gudexisterarinte-trorjag

Tidsperioden (HT08-VT09) och slutdatumet 30 juni var uppsatt för målmedvetna studier av och fördjupning i ämnet. Jag vill nu inte avsätta mer tid för detta. Jag vill avsluta det omfattande "grävandet" i ämnet. (Man kan nog bli lite kufisk om man grubblar för mycket på livsfrågor. Det är hälsosamt att dra ett streck!)

Jag har också så mycket annat jag vill och behöver avsätta tid för ...

Men det känns himla skönt och tillfredställande att ha kommit fram till det jag kommit fram till ... jag hoppas och tror att det kommer att räcka långt.

På existensen av en Gud som han är beskriven i de monoteistiska religionernas heliga skrifter (Bibeln och Koranen) kan jag inte tro!

Jag är färdig med min "utredning"! Jag har kritiskt analyserat och värderat. Jag har använt såväl mitt förnuft som mina känslor. Jag är nu helt övertygad.

Alla frågor och synpunkter på min utredning kommer jag att ta på största allvar ... jag tar gärna in dem här på min hemsida - självklart helt ocencurerat ... med eller utan ditt namn beroende på vad du önskar.

Det är människan (som art) som skapat Gud

och inte Gud som skapat människan (som art)!

Nedanstående bild symboliserar detta rätt bra!

Min utredning gäller alla de tre stora monoteistiska religionernas Gud - Judendomens, Kristendomens och Islams - religioner som har EN GUD ... men i mitt fortsatta resonemang avgränsar jag mig i huvudsak till Kristendomen - världens största religion - med över 2 miljarder anhängare.

Om min framställan här ska orka läsas av någon måste den kraftigt förenklas och förkortas ... men egentligen tycker jag inte det är något problem för svaret på frågan om Guds existens tycker jag egentligen är ganska enkelt, självklart och naturligt.

Gud existerar inte - tror jag

Del 1 Junisidan (2009-07-01)

På nätet och i litteraturen finns oändligt mycket skrivet om Gud och allt till honom hörande. En liten sammanställning finns till exempel här på Wikipedia.

Om jag inte tror på existensen av en Gud så kan jag lika gärna säga att jag "inte tror på Gud" ... jag kan ju inte gärna tro på någon som jag inte tror existerar!

Som en följd av ovanstående kan jag heller inte tro på Bibeln (eller Koranen) - som varande en helig skrift - överordnad allt och alla ... eftersom den av kristendomens företrädare sägs emanera från Gud.

MEN det hindrar ju inte att jag tycker att mycket som står i Bibeln är intressant, dessutom gott och bra ... det bejakar jag. Bibeln är på sitt sätt och för sin tid en fantastisk sammanställning - ett litterärt mästerverk - och i många avseenden en underbar sagobok.

Att det för cirka 2000 år sedan existerade en karismatisk människa som "stack ut" - som var något av en ledare, illusionist, teolog, filosof - dessutom ovanligt etisk och moralisk ... det är jag övertygad om. Den man som i Bibeln bär namnet Jesus. Samma namn bär han i Jonas Gardells intressanta bok - "Om Jesus" - kan läsas om på många ställen - till exempel HÄR!

För att kunna hävda att jag inte tror på Gud måste jag ju definiera detta väsen. Han är definierad av bibeln - kristendomens heliga skrift - och av kristendomens företrädare bland annat enligt följande:

God, Övernaturlig, Skapare av himmel och jord, Helig, Treenig, Personlig, Kärleksfull, Nådefull, Barmhärtig, Rättfärdig, Trofast, Sann, Allsmäktig, Allvetande, Lyssnar till bön, Ingriper i utvecklingen, Kan bjuda på ett angenämt liv efter döden - i Paradiset

- dessutom - människan är skapad till hans avbild!

Jag utgår från att man måste ta dessa definitioner på allvar ... att inte göra det vore respektlöst mot Kristendomen och den skrift dess företrädare håller som helig.

Anledningarna att jag inte tror på Gud är följande:

• • Jag har aldrig sett eller upplevt honom - trots att jag varit intresserad och önskat.

  • Jag har aldrig sett Gud göra några underverk.

  • Jag tror generellt inte på övernaturlighet, vidskepelse, tomtar och troll.

  • Hans eventuella existens har förorsakat och förorsakar så mycket ondska och lidande - dels genom strider i hans namn, dels genom naturkatastrofer.

