5. Stadsstrukturer

Då en stad växer behövs det mera mark för att bygga ut stadsfunktionerna. Med tiden utvecklas stadens markanvändning så att man tydligt hittar några huvudtyper av markanvändningsformer. Vi brukar klassificera dessa som affärsområden, bostadsområden, grönområden och industriområden.

Stadskärnan, eller affärsområdet, karaktäriseras av högvinstfunktioner på grund av de höga tomtpriserna. Stadskärnan är trång och svårframkomlig med bil och därför etablerar sig stora köpcenter i stadens utkanter där det finns gott om rum för parkeringsplatser och dit det är lätt att ta sig med bil.

Med ökat avstånd från centrum blir byggnaderna lägre och inhyser allt oftare bostäder. I Finland förekommer bostadsområdena ofta som förorter med mycket varierande service. Förorterna härstammar från suburbaniseringen som inföll under 1950- och 60-talet då landet industrialiserades. På grund av höga boendekostnader i storstäderna sker det idag i i-länderna även en viss utflyttning till kranskommunerna eller till landsbygden. Denna flyttningsprocess kallas för deurbanisering. Eftersom utflyttarna inte blir jordbrukare eller småföretagare på landsbygden orsakar deurbaniseringen tyvärr stor belastning på trafiksystemen då människorna ska pendla till sina jobb i staden.

För att lätta upp stadsstrukturen planeras eller bevaras grönområden av olika slag, t.ex. parker samt idrotts- och rekreationsområden. Parkerna finns ofta på tidigare "värdelös" mark, s.k. impediment.

Vissa områden i staden kan också bli impediment ifall de överges då industrier läggs ner eller flyttar ut till stadens utkanter. Tomma industrilokaler byggs ofta om till kontor, bostäder eller kulturcentra, medan gamla hamn- eller järnvägsområden byggs om till bostadsområden. Detta "människans återtagande" av stadsmiljön kallas för reurbanisering.

Urbaniseringen är en global megatrend och städernas tillväxt är en given utmaning som stadsplanerare jobbar mycket med. Våra städer måste planeras så att de är energieffektiva och ekologiskt och socialt hållbara. Det pågår en febril aktivitet kring att utbilda stadsplanerare, arkitekter och ingenjörer som ska jobba med att planera och bygga s.k. ekostäder.