herjeskuncke2

HITTAT PÅ NÄTET

Namn: Herje Gösta Reinhold Skuncke.

Född: I Sveg den 25/7 1898.

Död: I Norrköping 28/1 1985.

Fru: Först gifte han sig med Milly Kristina Lindskog f I Sveg 4/7 1898. Sedan med Gudrun Eriksson f 21/3 1925.

Barn:

Med Milly: Olof Herje "Olle" Skuncke f 10/2 1932 d 10/1 1984 - gift med Maja-Lisa Forsberg f 10/6 1930, Mats Jonas Skuncke f 1933.

Med Gudrun: Kristina Skuncke f 16/3 1949, Agneta Skuncke f 9/12 1950.

Husdjur: En schäfer som hette Plutt.

Herje tog landsfiskalexamen år 1927. Han var landsfiskal i Lillhärdals distrikt år 1929 sen i Offerdals distrikt år 1930- 47 och sist i Kolmårdens och Bråbygdens distrikt år 1947- 64. Efter sin pensionering ägnade Herje sig åt att släktforska, och skrev böcker om sin släkt och sina dar som landsfiskal. Herjes pappa hette Olof Bromée. Herje blev 87 år gammal.

Herje vaknade av att väckarklockan ringde, han tittade ut igenom fönstret, det snöade där ute. Han drog av sig pyjamasen och på sig underkläderna pistolen och polisuniformen, som var grå och till sist polisbrickan. Sen gick han ner för att äta frukost. Där stod hans fru Milly, men barnen hade inte vaknat. Efter han ätit frukosten som innehöll risgrynsgröt med lingonsylt och några mackor körde han sin T- Ford till stationen. Hans kontor var inte stort men mysigt, det hade ett stort skrivbord med en telefon och en massa papper på. När han satt inne på sitt kontor ringde telefonen, Herje skyndade sig att svara.

- Det är landsfiskal Herje Skuncke som talar, sa han.

- Det är jag Olle Sundqvist, hördes det från den andra telefon luren. Jag har sett någon som sprang från affären med en pistol i handen och en påse i andra handen.

- Jag kommer genast, sa Herje.

När han kommit till affären så var tjuven borta. Det enda spåret var några bilspår.

- Har vi några vittnen mer än Olle? sa Herje.

- Ja affärsbiträdet, sa fjärdingsmannen.

- Får jag prata med henne? sa Herje.

- Ja hon sitter där inne, sa fjärdingsmannen.

Herje gick in i affären den var inte så stor och den hade en stor röd skylt där det stod med vit text Erikssons lanthandel. Där inne var det några hyllor med mat, spikar, bräder, måla färg, och i ett hörn av rummet stod disken med en kassaapparat på. Det var manuell betjäning. På en stol satt affärsbiträdet. Hon var en snäll dam i 45års ålder och hade en grå blus med en röd randig kjol och ett förkläde, hon såg rädd ut.

- Hur är det? Vad hände? frågade Herje.

- Jag mår bra, sa affärsbiträdet. Han kom in och riktade pistolen mot mitt huvud och sa åt mig att ge honom mina pengar, och jag sa nej, men då slog han mot mig men jag gav mig inte, då bröt han upp kassaapparaten, sa affärsbiträdet.

- Hur mycket stal han? frågade Herje.

- Några tior tror jag, sa affärsbiträdet.

- På det viset, sa Herje medan han undersökte kassaapparaten han såg inga spår.

- Såg du hur han såg ut? sa han.

- Jag såg inte så noga, men han hade en stor mustasch och han var skallig, svarade affärsbiträdet.

Bara någon halvtimme efteråt, var klockan ca 13:40. På kontoret ringde telefonen igen. Herje tog luren och sa.

- Det är landsfiskal Herje Skuncke som talar, sa Herje.

Det var Fjärdingsmannen som var i andra luren.

- Det har siktats en bil med den misstänkta personen på väg till Östersund, sa fjärdingsmannen.

- Jag kommer genast, sa Herje.