  • Beskrivningarna om honom är så motsägelsefulla.

  • Gudstroende människor tycks inte få någon som helst "gudomlig" hjälp eller förmån - böner hjälper objektivt sätt inte (att bedjande kan ge enskilda individer tröst och hopp ... och tro - det inser och förstår jag - men det är en helt annan sak (psykologi!))

  • Ingen jag mött har lyckats ge en trovärdig förklaring - inte ens några biskopar.

  • Det finns inga som helst bevis för en existens.

  • Sannolikheten för en existens känns oerhört liten.

  • Sannolikheten att människan (som art) skapat gudar och Gud känns oerhört stor ... och naturlig. Djuret människan som hon utvecklats i evolutionen har fått unika behov.

• Dessutom - att så väldigt många människor på vår jord verkligen verkligen tror på Gud - ja, till och med känner sig helt säkra och övertygade att han finns - är varken något tecken på eller bevis för att han existerar. "Troendefenomenet" är egentligen väldigt naturligt och kan lätt förklaras med psykologi.

“Gud” är ju egentligen bara ett ord – men också ett ”väsen” - som de monoteistiska religionerna definierat och “tagit patent på”.

Därför blir det omöjligt och olämpligt att använda ordet eller väsendet ”Gud” om man kan tänka sig att tro på någon annan slags "bakomliggande KRAFT” – som för oss vanliga dödliga är odefinierbar.

"Bakomliggande KRAFT" - "URKRAFT"

Jag skulle möjligen kunna tänka mig att ”ALLT”/”KOSMOS” skulle kunna vara ”igångsparkat” (”big bang” för 13,7 miljarder år sedan … eller kanske nå´n annan ”big big bang” långt tidigare) av någon bakomliggande KRAFT … kanske till och med av ett ”väsen” med en intelligens vida överstigande vår … men att detta "väsen” efter detta inte ingripit i utvecklingen … och heller inte intresserar sig för att straffa och belöna oss futtiga människor. Däremot har allt och alla sen fått följa fysiken - naturlagarna - och den stora övergripande evolutionen. "Intressant" kanske detta eventuella "väsen" tycker.

Eller också är ”ALLT”/”KOSMOS” en ”evighetsmaskin” – ett ”kretslopp” … som alltid funnits … och alltid kommer att finnas … Energi sägs ju av oss människor vara oförstörbar!???

Den ”grundläggande och bakomliggande KRAFTEN” skulle kunna definieras som summan av ”ALLT”/”KOSMOS” … summan av alla energier och summan av allt förnuft och alla känslor … såväl sådana som förorsakar välbefinnande som sådana som förorsakar lidande ... såväl "gott" som "ont".

Ovanstående spekulationer kring någon slags ”URKRAFT” stämmer ju inte överens med de monoteistiska religionernas Gudsdefinitioner, så att använda Gudsbegreppet för denna "URKRAFT" vore att våldföra sig på dessa religioner. Respekt ska visas!

Gud skulle ju också kunna framställas eller definieras som en sagofigur, som en "symbol" för "det goda i världen". Om det gjordes på ett bra sätt i global och demokratisk anda så skulle jag säkert kunna bli helfrälst på Gud! Men tyvärr, de gudstroende, särskilt fundamentalisterna, har förstört förutsättningarna för "Gud". Det är SYND!!!

Även om jag inte kan känna någon respekt för Gud som han är definierad i de monoteistiska religionernas heliga skrifter så känner jag en enorm respekt för kraften i religionerna - på gott och på ont.

Dessutom känner jag en enorm respekt för alla genuint GODA religionsutövare och religionsförkunnare - som i Guds namn sprider godhet - hopp, tröst och människokärlek. Dessa människor är många, såväl "professionella" som "amatörer". Inte minst inom våra svenska kyrkor. TACK och HEDER till er!!!

Huvuddelen av våra svenska kyrkors verksamheter ser jag väldigt positivt på ... även om jag tycker att svenska kyrkans gudstjänster kan vara erbarmligt tråkiga.

Så länge Gudstro inte "trycks på" andra människor och så länge den tillämpas på ett gott och kärleksfullt sätt så vill jag helhjärtat bejaka den.

