att i arbetsför ålder
Att i arbetsför ålder gå hemma och dra
istället för att förvärvsarbeta
nissebee.googlepages.com - Sidan etablerad 2008-02-12, senast justerad 2008-02-29
Härligt kanon, jag är nöjd och glad.*
Jag och vi har det i många avseenden bättre än hur kungar och drottningar har haft och har det!
Jag kan dela upp det i ett antal delar – men vill inte rangordna dessa. De betyder olika från tid till annan.
Observera att det här avsnittet enbart handlar om just min situation (som 60-åring) och min syn på denna.
Samhällsansvaret
Visst skulle jag med min kunskap och erfarenhet kunna ha en del att
tillföra. Men jag har också gjort ett arbetspass på 40 år – periodvis mycket engagerat och ambitiöst. När så många unga är arbetslösa så finns det, tycker jag, ingen anledning att konkurrera med dem … för det skulle jag ju i något avseende göra om jag kämpade mig in på arbetsmarknaden. Jag tar mitt samhällsansvar genom att avstå mitt arbetstillfälle till någon yngre. Känns som Reinfeldt, Borg och Littorin rynkar på näsan … men vadå.
Inser ändå att det finns ett jättebehov av insatser i samhället – de skulle ju kunna vara ideella.
Privata ekonomin
Den känns viktig. Jag skulle nog må dåligt av att bli fattig – man är ju bortskämd - men vadå fattig? Allting är relativt. Jag vill hoppas och tro att jag ska kunna klara mig bra på min inkomst och på mina besparingar livet ut. Men visst, lite osäkert känns det, särskilt när börserna globalt rasar. Hittills har jag klarat mig bra. Mellan 60 år och 65 år får jag i dagens penningvärde 18 398 kr/mån före skatt, 12 879 kr/mån efter. Det är lite drygt 70 % av den lön jag hade innan jag slutade jobba. En uppräkning sker årsvis men den kommer inte att motsvara inflationen som för närvarande är relativt hög – 3,5 % senaste året.
Om jag fortfarande hade förvärvsarbetat på samma lönenivå så skulle jag idag ha haft 20-21 000 kr/mån efter skatt – dels beroende på löneförhöjningar, dels beroende på Alliansens skattelättnader för de som jobbar.
Jag har alltså cirka 8 000 kr/mån mindre rent per månad nu när jag går hemma och drar. Denna lägre inkomst slår också livsvarigt mot den allmänna pensionen efter 65 år – jag har ju ingen arbetsinkomst under 5 år och den avtalspension jag har är inte pensionsgrundande.
En del säger att när man inte jobbar så kan man spara in på så mycket … man har inga resor till och från jobbet och man behöver inte betala en massa pengar för lunch etc. Men de vet e´katten … När man jobbar har man i alla fall 40 timmar i veckan när man inte kan göra av med så mycket pengar … Ledighet innebär massor med möjligheter och frestelser till mer utgifter … och äta lunch måste man ju ändå.
Men helt klart kan man spara – och vi är dessutom två i hushållet och vi har lite besparingar och vi har lite pensionsförsäkringar och vi bor hyfsat billigt och vi har som sagt en hel del icke nödvändigt vi kan spara in på. Man får rätta mun efter matsäcken. Det ska inte behöva gå någon nöd på oss. Det finns mycket vi kan och vill göra som inte kostar nå´t.
Det finns för övrigt ingen anledning att fokusera på de pengar man inte har. Smartare, bättre och roligare att fokusera på de 12 879 kronor per månad som jag nu efter skatt har. De räcker till mycket.
Hälsan
Jag behöver inte alls stressa och pressa kroppen nu som när jag förvärvsarbetade – för visst var det stressigt många gånger … även om det var rolig stress … men inte heller den är bra för hjärtat. Jag kände av hjärtat ibland … det gör jag mera sällan nu. Jag kan ta det lugnt och sköta kost och motion på ett bättre sätt. Det känns välgörande för hälsan. Och att få sova ut på morgnarna … så himla skööönt. Förr så kände jag mig ibland som en elefant som inte visste hur många ben jag hade. Hur många var det egentligen???