Herje satte på sig ytterkläderna och sprang ut till bilen. Det hade blivit plusgrader så det var slaskigt där ute. Han körde fort på den lilla vägen från Ede till Östersund. Det var riktigt slaskigt, det kom mycket slask och lera på rutan. Herje satte på vindrutetorkaren. När han kom fram till platsen där man hade skymtat den misstänkta mannen var inte bilen där, men det fanns några polisbilar där. Herje frågade om det fanns några spår, det fanns bara bilspår.

- Vad hände? frågade Herje.

- Han körde förbi med faslig fart, och han avfyrade några skott, sa fjärdingsmannen.

- Kom någon till skada? frågade Herje.

- Nej, sa fjärdingsmannen.

- Vad bra! sa Herje. Vet ni vilken bil det var.

- Ja, det var en svart Volvo Pv, sa fjärdingsmannen. Med registrerings nummer Z 2454

- Då har vi nog honom snart, sa Herje.

Efter att ha letat efter fler spår utan att hitta något, åkte Herje hem för att äta lunch. Där hemma, hade Milly just gjort klar lunchen som var korv och potatis. När Herje hade kommit in igenom dörren sa han.

- Hej älskling! Vad blir det för mat?

- Korv och potatis, svarade hon.

- Det ska bli gott! sa Herje.

Medan han åt berättade han för sin fru vad som hade hänt. Medan han berättade, tänkte han på hur han kunde stoppa tjuven, plötsligt kom han på det. Han skulle sätta upp efter lysningar och ringa till olika människor. Dagen efter på kontoret ringde telefonen, det var Riv Emil.

- Jag har nog sett den där mannen, sa Emil. Men jag vet inte när.

- Vet du var? frågade Herje.

- Nja, sa Emil fundersamt. Ja just det! Jag såg bilen utanför Centralen här i Kaxås.

- Då åker jag dit, sa Herje.

Herje parkerade bilen utanför Centralen, han tänkte fråga om någon hade sett någon svart Volvo Pv med registrerings nummer Z 2454. Han gick runt och frågade alla han kunde, ingen verkade känna igen bilen. Han frågade en medelålders tjock man i blå kavaj. Han sa att han hade sett bilen där igår kväll, det var en man som spelade bas som körde. Men han visste inte vad mannen hette, men han kände en kvinna som hette Malin Blomberg som visste det. Herje tackade och gick ut till bilen. På stationen letade han i telefonkatalogen efter Malin Blomberg. Tillslut hittade han något, det stod att telefon numret var Landön 22. Herje ringde, det var upptaget. Han bestämde sig för att åka dit där hon bodde. När han hade kommit fram hörde han några hundar skälla, en kvinnlig röst sa åt hundarna att vara tysta. Men hundarna slutade inte. Då skrek hon så argt och högt att Herje hoppade till. En kvinna som var stor och tjock, sprang ut ur huset med en klubba i högsta hugg. Hon sprang mot hundarna och tänkte slå dom.

- Stopp, sa Herje, vad gör du?

- Det angår dig inte, svarade hon.

- Är det du som är Malin Blomberg? frågade Herje.

- Ja hurså, sa Malin.

- Jag ville fråga en fråga om en svart bil med registrerings nummer Z 2454, sa Herje.

- Men det är ju Augusts bil! utropade Malin.

- Vilken August? frågade Herje.

- Han bor i grannhuset, det där gula där, sa hon och pekade mot ett gammalt hus, med gamla svarta gardiner framför fönstren.

- Tack för hjälpen, sa Herje.

Herje gick till huset det var inte alls långt dit. Han knackade på dörren. Ingen svarade. Han sa att det var landsfiskalen. Det rasslade inne i huset. Herje bestämde sig för att bryta upp dörren. Han tog sats. Just när han skulle slå upp dörren öppnade någon den. Det var en medelålders man som stod i dörröppningen, han var lång med en stor mustasch och… han var skallig!

- Är det du som är August? frågade Herje.

- Säj mig först vem du är, sa han med stockholmsk dialekt.

- Mitt namn är Herje Skuncke, och jag är landsfiskal i detta distrikt, sa Herje.

Mannen hostade till och sa.

- Nej jag heter inte August… mitt namn är Erik Laursson, sa mannen.