Att jag inte tror på Gud är inte detsamma som att jag inte tror på människans behov av andlighet, själavård, tro, hopp, kärlek, tröst, etik och moral ... och svar på de "eviga" frågorna: Varifrån kommer vi? Varför är vi här? Vad händer oss när vi dör? Jag inte bara tror på dessa behov, jag känner mig helt övertygad om att det finns ... hos de allra flesta, till och från, särskilt i kriser, sjukdomar och i livets slutskede. Jag är också helt övertygad om många många människors behov att tro på Gud ... religionernas Gud men även sin egen privata Gud. Detta kan och vill jag uppmuntra så länge det yttrar sig i GODHET.

Själv kan jag känna mycket för viss religiös utövning - inte minst religiösa sånger ... som till exempel "Han har öppnat pärleporten", "Ovan där", "Store Gud", "Tryggare kan ingen vara", "Barnatro", "Blott en dag ett ögonblick i sänder", "Jag har hört om en stad ovan molnen", "Han är min sång och glädje", "Var jag går i skogar, berg och dalar", "Gyllne morgon", "I denna ljuva sommartid", "Den blomstertid nu kommer", åsså förstås alla gospel - varför inte en gammal Elvis live: "O happy day" ... eller en häftig körversion - "O happy day" eller varför inte afrikanska barn med "Walking in the light of God" - härligt!

Roland Cedermarks "Vandra varsamt" är en annan väldigt GO LÅT. Ladda ner 4 MB och lyssna på texten ... så himla vis!

Många livsåskådningsprogram som sänds i till exempel radions P1 fastnar jag gärna för ... till exempel Människor och Tro, Teologiska rummet, Filosofiska rummet, Tankar för dagen, Olle och Gud etc. Gå in på SR:s hemsida och botanisera under "LIVSÅSKÅDNING" i headern. Kan du inte lyssna vid sändningstillfällena så går det alltid att lyssna via datorn.

Gud existerar inte - tror jag

Del 2 Juli-augustisidan (2009-09-01)

Hur viktigt är det egentligen om Gud existerar eller ej – och hur dumt – eller destruktivt - är det av mig att gå ut så här som jag gör och hävda att Gud inte existerar och att jag tycker att Bibeln bör diskvalificeras?

På förra månadens sida presenterade jag resultatet av min utredning … jag presenterade vad jag kommit fram till att jag tror … för vi är väl alla medvetna om att det handlar om trosfrågor!

Mitt resultat kan kort beskrivas:

På existensen av en Gud som han är beskriven i de monoteistiska religionernas heliga skrifter (Bibeln och Koranen) kan jag inte tro!

Det är människan (som art) som skapat Gud

och inte Gud som skapat människan (som art)!

Men vadå … Hur viktigt är egentligen detta?

Jo, för vissa verkar det vara viktigt … att ha en övertygelse att Gud existerar alternativt att ha en övertygelse att han inte existerar. Jag tycker båda övertygelserna är helt okay … så länge de yttrar sig i godhet och människokärlek, ödmjukhet och respekt och inte i ondska, förtryck eller förföljelse.

För mig personligen är - som jag ser det idag - den eventuella Gudsexistensen egentligen inte så viktigt. Varken det ena eller det andra tycks ju någonsin kunna bevisas. Viktigare är, tycker jag, hur man lever och hur man mår … ja, det hänger ju ihop det där! I stor omfattning mår man ju som man lever.

Men som sagt, många tycks behöva en Gud att tro på … kanske för att leva väl och må bra. Och kristendomens Gud är inte så dum … han tycks vara GOD (även om många av hans mänskliga representanter på jorden inte varit speciellt goda) och han är ju ett intressant väsen så till vida att han uppträder treenigt (som såväl ”fadern” som ”sonen” som ”den helige ande”). Jesus – sonen - verkar ju varit en riktig ”höjdare” när det gäller godhet.

Jag kan ställa mig frågan: Är det gott, kärleksfullt och medmänskligt av mig att ”diskvalificera” såväl de monoteistiska religionernas Gud som deras heliga skrifter? Finns det risk att jag med min diskvalificering slår undan fötterna på eller släcker hoppet för några sökande och tvivlande - kanske svaga och utsatta, kanske sjuka och ledsna - människor som hoppats och trott på tröst och stöd och hjälp i Gud och hans budskap?

Det är förstås förmätet av mig att tro att jag skulle ha en sådan påverkanskraft … men jag sprider ju de facto ett budskap omkring mig som kanske kan påverka någon …vara nedslående … kännas sorgligt … och ensamt.

