6. Naturresurser ur jordens inre

Malmer bryts från jordskorpan, antingen från berggrunden via tunnlar eller dagbrott (tex. koppar), eller som fyndigheter i det lösa jordtäcket (tex. diamant), s.k. jordartsmineraler. Först då fyndigheten är tillräckligt stor eller lättillgänglig för att vara ekonomiskt lönsam att utnyttja klassificeras stenmaterialet som malm.

Beroende på användningsområde klassificeras malmerna som malmmineral, industrimineral, energimineral eller jordartsmineral. Av dessa är malmmineralerna kanske de mest kända eftersom de förädlas till kända metaller och legeringar som järn, stål, koppar, mässing etc. Uran för kärnkraften är ett energimineral, medan apatit för konstgödsel är ett industrimineral.

Metallindustrin förlitar sig idag inte enbart på nybruten råvara utan även till en hela tiden större andel återvunnet material, tex. järn- och kopparskrot. Det sparar både råvara och energiåtgång. Med en växande elindustri, delvis pga. elektrifieringen av bilar, krävs det dock fler nya gruvor.

Gruv- och metallindustrin är en viktig gren inom Finlands näringsstruktur. Gruvorna skapar arbetstillfällen i glesbygdsfinland och är därför viktiga för att hålla regionerna levande. Dessutom genererar industrin skatteintäkter till staten. Till gruvindustrins nackdel måste man dock räkna olika slags miljöpåverkan, tex. förstöring av  landskapet, risker för utsläpp till vatten, mark och luft, energikonsumtion etc. Dessa faktorer bör tas i betraktande om vi vill bedriva gruvverksamhet på en hållbar grund. I Finland har gruvindustrin fått sig en hård törn pga. misskötseln av miljöfrågor inom bolaget Talvivaara i Sotkamo. I Talvivaara bryts det främst zink och flera bassänger med lakvatten sprang läck år 2012 och förorenade yt- och grundvatten i närområdet. Lakvatten uppstår vid kemisk och biologisk anrikning av malmer. Anrikningen kan också ske magnetiskt. För att få verksamhetstillstånd i Finland krävs det en godkänd MKB (=miljökonsekvensbedömning).