Information till berörda efter kris

Information till dig som förälder/anhörig                                             

Barns reaktioner i en kris:  

Vi människor har fem naturliga känslor. Det är fruktan, sorg, vrede, hat och kärlek. Det betyder att sorg är något naturligt som vi inte kan undvika, bara bearbeta. Sorg är något som hjälper oss att hantera förluster i livet. Man ska inte skydda sina barn från sorg eftersom det ändå ingår i livet, som en naturlig del. Det enda man åstadkommer genom att göra det är att man skyddar sig själv, samtidigt som man gör så att barnen går miste om ett tillfälle att växa och förbereda sig för livet.  

Barn, precis som vuxna, sörjer på många olika sätt. Det är vanligt att de minsta barnen snabbt växlar sinnesstämning. De kan svänga hastigt mellan nedstämdhet och skratt, lek och gråt. De mest framträdande dragen hos barn som sörjer är nedstämdhet, längtan, starka minnen och saknad. Många barn upplever trötthet och koncentrationssvårigheter. Barn kan också känna en stor rädsla för att förlora flera av sina nära och kära.  

När barn drabbas av svåra förluster eller är med om traumatiska händelser, påverkas de starkt. För en del barn syns reaktionen inte utanpå. En del barn kan vid en akut situation visa väldigt lite om vad som rör sig inuti dem. Barn går liksom vi vuxna in i chock. Barn kan pendla mellan att vara ledsna och vara glada och leka. I leken är det inte ett plågsamt kaos utan det är som vanligt. I leken kan barnet vila tills de åter orkar möta de yttre påfrestningarna.  

Barn liksom vuxna som varit med om en stark händelse går igenom fyra steg/faser, som är kroppens skydd så att vi tar till oss det som hänt i lagom stora doser. När man går igenom de olika faserna så går det inte raka spåret från den ena fasen till den andra, utan det händer att man efter att ha varit i reaktionsfasen faller ner i chockfasen. Då får man börja om från början, dock så går resan genom de olika faserna snabbare. 

• Chockfasen – Avstängningsfasen: varar normalt 24-48 timmar. Man slår av känslorna och har svårt att ta till sig av det som hänt. Man kan av omgivningen uppfattas som känslokall då man i många fall lever sitt liv som vanligt och inte på något vis reagerar på det man varit med om

• Reaktionsfasen – Repetitionsfasen: varar normalt 1-2 månader. Man förstår vidden av det som hänt och reagerar på det med starka känslor som ångest, skuld, sorg och skam. Under den här fasen behöver man någon som verkligen stöttar och finns till hands för att lyssna och ge tröst.  

• Reparationsfasen – Bearbetningsfasen: kan vara upp till 6 mån. Man har regerat på det som hänt och börjar acceptera det. Man börjar kunna se framåt och kanske börjar planerar lite vad man ska göra till sommaren etc. 

• Nyorienteringsfasen – Avslutningsfasen: pågår livet ut. Man accepterar det inträffade som en del i livet och som en erfarenhet (om än som en negativ erfarenhet). Ärret finns kvar och kan dyka upp igen om liknande situationer uppstår, men på en lägre nivå om en bra bearbetning skett i tidigare faser.    

Information till dig som arbetar med barn 

Att arbeta med barn i sorg:   

Det inte är farligt att prata med barnen om deras sorg. Det gör den inte större. Att gråta är inte farligt, men att stänga inne gråten kan vara det. Det är viktigt att personalen vågar möta barnets sorg och vågar visa att de klarar av att höra om sorgen som barnet bär. Barnet behöver se att personalen finns där, att de inte kommer att försvinna.  

Vidare får man som personal som står barnet nära för det mesta veta när ett barn lider av sorg. Då är det viktigt att läraren är ärlig mot barnet. Ofta har barn många frågor och det är viktigt att vuxna svarar ärligt på dessa. En annan sak som är viktig är att vuxna lyssnar på barnet och dess önskemål. För barnet är det viktigt att få sörja på sitt eget sätt. När barn sörjer är det lätt att de tappar både lust och koncentration. Då kan man hjälpa barnet genom att sänka kraven.  

Barn kan ha svårt att förstå om någon anhörig har gått bort. Deras chock gör att de kan förneka det som hänt.   

Barn kan behöva tid för att kunna förstå vad som hänt och kan börja prata om helt andra saker. Barn kan inte ta in allt som hänt på en gång, de behöver pauser genom att göra vardagliga saker. När barn upplever sorg blir personalens uppgift att hjälpa barnet genom vardagen.   

