7. Jordbruk och fiske

Mer än en tredjedel av jordens landyta upptas av olika slags åkermark. Åkrarna odlas med grödor som är anpassade till det lokala klimatet och jordbrukszonerna följer i stort sett klimatzonerna. Beroende på klimattyp och ekonomisk utvecklingsgrad tillämpas olika slags jordbruk runtom i världen. Lantbrukstyperna brukar grovt delas in i kommersiella jordbruk och självförsörjningsjordbruk. I det senare tar jordbrukaren tillvara all skörd för eget bruk, medan det kommersiella jordbruket satsar helt eller delvis på att sälja skörden. 

Jordbrukstyperna brukar också indelas i huvudtyperna intensivt och extensivt lantbruk. Jordbruket är intensivt ifall inputen per ytenhet är hög. Ifall användningen av maskiner, bevattning, konstgödsel, bekämpningsmedel och arbetskraft är stor är jordbruket av den intensiva typen. Då blir avkastningen per ytenhet stor. Motsatsen är extensiv och då är avkastningen liten. Djurhållningen i det intensiva lantbruket är så att säga industriell, medan extensivt lantbruk innebär fritt gående betesboskap.

Det intensiva lantbruket är ekonomiskt mycket effektivt, men har samtidigt flera negativa sidor eftersom dess miljöpåverkan är stor. Med användningen av maskiner och bevattning ökar risken för erosion och giftiga kemikalier kan hamna i omlopp i näringskedjorna. En stor del av de fattiga ländernas inkomst fås av exporten av så kallade avsalugrödor (penninggrödor), tex. kaffe, tobak och ananas. Grödorna odlas ofta på plantager som ägs av utländska bolag som har anställt billig lokal arbetskraft. Landet kan då inte producera tillräckligt med livsmedel utan måste i stället importera mat dyrt. Mat som de flesta människor inte har råd med.

De bästa fiskeområdena i världen är grunda kustområden med kalla havsströmmar. Där är halterna av näringsämnen stor, vilket ökar biodiversiteten. Fiske bedrivs idag effektivt med stora trålfartyg, vars kapacitet är enorm. De formligen "dammsuger" haven på fisk, så pass effektivt att haven idag lider av överfiske, dvs. kraftigt försvagade fiskstammar. Vissa fiskarter har redan utrotats pga överfiske. Trålfiske längs havsbottnen förstör bottenekosystemen för gott och en väldigt stor del av trålfångsten dumpas skadad eller död tillbaka till havet. Eftersom efterfrågan på fisk ständigt ökar medan fisktillgången minskar fyller vi på med odlad fisk, s.k. akvakultur. Idag är fiskodlingen nästan lika viktig som vildfisket.

Trålfisket är också socialt förödande för kustinvånare som traditionellt har livnärt sig på småskaligt fiske och nu blir utan fångst. Det finns naturligtvis också andra orsaker till minskningen i fiskstammarna, ett av dem är tex. miljögifter, oljeutsläpp och annan typ av miljöförstöring.