manligt och för lite kvinnligt. Men jag har vänner som är aktiva ... och visst kan orden ha sin tjusning ... det handlar inte om att äta barn men väl om gemenskap och sociala kontakter, personlig utveckling och barmhertighet ... och en hel del cermonier. Behovet av sådant har jag hittills tillgodosett på annat sätt ... men kanske får jag nån gång tid och lust att nosa på orden igen.

När man en gång svor sitt tysthetslöfte fick man klart för sig att man aldrig kunde gå ur ... men passiv kan man vara ... bara man inte avslöjar några hemligheter. Gör man det kommer man att få tungan ut- och avsliten. Då handlar det inte om några humanare metoder typ "drag ut, vik och riv av mot den tandade kanten". Läs mer om Frimurareorden! En annan myt om ordern är att Landshövding Anders Björck, som är frimurare, inte dricker blod för att han är med i en sekt - utan för att han tycker det är gott.

Jag har en annan kusin som också är frimurare - till och med "Ordförande Mästare" i "Den Nordiska Första". Sveriges och Nordens äldsta. Bengt Falk är den 26:e ordföranden med föregångare som till exempel kung Karl XIII. Honom har jag inte träffat på länge - Bengt alltså - skulle vara intressant att göra. Läs hans svar om frimurarna på Flashback! (Jag är inte uppdaterad på Bengts karriär senaste åren - Nå´n som vet nå´t?)

Jag - kung Albrekt - och mitt minne

Som jag antydde redan på april månads sida - under rubriken "Nattmacka med vin hos biskopen ..." så skäller jag nu ut biskopen och kräver honom på pengar ... och försöker till och med hugga dolken i honom. Det gör jag i rollen som Kung Albrekt som regerade Sverige år 1363 till år 1389 då han blev avsatt. Nå´n gång cirka år 1371 sökte jag upp biskopen - Nicolaus - biskop i Linköping år 1352-1372 - och ställde tuffa krav på honom när det gällde att ge ifrån sig pengar till mig. Bilden här till vänster är en avbildning av originalet Kung Albert - han med trekronorflaggan. Den andre är hans far.

Rollen ingår i ett arrangemang för skolklasser - 4.an - från Linköpingsområdet. "En dag på medeltiden i Linköpings domkyrka". Inte mindre än 12 speltillfällen ... Efter andra-tredje genomförandet när jag kände att jag kunde hantera rollen någorlunda säkert ... med replikerna stödda av "fusklappar" blev det riktigt roligt. Innan kände jag mig stressad och spänd inför genomförandena.

Fram till i våras låg det på den här ytan mer än 25 år gamla trätrallar ... något åtgångna och sletna av väder och vind och användning.

Jag hade liksom en svag aning om att det skulle finnas inspektionsrör för dräneringssystemet här på baksidan ... men aningen var väldigt svag ... och efter att ha hört med ett antal nära grannar i samma typ av hus som inte hade en aning var jag beredd att skita i ´et ... men en morgon tog jag mig en whisky och gick lös med spade i gruset under persiketrädet ... och fantastiskt ... ett tu tre dök ett rör upp från djupet ... och efter ytterligare ett tag ytterligare ett ... så nu är jag rörande medveten!!! Bra att veta exakt om behov nån gång i framtiden skulle uppstå.

Sen dess är markytan återställd och fiberduk utrullad (för att förhindra ogräsväxt) -

Jag tycker det här var en sund och bra reaktion (- även om min dator och min redaktion fick reagera på eld och lågor ... hmmmm) ... och jag har efter detta mail haft en uppfriskande dialog med min vän om förhållandena ... och jag tror att vi har kunnat mötas i ömsesidig förståelse.

Vem som helst är för övrigt välkommen att "gästtycka" på min hemsida ... undertecknat med namn eller bara signatur. Du väljer och jag respekterar garanterat! Jag censurerar inget! Skicka ett mail bara!