De rutiner som finns i skolan hjälper barnet, rutinerna i vardagen blir en trygghet. Vidare kan skolan eller förskolan bli den plats där barnet lever ut sina känslor, detta eftersom det är en trygg miljö på grund av att allt är som vanligt där.  

Att känslorna kommer i skolan eller förskolan kan även bero på att barnet vill skydda sina föräldrar. För sörjande barn blir skolan eller förskolan väldigt viktig, eftersom det ofta är där som barnen bearbetar sorgen.   

Som vuxen måste man sänka kraven och vara bered på att svara på svåra frågor och finnas till hands som ett stöd

Information till dig som upplevt en traumatisk händelse 

Det har visat sig att många inte känner till så mycket om normala och vanliga reaktioner som kan uppträda efter en händelse av det slag som du har varit med om. Att veta vilka reaktioner som man kan förvänta sig efter starka påfrestningar, gör det lättare att tolka de egna reaktionerna och förstå att de är rimliga och normala.  

Reaktionerna kan variera i styrka och storlek. För en del människor kan de bli så starka och plågsamma eller långvariga att de behöver söka professionell hjälp. Erfarenheten och forskningen visar att man blir mindre plågad av mardrömmar och svåra minnesbilder om man utnyttjar möjligheten att tala med någon om det som har hänt. Under den första tiden efter händelser av det här slaget har många en känsla av overklighet. Man vet vad som har hänt men det känns ändå overkligt. Många beskriver en känsla av tomhet, men med tiden blir händelseförloppet allt tydligare och då kommer oftast också de starkaste reaktionerna.  

En stark inre oro och känsla av sårbarhet är vanligt. Vissa blir otåliga och lättirriterade och det är vanligt att man under lång tid återvänder till händelsen i tankarna. Det kan ske i drömmar eller i vaket tillstånd. Det är också vanligt med fysiska reaktioner såsom svettningar, huvudvärk, hjärtklappning med mera. Ängslan och oro efter en händelse kan också visa sig genom att man blir rädd för att en liknande händelse ska drabba en själv igen eller ens familj - för många kan tryggheten i livet raseras.  

En del drabbas av skuldkänslor och självanklagelser (om jag ändå agerat på ett annat sätt ...). Ilska och irritation är också vanliga reaktioner och ilskan kan ibland vara riktad mot ens närstående utan att man menar det, vilket också kan förstärka skuldkänslorna.   

En del personer kan känna behov av att dra sig undan och vara ensamma. För andra kan ensamheten vara svår, då de blir helt utlämnade till egna tankar och känslor. När man varit med om en svår händelse är det också vanligt att man böjar fundera över livets mål och mening. Man kommer att omvärdera mycket av det man tidigare känt som självklart.  

När man varit med om en stark händelse så går man ofta igenom fyra steg/faser, som också är kroppens skydd så att vi tar till oss det som hänt i lagom stora doser. När man går igenom de olika faserna så går det inte raka spåret från den ena fasen till den andra, utan det händer att man efter att ha varit i reaktionsfasen faller ner i chockfasen. Då får man börja om från början, dock så går resan genom de olika faserna snabbare.  

• Chockfasen – Avstängningsfasen: varar normalt 24 - 48 timmar Man slår av känslorna och har svårt att ta till sig av det som hänt. Man kan av omgivningen uppfattas som känslokall då man i många fall lever sitt liv som vanligt och inte på något vis reagerar på det man varit med om.   

• Reaktionsfasen – Repetitionsfasen: varar normalt 1 - 2 månader Man förstår vidden av det som hänt och reagerar på det med starka känslor som ångest, skuld, sorg och skam. Viktigt att om möjligt, inte gå in i sjukskrivning, utan hellre arbeta med lägre belastning! Under den här fasen behöver man någon som verkligen stöttar och finns till hands för att lyssna och ge tröst.  

• Reparationsfasen – Bearbetningsfasen: kan vara upp till 6 mån Man har regerat på det som hänt och börjar acceptera det. Man börjar kunna se framåt och kanske börjar planera lite vad man ska göra till sommaren etc.  

• Nyorienteringsfasen – Avslutningsfasen: pågår livet ut Man accepterar det inträffade som en del i livet och som en erfarenhet (om än som en negativ erfarenhet). Ärret finns kvar och kan dyka upp igen om liknande situationer uppstår, men på en lägre nivå om en bra bearbetning skett i tidigare faser.