- Ja ha, sa Herje, medan han funderade på hur han skulle ta reda på om han var tjuven. Vad har ni för yrke?

- Det angår dig inte, skrek ”Erik”, och slog igen dörren rakt i ansiktet på Herje.

Herje gick till ett fönster och försökte titta in igenom den svarta gardinen. Han hittade en springa i gardinen och tittade in. Det var köksfönstret han tittade in igenom. Där inne såg han ”Erik” som höll på att välta ett bord, för att ha det som skydd, och han höll i en pistol. Herje tänkte att han måste komma in i huset på något vis. Han gick ett varv runt huset, då såg han ett fönster som stod på glänt. Herje tog bort fönsterhaken och kröp in. Han kom in i vardagsrummet, det var stort och mörkt Herje såg nästan ingenting för dom svarta gardinerna. Men han kunde urskilja en dörr som stod på glänt, för det lyste inne i rummet. Herje smög till dörren och han tittade in igenom springan. Han hade tur, dörren låg bakom bordet som ”Erik” hade vält. Han måste agera snabbt, Herje öppnade dörren försiktigt, och helt plötsligt sprang han på ”Erik”. Herje tog tag i pistolen och slängde iväg den bakom en stol. ”Erik” slog sig lös, och sprang mot Herjes bil, Herje tog tag i ”Eriks” ben. ”Erik” ramlade, och Herje satte på honom handklovarna. Herje tog den svärande ”Erik” till bilen, och körde till stationen. På stationen började ett långt förhör, det enda ”Erik” ville erkänna var att han på riktigt hette August Emilsson. Tillsist erkände han också att det var han som var tjuven som hade inte bara rånat Erikssons lanthandel, utan många andra affärer. Samman lagt hade han tagit ungefär 200kr. Han fick 5år i fängelset. Vapnet hade han fått av en man som hette Oskar Landin, som också arresterades senare. Nu var klockan 18:40, och Herje åkte hem. Han kom precis till middag. Det var köttfärslimpa och potatis. Herje satte sig och åt, han tyckte att det var gott. Sen gick han och spelade fia med knuff med sina söner Olle 12år och Mats 11år. Mats vann. Då ringde telefonen det var Magnus Larsson, som ägde cykelverkstaden. Han sa att en av hans katter hade klättrat upp i ett träd och kom inte ner, och bad Herje att komma fort. Herje stannade bilen och steg ut. Magnus stod där och mötte honom. Magnus var en mellan lång man på 37 år, han hade på sig blå byxor och en grå tröja.

- Var är katten? frågade Herje.

- Den sitter i det där trädet, sa Magnus och pekade mot det största trädet.

Herje gick till trädet, och frågade om dom hade en stege han kunde låna. Det hade dom. Herje klättrade upp i trädet, där satt en brun vit katt med blå ögon. Då Herje försökte ta den klöste katten mot honom. Det var bara till att klättra ned och hämta handskar. Herje drog på sig handskar och försökte igen, den här gången gick det bättre, katten klöste fortfarande mot honom men med handskarna brev det inga rivsår. Herje tog ner katten. Just när han skulle ge Magnus den, klöste katten Herje rätt över ansiktet. Magnus frågade Herje om han ville ha kaffe, Herje tackade ja. Fikat var kaffe och bullar. Till slut sa Herje att det började bli sent, och det var det för klockan var 22:10. Nu åkte Herje hem. Hans fru frågade vad som hade hänt och varför han hade klösmärken över hela ansiktet. Herje svarade att han skulle ta ner en katt från ett träd, hemma hos Magnus Larsson. Herje gick och sa god natt till Olle och Mats, och tillsist till Milly sedan gick han och satte på sig pyjamasen, och la sig för att läsa en stund. När han hade slutat läsa, funderade han på vad som hade hänt idag, han tänkte på Augusts rån och Magnus katt. Han funderade också på vad som skulle hända imorgon. Sedan somnade han och drömde om en brun vit katt som rånade affärer. Sen kom Herje själv och arresterade katten, men då klöste den honom i ansiktet, och sen flydde katten och Herje sprang efter och hoppade på den. Sedan satte han på katten hand klovar och tog den till bilen.