Homeros

Ur Homeros' Odyssén

”Och när han tillräckligt var nära de glada jungfrurna kom han,
sträckte ut handen och bad så, och anropade Nausikaa själv då:
’Säg mig, sköna prinsessa, vid gudarna, är du en gudinna,
eller om dödlig du är, en mänsklig varelse sådan som vi är,
vem är du då, ty jag har aldrig i mitt liv sett din like,
ej på land eller hav — och gudomlig du tycks mig i synen.
Men om du är en gudinna, som bor där uppe på Olympen,
må du vara Artemis, Zeus’ mäktiga dotter, ty lik är du henne
i din stolta gestalt och i din väldiga längd och din skönhet.
Men om du är dödlig och här bor i jordiska marker,
så är väl din far och din mor saliga, högt måste de prisa,
även dina bröder förstås, ty i sanning ljuvlig att se är du —
när du dansar ibland dem, lik en ung, stolt planta i prakten.
Salig är även den man, som en gång skall vinna dig som hustru,
vinna dig hem till sin gård, ty ingenting här på jorden är skönare,
ej heller någon gång har jag skådat något så ljuvligt som detta:
bländad jag står, och häpen min själ är, och länge jag lyssnar.
Må gudarna välsigna ditt liv och ge dig den lycka du önskar,
en make och ett hem och den frid som förblir i det eviga äktenskapet.
Men förbarma dig nu, jag kom hit i nöd och bedrövelse,
efter många bedrövande plågor som gudarna givit mig utstå.
Ingen människa finns som mer genom havets fasor fått irra,
tills jag, landlös och hemlös, förlorat min styrka och mod.
Låt mig vila mig här i ditt land och ge mig en trasa till skydd,
något svep, ett täcke att täcka min kropp, som kläderna revs från,
då vågorna slog mig mot land, och inte ens det fick jag behålla.
Måtte du ge mig det skydd som du har, ty skänka dig kan jag ej guld,
ej kläder, ej andra rikedomar, men du skall min hjälp få i stunden,
fås tillbaka med häpnad en dag, ty gudarna glömmer ej hjärtan.’”

Och så talade han, och Nausikaa svarade mildt honom då där:
”Främling, eftersom du ser ut att vara förståndig och ärlig,
och då gudarna förlänat dig skönhet, lik en prins från Olympus,
skall du ej klaga, ej sörja, ty hjälp finns att få av en kvinna.
Kläder skall du få och vad mer du behöver, och när du har styrka
och hunnit samla dig nog, skall du föras till stadens portar,
till staden där min far regerar, Alkinoos heter han, och av gudar
har vi fått ett lyckosamt folk, men kom nu med mig mot staden.’

Så talade hon, och med sitt kungliga tålamod steg hon tillbaka,
gav honom kläder och sände ett ord till sina trogna följeslagare,
sade dem att ge främlingen plats och sedan högtidligt föra honom
fram till kungens hus, för att få skydd, för honom som led.

Odysseus klädde sig nu i de rena kläder som gavs honom,
och steg till marken; och han såg ut som en stark och nobel kämpe,
starkare än någon trott, och vacker, en hjälte som återfötts från vågornas armar.