Sociala aspekter
Visst kan jag ibland sakna jobbrelationer, möten, resor, utmaningar och ansvar. Det var också värdefullt och roligt att samlas till lunch och fika. Man utbytte kunskaper och erfarenheter … och busade och provocerade ibland. Man gladdes och roades över allt som var bra på och med jobbet och jobbarkompisar … men man bekymrades också ibland över sånt som inte var så bra … men jag tyckte ju det mesta var väldigt bra på FOA/FOI. Mina relationer med de allra flesta var jättebra – det var skönt och värdefullt. Men det förekom också konflikter … som kunde vara såväl stimulerande som jobbiga.
Jag känner glädje och tillfredställelse över alla social engagemang som jag hade på FOA under många många år men jag känner att dessa hör den tiden till. Jag skulle inte vilja vara mitt upp i dessa nu.
Att ”gå hemma och dra” betyder inte för mig att bli socialt isolerad … det känns som jag nu själv kan välja omfattningen av mina sociala kontakter och det är skönt. Jag är ju egentligen ingen sällskapsmänniska. Men jag har vänner och bekanta som jag kan söka kontakt med om och när jag vill – och jag vill hoppas och tro att de känner samma sak med mig. Jag har också min kära fru som kommer hem från jobbet varje dag om det inte är helg – då är hon hemma hon också. Så har jag kär dotter Sanna med regelbundna fina kontakter.
Att ta en tur på stan innebär vissa dagar att jag förvånar mig över så få jag känner (igen), andra dagar, särskilt lördagar, att jag förvånar mig över så många jag känner (igen) och kan växla några ord med. Det känns bra. Att dra runt på stan under arbetstid innebär att jag, som alltid intresserat mig för människor, ser förhållandevis/väldigt många gamla, sjuka och/eller svaga människor. Jag blir ordentligt påtagligt påmind om att det nu är till denna kategori jag hör. Det blir ibland som en "näradödenupplevelse". Det känns mindre bra.
Sysslolösheten till vardags
Sysslolösheten är inte det minsta svår … den finns inte. Jag undrar hur sjutton jag har hunnit jobba 40 timmar i veckan förut.
Nä, har man hus, hem, källare, vin(d), trädgård och familj, bil och cykel – och tid - och har man dessutom bredband, webbplats, aktieintresse, kamera, PhotoShop och en skön säng så finns alltid att göra. Även TV kan ju bjuda på ett och annat med gott underhållningsvärde. Och böcker på CD och musik kan man numer avnjuta i lugnare tempo ... och vin i större omfattning.
Att få sova ut och i lugn och ro få äta frukost och läsa Corren är livskvalitet … och så har klockan blivit 10. Att surfa ett antal timmar är lätt gjort – nä, några sysslolöshetsproblem har jag inte kommit i kontakt med.
Min upplevelse av tidens gång är att den går lite fortare nu än tidigare. Inte så konstigt. Upplevd tid bör gå snabbare och snabbare ju äldre man blir. Nu är ett år endast ett sextiondels liv. För trettio år sedan var ett år dubbelt så långt - ett trettiondels liv. Upplevt liv måste väl vara nån slags referens ... eller!?
*Vidrigt botten, jag är missnöjd, besviken och ledsen. - Skulle detta kunna vara en ingress och ett innehåll på min sajt ... eller "måste" jag här visa upp mig som nöjd och glad? Man ska ju vara positiv, konstruktiv, nöjd och glad och inte negativ, destruktiv, missnöjd och ledsen.Nej, jag känner inte att jag måste visa upp mig nöjd och glad. Jag tycker: Om sajten ska ha något värde så ska den vara absolut ärlig - jag uttrycker mig efter bästa förmåga ... Om/när jag blir missnöjd, besviken och/eller ledsen så kommer jag att ge uttryck för även detta på min sajt! Lita på det! Och jag kommer aldrig att ta bort eller ändra på något publicerat. Det blir mitt testamente till eftervärlden.
De här bilderna har jag tagit på en plats i Linköping - gissa var? Om du dessutom kan hitta ett mycket allvarligt fel i en av bilderna så bjuder jag på en öl på en pub i Linköping.
Nils-Olof Bromée Blästadsgatan 96 589 23 Linköping 0733-277088 nils.olof.bromee@gmail.com
Alltid intresserad av dina frågor och synpunkter - svar garanteras!!! Åter Startsidan