Glad över att ha "Årets stadskärna 2009"

Kul att man regelbundet har förmånen att enkelt och smidigt besöka stadskärnan Linköping ... det gör man ju minst en gång i veckan ... och njuter av miljön och folklivet. Nattlivet i restaurangkvarteren ska ju vara häftigt men då och där håller jag mig aldrig nu för tiden. Jag har blivit för trött och feg ... man kan ju åka på en propp! Men så stor är säkert inte risken ... och ändå mindre här än i andra storstäder. Men vackra dagar ... kanske särskilt lördagar ... då är det gott att flanera runt i city och titta på folk och liv ... och ta en fika på Gyllen ... det är liksom rutin ... för Gunilla och mig. Shoppar gör vi numer rätt sällan på stan ... men går man in på Clas Ohlson då faller man ju lätt för nå´t.

Det finns alltså en nationell förening - "Föreningen Svenska Stadskärnor" som årligen utser "Årets stadskärna". Juryns motivering löd:

"Linköping etablerade sig redan på 90- talet i utvecklingsarbetet av stadskärnan. Målmedvetet och ett väl förankrat arbete har lett till många framgångsrika samverkanslösningar mellan kommunen och de privata intressenterna. Resultatet är hög standard i stadsmiljön och god estetik.

Med engagemang och prestigelöst förhållningssätt och toppat med att våga ha roligt har organisationen lyckats entusiasmera många goda krafter. Man har lyckats gått från ett sovande till ett bultande stadshjärta. Den inslagna vägen är given, Linköping tillhör elitserien."

I Corren kunde man den 9 maj läsa om utseendet. Här en liten blänkare.

Så länge jag kan minnas i mitt Linköpingsliv så har det titt som tätt varit SOF-festival på stan - som roligast var det väl när Sanna var liten och man hade henne på axlarna för att hon skulle få uppleva gladmusik och pajaserier. Nu hade vi blandat oss med en massa Linköpingsbor och tillresta på Trädgårdstorget=Busstorget??? ... det var många ekipage och och passagen tog säkert en(1) timme . Ladyn här till höger är stans Borgmästare Ann-Cathrine Hjerdt som tillsammans med Landshövding Björn stod och kommenterade spektaklet.

"Festigvaligast" tyckte vi "Bonnkapellt" var som kom sist i hela tåget ... före den avslutande polisbilen. Först i kortegen kunde man se två riktiga poliser på poliscyklar ... ett trivsamt inslag i stadsbilden. Efteråt var jag tvungen hvila fossingarna och vi var båda i behov svalka struparna och det gjorde vi på storans uteservering ... som i år tar 55 spänn för "en stor stark" ... hur stark är den egentligen??? ... och hur stor?

Springa vill jag ju så gärna göra

var annan dag

Men då jag alltid har relativt ont i fotsulorna och då jag inte vet hur destruktivt eller eventuellt konstruktivt joggingen är för mig och mina fötter blir det lite si och så med aktiviteten ... men när den blir så blir den bara på mjukast möjliga underlag - dvs på Vidingsjöfemmans sågspånsbädd - och bästa tid där har kommit nu i slutet av maj med ca 27 minuter. Redan i april förra året var jag nere som bäst på 26.17 ... men det var då det! Intressant nu under maj var att notera att övergången från långbyxor till kortbyxor i ett ögonblick sänkte tiden med över en minut. Är det sån´t j-a motstånd i långbrallor???

Gräslig fart på mattan

har det blivit. Tur att man har flaggstång! Algomin gräsgödning gör susen

Min förhoppning och tro

när det gäller Alliansens valseger i nästa val börjar bli mer och mer sannolik. Den restaurangmiddag jag slog vad om med Gun när det såg som allra mörkast ut börjar bli mer och mer sannolik. Mmmmmmm....

Börsen har uppenbarligen bottnat.

Nu den 21 maj har jag handlat fonder

för 50 000 kronor!!!

Apropå att lyckas med fotografering ... TV4 har på sin Robinsonhemsida en riktigt bra och kortfattad fotoskola. Väl värd att kolla in! 10 små vettiga lektioner - här hittar du lektion 1 - Tänk först, knäpp sedan!

090531/Nisse