Om jag nu skulle lyckas påverka medmänniskor så de får svårare att tro på de monoteistiska religionernas Gud så hoppas jag på att kunna presentera ett alternativ som är bättre = godare … Jag återkommer till det längre fram i höst.

Jag vill inte ta ifrån någon en genuin och god och välgörande Gudstro. Du som tror – fortsätt med det! Ta vara på! Njut! Om det gör dig snällare, godare och lyckligare och om det ger dig sinnesro så vill jag gärna uppmana dig att tro på Gud! Tyck gärna lite synd om mig som trots uppbringande av all min intellektuella ärlighet inte har lyckats.

Jag är övertygad om att många blir snällare, godare, lyckligare och får mera av sinnesro av att tro på Gud. Ingen ”gott troende” ska behöva känna skuld i eller ansvar för allt djävulskap som genomförts i Guds namn! Gudsbilden hos de flesta ”moderna” människor ligger mycket långt från fundamentalism, förkrympande moralism och blind auktoritetstro – den bygger istället på Gud som en upplevelse – av helhet, ansvar och förbundenhet mellan existensens alla olika aspekter … där till exempel ekologisk medvetenhet ingår.

Vi har alla en upplevd frihet innerst inne att välja vad vi vill tro på … (även om vi sen inte kan eller vill tillämpa det … men det är en annan sak). Varför då inte välja att tro på en GOD GUD … här finns så mycket värme och skönhet att hämta och uppleva.

Jag är övertygad om att Gud kan uppfattas på väldigt många sätt … men för genuint kristna människor uppfattas han nog ofta och i huvudsak enligt den definition jag angav i DEL 1.

Oavsett om Gud existerar eller ej så borde vi alla som gör anspråk på att vara goda – oavsett vi tror det ena eller andra – kunna enas om strävan efter godhet … kunna enas om ödmjukhet, respekt, människokärlek … kunna verka för en bättre värld för alla. Detta är det viktiga!!! Avarter och klickar av religiös fundamentalism har vi ju alla vår frihet att ta avstånd från.

Fortrsättning följer!

Gud existerar inte - tror jag

Del 3 Septembersidan (2009-10-01)

Jag har ju deklarerat att jag förnuftsmässigt och intellektuellt inte kan tro på en Gud som han beskrivs av de monoteistiska religionerna.

Men jag har i min egen bön bland annat deklarerat vad jag tror på och vad jag kan och vad jag vill

… men jag konstaterar dagligen att jag

såväl tvivlar på diverse jag enligt min bön tror på

såväl som att jag titt som tätt och i många avseenden inte kan och vill allt det jag i min bön deklarerar att jag kan och vill. Så är det! Jag är en ”svag syndig människa”. Så är det också!

Det kan vara lätt att deklarera vad man tror på och det kan vara lätt att deklarera vad man kan och vad man vill men när det kommer till kritan och till tillämpning så är inte så himla lätt. De här upplevelserna delar jag säkert med många.

Jag vill ändå från min bön särskilt lyfta fram en rad i inledningen: ”Jag tror på Kärleken”.

Kärleken är min Gud!

(och då menar jag faktiskt Kärleken i den form som Jesus beskriver och tillämpar den.)

Jag ser dock ingen anledning att kalla Kärleken för Gud (eller Jesus)

- dels därför att det inte finns någon anledning att hitta på ett ersättningsord när det redan finns ett så bra och fint ord som Kärleken.

- dels därför att ordet/begreppet/väsendet ”Gud” är så nedsmutsat och förstört.

- dels därför att Gud associerar till ett övernaturligt väsen som jag inte kan tro på såsom det är beskrivet i de monoteistiska religionernas heliga skrifter.

Jag tror att:

Viktigast i livet och meningen med livet är Kärleken! … och då menar jag kärleken till allt levande … och då ser jag också hela vår jord, kanske hela vårt universum, som ett levande väsen.

Men självklart finns det mycket och många jag inte är speciellt kärleksfull mot. Jag delar till exempel inte med mig mycket av mitt överflöd och jag köper gärna billiga produkter tillverkade i länder där välbefinnandet är oändligt mycket sämre än hos mig och jag kör min bil som om det fanns resurser motsvarande 3-4 jordklot.

Men jag har ändå någon slags insikt eller vision om att genuin kärlek och godhet hos människorna är vägen till målet: En harmonisk värld i balans – globalt välbefinnande.

Jag får ändå efter bästa förmåga försöka dra mitt lilla strå till stacken för att målet på sikt ska uppnås. Men inte ens att dra det här lilla strået till stacken är så lätt! Kanske i vissa avseenden – men inte i andra. Som jag tidigare konstaterade – Jag är en svag syndig människa.

Jag förmår i praktiken inte visa kärlek till allt levande (vem gör det – det är (nästan) omänskligt) … men om man får tro på Bibeln - i vissa avseenden finns det definitivt anledning att göra det - så var Jesus en person som visade och utövade en massa kärlek. Jesus godhet kan jag inte ifrågasätta hur än jag försöker. Han var unik!!! Och vilken fantastisk effekt hans visande och utövande har fått. Denna effekt kan jag heller inte ifrågasätta hur jag än försöker. God etik och moral må ha funnits långt före Jesus men medges måste att hans insats och ”karriär” påskyndade spridningen.

Förvisso finns det Jesus-tolkare som såväl krånglat till som saboterat hans budskap men som jag, och de flesta svenska kristna samfunden idag, tycker och tror så var Jesus genuint GOD och KÄRLEKSFULL … och FÖRLÅTANDE. Detta tar jag gärna till mig av kristendomen.

Nya Testamentet som trovärdig historiebeskrivning kan knappast ifrågasättas men beaktas måste förstås att det är skrivet i en helt annan del av världen i en helt annan kultur och i en helt annan tid.

Beaktas måste också – å andra sidan - att det såväl före som efter Jesus har funnits människor som har haft speciella begåvningar som tänkare, filosofer, profeter, illusionister, ledare, förkunnare etc. Det går inte att förneka att Jesus var väldigt speciell och unik … och det går inte heller att förneka att han som förkunnare och martyr haft en enorm framgång. Ingen annan människa i världshistorien har lyckats sprida sitt budskap som Jesus … och Bibeln är ju definitivt världshistoriens ”bestseller”.

Bibeltolkningar som förorsakat och förorsakar krig och ondska och förtryck tar jag å´ det bestämdaste istället avstånd från. Sen är jag medveten om att det inte i alla avseenden är så lätt att klassificera vad som är gott och vad som är ont … men i de flesta avseenden känns det relativt lätt och naturligt – i alla fall för mig – i min ”enkla” situation.

Det finns idag massor med människor som är - i huvudsak - goda och kärleksfulla … och förlåtande … och detta oavsett om de är troende på Gud eller icketroende på Gud. Det är härligt och bra för livets utveckling på jorden. Jag vill försöka höra till denna grupp människor … och genom mitt sätt att vara påverka de jag kommer i kontakt med.

Jag upplever dock att de som genuint tror på Gud har en hel del hjälp av detta i sina liv. De kan inte bara ta hjälp och få stöd av Gud i sitt utövande av godhet, kärlek och förlåtande. De kan också ta hjälp och få stöd av Gud i sitt sökande efter hopp och tröst och ”helig andlighet” liksom de kan hitta för dem tillfredställande svar på frågorna Varifrån kommer vi (världen)? Varför är vi här? Var tar vi vägen när vi dör? Finns det något ”liv” efter detta?

Genuint troende tycks uppleva en sinnesfrid utöver … avundsvärt!!!

Jag är också övertygad om att de flesta människor har eller får behov av ”helig andlighet”. Behovet blir särskilt tydligt i kris och katastrof, i ensamhet och svaghet, i ålderdom och sjukdom och i livets slutskede. Så länge man har det bra och roligt och springer runt i ekorrhjulet så kanske inte behovet pockar på så tydligt … därmed inte sagt att jag inte tror att man kan ha det bra och roligt och springa runt i ekorrhjulet med Gud i handen. Det är många som gör.

Månadens redovisning - Del 3 - består dels i ovanstående betraktelse men också av en väns kommentarer på förra månadens redovisning ... och mina kommentarer på hans kommentarer.

Fortsättning följer kring 1 november!

... år 2009 var avsikten ... men så kraschade ju hela min webbplats och möjligheten att publicera fortsättning då försvann ... men i huvudet på mig har frågan om Guds existens fortsatt att snurra ... och jag har år 2011 - på marssidan - påbörjat en ny betraktelseserie i ämnet.

(Nisse mars 2011)